EFTER MÅNGA VECKORS väntan: nu finns 60+ och singeläntligen tillgänglig att låna som DAISY-talbok på bibban i Mariehamn! Och redan utlånad, så jag som är såå nyfiken på hur uppläsningen blev får fortfarande lägga band på mig.
Solveignytt!
↧
↧
Triss i halsdukar och en meter tax
ÄVEN OM BILDKVALITETENär usel tänker jag idag visa tre halsdukar stickade av merinoull. Den första är en klassisk en, långrandig och rätstickad, 14 cm bred och närmare 160 cm lång.
![]()
Den andra blev färdig så sent som igår. Den är en s.k. Möbiusscarf, dvs en tvådimensionell cirkel utan början eller slut, i modesammanhang ofta kallad snood. Så här ser den c. 120 cm långa och 17 cm breda scarfen ut när den viras två varv runt halsen.
![]()
Den tredje är också en Möbiusscarf, som jag faktiskt stickade för rätt länge sedan. Den är ribbstickad på längden, genom att alternera mellan ett antal varv avigt och lika många varv rätt. Även den här är c. 120 cm i omkrets men bara 12 cm bred, eftersom ribbningen gör att den drar ihop sig. På bilden bär jag den två varv runt halsen.
![]()
Lång som en smärre scarf är även Gilbert, som är mitt dagbarn i två dagar medan matte jobbar. Här har han dock helt fräckt kringlat ihop sig som en kanelsnurra i soffan och jag var inte sen att föreviga hans självsvåldiga tilltag :o)
![]()
Jag beklagar den risiga kvaliteten på scarfbilderna, men det är bökigt att fotografera med självutlösare. Jag upptäckte att jag borde flyttat kameran mycket närmare, men det blev kallt att vara ute på terrassen och plåta, så det fick helt enkelt bli som det blev.
En riktigt stämnings- och fridfull allhelgonahelg önskar jag er alla!
Den andra blev färdig så sent som igår. Den är en s.k. Möbiusscarf, dvs en tvådimensionell cirkel utan början eller slut, i modesammanhang ofta kallad snood. Så här ser den c. 120 cm långa och 17 cm breda scarfen ut när den viras två varv runt halsen.
Den tredje är också en Möbiusscarf, som jag faktiskt stickade för rätt länge sedan. Den är ribbstickad på längden, genom att alternera mellan ett antal varv avigt och lika många varv rätt. Även den här är c. 120 cm i omkrets men bara 12 cm bred, eftersom ribbningen gör att den drar ihop sig. På bilden bär jag den två varv runt halsen.
Lång som en smärre scarf är även Gilbert, som är mitt dagbarn i två dagar medan matte jobbar. Här har han dock helt fräckt kringlat ihop sig som en kanelsnurra i soffan och jag var inte sen att föreviga hans självsvåldiga tilltag :o)
Jag beklagar den risiga kvaliteten på scarfbilderna, men det är bökigt att fotografera med självutlösare. Jag upptäckte att jag borde flyttat kameran mycket närmare, men det blev kallt att vara ute på terrassen och plåta, så det fick helt enkelt bli som det blev.
En riktigt stämnings- och fridfull allhelgonahelg önskar jag er alla!
↧
Nu ska ni få dra lite igen :o)
SOM ETT PAR gånger tidigare deltar jag med en bild i en fototävling hos tidskriften Kodin Kuvalehti. Den här gången är temat Mitä Suomi syö?, Vad äter Finland?, och man skulle fotografera sin middag en helt vanlig torsdag i augusti. Det jag tävlar om är en Crescentcykel av den rätta mommomodellen :o)
Allt du behöver göra är att klicka på bilden här under. Väl anländ till Kodin Kuvalehtis sida för du muspekaren ovanpå bilden. Då ploppar det upp två rutor. På den vänstra står det Tykkää, som är finska för Gilla. Klicka på den – om utifall att du gillar min bild, förstås. Vill du dessutom kommentera bilden klickar du på den andra rutan, Kommentoi.
Tack på förhand för draghjälpen!
![]()
Allt du behöver göra är att klicka på bilden här under. Väl anländ till Kodin Kuvalehtis sida för du muspekaren ovanpå bilden. Då ploppar det upp två rutor. På den vänstra står det Tykkää, som är finska för Gilla. Klicka på den – om utifall att du gillar min bild, förstås. Vill du dessutom kommentera bilden klickar du på den andra rutan, Kommentoi.
Tack på förhand för draghjälpen!
↧
FPA-beräkningarna som ligger till grund för mina diagram från 2012 och 2013
2012 (beräkningar per 03-01-2012)
Centralvärmd hyreslägenhet, 46-500 kvm
Pensionär i centralvärmt egnahemshus, 46-500 kvm
Centralvärmt egnahemshus, 46-500 kvm
Resultat:
2013 (beräkningar per 19-10-2013)
Centralvärmd hyreslägenhet, 46-300 kvm
För pensionär i centralvärmt egnahemshus har jag inte sparat ner några nya beräkningar, eftersom resultatet är likvärdigt med det från 03-01-2012.
Centralvärmt egnahemshus, 46-300 kvm
Resultat:
↧
Och så kom november
DET MÅ VARA aldrig så mörkt och grått just nu, men några ljuspunkter hittar man ändå om man letar lite. Som igår till exempel, när jag kunde plocka in en nätt liten purjolök och en handfull sommarmorötter från trädgården. Må vara att det är de är de absolut sista grönsakerna för året (förutom det vintergröna jag sådde i början av hösten), men det är ändå lite najs, att så här sent på året kunna koka sig en soppa av egen skörd.
Helt okej är det också, att kunna gotta sig åt två flaskor med hemlagad trädgårdslikör. Båda blev riktigt smaskiga och blir ännu godare om jag lyckas glömma bort dem ett bra tag till. Visst har krusbärslikören en helt underbar kulör?
![]()
Sen kan jag meddela att jag igår kväll läste ut Marianne Cedervalls senaste och fjärde bok om väninnorna Mirjam och Hervor. Ja, läste. Ljudboken var utlånad och jag gitte inte ställa mig i kö, så det här var den första av böckerna jag inte lyssnade till – och vilken besvikelse det blev. För mitt vidkommande har Susanne Alfvengrens och Gun Olovssons fenomenala uppläsningar utan tvekan spelat roll för helhetsupplevelsen. Stor roll, dessutom.
![]()
Handlingen känns seg och på sina ställen repetitiv. Det är en tunn liten soppa på återanvänd spik, om jag så säger. Historien tilldrar sig den här gången i New York, men jag tycker inte att Cedervall lyckas förmedla den rätta metropolkänslan, snarare tvärtom. Mestadels känns det som de två kumpanerna befinner sig i en amerikansk småstadshåla, inte olik de tidigare böckernas gotländska Kajpe Kviar eller Kuivalihavaara i Norrland.
En stundtals förskräckande dålig interpunktion irriterade mig dessutom riktigt mycket – den slipper man ju helt och hållet med ljudböcker – och en inte alldeles imponerande korrekturläsning respektive typografering gjorde inte saken bättre.
Okej, visserligen finns det en hel del missar i min egen bok om Solveig också. Men den stora, för att inte säga enorma, skillnaden är, att jag har gjort allt jobb själv; författat, formgivit/layoutat inlaga och omslag, formaterat för tryck osv. Cedervall har, förutom ett stort förlag, en egen litterär agent i ryggen. Under dylika omständigheter tillåter jag mig faktiskt att ha högt ställda förväntningar på den rent tekniska biten.
Så tyvärr, Marianne, den här gången tyckte inte om din bok och borde förmodligen ha nöjt mig med att jag med behållning lyssnat till de tre föregående.
Helt okej är det också, att kunna gotta sig åt två flaskor med hemlagad trädgårdslikör. Båda blev riktigt smaskiga och blir ännu godare om jag lyckas glömma bort dem ett bra tag till. Visst har krusbärslikören en helt underbar kulör?
Sen kan jag meddela att jag igår kväll läste ut Marianne Cedervalls senaste och fjärde bok om väninnorna Mirjam och Hervor. Ja, läste. Ljudboken var utlånad och jag gitte inte ställa mig i kö, så det här var den första av böckerna jag inte lyssnade till – och vilken besvikelse det blev. För mitt vidkommande har Susanne Alfvengrens och Gun Olovssons fenomenala uppläsningar utan tvekan spelat roll för helhetsupplevelsen. Stor roll, dessutom.
Handlingen känns seg och på sina ställen repetitiv. Det är en tunn liten soppa på återanvänd spik, om jag så säger. Historien tilldrar sig den här gången i New York, men jag tycker inte att Cedervall lyckas förmedla den rätta metropolkänslan, snarare tvärtom. Mestadels känns det som de två kumpanerna befinner sig i en amerikansk småstadshåla, inte olik de tidigare böckernas gotländska Kajpe Kviar eller Kuivalihavaara i Norrland.
En stundtals förskräckande dålig interpunktion irriterade mig dessutom riktigt mycket – den slipper man ju helt och hållet med ljudböcker – och en inte alldeles imponerande korrekturläsning respektive typografering gjorde inte saken bättre.
Okej, visserligen finns det en hel del missar i min egen bok om Solveig också. Men den stora, för att inte säga enorma, skillnaden är, att jag har gjort allt jobb själv; författat, formgivit/layoutat inlaga och omslag, formaterat för tryck osv. Cedervall har, förutom ett stort förlag, en egen litterär agent i ryggen. Under dylika omständigheter tillåter jag mig faktiskt att ha högt ställda förväntningar på den rent tekniska biten.
Så tyvärr, Marianne, den här gången tyckte inte om din bok och borde förmodligen ha nöjt mig med att jag med behållning lyssnat till de tre föregående.
↧
↧
Kära, finländska läkarkår
EFTERSOM DET INTE verkar vara bekant för er hur konklusionen i ett B2-läkarutlåtande bör vara formulerad för att den undersökte ska komma att godkännas såsom varande 100 % arbetsoförmögen av andra försäkringsanstalter än FPA, vars blankett ni använder, vill jag dela med mig av den kunskap jag av en lycklig slump inhämtade under föregående vecka.
I blankett SV7, under punkt 10, Konklusion, får ni inte under några som helst omständigheter använda er av något av de förtryckta alternativen! Istället får ni ta på er jobbet att rita dit en egen liten kryssruta, med den vidhängande texten: Jag anser den undersökte oförmögen till allt arbete fr.o.m. _______.
Om ni, som förr, petar in ett kryss i rutan före: Jag anser den undersökte oförmögen att utföra sitt sedvanliga arbete eller därmed nära jämförbara arbete fr.o.m. _______, ger ni de privata försäkringsanstalterna möjlighet att ducka sitt försäkringsansvar genom att hävda att den undersökte minsann inte är befunnen hundraprocentigt arbetsoförmögen.
Nej, för fan! Han/hon kan ju faktiskt under sju-åtta timmar per dag hållas på benen fastsurrad mot en lämplig stolpe och t.ex. sysselsättas med att fånga flugor med framtänderna! Förutsatt att detta inte råkar vara hans/hennes sedvanliga eller därmed nära jämförbara arbete förstås. Men då hittar de på något annat, det vet både ni och jag.
Så kära, finländska läkarkår, ta lärdom av detta och bespara på så vis många av era patienter åratal av utmattande, själsdödande, kostsamt och förnedrande papperskrig. Tack på förhand!
![]()
I blankett SV7, under punkt 10, Konklusion, får ni inte under några som helst omständigheter använda er av något av de förtryckta alternativen! Istället får ni ta på er jobbet att rita dit en egen liten kryssruta, med den vidhängande texten: Jag anser den undersökte oförmögen till allt arbete fr.o.m. _______.
Om ni, som förr, petar in ett kryss i rutan före: Jag anser den undersökte oförmögen att utföra sitt sedvanliga arbete eller därmed nära jämförbara arbete fr.o.m. _______, ger ni de privata försäkringsanstalterna möjlighet att ducka sitt försäkringsansvar genom att hävda att den undersökte minsann inte är befunnen hundraprocentigt arbetsoförmögen.
Nej, för fan! Han/hon kan ju faktiskt under sju-åtta timmar per dag hållas på benen fastsurrad mot en lämplig stolpe och t.ex. sysselsättas med att fånga flugor med framtänderna! Förutsatt att detta inte råkar vara hans/hennes sedvanliga eller därmed nära jämförbara arbete förstås. Men då hittar de på något annat, det vet både ni och jag.
Så kära, finländska läkarkår, ta lärdom av detta och bespara på så vis många av era patienter åratal av utmattande, själsdödande, kostsamt och förnedrande papperskrig. Tack på förhand!
↧
Produktutveckling
LIVE AND LET LIVEär i vanliga fall ett av mina motton, dock inte när det kommer till tjuvaktiga kråkfåglar. Mina fågelmatningsglober fungerar utmärkt för det de var tänkta, men har tarvat en viss modifiering.
För att stänga kajor, kråkor och skator ute från de förföriska talgbollarna har jag varit tvungen att lägga till latitudlinjer av galvad tråd på det norra halvklotet. Nu är det en gång för alla tji med gratis käk för de oönskade matgästerna!
![]()
Runt den stora sfären, monterad på en stör vid infarten till gården, har jag, förutom att jag monterat dit ytterligare spikband, virat en slinga med LED-lampor.
När den tänds på kvällarna, styrd av en tajmer, ser det ut som den lysande bollen svävar fritt i luften. Coolt! Men jag får väl hoppas att den inte kommer att orsaka någon avkörningsolycka pga att en förbipasserande bilist tror sig se ett UFO :o/
![]()
För övrigt verkar odlingssäsongen bli lång i år. I Glaspalatset, gårdens växthus, står fortfarande två chiliplantor kvar och till min förvåning ser det ut som de gröna frukterna hinner mogna innan vintern är över oss på allvar.
Nyskördad chili till jul, det låter väl inte så dumt? Det blir kanske allt mitt julpynt i år, men hur är det med resten av världen? Har ni dragit igång julförberedelserna allaredan?
![]()
För att stänga kajor, kråkor och skator ute från de förföriska talgbollarna har jag varit tvungen att lägga till latitudlinjer av galvad tråd på det norra halvklotet. Nu är det en gång för alla tji med gratis käk för de oönskade matgästerna!
Runt den stora sfären, monterad på en stör vid infarten till gården, har jag, förutom att jag monterat dit ytterligare spikband, virat en slinga med LED-lampor.
När den tänds på kvällarna, styrd av en tajmer, ser det ut som den lysande bollen svävar fritt i luften. Coolt! Men jag får väl hoppas att den inte kommer att orsaka någon avkörningsolycka pga att en förbipasserande bilist tror sig se ett UFO :o/
För övrigt verkar odlingssäsongen bli lång i år. I Glaspalatset, gårdens växthus, står fortfarande två chiliplantor kvar och till min förvåning ser det ut som de gröna frukterna hinner mogna innan vintern är över oss på allvar.
Nyskördad chili till jul, det låter väl inte så dumt? Det blir kanske allt mitt julpynt i år, men hur är det med resten av världen? Har ni dragit igång julförberedelserna allaredan?
↧
Humörhöjande åtgärder i fast och flytande form
SÄG MIG, VARFÖR känns det alltid som mörkret tilltar i snabbare takt den här årstiden än vad ljuset återkommer efter vintersolståndet? Och varför ska det nödvändigtvis måsta sätta sig så förbannat på humöret?!
Inte blir det bättre av att mitt mörkerseende försämras så markant från det ena året till det andra. Det står inte länge på förrän min största, månatliga, fasta kostnad (förutom huslånet) kommer att vara el-räkningen, eftersom antalet ljuskällor av nödtvång blir bara fler och fler.
Nåväl, det är inte mycket att göra åt den saken. Så här tar sig den nyaste ljuspunkten, den svävande sfären vid gårdens infart, ut när den strålar i all sin glans:
![]()
En av få bra saker med årstiden är att lusten till varma soppor återvänder. Mina soppkok är sällan receptslaviska. De blir alltsomoftast av pyttipannamodellen. Just det, att man kan slänga i nästan vad som helst, är ju soppornas framgångskoncept.
Soppor är bra mat. Soppor är billig mat. Och soppor är det ultimata alternativet för en enbo, som är hjärtligt trött på allt vad matlagning och födointag heter. Länge leve soppan!
![]()
En soppa av mindre delikat modell är den sisyfosliknande kampen för att få beräkningarna av det finländska, allmänna bostadsbidraget att göras i enlighet med lag.
Jag noterar idag, att det allaredan gått två veckor sedan BJO torde ha tagit emot mitt brev, i vilket jag anmäler mitt missnöje med hur mitt klagomål till jusitieombudsmannaämbetet behandlats. Eller snarare inte behandlats.
Jag är, som vanligt, vederbörligen o-imponerad.
Inte blir det bättre av att mitt mörkerseende försämras så markant från det ena året till det andra. Det står inte länge på förrän min största, månatliga, fasta kostnad (förutom huslånet) kommer att vara el-räkningen, eftersom antalet ljuskällor av nödtvång blir bara fler och fler.
Nåväl, det är inte mycket att göra åt den saken. Så här tar sig den nyaste ljuspunkten, den svävande sfären vid gårdens infart, ut när den strålar i all sin glans:
En av få bra saker med årstiden är att lusten till varma soppor återvänder. Mina soppkok är sällan receptslaviska. De blir alltsomoftast av pyttipannamodellen. Just det, att man kan slänga i nästan vad som helst, är ju soppornas framgångskoncept.
Soppor är bra mat. Soppor är billig mat. Och soppor är det ultimata alternativet för en enbo, som är hjärtligt trött på allt vad matlagning och födointag heter. Länge leve soppan!
En soppa av mindre delikat modell är den sisyfosliknande kampen för att få beräkningarna av det finländska, allmänna bostadsbidraget att göras i enlighet med lag.
Jag noterar idag, att det allaredan gått två veckor sedan BJO torde ha tagit emot mitt brev, i vilket jag anmäler mitt missnöje med hur mitt klagomål till jusitieombudsmannaämbetet behandlats. Eller snarare inte behandlats.
Jag är, som vanligt, vederbörligen o-imponerad.
↧
Arbetsskada
JA, JAG VET inte vad ni andra tycker, men själv är jag av åsikten att jag möjligtvis har stickat liite för mycket den senaste tiden:
![]()
Fast mer lär det ändå bli. Jag har nu fått en kopia av inläsningen av min egen bok, så här ska det lyssnas samtidigt som det stickas! Hu, så nervöst ... Men spännande, förstås.
Trevlig helg!
Fast mer lär det ändå bli. Jag har nu fått en kopia av inläsningen av min egen bok, så här ska det lyssnas samtidigt som det stickas! Hu, så nervöst ... Men spännande, förstås.
Trevlig helg!
↧
↧
”Read my lips!”
DET ÄR BARA att konstatera: böcker inlästa för synskadade på s.k. Daisyspelare blir tydligen – trots att uppläsaren gör ett utmärkt jobb – rena, rama katastrofen när det kommer till ljudkvaliteten. Därför har jag, efter moget övervägande, beslutat mig för att försöka åstadkomma en acceptabel författaruppläsning av 60+ och singel.
Mikrofon och popfilter är beställda. Med lite flyt kan jag sätta igång inom den närmaste veckan. Väntetiden får jag ägna åt hårdträning av artikulation och läshastighet, för personligen tycker jag att böcker inlästa av författaren själv i allmänhet lämnar en hel del att önska. Men så vadå, det är väl värt att göra ett försök i alla fall ..?
↧
En trekant igen
TRO’T DEN SOM vill, men jag har stickat någonting enfärgat! Diskret enfärgat dessutom. Här är den, min senaste trekantssjal, fotograferad i det sällsynta novembersolsken vi kan njuta av idag här på Åland:
![]()
Det ävenledes diskreta mönstret åstadkommer man med hålstickning. I övrigt är den stickad enligt samma princip som senast. Garnet är också denna gång Baby Merino från Drops, men jag har som omväxling stickat med 4 mm rundsticka i motsats till de föregående, då jag använde 5 mm.
![]()
Nu blir det nog inte fler sjalar på ett tag. Med tanke på hur min pekfingertopp på höger hand ser ut just nu borde jag egentligen lägga stickandet åt sidan en stund och ägna mig åt virkning istället.
Det ävenledes diskreta mönstret åstadkommer man med hålstickning. I övrigt är den stickad enligt samma princip som senast. Garnet är också denna gång Baby Merino från Drops, men jag har som omväxling stickat med 4 mm rundsticka i motsats till de föregående, då jag använde 5 mm.
Nu blir det nog inte fler sjalar på ett tag. Med tanke på hur min pekfingertopp på höger hand ser ut just nu borde jag egentligen lägga stickandet åt sidan en stund och ägna mig åt virkning istället.
↧
Se där, ja!
NOTERAT UNDER FÖRMIDDAGEN: någon som surfar via Folksams server har informerat sig om vad jag skrev häromsistens om hur ett läkarutlåtande B2 bör formuleras, om den intention intygsutfärdaren har ska godkännas av andra försäkringsanstalter än FPA, som konstruerat blanketten.
Detta är intressant såtillvida, att Folksam köpt upp Aktia Skadeförsäkring. Och Aktia är ju, som bekant, inte ett försäkringsbolag som jag ger många pluspoäng. Fast i mitt fall handlar det förstås inte om en skadeförsäkring utan om en frivillig pensionsförsäkring. Men Aktia och Folksam samarbetar. För mig räcker det med den vetskapen.
Detta är intressant såtillvida, att Folksam köpt upp Aktia Skadeförsäkring. Och Aktia är ju, som bekant, inte ett försäkringsbolag som jag ger många pluspoäng. Fast i mitt fall handlar det förstås inte om en skadeförsäkring utan om en frivillig pensionsförsäkring. Men Aktia och Folksam samarbetar. För mig räcker det med den vetskapen.
↧
Tid för förändring
FÖR SNART TVÅår sedan stickade jag en grå tröja av riktigt tjockt yllegarn. Men jag var ända från början inte nöjd med ärmarna, som blev lite väl tajta. Efter två år som hyllvärmare fick det räcka. Nu ska samma tröja bli ett antal par rejäla sockor istället:
![]()
Ute viner vinden runt knutarna och det eviga regnet denna höst smattrar mot rutor och tak. Ett utomordentligt sätt att spendera en sån här äcklig novemberdag är att tända i braskaminen och sätta sig i soffan med en stickning. Och vet ni? Jag tror till och med att jag känner en antydan till inspiration att baka en kaka också! Wow, liksom.
Annars sitter jag mest och funderar på varför jag helt enkelt inte tar och emigrerar till varmare breddgrader, typ Madeira eller Azorerna. November i Norden gör ingen mänska glad, minst av allt mig.
Ute viner vinden runt knutarna och det eviga regnet denna höst smattrar mot rutor och tak. Ett utomordentligt sätt att spendera en sån här äcklig novemberdag är att tända i braskaminen och sätta sig i soffan med en stickning. Och vet ni? Jag tror till och med att jag känner en antydan till inspiration att baka en kaka också! Wow, liksom.
Annars sitter jag mest och funderar på varför jag helt enkelt inte tar och emigrerar till varmare breddgrader, typ Madeira eller Azorerna. November i Norden gör ingen mänska glad, minst av allt mig.
↧
↧
RECEPT > Utomordentlig ugnsgröt
DET HÄR ÄR ett recept som min mamma fick av sin svägerska för hundra år sedan. Det är en gröt som jag lagade ofta, ofta förr i världen, men som av någon anledning hamnat på undantag de senaste åren. Men när jag och kompisen P, som är glutenintolerant, av någon orsak kom att tala om ris, hirs och andra gräs häromkvällen, då ploppade det dammiga minnet upp till ytan igen!
En genomgång av skafferiet avslöjade till och med att jag hade både det ena och det andra hemma. Må vara, att bäst före-datumen passerats med råge (och då menar jag verkligen med råge), men torrvaror som förvaras i tätslutande förpackningar far ju ingalunda illa fast åren går :o)
Du behöver:
1 dl råris (alt. vanligt, rundkornigt grötris eller avorioris, dvs risottoris)
1 dl hela hirsgryn
1 dl hela bovetegryn
1 dl hela korngryn
smör eller margarin
0,5 l vatten
0,5 l mjölk (eller lika mycket vatten om du inte tål mjölk)
1 tsk salt
Gör så här:
Skölj ris och gryn väl. Smörj en låg, eldfast form och lägg i densamma det sköljda i blöt över natten i halvlitern vatten. På morgonen rör du ner saltet, tillsätter mjölken och klickar på lite smör. Sedan in med formen i nedre delen av ugnen och grädda gröten i 150° i c. två timmar.
För egen del äter jag gröten med en klick smör, medan andra föredrar att äta den med sylt eller äppelmos och kanske rentav en skvätt mjölk också. Byter du ut mjölken mot vatten fungerar den dessutom utmärkt som tillbehör till middagsmat, som omväxling till rent ris, potatis eller pasta!
↧
Grattis, Astrid!
JA, LINDGREN ALLTSÅ. Astrid föddes 1907, tre år före min pappa, och skulle idag ha fyllt 106 år. Hon får gärna vara med och dela på tårtan jag ska laga idag av en experimentell, glutenfri botten! Jag har egentligen använt mitt vanliga tårtbottenrecept, men istället för det vetemjöl som normalt används har jag tagit mandelmjöl.
Eftersom jag ännu inte kunnat provsmaka hur den blev kan jag t.v. bara avge ett visuellt utlåtande: den ter sig mycket saftigare än vetemjölsvarianten, vilket ju alls inte är fel i sammanhanget. Bilder på den färdiga tårtan lär nog dyka upp här så småningom om jag känner mig själv rätt ;o)
![]()
Mörkret den här årstiden lämpar sig inte det minsta för mig. Men tänder man levande ljus när jag stigit upp i svinottan, väckt av smällen från postlådans lock när tidningen kommer, då blir det faktiskt lite lättare att leva. Tack i himlen för den saken!
![]()
Fast det är klart, jag skulle fara med osanning om jag inte erkände att jag vid den här tidpunkten på året bra mycket hellre skulle vara omlokaliserad till samma ställe som för tre år sedan.
Eftersom jag ännu inte kunnat provsmaka hur den blev kan jag t.v. bara avge ett visuellt utlåtande: den ter sig mycket saftigare än vetemjölsvarianten, vilket ju alls inte är fel i sammanhanget. Bilder på den färdiga tårtan lär nog dyka upp här så småningom om jag känner mig själv rätt ;o)
Mörkret den här årstiden lämpar sig inte det minsta för mig. Men tänder man levande ljus när jag stigit upp i svinottan, väckt av smällen från postlådans lock när tidningen kommer, då blir det faktiskt lite lättare att leva. Tack i himlen för den saken!
Fast det är klart, jag skulle fara med osanning om jag inte erkände att jag vid den här tidpunkten på året bra mycket hellre skulle vara omlokaliserad till samma ställe som för tre år sedan.
↧
Tårt-tataa!!
JAG SKAFFADE MIG några nya tyllar för ett tag sedan, så den här gången fick det bli ränder på höjden och pluppar. Två sorters fyllning bidde det, mosade syltgubbar + grädde och äppelmos + grädde.
Ovanpå hela härligheten ligger det skivade päron i sockerlag och som kronan på verket den traditionella marsipanrosen förstås. Provsmakningen återstår, men först av allt måste man ju äta middag :o)
![]()
![]()
Min födelsedagspresent till mig själv blev, förutom tårtan, byte till vinterdäck på Röda Faran. Ja, jag lät ju förstås inte någon annan göra det mot betalning, men sparade 20 € på att jag gjorde det själv. Det är väl också en sorts present, inte sant?
Ovanpå hela härligheten ligger det skivade päron i sockerlag och som kronan på verket den traditionella marsipanrosen förstås. Provsmakningen återstår, men först av allt måste man ju äta middag :o)
Min födelsedagspresent till mig själv blev, förutom tårtan, byte till vinterdäck på Röda Faran. Ja, jag lät ju förstås inte någon annan göra det mot betalning, men sparade 20 € på att jag gjorde det själv. Det är väl också en sorts present, inte sant?
↧
Dags att ”sjunga upp sig”!
GREJORNA HAR KOMMIT! Mikrofonen är hopskruvad, popfiltret monterat och hörlurarna ipluggade. Nu återstår bara att installera ljudredigeringsprogrammet förrän det är dags att sjunga upp sig riktigt ordentligt och sätta igång med inläsningen av 60+ och singel.
![]()
Jag kanske börjar med att publicera ett kort smakprov här på bloggen, så att ni läsare får avgöra om det överhuvudtaget är värt att jag och min röst läser in hela konkaronkan. Det kunde väl vara smart? Inte stor vits med att lägga ner 40-50 timmars arbete på det om min väna stämma får folks hjärnvindlingar att rakna av förskräckelse och deras örontrumpeter att skrumpna ihop med ett utdraget kvidande :o)
Jag kanske börjar med att publicera ett kort smakprov här på bloggen, så att ni läsare får avgöra om det överhuvudtaget är värt att jag och min röst läser in hela konkaronkan. Det kunde väl vara smart? Inte stor vits med att lägga ner 40-50 timmars arbete på det om min väna stämma får folks hjärnvindlingar att rakna av förskräckelse och deras örontrumpeter att skrumpna ihop med ett utdraget kvidande :o)
↧
↧
Solveig Goes Live
OKEJ, GO’VÄNNER, NU ska ni få lyssna på hur det låter när Ruckelhäxan läser högt! Här hittar ni nu nämligen prologen till 60+ och singel i mp3-format.
Jag förväntar mig ärlig kritik. För som jag skrev tidigare, så är det ingen mening med att jag lägger ner en massa jobb på att åstadkomma en inläsning av hela boken, om det i andras tycke låter för jä-ligt och ingen står ut med att lyssna. Klicka på pilen till vänster under boken för att starta uppspelningen.
Pipi: ny version upplagd 17-11-2013 kl. 10:41 :o)
![]()
Jag förväntar mig ärlig kritik. För som jag skrev tidigare, så är det ingen mening med att jag lägger ner en massa jobb på att åstadkomma en inläsning av hela boken, om det i andras tycke låter för jä-ligt och ingen står ut med att lyssna. Klicka på pilen till vänster under boken för att starta uppspelningen.
Pipi: ny version upplagd 17-11-2013 kl. 10:41 :o)
↧
Vatten över huvudet – men riktigt bra flyt
DET ÄR INTE många veckor sedan jag till slut fick hem en elektriker, som monterade upp den hett efterlängtade belysningen ovanför Rucklets entré. Men säg den lycka som varar, för så här ser samma armatur ut idag, med en skyddskupa fylld med ett par deciliter vatten! Hur i hela h har detta kunnat ske?! Armaturen är klassad IP44 och ska minsann tåla vatten i form av regn!
Varför får man aldrig vara glad någon längre stund ..? Varför ska det alltid hända något som drar ner en på jorden igen?
![]()
Som motvikt till detta elände kan jag meddela, att inläsningen av min bok 60+ och singel löper på riktigt bra. Jag börjar faktiskt få häng på hur ljudfilerna måste redigeras för att låta vettigt och ska idag ta itu med kapitel 36 av 48, så det närmar sig dessutom fullbordan.
Och för den hugade bjuder jag här på bokens första kapitel. Den tidigare publicerade prologen hittar du HÄR.
Varför får man aldrig vara glad någon längre stund ..? Varför ska det alltid hända något som drar ner en på jorden igen?
Som motvikt till detta elände kan jag meddela, att inläsningen av min bok 60+ och singel löper på riktigt bra. Jag börjar faktiskt få häng på hur ljudfilerna måste redigeras för att låta vettigt och ska idag ta itu med kapitel 36 av 48, så det närmar sig dessutom fullbordan.
Och för den hugade bjuder jag här på bokens första kapitel. Den tidigare publicerade prologen hittar du HÄR.
↧
Att jag aldrig lär mig ...
THE STORY OF my life ... är tydligen att inte lära mig av mina misstag. Gång efter annan gör jag om det, kastar mig huvudstupa in i projekt, som jag redan i förväg borde kunna förutse att de kommer att växa till oanade proportioner. Häri finner vi en av de största grundbultarna till min utmattning, detta att jag blir så hejdlöst überengagerad i sånt jag sätter igång med.
Som nu med ljudboksproduktionen av 60+ och singel. Nästan precis sju timmar taltid är inte fy skam i sig, eftersom det innebär minst fyrdubbelt detta i omtagning efter omtagning efter ... men sen är det ju inte ens klart med det. Sen kommer den verkligt arbetsdryga biten, att försöka få till ett kontinuerligt och någorlunda acceptabelt ljud på hela innehållet.
Nu har jag t.ex. den hårda vägen fått lära mig, att min röst varierar kraftigt beroende på tidpunkt på dagen. Men, men, sakta men säkert växer ändå en godtagbar ljudfil fram på skärmen. Med lite flyt kommer jag att ha en färdigbränd cd i min hand före jul, för idag borde jag få en av de väsentligaste delarna: ISBN-numren för både cd-skiva och nedladdningsbar mp3-fil!
![]()
50 skivor har jag tänkt låta tillverka. Någon (eller några?) ska förmodligen Nationalbiblioteket ha för arkivering. Ett ex, eller ett par, ska jag ha själv och ett ska jag donera till stadsbiblioteket. Men cirkus 40 blir alltså tillgängliga för köp.
Någon som är intresserad ..?
PROVLYSSNA:
[Prolog]
[Kapitel 1]
Som nu med ljudboksproduktionen av 60+ och singel. Nästan precis sju timmar taltid är inte fy skam i sig, eftersom det innebär minst fyrdubbelt detta i omtagning efter omtagning efter ... men sen är det ju inte ens klart med det. Sen kommer den verkligt arbetsdryga biten, att försöka få till ett kontinuerligt och någorlunda acceptabelt ljud på hela innehållet.
Nu har jag t.ex. den hårda vägen fått lära mig, att min röst varierar kraftigt beroende på tidpunkt på dagen. Men, men, sakta men säkert växer ändå en godtagbar ljudfil fram på skärmen. Med lite flyt kommer jag att ha en färdigbränd cd i min hand före jul, för idag borde jag få en av de väsentligaste delarna: ISBN-numren för både cd-skiva och nedladdningsbar mp3-fil!
50 skivor har jag tänkt låta tillverka. Någon (eller några?) ska förmodligen Nationalbiblioteket ha för arkivering. Ett ex, eller ett par, ska jag ha själv och ett ska jag donera till stadsbiblioteket. Men cirkus 40 blir alltså tillgängliga för köp.
Någon som är intresserad ..?
[Prolog]
↧
More Pages to Explore .....
