Quantcast
Channel: Ruckelhäxan Stjärnkraft
Viewing all 734 articles
Browse latest View live

Rea-fynd

$
0
0
HALVA PRISET PÅ allt på Emmaus betyder att man ibland gör riktiga klipp. Som igår, när jag bar hem en hel plastkasse med lovikkagarn, som någon virkat och stickat en massa konstigt formade ”lappar” av. När jag väl repat upp, nystat och kontrollvägt det hela, visade det sig att jag för 3 euro fått hem nästan 1 kg prima lovikkagarn!


Ett par bruna vantar i damstorlek är redan färdiga, det är bara rug­gan­det och de­koren som fattas. Det fina med lovikkavantar är att de går så himla fort att sticka :o)

På sista versen

$
0
0
2013 SJUNGER PÅ sista versen, så vad är väl lämpligare än att visa hur man kan göra när ett nystan lovikkagarn sjunger på densamma? Se här, mitt nyfunna knep för att skarva lovikkagarn: man ruggar upp ändorna på de garntåtar man vill skarva med varandra och sedan nål­filtar man helt enkelt ihop dem. Det blir en stadig, i princip osynlig skarv och – det finaste i kråkalåten – man slipper trådar att fästa.


Imorgon skriver vi 2014, om man nu för ovanlighetens skull lyckas programmera om hjärnkontoret att faktiskt göra det innan ett kvartal hunnit passera.

Imorgon är det dags att checka upp hur det nya årets kurvor för det allmänna bostadsbidraget i Finland beter sig för att få se om lag­lig­hetsövervakare och statliga tjänstemän tagit sig i kragen och börjat följa rikets lagstiftning.

Imorgon är det också släpp av min lilla fackbok från 2007, ”Ett band för vänskapen”, som e-bok hos Elib, och den 6:e släpps ”60+ och singel” som ljudbok. Så här i årets sista, skälvande timmar gläder det mig att den senare – sura gubbens gallspya till trots – efter mindre än två veckor glidit upp på en he­der­värd 160:e plats bland utlånade e-boks­romaner. Kanhända folk är redo för lite lättsam underhållning som mot­vikt till uppsjön av deckare ..?

Med detta tackar jag för mig för det här året. Och ett särskilt tack till Monica, Nina och Susie, vars välvilliga recensioner av Solveigs es­ka­pa­der säkerligen bidragit till andras intresse.

Så gott slut på er allesammans, ingen nämnd och ingen glömd, och låt oss hoppas att det stundande nya året blir ett riktigt gott sådant!

Bloggåret 2013

$
0
0
En årssummering av blogglivet har blivit tradition innan jag arkiverar året som gick. Här är siffrorna för 2013:

78.629 sidor har blivit lästa av
... 18.302 helt unika läsare (varav c. 42,48 % är helt nya) och
... varje läsare har i genomsnitt stannat 2 minuter och 51 sekunder hos mig.

Besöksfrekvensen har under året ökat med 1,54 % jämfört med 2012, så den positiva trenden har mattats av.

Min förhoppning om att fler åländska bloggläsare skulle kunna tänka sig att nån gång då och då kommentera det jag skriver har än en gång fått på skam, trots att de åländska besöken står för drygt 24,1 % av totalen. Så jag frågar mig än en gång: vad är det med er ålänningar egentligen..?

När man inte trodde att det kunde bli värre

$
0
0
JAHA, KÄRA FPA och dito justitieombudsmannaämbete! Vi har vänt årsblad och nu gäller den nya förordningen med samma, gamla fö­re­skrif­ter för hur det allmänna bostadsbidraget i Finland ska beräknas, fast med uppdaterade ekonomiska parametrar, förstås.

Men, men, inte heller i år implementerar FPA förordningen så som den är skriven, och vad värre är: man lyckas inte ens få till vissa formler i sitt beräkningsprogram, så att de åtminstone skulle returnera korrekt beräknade svar, om ock lika mycket i strid mot lag som tidigare.

Här är årets pinfärska kurvor och som vid tidigare gjord dia­gram­kon­struk­tionär det följande antaganden som ligger till grund för mo­del­lerna:

Hushåll: 1 vuxen + 1 minderårigt barn
Boningsort: Mariehamn (inkomstklass I, värmegrupp I, kommungrupp II)
Månadsinkomst: 960 euro (pension)
Skälig bostadsareal enligt förordningen: 57 kvm

Hyresutgifterna i exemplen är antagna att vara de maximala kvad­rat­me­ter­pris som förordningen godkänner.
I modellen för boende i egnahemshus antas bolåneräntan vara 222 euro/månad.

***

Vi börjar med kurvan för ett boende på hyra i en lägenhet där upp­värmningen inte ingår i hyran. Den kurvan ser vid en första anblick ut att vara helt korrekt; den når ett maxbelopp och planar därefter ut till en rät linje, som fortsätter i det oändliga oavsett hur mycket större bostadsarealen blir.

Men tro för all del inte att den är rätt! Nej, nej, nej, här föreligger ett fasansfullt klavertramp, men som jag inte går närmare in på i det här sammanhanget, eftersom jag vill spara den godbiten åt JO.


Då fortsätter vi till kurvan som beskriver nuläget för ett boende i en hyresbostad med centralvärme, dvs där uppvärmningskostnaden är inbakad i priset. Även denna ser vid en hastig anblick ut att vara helt korrekt, men vid en närmare granskning upptäcker man att FPA än en gång lyckats få till en märklig ”puckel”. Kurvan planar m.a.o. inte ut efter maxpunkten, utan vänder neråt innan den antar den förväntade, rätlinjiga formen. Precis som tidigare, och av precis samma orsak som jag anmälde till JO den 10 januari 2012.


Och så till sist mitt eget skötebarn, kurvan för bostadsbidrag i egna­hems­hus belastat av bolån. Tja, vad ska jag säga? Behöver jag säga någonting? Var och en med ögon i skallen kan ju se, att en bi­drags­kurva som har en nedåtgående riktning inte kan vara rätt. An­led­ning­en är exakt densamma som tidigare år och lagstridigheten JO-an­mäl­des som sagt den 10 januari 2012.


Ingenting har således förändrats. I alla fall inte till det bättre. Så vad tycker ni att jag ska göra? Ska jag mot bättre vetande ge JO-ämbetet ännu en chans att få rätsida på det hela, trots att jag under det gång­na året fått handfasta bevis för att det inte ens inom detämbetet flödar av kompetens? Eller ska jag helt sonika skita i att bereda Fin­land ytter­li­gare en möjlighet att städa upp i oredan på ett nationellt plan och utan vidare diskussion föra saken vidare till Europeiska dom­stolen istället?

By the way, så noterar jag att det idag gått 72 dagar sedan jag skrev direkt till BJO Jussi Pajuoja och avkrävde honom ett omgående svar på hur fan de tänkt göra med mitt på felaktiga grunder förkastade klago­mål. Naturligtvis har det inte hörts ett pip, det hade jag inte väntat mig heller. Men det blir utmärkt att kunna lägga fram även detta faktum för Europeiska domstolen, att det inte ens går att få till stånd en fun­ge­rande kommunikationen med rikets högsta laglighetsövervakare. Än större anledning att föra problemet ut på den internationella scenen, n'est-ce pas?

***

För övrigt har jag grunnat på en helt ny vinkling när det gäller be­räk­ning­arna av bostadsbidrag för ägoboende i egnahemshus. Varför i herrans namn använder FPA parametrarna för bostäder med cent­ral­värme som referens?? Bor man i eget hus har man inte centralvärme. Man betalar alltid för uppvärmningen skilt för sig, eftersom det inte finns något vederlag som den kostnaden kan ingå i!

De parametrar som borde användas som jämförelsegrund är således de som stipuleras i tabellen "2. Annat uppvärmningssystem" i 5 §! Det vill säga, samma tabell som reglerar den maximala boendeutgiften för någon som kallhyr en lägenhet.

Vad fan, alltså! Ju längre tiden lider, desto mer felaktigheter upptäcker jag således. Hur kan det komma sig, att detta tillåts fortgå år ut och år in?!
kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta

Sista Chansen

$
0
0
GÅR DET INTEden här vägen heller, tja, då är sannerligen alla na­tio­nel­la vägar prövade. Nog får man väl överlämna ett ärende till Eu­ro­peis­ka domstolen på sitt modersmål, va? Någon som vet ..?

Puh, i alla fall. Nu kan jag äntligen återgå till lovikkavantstickandet :o)

”Skit händer”

$
0
0
JAG HADE TÄNKT blogga lite idag, men det tycker inte Google att vi ska få göra. I alla fall inte med foton i inläggen och inte ända sedan igår morse.

Om jag försöker infoga en bild dyker det upp en pop-up-ruta med Googlelogon och den hurtiga uppmaningen – på svenska, faktiskt – att logga in för att få åtkomst till onlinelagringsutrymmet.

Klickar jag i den rutan på ”logga in” öppnas visserligen en ny pop-up-ruta där det går att skriva in sitt lösenord en gång till, men den som därefter dyker upp är helt blank. Sen händer ingenting mer. Och inte går det att blog­ga bilden från Picasa heller, dit det för all del utan pro­blem går att ladda upp foton.

Så det blir inget idag. Ja, åtminstone inte det jag tänkt blogga om. Nåväl, lika bra är väl det, för jag borde ändå per omgående ta itu med att tillverka Lilla A:s sjuttonårsdagstårta, så att den hinner safta till sig till eftermiddagkaffet :o)

PS. Av dagsnoteringen om 164 e-bokslån av ”60+ och singel” sedan 19 december noterar jag, att inte ett enda gjorts på ett finlandssvenskt bibliotek, vilket är en smula förvånande. Det tycker jag, eftersom bloggen har ett stort antal läsare från den gruppen.

Vad som också är lite lustigt är, att den största gruppen bland lån gjorda i Sverige, drygt 13 %, är i norrländska bibliotek. Beror det på det eviga mörk­ret i dessa trakter den här årstiden eller att norrlänningar är mer hu­mo­ris­tiska än övriga svenskar – eller har mina norrländska bloggbekanta helt enkelt ägnat sig åt marknadsföring så det står härliga till..?

Vantagrant

$
0
0
DET HAR BLIVIT några par vantar på sistone, och alla fick jag inte ens med på bild! Ett par har Lilla A fått i julklapp och två par andra är ner­pack­ade i en av mina Etsylådor, som jag inte iddes rota igenom för att göra den här plåtningen – och än finns det garn kvar av mitt lovikka­fynd här­omsistens.

Nu kan jag sent om sider visa en bild, för efter tre dagars knölande med Chrome fick jag tipset att byta till Firefox istället, där det inte är några som helst problem att lägga upp bilder på bloggen. Visst är det ”kul”, att Googles egen webbläsare inte funkar för Googles egen blogg­applikation ..?


Så när jag nu faktiskt är up and going igen, så kommer det bild också på Lilla A:s födelsedagstårta från i tisdags. Chokladkaksbotten med ett lager vaniljkräm och ett annat med mosade jordgubbar blandade med kvarg (Kesella for you Swedes) och lite socker. Asgott!


Samtidigt uppfann jag en ny sorts glutenfritt godis, lite i misstag. Ur­sprungsplanen var, att göra en tårtfyllning med creme fraiche, kokos­mjöl (ja, mjöl, inte mjölk) och socker. Men jag rörde i tankspriddheten i lite väl mycket mjöl, så det blev mera en deg än fyllning.

Hm, tänkte jag, vad göra? Så jag rullade ut längder, som jag skar i bi­tar, som jag rullade till små bollar. Sen tempererade jag lite 70 %-ig choklad och doppade bollarna i den. Nästa gång ska jag tillsätta några droppar arraksessens, men glutenintoleranta väninnan P påstod att det var gott även i prototyputförandet.


Och bland Elib:s drygt 2.700 publicerade e-boksromaner har ”60+ och singel” idag klättrat upp till plats 124. Fatta hur förvånad jag är! :o)

”Jak talar syy språåk. Vänska pest!”

$
0
0
ÄR DET NÅGON av er som skickat iväg en avkomma på utbytesår med Rotary? Vilka erfarenheter har ni? Mina, så här långt, är inte direkt överväldigande positiva, snarast motsatsen. Maken till rörigt, oor­ga­ni­serat, logistiskt skruvat och försenat handläggande är nog svår att tråla fram. Det lutar starkt åt att Rotary får vara. Faktiskt. För det finns andra alternativa organisationer. Faktiskt.

Nåväl, här har det alltså gått dagar åt att försöka reda upp en helt osannolik oreda, boka läkar- och tandläkartider, försöka få grepp om vilka de reella kostnaderna kommer att bli (t.v. misslyckat försök), fylla i blandspråkiga on-line-formulär osv. Jag håller på att få totalfnatt. Och hörni, vilken tuur att jag behärskar såväl svenska som engelska och ett visst mått av finska:


Jopp, så där ser det alltså ut när man som utbytesstudent från en­språ­kigt svenska Åland ska registrera sig. Najs, va? Och det blev vär­re. På en del registreringssidor var texten uteslutande på finska. Yessiree!

Men det om det. Nu ska vi inte reta upp oss ytterligare. Det har jag under den senaste veckan gjort så det räcker för minst ett utbytesår framåt. Här kommer istället bild på det sista(?) paret vantar av lo­vik­ka­garnfyndet häromsistens. Inga äkta lovikka med upp­vikt mudd den här gången, för nu börjar det bli ont om material.


By the way, så funderar Lilla A på att ändra från Italien till Portugal för sitt utbytesår. I annan regi än den ovan nämnda. Hur tycker ni det låter? ”Alla andra” skandinaviska utbytesstudenter prioriterar framför allt de stora engelsktalande länderna, så por que não Portugal? Mamman – jag alltså – gillar ju i alla fall landet ifråga riktigt mycket ;o)

För den som sitter och ondgör sig och tänker illvilliga tankar

$
0
0
JAG HAR FÅTT antydningar om, att det är märkligt att jag, som de fac­to framlever mina dagar på en inkomst som understiger vad som be­traktas som exis­tensminimum i Finland, har en dotter som ska få ge sig iväg på ett år som utbytesstudent någonstans i Europa. Det borde ju vara en eko­nomisk omöjlighet enligt somliga förståsigpåare.

Jovisst, om det var så att jag skulle bekosta det hela själv, då stäm­mer det utan tvekan. Men nu är det inte så, och det är inte ens spikat att flickan får åka förrän jag är säker på att finansieringen går att ord­na.

En del av de nödvändiga slantarna kommer från barnbidraget, som jag med blod, svett, tårar och j**ligt mycket uppfinningsrikedom lyckats spara under ett antal månader; pengar som egentligen varit öron­märk­ta för delfinansiering av ett körkort åt flickebarnet.

En del är mina egna pensionspengar, som jag hellre avsätter på det här, eftersom jag inte ens vet om jag kommer att leva så länge att jag får någon glädje av dem själv.

En del är resultatet av Lilla A:s egen sparsamhet och sommarjobb för en usel lön.

En del hoppas vi kunna tigga oss till i form av sponsorering från väl­vil­liga företag och organisationer, som tycker att det är värt att på det här viset belöna en gymnasieelev som tar skolan på största allvar och befinner sig i Topp 10 %-skiktet på sin årskurs.

Och till slut: en del kommer att bestå av den ynkliga peng, som är den ersättning jag som författare får för att jag gjort mina böcker, såväl e-böcker som ljudbok, tillgängliga för digital utlåning.

Så känner du att du vill sponsorera att Lilla A:s dröm om ett ut­landsår blir verklighet kan du faktiskt göra det helt utan kostnad för dig. Det är ba­ra att låna* så många av mina digitala biblioteksböcker du vill, och det fina i kråksången är: du behöver inte ens läsa/lyssna om du inte vill, det räcker med att låna. Lilla A tackar å det allra varmaste!

Ha en skön söndag! Själv stickar jag vantar, för nu har vin­tern plötsligt kommit till ön :o)

*) och det går bra på Åland, i Sverige, Finland och på Island

Men det här är ju inte kloooooookt!

$
0
0
MINDRE ÄN EN vecka efter att ljudboken aktiverades hos Elib?! Jag tror jag svimmar ...


Och som grädde på moset: bland f.n. 2.777 e-boksromaner har den varianten av ”60+” nu puffats upp till plats 114. Eftersom man lika snabbt kan halka långväga ner på listan är det lika bra att glädja sig enormt den korta stund det varar :o)

”Snål spar”

$
0
0
IGÅR VAR DET tjugondaknut och tiden var kommen att hänga tillbaka den vita, veckade lampskärm jag tillverkade åt mig ifjol av en ha­ve­re­rad takplafond. Trodde jag, ja ... Den urgamla, plastiga skärmen hade nu spruckit i vart och vartannat veck. Fler utrangerade plafonder finnes icke i ”Rucklet”, så om jag ville ha något annat i fönstret än en naken lågenergilampa fick jag så vackert lov att hitta på nå’t.

Av ett ark med lite tjockare, mildgrönt papper skar jag till en lämplig bit (c. 65 x 25 cm). Sedan mätte jag på ömse sidor om papperet ut var vecken skulle göras, omväxlande från ena hållet och från det andra. Med en mall av tunn kartong var det lätt att stansa hål på exakta av­stånd från varandra längs ena långsidan. Med ett falsverktyg mar­ke­rade jag var vikningarna skulle göras, först på ena sidan, sedan på den andra, förskjutet med en veckbredd.

Med en linjal som stöd veckade jag papperet, limmade ihop kort­si­dor­na och trädde i samma persiennsnörstump som suttit i den kasserade skärmen. Klart! Till kostnaden av lite jobb och ett ark papper, som jag dessutom ärvt av min mamma, fick jag en helt ny fönsterlampa. Det är med såna här små knep man kan drömma om att få iväg sitt barn på utbytesstudier i utlandet trots att man är fattig som en kyrkråtta :o)


Papperet är ganska tjockt, så det blir ett nedåtriktat, milt och grön­tonat sken i mörkret på kvällen. Perfekt stämningsbelysning!


Här nedan ett annat trick för att kunna lägga undan en slant för fram­tida behov: enkel men ändå mättande och god middag, bestående av en kokt blomkålshalva toppad med ett kokt, hackat ägg och till det ett par stekta, kryddstarka korvar från butikens korg med nedsatta varor. Vill man slå på stort är det gott att bryna lite smör och ringla över äg­get och blomkålen.


Och än så länge segar sig ljudboken uppåt. Fyra pinnhål sedan går­da­gen.

Kupongerbjudande

$
0
0

Om en månad är det Alla hjärtans dag.
Ända fram till dess får du fr.o.m. idag
15 % rabatt i min Etsybutik
på slutsumman (exkl. frakt)
när du handlar för minst 50€
och uppger kupongkoden
2014VALENTINE
vid utcheckningen.

Erbjudandet gäller t.o.m. 14.02.2014

”Jäsa för själen”

$
0
0
MÄNGDEN BRÖDBAK UNDER det gångna året har inte varit något att skryta med, trots att jag vet få saker som är så avkopplande för en orolig själ som att baka mitt eget bröd.

Så med den rådande villervallan runt Lilla A:s tänkta utbytesår i kom­bination med en frustration som börjar anta ett bibliskt format pga man­nen som kallar sig hennes far, ett omfattande överklagande (vilket i ordningen?) till Försäkringsdomstolen under författande och en hoper andra administrativa knutar av gordisk karaktär kände jag igår, att nu jädrar i min lilla låda var det hög tid att knåda några ”viliga” degar, om jag inte tänker spendera resten av min levnad med att sy postsäckar på någon anstalt för kriminella kvinns!

Sagt och gjort. Det blev två rejäla bröd, hopkomna av vad som fanns i skafferiet. Förutom vetemjöl fick torkade nypon, lite russin och gojibär grovmalda i kaffe­kvar­nen plus någon matsked torkade nässlor åka i, tillsammans med en deciliter rågsikt, en skvätt olivolja och gott havs­salt. Degarna stod på kalljäsning mer än sex timmar och själva grädd­ning­en blev snudd på nattarbete. Men o, du milde, så gott!


Gott var det också i morse, att konstatera att MP3-versionen av ”60+” sedan igår klättrat upp på 24:e plats hos Elib. Och än gladare blev jag när jag under dagen upptäckte det här. Kanske finns det ändå något bland allt jag gör som inte är bara sk*t?

Slut, mellanläge och bara början

$
0
0
DET RÄCKTE LÄNGE, mitt lovikkagarnkap. Men de här småvantarna, storlek c. sex år, är det allra sista paret ut. Efter att jag kom på att det går att skarva lovikkagarn genom att nålfilta samman trådändarna med varandra har det gått alldeles utmärkt att använda precis allt. Snål spar, som jag ju tjatar om hela tiden.


Lilla A:s preliminäransökan till ett utbytesår i Portugal är äntligen av­klarad *puh!* ... och i samma veva har jag lärt mig säga: ”Não falo português”, med helt godkänt uttal :o)

Överklagandet till Försäkringsdomstolen är färdigt för leverans till FPA *puh!2*

Och till min häpnad fortsätter Solveig sitt envisa kravlande uppför po­pu­laritetsstegen hos Elib *Fattar noll√10*


Sen har jag gått och fått mig en stalker också. Besserwissern med synpunkter på min ekonomiska sits tragglar sig f.n. systematiskt igen­om allt jag skrivit här på bloggen, bakifrån och framåt, och har nu hun­nit fram till slutet av september 2012.

Jaja, har man inget bättre att göra, så för all del. Bloggen är ju öppen för alla. Och även om jag mer eller mindre tappat tron på [med]­mänsk­lig­heten, får jag väl hoppas att denna sura[hamriga] någon är till­räck­ligt förståndig för att revidera sitt förhastade uttalande efter avklarad genomläsning. Man ska vara väldigt försiktig med att tycka något om något innan man har helt torrt på fötterna och alla fakta på hand.

Fatta overklighetskänslan!

$
0
0
TVÅ VECKOR EFTER publicering. Vem hade väl kunnat ana det?

Bottenskrap

$
0
0
JAG ÄR VERKLIGEN och krafsar i botten på mitt förråd av restgarner nu. Men även om det börjar sina så finns det fortfarande material så det räcker till något användbart. De senaste dagarna har t.ex. re­sul­te­rat i tre par ”fritt formulerade” tumvantar. Det betyder att jag kört utan mönster och att det fått bli vad det blev.


Den här omgången stickade jag ”riktiga” tummar, sådana där med en kilformad ökning längs handloven, och så lämnade jag bort ribb­stick­ning av muddarna. Den här modellen, med uppläggningsvarv + 1 varv avigstickning innan slätstickningen tar vid, är i mitt tycke både elegan­tare och bekvämare.

Men hur är det med er andra ..? Har vinterkylan samma kreativa effekt på er också?

Man blir aldrig för gammal

$
0
0
... FÖR ATT LÄRA sig nya saker, heter det. Jag instämmer faktiskt. För se här, för allra första gången i mitt 50+ -liv håller jag på att sticka ett par sådana där knåpiga, helt mönsterstickade tumvantar!

Det går rentav som en dans efter att jag nyligen lärde mig använda låång rundsticka för att sticka små, cylinderformade saker i kom­bi­na­tion med att jag tack vare en video på YouTubeäntligen fått häng på det här med tvåfärgsstickning.

Nu är det bara fina mönster som saknas. Har du några att dela med dig av, Aina* ..?


*) ett riktigt proffs på den här typen av vantstickning, ska ni veta!

Euphoo-ri-a, euphoo-ri-a ...

Sex

$
0
0

... är inte det sämsta.
Faktum är, att det är riktigt tillfredsställande.


Mindre bra är dock, att en av mina stickor av rosenträ eller vad det nu är för trä­slag gick rätt av idag. Knicks bara, precis där den går in i skruvfästet som ska skruvas fast på ka­beln :o(


Verklighetsflykt?

$
0
0
 
[Klicka på bilden.]

PS. Det hittillsvarande enda lånet i fasta Finland registrerades igår. Det för­undrar mig hur ”bakom flötet” Finland verkar vara i den digitala bok­värl­den i förhållande till Sverige.

Viewing all 734 articles
Browse latest View live