Quantcast
Channel: Ruckelhäxan Stjärnkraft
Viewing all 734 articles
Browse latest View live

Om att inte ge sig

$
0
0
ATT MIN ENA utbytbara sticka till långa rundstickan gick av har na­tur­ligtvis inte hindrat mig från att fortsätta på ett par tumvantar med myck­et mönster. Det var bara att, med tandagnissel, ta fram strump­stick­orna igen.

Som vanligt har jag valt färger som kanske känns lite oväntade i sam­man­hanget, för sådana här norska vantar brukar ju i allmänhet ha en ganska klassisk färgsättning. Men här blir det petroleumblått kom­bi­ne­rat med äppelgrönt och ljust isblå stjärnor runt muddarna.


Det blev ganska mycket stickat igår, för efter mejlkorrespondens med mina ”vänner” på Aktia Livförsäkring under förmiddagen kände jag mig tvungen att sitta ner, andas djupt och intensivt fokusera på något an­nat. Länge.

Detta erbarmliga försäkringsbolag har – trots ett nytt, vederhäftigt lä­karutlåtande utfärdat explicit för den premiebefrielse som bråket hand­lar om, påbackat av ett lika vederhäftigt utlåtande från arbetspsykolog – ännu en gång avslagit min ansökan. Beskedet har jag t.v. inte fått per post, så jag känner inte till vilken anledning de nu hittat på för att neka, men den är garanterat lika grundlös som tidigare.

Och till dags dato har de inte svarat på frågan jag ställt sedan april 2013, om hur ett läkarutlåtande bör vara formulerat för att de ska god­känna det. Detta uteblivna svar på en enkel fråga kan inte ses som något annat än förslagen obstruktion, vilket resulterar i att in­tygsutfärdare och försäkringstagare famlar helt i blindo. Utlåtande ef­ter utlåtande kan skickas in utan att man får till det, i och med att man inte får vetskap om hur de vill ha det.

Om det mot förmodan finns folk där ute som går i tankar att teckna nå­gon form av försäkring hos Aktia eller Alandia Försäkringar, som är Aktias huvudman i det här fallet: TÄNK OM! Att vara försäkrad kostar dig multum och invaggar dig i en falsk trygghet. Den dag du är i behov av det du försäkrat dig för, då hittar de på egenhändigt hopsnickrade tolkningar av sina försäkringsvillkor, som trots att de läcker som ett såll gör att de kan blåsa dig på allt och lite till. För se, de har ju tolk­ningsföreträde, de små asen.

En sak ska min dotter få med sig som visdomsord på väg in i vuxen­livet, och det är rådet att aldrig, aldrig någonsin, låta sig luras att köpa någon som helst form av försäkringsskydd. Absolut inte mer än det man enligt lag är skyldig att ha, som t.ex. trafikförsäkring på en eventuell bil.

Som tur var sprängde de digitala varianterna av ”60+ och singel” 500-utlånsgränsen på Elib inatt, så det finns trots allt något att glädjas åt medan jag grunnar på vilken jurist jag ska kontakta, när det nu blivit dags att dra Aktia inför domstol för avtalsbrott och bedrägeri.

Årets första ”Haha-HAA!”

$
0
0
 
  
Inte kaaaaan det väl ha något samband med det överklagande till försäkringsdomstolen som jag lämnade in den 20.1? Särskilt som det som bilaga till detta överklagande medföljer en kopia av mitt brev till omsorgsminister Susanna Huovinen + bilagorna till detsamma, ur vilka det tydligt framgår hur riktigt urusla man är på matte inom Folk­pen­sions­an­stalten. Eller är det på logik, kanske? Eller rentav både och? Jomenvisst, så är det ju faktiskt :o)

Hur som helst, detta är i alla fall årets första, riktigt från hjärtedjupet frambubblande

Så seså, FPA, få nu iväg dokumentet till domstolen, så det inte går och blir lika effektivt ”arkiverat” som den gången jag och Lilla A:s pappa överklagade ert beslut om flickebarnets medicinersättning. Som slu­tade med att ni polisanmälde mig för olaga hot. F.ö. var det ju faktiskt pga klantigheten med detöverklagandet och dess ringeffekter som jag helt by mistake uppdagade er matematiska inkompetens. Himla otur, va?

När man fått upp ångan ...

$
0
0
... GÅR DET AV bara farten! När jag väl hade lyckats knyppla till de möns­ter­stickade tummarna på norgevantarna ...


... kastade jag mig frejdigt över att designa och sticka ett par puls­vär­mare av garnet som blev över. Hur i världen har jag ända tills nu tyckt att det är svårt att sticka mönsterstickning med färgbyten på samma varv ..? Men det är som med allt annat. Innan man lärt sig rätt teknik är det mesta ganska knepigt.


Och kan ni fatta, att det för Solveig fortfarande bär uppåt? Efter att hon i onsdags nådde 5:e plats trodde jag att det definitivt skulle ta stopp, faktiskt att det skulle börja vända neråt igen. Men si, så man bedrar sig! Lite till tycks det gå :o)

Mindre upplyftande är det att det snöar och snöar. Jag som just hunnit börja tro, att det inte skulle bli så mycket skotta av den här vintern :o/

Men har ni sett på maken!!

$
0
0
DET HÖR INTE till vanligheterna att jag blir förstummad. Faktum är, att det faktiskt ska riktigt mycket till innan denna ruckelhäxa tappar mål­föret. Men denna morgon gjorde hon det, samtidigt som hakan slog i mellanslagstangenten på laptoppen och ögongloberna närapå plop­pade ur sina allt djupare hålor:


Fast ens vanliga rutiner får man inte låta störas av såna här oväntade framgångar. De varar ändå inte för evigt. Så idag fortsätter jag med det själsdödande arbetet att repa upp en lastgammal Arantröja, stick­ad någon gång när jag var i trettioårsåldern och modet föreskrev en avsevärt mycket tajtare passform än jag trivs med idag. Varför köpa nytt material för dyra pengar, när det bara är att nysta härvor av det upprivna, tvätta dem och återanvända det fina ullgarnet?

Solveigs oväntade skjuts uppåt på utlåningstoppen är förstås himla kul, och jag kan inte annat än fundera på om t.ex. Piratförlagets lektör överhuvudtaget hade läst mer än pro- och epilogen innan hon med bedömningen att intrigen var förutsägbar sågade detta manus, som synbarligen går hem i stugorna. Nåja, their loss, my gain :o)

Inte så lite roar det mig också, att Ålandstidningen t.v. inte nämnt bo­ken med ett ord eller recenserat någon av dess varianter. Fast annat är väl inte att vänta av en lokaltidning, vars chefredaktör blir så svettig i pannan och skakig i knäna av att en krönikör grundlöst polisanmäls för olaga hot av en statlig instans, att han finner det för gott att be sagda skri­bent ta en time out från freelanceuppdraget ..? Sällan har jag väl varit så förbannad som då. Numera är det bara hejdlöst un­der­hållande.

FPA tycks f.ö. vara Finlands motsvarighet till Indiens heliga kossor, för ingen vågar så mycket som peta på deras smutsiga byk. Och visst sä­ger det väl en hel del om yttrandefriheten här i landet, när t.o.m. ett ”Bu!” från dem är nock för att skrämma skiten ur den fria pressen?

Det om det, hörni. Nu tillbaka till tröjan.

Nyhetens behag

$
0
0

YES, BOX! JAG börjar äntligen få lite häng på hur det ska göras, det här med stickning av übermönstrade vantar. Då är det dags att ge sig i kast med egen mönsterkonstruktion, för att följa andras mönster har jag i allmänhet svårt för när jag väl förstått tekniken.

För att göra det liite lättare för mig, för jag är trots allt glad nybörjare, gjorde jag igår slag i saken och inhandlade en liten manick som jag saknat under hela mitt långa stickarliv: en varvräknare. På sätt och vis känns det som en överdriven lyx, för det går ju trots allt lika bra att hål­la räkningen med penna och papper, men har man funderat på sa­ken i 30-35 år är det kanske dags ..?


Medan garnet från den upprivna tröjan torkar ägnar jag mig f.n. åt att färdigställa en ny e-bok; en samlingsvolym, som kommer att innehålla en kortroman och tre noveller, upplockade från skrivbordslådan och avdammade. Arbetsnamnet är ”YOLO [man lever bara en gång]”, ef­tersom temat för samtliga berättelser är precis det.

YOLO är en förkortning som används flitigt i den virtuella världen och som står för You Only Live Once :o)

Fatta att dom orkar!

$
0
0
FÖR EN VECKA sedan ondgjorde jag mig här, för jag vet inte vilken gång i ordningen, över Aktia Livförsäkrings erbarmliga agerande. Och tittut, idag var de här, för jag vet inte vilken gång i ordningen, och snokade igen.

Ja, jag vet inte vad ni andra tycker, men det faktum, att såväl FPA som diverse försäkringsbolag bemödar sig om att hålla sig ajour med vad lilla jag skriver här i sajberspejs tyder i alla fall i min värld på, att det mjöl de har i sina påsar visserligen inte är vitaste fina specialvetemjöl utan snarare så gott som oätligt barkmjöl.


Fatta att dom orkar! Fatta att domännu inte fattat att jag inte kom­mer att ge mig! Med risk för att bli tjatig så säger jag det än en gång: bland de mer korkade saker jag gjort i mitt liv är tvivelsutan att jag, som så många andra med mig, låtit mig invaggas i falska för­hopp­ning­ar av försäkringsbranschen.

Provexemplar

$
0
0
FÖRSTA VANTEN MED mitt nya, egna mönster blev klar idag. Inte blev den riktigt som jag tänkt mig, men får väl duga ändå. Färgvalet är, som vanligt, inte direkt konventionellt :o)

Här händer’e grejer!

$
0
0
DET VAR EN lätt omtumlande dag igår. Den började med att jag tas­sade ut och hämtade posten, som förvånande nog inte bestod av räk­ningar utan bjöd på en cd-beställning från BTJ Sverige AB! Det finns alltså bibliotek i good ol’ Sweden som tycker att MP3-versionen av ”60+ och singel” kan vara värd att köpa in i sin fysiska form. Wow, liksom ...

Dagens andra överraskning bestod Lilla A med, när hon ringde och med­delade, att hon alldeles på egen hand varit och fått första dosen av sin Twinriximmunisering stucken i armen. Utan mamma! Damen väx­er till sig fortare än jag hinner med. Wow-wow, liksom ...

Något senare kom nästa överraskning: jag har fått mejl från ett svenskt förlag, som noterat bokens framgång och visar intresse för att ge ut den. Att bli tillfrågad av ett förlag, det är stort det. Wow-wow-wow, liksom ...

Att ljudboken i utlåningsstatistiken blivit omkörd av ”Analfabeten som kunde räkna” tar jag inte så allvarligt på. Jonas Jonasson, pappa även till ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”, är ju en i sanning väletablerad författare, så konstigt vore det annars. Vad som däremot förvånar mig något, är att den återfinns bland nya ljudböcker, trots att publiceringsdatum anges som september 2013. Detsamma gäller ett antal andra av de populärare ljudböckerna. De publicerades långt före min.

Konspirationsmisstänksam som jag nu en gång för alla är, så anar jag en bakomliggande manipulation av listorna. Självklart är, att sådana böcker som återfinns bland nyheterna – och därmed i Elib:s ”skylt­föns­ter” – upp­märk­sam­mas av fler. Addera dessutom följande fakta: dessa böcker, som uppges vara nya, råkar vara Piratförlagets, Piratförlaget råkar vara grundare av/delägare i Elib och några av delägarna i Pi­rat­förlaget (Marklund, Guillou) råkar vara just de författare vars böck­er det handlar om. Tjaa, hm... Behöver jag utveckla det hela mer än så ..?

”Analfabeten som kunde räkna” av Jonas Jonasson: utgivningsdatum 09/2013
”Mellan rött och svart” av Jan Guillou: utgivningsdatum 09/2013
”Lyckliga gatan” av Liza Marklund: utgivningsdatum 10/2013


Nyare än ”60+ och singel” med utgivningsdatum 01/2014?? Skulle inte tro det. Ändå får Solveig inte vara med längre, men så är det ju de facto ett manus som tidigare refuserats av ... just det, Piratförlaget ;o)

Pris ske inspirationsflödet!

$
0
0
JAG HAR ÄNTLIGEN kommit igång med brödbakning på allvar igen. Senaste dubbelsatsen lämnade granithällen i ugnen sent igår kväll och himmel, vet ni, så gott det var med ostmackor i morse!


Attans så förargligt, att jag inte skrev ner vad det var jag stoppade i degen. Naturell yoghurt blandad 50/50 med vatten, ja – men vad fan­ken var det jag kryddade med?? Mm... nässlor? Jo, det satte jag nog i! Torkade nypon åkte visst också med ... och en näve tranbär var det visst.

Någon deciliter speltmjöl, dito fint rågmjöl och resten specialvetemjöl och så en skvätt vardera av de vanliga ”fröna”: solrosfrön, krossade linfrön och oskalade sesamfrön plus en matsked mörk sirap och ett par olivolja. Och salt, förstås. Flingsalt, som sig bör.

Ad lib i all ära, men jag måste bli bättre på att anteckna medan jag kockar, det är helt klart :o/

RECEPT > Knaprig müsli

$
0
0

JAG HAR EN barnslig fäbless för sån där knaprig müsli, som knastrar gôtt mellan tänderna när man äter den. Men sån är dyyr, om den ska hämtas hem från butikshyllan. Skitdyr, för att tala klarspråk. Så här enkelt lagar man sin egen:

Du behöver:
1 liter havregryn, gärna ekologiska även om de är dyrare, eller glu­ten­fria om behovet är påkallat
1-1,5 msk malen kanel

1 dl vatten, uppkokt och fortfarande är varmt
1 dl honung (går lika bra med råsocker om du föredrar sånt)
0-0,5 tsk salt beroende på hur hälsosam du vill vara
3 msk neutral olja, förslagsvis kallpressad, ekologisk rapsolja

Gör så här:
Sätt ugnen på 200°.

Blanda havregryn och kanel.
Blanda vatten, honung och salt tills de två sistnämnda löst sig i vatt­net.
Rör i oljan.

Blanda torrvarorna med vätskan – riktigt ordentligt. Bred ut bland­ningen i en långpanna och torka den mitt i ugnen 20-25 minuter. Rör om med så där en 5 minuters mellanrum. Passa så att du inte bränner vid!

Låt svalna. Förvara i tätslutande burk. Gott att strö över efterrätter också, t.ex. för att piffa upp billigaste vaniljglassen. Ät och njut både av smaken och av hur ekonomisk du är ;o)

Tant Solveig hälsar och tackar

$
0
0
600

bibliotekslån av ”60+ och singel” kl. 22:56:34 idag, på bara 54 dagar.
Helt sanslöst, alltså!
Tack till alla från tant Solveig

”Än är det vinter kvar, säger mor”

$
0
0
NU BÖRJAR DEN tiden på året när jag nästan varje dag får för mig att våren har kommit. Småfåglarna kvittrar som besatta och en fuktig dim­ma har lägrat sig över Åland. Glimtvis tittar solen fram och den lilla snön vi fick i år är f.n. ett minne blott, men vänta bara, det kommer garanterat ett bakslag!

Därför fortsätter jag på vantlinjen ett tag till. Den här gången är det en helt egen design, på begäran av Lilla A, som också valt färg­sätt­ningen.


Fast visst börjar det komma vårtecken också. Igår gick jag årets första lov på gården och hittade en hel del som börjat spira. Julrosorna är förstås långt komna, men att gullvivorna är på så här god väg hade jag inte kunnat tro. Inte heller att vitlöken jag satte ifjol redan har fem centimeter långa skott och att rankspenaten, som snälla Lena förärat mig, redan bjuder på krusiga bladrosetter!

Även i år finns det alltså hopp om livet, go’vänner. Och nog är det fan­tastiskt skönt att dagarna blir längre igen, inte sant?


Plötsligen kom jag av någon anledning ihåg att jag fått såna där utmaningar av både Tjernhus och Susie på Stjärnarve. Ajaj, flickor, det hade jag faktiskt helt glömt bort, så f’låt så mycket. Vid lämpligt tillfälle ska jag ta mig an dem :o)

Februariblues

$
0
0

FEBRUARI ÄR INGEN bra månad. Inte för mig i alla fall. Varken vinter eller vår, bara grått och mörkt. Hela tiden. Det är samma visa varje år: jag tappar liksom styrfarten helt och hållet.

Igår gjorde vi ett tappert försök att pigga upp oss här i ”Rucklet”. Spe­cialpris på Ida Red -äpplen resulterade i en riktigt lyckad kaka och till den en riktig vaniljsås, kokad på spisen och inte hälld ur en tetra eller uppvisad av innehållet i en påse.

En tillfällig humörhöjning kunde noteras, men nollställdes lika snabbt av Svea rikes tredje mellouttagning. Att låten med Dr. Alban och Jessi­ca Folcker inte gick vidare till finalen i Globen, vad liknar nu det egent­ligen?!

Alltså helt allvarligt nu: är det ett påtagligt tecken på stigande ålder, att man tycker att det ska finnas rytm, melodi och trallvänlig refräng i ett Eurovisionbidrag? Och varför skriker alla sångare numera? En re­dan från början me­dio­ker låt blir inte bättre av att den framförs i 120 decibel.

Om det här med ålder

$
0
0
I FÖREGÅENDE INLÄGG misstänkte jag att åldern börjar ta ut sin rätt. Jag ber om att få revidera detta. För inte kan man väl vara gam­mal om man gillar musik av typen här nedan? Hip-hop när den är som bäst och av finländskt ursprung, tro’t den som kan!



Och när vi nu en gång är inne på den musikaliska linjen lägger jag in Finlands bidrag till årets ESC också:

Sista paret ut?

$
0
0
MED DEN TILLTAGANDE vårsolen avtar lusten att sitta på rumpe­stum­pen i soffan och sticka, så det är möjligt att det här blev sista pa­ret ut för denna gång. Men nu har jag ju fått knix på det hela, så det blir säkert fler framöver ”om en får leva å ha hälsan”.


På tal om något heelt annat, så läste jag i morgonens ledarstick i ena lokaltidningen, att det vore på sin plats med obligatorisk skolning av alla kommunalt för­troen­devalda, i akt och mening att stävja den es­ka­lerande mängden guds­nådeliga klavertramp som görs.

Hear, hear! säger jag till det. Jag vill dessutom gärna späda på med, att det borde vara lika självklart att de som ställer upp till val på högre nivå (lagtinget på Åland, riksdagen i Finland) först måste skriva ett god­känt högskoleprov innan de kvalificerar sig såsom valbara.

Herregud, det handlar ju faktiskt om att fatta tunga beslut som berör så otroligt många människor. Det minsta man kan begära är väl än­då, att den som förlänas så mycket makt bevisligen besitter åtminstone gymnasiekompetens! Det här innebär ju inte att man måste ha en gym­nasial utbildning, enbart att man på sätt eller annat inhämtat kunskap som motsvarar en sådan.

Grr!

$
0
0
LILLA A HAR vinterlov just nu. Eftersom hennes dagars upphov sam­tidigt haft den dåliga smaken att bete sig som det ärkearsel han är, kände jag idag att flickebarnet behövde muntras upp så gott det nu går. Det fick bli ett sällsynt kafébesök på stan, som omväxling till mam­mas hembakta.

Här i stan finns det ett fik, som i olika skepnader och under olika namn funnits på samma plats så länge jag kan minnas. Vid min ålder är det detsamma som rätt länge. Och sagda ställe har ganska nyligen bytt ägare igen, så vi enades om att ge det en chans.

Efter en stunds velande framför glasvitrinerna lyckades vi besluta oss för en smulpaj med vaniljsås respektive ett gräddwienerbröd, för ska det vara kalorier så ska det vara väl tilltaget av varan. På prislapparna invid bakverken angavs 2,50 € respektive 2,00 €, och så en kaffe till det åt mor och ett glas vatten åt ”barnet”. Emedan det senare är gra­tis på det här stället kom jag fram till att slutsumman inte borde bli mer än 6,50 €.


– Ni fikar här, va? frågade den unga damen i kassan, när hon tagit emot beställningen.
– Jovisst, svarade jag.
– Då blir det åtta euro.

Här uppstod en häpen tystnad från min sida, eftersom jag tyckte det måste vara ett j--la högt pris på kaffet. Priset på det hade jag näm­li­gen inte kollat på den vägghängda tavlan.

– Men ... hur kan det bli åtta euro? undrade jag, och fortsatte: pajen kostar ju två och femti och gräddwienern två jämnt.
– Ja, men det är om man tar hem. Det är tre och femti och två och fem­ti om man fikar här.
– Va?! sa jag, och såg förmodligen ut som ett levande frågetecken.
– Jo, vi vill ju gärna att kunder köper med sig hem, förklarade tjejen, som om det skulle vara en självskriven förklaring.

Här kände jag hur jag adrenalinnivån sköt i höjden och jag hade liite svårt att hålla mig i skinnet. Men vi skulle ju fika för att höja humöret, inte för att jag skulle spräcka en åder.

– Jaha, replikerade jag därför helt vänligt, men skulle det då inte vara skäl att skriva ut de två olika priserna på lappen, så att kunden inte får en oväntad överraskning när det är dags att betala?
– Jaa... joo... det skulle det kanske, svarade flickan fåraktigt.
– Mm, ta och gör det inför som­maren! Annars kan jag garantera att ni kommer att ha många irriterade gäster här vad det lider. Dessutom sparar det ju er själva en massa tid om ni stup i ett slipper förklara hur priset på kvittot blir högre än det står på prislappen.
– Eh, ja, det borde vi nog göra.

***

Den här typen av prissättning är faktiskt inte tillåten enligt lag. Inte med mindre än att det tydligt informeras om saken. Men att priset på en pajbit stiger med 40 % (!) för att den intas å kaféet och inte bärs hem är ändå hiskeligt, även om det hade framgått av skyltningen.

Sen kan man ju undra varför påslaget inte är detsamma på alla bak­verk. 50 cent mer för gräddwienern är 25 %, inte 40 %.

Lilla A – som numera är i värsta kaféåldern – och jag var rörande eni­ga: på det stället blir det förmodligen inte så många fler besök.

För bra för att vara sant?

$
0
0
VI TOG EN promenad idag, Lilla A och jag. Och kan ni fatta, solen sken som bara den!


Fastlagsbullar på jäsning, snart slut på eländet i Sotji och 649 utlån av ”60+ och singel” i sina digitala varianter– så en ska inte klaga på Li­vet just nu :o)

Ha en fin lördagkväll, allesammans!

Tales of a very verksamt vinterlov

$
0
0
JAJA, MAN SKA ju som bekant aldrig säga aldrig, för blev det nu inte tamigtusan ett par vantar till ändå! Och inte lär det här paret heller bli det sista. I morse fick jag nämligen en ny idé, som jag bara måste prova :o) Fortsättning följer.


Vinterlovet är slut för i år och Lilla A var stand by hos mig hela veckan. Mer matlagning än vanligt, mer efterrätter också – hehe! – och storåtgång på bröd. Tur att man har frys.


Och i frysen ska också lejonparten av ärtsoppan som är stadd på kok­ning. När jag stuvade in det senaste brödbaket upptäckte jag till min förskräckelse en rejäl bit rimmad lägg, som jag för gud vet hur länge sedan fyndat på extrapris. Hög tid att göra något av det, och hemkokt ärtsoppa det är grejer det!

Hej, vad det går!!

$
0
0
BIBLIOTEKEN I FRAMFÖR allt Sverige har synbarligen fått upp ögo­nen för ”60+ och singel”, för BTJ Sverige AB har vid det här laget be­ställt över 100 ex av den fysiska MP3-skivan och tillverkaren på finska fastlandet bränner skivor för brinnkära livet :o)

Fast några ex kommer faktiskt att ta en helt onödig sväng ”över ån” till BTJ i Sverige, för att sedan återvända till kommunbibliotek på Åland. Dessa har, av någon outgrundlig anledning, nonchalerat erbjudandet de fick för ett bra tag sedan, om inköp av cd-skivan direkt från mig. Istället väljer de att köpa in den via BTJ, till ett avsevärt mycket högre pris. Fascinerande!

”När dumheten kom till byn, då var korkskallarna redan där”

$
0
0
FPA DOES IT again!! Klantar sig, alltså. Å det gruvligaste. Men finns det någon som blir förvånad ..?

Daterat den 18.12.2013 klämde besvärsnämnden för social trygghet ur sig ett [lagstridigt] beslut i mitt besvär angående FPA:s [likaledes lag­stridiga] beräkningar av bostadsbidraget jag tidigare hade + ett åter­krav de anser sig ha på mig, trots att det de factoär de som är skyl­diga mig pengar.

Enligt den finländska förvaltningslagstiftningen har man 30+7 dagar på sig att besvära sig, den s.k. besvärstiden. Räknar man 37 dagar fram­åt fr.o.m. 19.12.2013 (själva beslutsdagen räknas inte med) betyder det att besvärstiden var slut efter 24.1.2014. Jag lämnade in över­kla­gan­det till försäkringsdomstolen hos FPA den 20.1 och var m.a.o. ute i god tid.

Enligt regelverket har FPA 30 dagar på sig efter besvärstidens utgång, dvs i det här fallet räknat fr.o.m. 25.1.2014, att antingen rätta sig själv eller överföra ärendet till besvärsinstansen. De kan t.o.m. beviljas 60 dagar, i händelse av att tilläggsutredningar måste inhämtas. Men det­ta förutsätter, att de utan fördröjning underrättar den klagande om att så kommer att ske.

Den 23.2 hade de 30 dagarna förflutit, men tro för all del inte att något överklagande hade överförts till domstolen. Det kollade jag nämligen. Det gjordes inte heller den 24, 25, 26 eller 27.2. Och det skulle f.ö. ha varit en teknisk omöjlighet, eftersom jag idag – den 28.2– med pos­ten, som kom före kl. 10:00 på morgonen, fick ett meddelande, som enligt FPA:s angivelse postats ... håll i er nu ... den 28.2! Jävla snabb postgång här på ön, va? Särskilt som utlåtandet är avgivet av FPA i ... Vasa, dit FPA även vill att domstolen skickar sitt beslut och ev. hand­lingar i ärendet. Vasa ..?Que??

Med det kuligaste av allt är ändå, att i samma brev fanns deras ut­lå­tan­de till försäkringsdomstolen. Gissa med vilken datering! Jo, dagens datum förstås, den 28.2. Vad annars, haha! :o)

Så det är inte nog med att de överför sina kunders ärende i strid med lag, de antedaterar sina egna inlagor också. Pålitlig och fin instans det där. Men allra, allra roligast är ändå vad de skrivit i själva utlåtandet. Jag citerar:

”/.../ Bostadsytan för Backlunds egnahemshus beaktades enligt de upp­gifter som finns FPA tillhanda gällande fastigheten, dvs 70 kvad­rat­meter.”

Åhåå..? M.a.o. får vi här svart på vitt att man inom organisationen ifråga är både icke-läskunniga och förmodligen gravt synskadade. Jag har – vid upprepade tillfällen – skrivit hur stort mitt lilla ruckel är. Jag har vid åtminstone två, eventuellt t.o.m. tre, tillfällen skickat in skal­enliga ritningar på kåken, med mått- och kvadratmeterangivelser och allt. Och ändå blir det fel, fel, fel och återigen fel. Men låt mig citera vidare:

”Boendeutgifterna för egnahemshus godkänns enligt de av statsrådet årligen fastställda skötselutgiftsnormerna.”

Jaså, ni fortsätter att hävda detta? Det hjälpte tydligen inte, att som bilaga bifoga det utförliga brev, inklusive förklarande texter, tabeller och diagram, som jag skickat till omsorgsminister Susanna Huovinen. Jaja, därmed ytterligare ett bevis på att läskunnigheten – för att inte tala om den matematiska kunskapsnivån – inte håller måttet. Och det som verkligen bekräftar detta är slutklämmen:

”/.../ Byrån har inte heller fått kännedom om någon ny sådan ut­red­ning som skulle ge anledning att ändra beslutet.”

Fast det är väl på sätt och vis sant. För om FPA fortfarande täcks häv­da att de gjort och gör rätt, trots att de kunnat ta del av min skrivelse till om­sorgs­ministern, då måste det naturligtvis innebära att de inte läst densamma. Eller så har det lästs, men inte förståtts. Jag lägger min insats på det sistnämnda – och att man inte begriper något är kanske, på sätt och vis, att jämställa med att inte få kännedom. Eller ..?

Men hörni, gullevännerna mina på FPA, tror ni att det var slut på det roliga nu så tror ni fel! Nu ska det här en gång för alla redas ut ända från allra börjigaste början. Idag har scanner och skrivare gått varma här i ”Rucklet”, för nu ska försäkringsdomstolen få ta emot allt ni råd­dat med ända sedan tidernas begynnelse. Drygt 0,7 kg komp­let­te­ring­ar blir det, i berömvärt god, kronologisk ordning.

Så ta nu och sug på den syrliga karamellen en stund och sätt sedan ge­nast igång med att planera ert nästa drag, så filar jag på mitt under tiden. För det här ju så kul, att nog ska vi väl hålla på några år till, va? Jag undrar förresten vad slutnotan för skattebetalarna hunnit växa till, när vi, efter X antal år, når ända fram till förvaltningsdomstolen med denna er istadiga vägran att avlyfta ett uppen­bart grundlöst återkrav?


Och er alla andra önskar jag en riktigt trevlig helg!
 
Viewing all 734 articles
Browse latest View live