Om det här med att plötsligt ha vedervärdigt mycket ved

September 8, 2013, 9:43 pm

≪ Previous: Power Bars – nyttigt mellanmålsgodis

FÄLLNINGEN AV TVÅ jättelika, femtio år gamla granar får en helt självklar biverkning: det blir mängder av vad enbart av de lårtjocka grenarna, som var tre-fyra meter långa. Massor av ved. Kopiöst mycket ved. Och vid Rucklet finns det ingenstans att förvara allt detta.

Det är i såna lägen man kallar in Knut, min norske norrman, som redan tidigare byggt både terrass och diverse annat åt tanten. Knut kan egentligen smälla ihop både det ena och det andra utan att få några ritningar, men det går både fortare och blir färre felsågningar om det finns något till pappers. Så var det inte en himla tur att jag fick igång min andra dator? Annars hade det inte blivit mycket konstruerat här inte ...

Och så här har jag liksom tänkt mig det hela:

Fast sen återstår det förstås att se vad självaste byggmästaren har att säga om förslaget.

↧

???

September 9, 2013, 1:52 am

≫ Next: Händelser ur Ruckelhäxans rafflande liv

≪ Previous: Om det här med att plötsligt ha vedervärdigt mycket ved

KOLUMNBREDDERNA HÄR PÅ bloggen är plötsligt idag inte som de ska här hemma på min dator. Ser det knasigt ut även för er andra ..?

Edit kl. 15:18
Efter en del surfande på diskussionsforum står det klart: det är personalen på Blogger som gjort något som strulat till det för halva universum. Ni får m.a.o. finna er i att det ser mindre snyggt ut här just nu tills de får ändan ur vagnen och reverserar vad det nu är de gjort.

↧

Händelser ur Ruckelhäxans rafflande liv

September 10, 2013, 10:26 am

≫ Next: F---ing Google!!

≪ Previous: ???

SÅ VIDARE VÄRST mycket direkta bibliotekariesysslor får man förstås inte göra när man, som jag, bara är arbetsprövare. Mest blir det sortera in böcker i alfabetisk ordning och under rätt klassificering på hyllorna. Men i den s.k. yrkesplanen som upprättats av min arbetspsykolog står det bl.a. att det är skäl att ta tillvara min kreativitet, så nog finns det ändå sysslor att utföra!

Jag har bl.a. skurit till snajdiga bokmärken av en trave urgamla bilder från St. Petersburg. High class recycling, icke sant?

Sen har jag klippt och klistrat lite också. Stora, runda skyltar av 2 mm kartong att hänga upp ovanför ett par boksnurror:

Och idag har jag fått ägna mig åt det som måste vara bland det mest deprimerande som finns för en renrasig bibliotekarie: makulering av böcker som inte längre finner några hugade läsare. Sorgligt, men ett ofrånkomligt faktum, eftersom barn- och ungdomslitteratur är klart mera av en färskvara än vuxenböcker.

Tyvärr är det nog så, att den här skämtteckningen allt mer stämmer överens med verkligheten:

Idag mår jag, den sorgliga bokmakuleringen oaktad, riktigt skit. Skallvärk alla dagar, idag sedan lunch, och ömmande, influensatrötta muskler i hela ryggen och en allmän känsla av välbefinnandets raka motsats. Sockerdrickspirret jag normalt har i överarmar och underkropp när jag lägger mig ner pågår just idag oavbrutet även när jag sitter eller står. Skitjobbigt, på ren svenska :o(

Fatta hur utled jag är på att inte må helt okej en endaste dag nuförtiden.

↧

F---ing Google!!

September 12, 2013, 11:00 am

≫ Next: Bloggstrulet

≪ Previous: Händelser ur Ruckelhäxans rafflande liv

Dagens observation:

Tomatodling och vita handdukar
– ingen lyckad kombo.

Och ett tips från coachen: om någon haft problem med att inte kunna lägga upp nya inlägg på Blogspot idag, så kan jag berätta att man måste logga in via https://www.blogger.com för att få det att fungera.

På det hela taget tycker jag att det går riktigt uselt just nu att surfa med Chrome och på Blogger är det ännu sämre med farten. Först trodde jag att det är min trötta, men nystädade och defragmenterade, dator som är orsaken. Men via snack på internationella diskussionsforum har jag informerat mig om att det inte finns många användare idag som är glada på Chrome, dvs i slutändan Google Inc.

Shockwave Flash är också ett bekymmer, som gör att det hänger sig mest hela tiden. Bara så ni vet. Dagen har varit fylld av meddelanden som: Ett plugin-program (Shockwave Flash) har slutat fungera och Följande sidor svarar inte, vill du avsluta eller vänta. Alltså, vad f-n håller Google på med egentligen?! Jag har i alla fall just inaktiverat både Adobe Flash och Shockwave Flash, så nu tar det inte längre en vecka att uppdatera ett fönster, bara fem dagar ...

↧

Bloggstrulet

September 12, 2013, 9:44 pm

≫ Next: Jamen, okej då

≪ Previous: F---ing Google!!

DET VERKAR SOM en del upplever felen jag beskrev igår, andra inte. Men om någon annan än jag råkar ut för samma sak och den här rutan dyker upp:

... så är medicinen lätt att ta. I adressrutan högst upp skriver du https://www.blogger.com, sen fungerar det igen. Skillnaden är alltså att det är ett s efter http, som betyder att det är en secure connection, en säker anslutning.

Och om datorn verkar osedvanligt slö – eller om du ständigt meddelas att Flash har slutat fungera – då skriver du (i Chrome) about:plugins på adressraden. Då öppnas ett fönster med en lista på alla tillägg som är installerade. Där kan du sedan välja att inaktivera dem du inte vill att datorn ska köra.

Det är f.ö. inte bara Chrome som är risig. Själv har jag tydligen en förkylning på gång, för det jag snyter ur mig är, för att uttrycka det diplomatiskt, inte direkt transparent. Men grattis, alltså ... Jag kan inte minnas när jag hade en sån där riktig, grovkalibrig förkylning senast. Det är nog ett par år sedan sist, så mindre än två veckor i ett skolbibliotek tycks göra susen för den frekvensen.

Idag är det dessutom fredag och den 13:e. Skrockfull är jag i vanliga fall inte, men bara för sakens skull tänker jag vara lite extra vaksam idag ;o) Trevlig helg, hörni!

↧

Jamen, okej då

September 14, 2013, 12:55 am

≫ Next: Min maskulina sida har övertaget

≪ Previous: Bloggstrulet

VISST, VISST, JAG ger mig. September kan verkligen vara en helt fantastisk månad, när den beter sig som i år. Morgnarna är dimmiga, daggvåta och bäddar in omgivningen i ett smickrande luddfilter och på dagarna är det fortfarande soligt, varmt och skönt.

Grenarna i trädet med Victoriaplommon bågnar under tyngden av ett överflöd av frukt. I år är dessutom antalet plommon som angripits av monilian färre än vanligt. Mitt envisa bortplockande av sjuka frukter är kanske faktiskt mödan värt?

Och i Glaspalatset är sommaren långt ifrån över! Slanggurkorna fortsätter att sätta blom, så några gröningar till ska det väl hinna bli? Några är i alla fall på god väg.

Utanför glasväggarna har mitt för året nya rådhusvin bytt till höstens outfit. Länge, länge såg det ut som plantan inte tänkte växa överhuvudtaget, precis som så mycket annat med den torka vi haft i år. Men nu, i september, har växtkraften runnit till! Sirliga utlöpare suger sig fast mot den döda lärkträdstammen, så nästa år kommer det – peppar, peppar – att bli riktigt fint.

Ett bombsäkert hösttecken är det årliga besöket av nötkråkor, som anländer för att kalasa på frön från min gigantiska cembratall, som de lär vara speciellt förtjusta i. Nötkråkan är en lustig fågel. Den liknar ingenting annat och är inte det minsta skygg. Tvärtom är det nästan som den gillar att posera framför kameran :o)

Pelargonerna blommar fortfarande för fullt, men den blårosa här under har jag fått vänta på ända tills nu. Jag vet inte namnet på den, men den har liksom köttigare blad än de helt traditionella pelargonerna. Läcker färg, inte sant?

I äppelträden är det tunnsått denna höst. Eftersom jag under sommaren beskar träden väldigt mycket tuffare än vanligt fick mängder av fruktbärande grenar skatta till förgängelsen, men de kvarvarande äpplena är vackra att se på och växer sig större än vanligt, nu när ljuset slipper till.

Och i morgondimman och -daggen visar spindlarna upp sina mästerliga konstruktioner. Jag slutar aldrig förundras över hur en yttepytte spindel lyckas åstadkomma något så fantastiskt välstrukturerat. Vi människor, som anser oss vara skapelsens krona, ska bannemig inte ringakta den övriga naturen!

Nåväl, det här får vara det för den här dagen, för nu måste jag och min übertäppta snok lägga oss igen. Svetten rinner trots att termometern mäter en kroppstemperatur på högst normala 36,5°, och jag är helt sluut i musklerna. Atjoo på er!

↧

Min maskulina sida har övertaget

September 14, 2013, 11:03 pm

≫ Next: Kära Mariehamns stad

≪ Previous: Jamen, okej då

... OCH DET KÄNNS som slutet är nära,
precis som det skulle för en riktig karl.

PS. Visst är det så, att man överlever väldans länge utan mat, bara man ser till att man får i sig vätska?

↧

Kära Mariehamns stad

September 16, 2013, 6:19 am

≫ Next: Det är inte storleken som räknas – vilket nu även är vetenskapligen bevisat

≪ Previous: Min maskulina sida har övertaget

Hej. Den 20.8 uppstod av en oförklarlig anledning ett totalstopp i avloppsledningen utanför min fastighet. Efter ett samtal till VA-verket infann sig en tekniker, som i sin tur kallade in en spolbil från Ålands Renhållning. C. en halvtimme senare var stoppet åtgärdat, men därefter ägnade teknikern och spolbilsföraren - på eget initiativ - en massa tid åt att försöka komma underfund med hur avloppsledningarna går, en åtgärd som jag ingalunda beställt. Idag fick jag en faktura för 1,5 timmes arbete från Ålands Renhållning och det är i mitt tycke inte korrekt. Jag är villig att betala för den halvtimme det tog att avlägsna stoppet, även om jag anser att det de facto orsakats av stadens gamla, underdimensionerade avloppsdragning länga gamla Godbyvägen. Däremot är jag inte beredd att stå för kostnaden för den överskjutande tiden. F.ö. har jag blivit lovad en kopia av ritningen på hur fastighetens två skilda avlopp är anslutna till stadens nät. Den har jag inte fått. Med vänlig hälsning Nina Backlund

Sensmoral: reta inte febriga ruckelhäxor.

↧

Det är inte storleken som räknas – vilket nu även är vetenskapligen bevisat

September 18, 2013, 2:18 pm

≫ Next: Man tror inte sina ögon!

≪ Previous: Kära Mariehamns stad

IDAG VAR DET dags. Frögurkan i Glaspalatset, som jag vankat och väntat på i många veckor nu, skulle äntligen tas om hand. Jättelik, vid det här laget nästan helgul och så välmatad att den i princip sprack upp av sig själv när jag stack knivspetsen i den. En föredömligt enkel förlossning kan man säga.

Men vilken besvikelse. Inuti monstret återfann jag efter mycket rotande blott fyra ynkliga frön. Knappt mogna var de heller. Vad i hela?! Så jag googlade lite grann och uppdagade relativt snabbt att det minsann inte går att förvänta sig frön från F1-hybrider. Och om det mot förmodan skulle bli några frön, ja, då vet man inte vad de blir eller om de blir överhuvudtaget. Snabb slutsats: min mammagurka måste vara en hybrid, resultatet av en tvångsbefruktning.

Jag rotade fram fröpåsen från i våras, och mycket riktigt. Med pytteliten text fanns beteckningen F1 i ett hörn av påsen och den misslyckade fröodlingen fick därmed sin snabba förklaring. Attans också :o( Men jag har förstås lärt mig något nytt igen och det är ju aldrig fel :o)

Gurkfrön ska det dock bli! Jag googlade vidare och hittade en fröfirma i Wales som levererar enbart icke-hybridfrön till alla möjliga sorters grödor, däribland gurkor av olika sorter. Så nu är det frön på väg till en garanterad frögurka, en sort som heter 'Wautoma', plus två andra icke-hybrider: en sorts chili, 'Nigels Outdoors Chilli', och en grön buskböna, 'Aquilon'. Detta ska bli spännande nästa år!

Andra frön är redan på väg in i frysen för stratifiering. Frön från Sävstaholm, som är nummer två på favoritlistan med äppelsorter på ruckelgården, näst efter Melon. På skoj ska jag plantera ett gäng i vår för att se om jag kan dra upp egna plantor. Lyckas det ska de spaljeras när de blivit stora nog. För nog är väl äpplen fröäkta ..?

Och sen behöver jag lite hjälp. På bilden här under ser ni en sommarblomma, som jag fick alldeles gratis hos min handelsträdgård när säsongen oåterkalleligen var över. Namnet fick jag också, men tror ni att jag lyckades memorera det? Nå, icke sa Nicke, och annat var inte att vänta. Därför undrar jag nu om det är någon som råkar känna igen blomstret ifråga och kan kasta ljus över vad det kan vara. Frön bildas det också, så jag har sparat en handfull för att se om jag i vår kan dra upp egna plantor.

Sommar... nånting har jag för mig att det ska vara.

Ljus kastas det sedan i eftermiddags även i mitt källarförråd, kan ni tro! Efter drygt sju år i värsta skumrasket kan jag fr.o.m. idag tända och släcka en lysrörsarmatur i taket både medelst brytare innanför ytterdörren och innanför dörren till källarkorridoren. Najs, very najs! Få se om jag av bara farten lyckas få till inköp av någonsorts utomhusarmatur till entrén också? Det kunde ju också vara kul, så här sju år försenat.

Men brått lönar sig aldrig. Det vet ju alla.

↧

Man tror inte sina ögon!

September 19, 2013, 4:55 am

≫ Next: Och Ruckelhäxan sade:

≪ Previous: Det är inte storleken som räknas – vilket nu även är vetenskapligen bevisat

BARA 618 DAGAR efter att jag lämnade in mitt klagomålsärende till Justitieombudsmannen.

Så nu är det väl bara att börja fila på en anmälan till Europadomstolen? För jag har mycket svårt att tänka mig att det bitr. JO beslutat kommer att falla mig på läppen när väl en översättning dyker upp. Eller borde jag kanske för säkerhets skull skriva: om en översättning dyker upp ..?

Fast det finns ju faktiskt folk som på blodigt allvar tror på Tomten också, så man vet ju aldrig, hehe!

Om jag har svarat på mejlet? Jomenvisst, självfallet har jag det. Klicka HÄR om du vill ta del av vad jag skrev. Gud i himlen, vilken underbart jobbig människa jag ändå är. Och envis. Som synden :o)

↧

Och Ruckelhäxan sade:

September 20, 2013, 6:06 am

≫ Next: Efter ett plus kommer garanterat ett minus, det kan man slå sig i backen på

≪ Previous: Man tror inte sina ögon!

VARDE LJUS! OCH bättre att det sker något i senaste laget än aldrig.

Entrén till min ringa boning har ända sedan 2007 varit flyttad till terrassen. Ända sedan 2007 har det saknats belysning vid ytterdörren och det har egentligen inte varit något problem. Men idag kände jag med ens att måttet var rågat. En sån häringa väggarmatur ska det skruvas upp på entrétakets gavel:

Sedan måste jag passa på att be om ursäkt för att jag för tillfället är en så vissen bloggkompis. Även om jag börjar kvickna till efter förkylningen är det ändå så, att dagarna inte vill räcka till just nu. Låt oss kalla det för en – förhoppningsvis – tillfällig formsvacka.

Ikväll drar veckoslutets Skördefest på Åland igång. Halva den åländska mänskligheten ska förmodligen ut och besöka öppna gårdar till höger och vänster. Så icke undertecknad. Häxan behåller bensinpengarna och håller sig hemma och bastar istället.

Frid, människor! Helgfrid.

↧

Efter ett plus kommer garanterat ett minus, det kan man slå sig i backen på

September 22, 2013, 10:57 am

≫ Next: Nu är det kört

≪ Previous: Och Ruckelhäxan sade:

NOG ÄR DET sen ändå som förgjort! Knappt hinner jag få belysningssituationen ordnad i förrådet och beställa utearmatur till entrén förrän det totala mörkret lägrar sig över ruckelgården! Dagen efter att lysmasken varit här och fått upp ett lysrör i förrådet kunde jag nämligen till kvällen konstatera att dagsljussensorn döden dött, antagligen i samband med de våldsamma regn som drabbade Åland förra veckan.

Därför är det f.n. becksvart på gården efter mörkrets inbrott och vore jag lagd åt det vidskepliga hållet skulle jag förmodligen utgå från att detta är straffet för att jag äntligen tog mig råd att dra el i förrådet. Men som jag nu inte är det, vidskeplig alltså, så sätter jag upp det på Mr. Murphys digra konto istället. Jävla karl ...

Raka motsatsen till jävla karl är däremot gode vännen och glade fritidsfiskaren J, som än en gång förgyllt min tillvaro med pinfärsk fångst! Tre biffiga abborrar och en vacker, alldeles lagom stor gäddhona anlände till gården i förmiddags och har nu flyttat in i min frys. Nyfångad vildfisk är en riktig lyx och det kvartskilo körsbärstomater jag gav i utbyte kändes pinsamt futtigt.

Imorgon är det måndag igen och jag påbörjar min sista vecka som arbetsprövare. Vad som ska hända därefter har jag i dagsläget inte en blekblå om. Att kunna göra upp planer för framtiden är ingenting att drömma om, för mitt liv är fortsättningsvis inte mitt, utan ligger i händerna på snikna försäkringsbolag och okända pappersvändarmedicinare.

Det är en evig tur att jag begåvats med ett urstarkt psyke, ett någorlunda skarpt intellekt och en hyfsad verbal kapacitet, annars hade jag varit jordgubbe för länge sedan. Men alla är tyvärr inte lika lyckligt lottade, utan mals förr eller senare sönder i papperskvarnen. Min själ gråter för alla dessa förspillda livs skull – och inte minst för de anhörigas.

↧

Nu är det kört

October 19, 2013, 1:43 am

≫ Next: Ett litet meddelande från underhållningsdetaljen

≪ Previous: Efter ett plus kommer garanterat ett minus, det kan man slå sig i backen på

VINTERN STÅR FÖR dörren. Eller egentligen har den väl tagit klivet över tröskeln redan? Burrrrrr!!

Någon som också klivit över tröskeln, hit till bloggen, är den anonyma surfare som intresserar sig för vad som tilldrar sig runt ärendet med det allmänna bostadsbidraget.

Så till den milda grad anonym dessutom, att denna någon bemödat sig om att surfa via en proxyserver. IP-numret tilldrog sig mitt intresse sent igår kväll och när jag på skoj kollade loggar för några dagar bakåt, så visade det sig att samma en snokat runt här även den 16.10 vid ungefär samma klockslag.

It is indeed getting more and more interesting, no doubt about that.

↧

Ett litet meddelande från underhållningsdetaljen

October 20, 2013, 2:13 am

≫ Next: Diverse ljuspunkter ... och en liten, mörk skugga

≪ Previous: Nu är det kört

EFTERSOM DET HUNNIT gå drygt 1½ år sedan jag via FPA:s online-räknare samlade ihop underlaget för min JO-anmälan den 10-01-2012 fick jag igår för mig att ta en titt på hur det ser ut idag.

Jodå, det ser fortfarande ut som beräkningarna görs enligt samma feltolkning men i det tysta har det skett en förändring!

Den tidigare, mycket märkliga kurvan för det allmänna bostadsbidraget i en hyreslägenhet med centralvärme har inte längre den ologiska "puckeln" eller "gropen" som den hade vid tidpunkten för min anmälan:

Slutsats:
FPA har i alla fall fått tummen ur och korrigerat ett programmeringsfel i räknaren. Att de sedan står där med händerna på ryggen och blicken riktad mot skyn, vaggande fram och tillbaka på fotsulorna samtidigt som de visslar tyst och försöker låtsas som det regnar, det får man väl bara unna sig att flina åt. Ännu är jag inte färdig med dem. Inte på långa vägar.

Nya diagram och ny dokumentation måste nämligen sammanställas innan jag ånyo skriver till justitieombudsmannaämbetet. Denna gång för att reda upp hur i helskotta de kunnat basera ett beslut på något helt annat än klagomålet gällde. Så här långt har jag hunnit med det idag:

Och hörni, håll med om att det är lite mer än lovligt underhållande, att någon korrigerat någonting, så att kurvan simsalabim ser ut som den borde ha gjort från första början. För faktum är, att jag har huur många skriftliga besked som helst från FPA att plocka fram, där det bedyras att det absoluut inte finns några fel någonstans och i vilka jag mer eller mindre idiotförklaras.

Skrattar bäst som skrattar sist.

↧

Diverse ljuspunkter ... och en liten, mörk skugga

October 22, 2013, 10:44 pm

≫ Next: Aktia alltså ... *himlar med ögonen*

≪ Previous: Ett litet meddelande från underhållningsdetaljen

OCH SÅ HAR jag, tack vare att jag nu har operativsystemet Windows 7 Professional, lyckats installera bl.a. mina lastgamla Photoshop 7.0 i min nya dator! Med det operativet kan man i den nya burken skapa en virtuell dator i s.k. Windows XP-läge och på så sätt få möjlighet att köra föråldrad mjukvara. Jippii!! Men hur mycket tidsspillan och bök det har inneburit ska vi inte tala om.

En annan god nyhet är, att Försäkrings- och finansrådgivningen låtit meddela att mitt premiebefrielseärende nu har tagits upp till behandling.

Däremot är det mindre roligt, att jag konstaterat att jag sedan en tid lider av lukthallucinationer. I det längsta har jag försökt intala mig själv, att den starka, obehagliga, stickande lukt av vidbränt mjöl jag sedan några månader känner lite då och då under dagarna har varit på riktigt. Men det är den inte. Tre personer har nu verifierat att så inte är fallet, utan att lukten finns bara i mitt huvud. Läskigt. Borde jag oroa mig ..? Kan det vara Schysta C som är i farten nu igen??

Just nu är jag f.ö. en riktigt usel bloggare/bloggkompis. Det är lite för mycket annat på gång både till höger och vänster. Men jag kommer igen! Så länge jag fortfarande lever och andas kommer jag alltid igen, förr eller senare.

↧

Aktia alltså ... himlar med ögonen

October 23, 2013, 12:08 am

≫ Next: Mina brevvänner och jag

≪ Previous: Diverse ljuspunkter ... och en liten, mörk skugga

DATERAT DEN 24.7.2013 skickade jag en anhållan om återköp av min frivilliga pensionsförsäkring till Aktia Livförsäkring Ab (eller, tja, i slutändan Alandia Försäkrings dotterbolag Liv-Alandia).

Enligt försäkringsvillkoren ska en sådan anhållan göras inom tre månader från dateringen av ett intyg från arbetslöshetskassan om att man under de senaste 60 veckorna lyft arbetslöshetsdagpenning i minst 200 dagar. Jag bifogade ett intyg daterat den 25.4.2013, så min anhållan gjordes med en dag tillgodo och följaktligen inom utsatt tid.

Idag hävdar Aktia att så inte är fallet, eftersom de inte mottagit och öppnat mitt brev förrän den 1.8.

Hur mycket får ett försäkringsbolag egentligen bryta mot sina egna villkor innan det börjar betraktas som kriminellt??

↧

Mina brevvänner och jag

October 24, 2013, 12:20 am

≫ Next: En virkad och stickad trekantssjal

≪ Previous: Aktia alltså ... *himlar med ögonen*

HÄROMSISTENS SKREV JAGett litet brev till Finlands JO, Petri Jääskeläinen, med anledning av att handläggningen av mitt klagomål vid det laget var inne på sin tjugoförsta månad av normala sex-åtta. Och kan man tänka sig, inom loppet av två veckor hade ärendet blivit föredraget och ett beslut taget. Ett sånt lustigt sammanträffande, n'est-ce pas?

Att det sedan visade sig att beslutet var taget på helt absurda och fullkomligt felaktiga grunder och överhuvudtaget inte har något att göra med mitt klagomål, det kan jag ju inte lämna därhän! Någon jä-la ordning får det väl ändå vara hos rikets högsta laglighetsövervakare?! Egentligen borde jag väl vända mig direkt till självaste JO igen, men för artighets skull har jag valt att rikta mitt nya brev till herr beslutsfattaren själv, BJO Jussi Pajuoja.

Det här är sista chansen för makthavarna i republiken att göra om och göra rätt innan jag för ärendet vidare till Europeiska domstolen. För att denna ska ta tag i saken måste man kunna visa att man uttömt alla möjligheter till en lösning på det nationella planet. Det här senaste brevet torde vara ett nog så hållbart bevis för att så är gjort.

Sedan min upptäckt i slutet av 2011 har jag härmed i tur och ordning avverkat:

FPA, i all vänlighet, som styvnackat hävdade – och hävdar – att allt är i sin ordning, trots att de faktiskt under 2013 tagit sig för att rätta något som de inte tillstått är fel
Social- och hälsovårdsministeriet, som inte gjorde något annat än att lägga på samma raspiga LP-skiva som alla andra, med den uttjatade refrängen, att det är FPA som handhar bostadsbidragen och bla-bla-bla
polisväsendet, som avstått från att ens starta en förundersökning, eftersom FPA sagt åt dem att det inte föreligger någon lagstridighet – och FPA:s blotta ord är synbarligen bevis nog i den här s.k. rättsstaten
JO-ämbetet, som förberett mitt klagomålsärende sämre än en gravt intoxikerad analfabet och därefter fattat ett beslut som kunde vara hämtat ur en dystopisk roman av yppersta klass

Så vad mer återstår att göra än att skicka vidare, ut i det internationella strålkastarskenet? Synd för Finland, som väl ändå måste sägas ha haft ett relativt gott renommé som välfungerande demokrati. Men skrytbygger man på lösan sand händer det stundom att hela härligheten kollapsar.

↧

En virkad och stickad trekantssjal

October 26, 2013, 4:46 am

≫ Next: Skarva garnet smart och slipp trådändar att fästa

≪ Previous: Mina brevvänner och jag

EGENTLIGEN SKULLE JAG vilja skriva om Aktias senaste lustigheter, men man får lov att variera sig lite. Så idag blir det en bild på en virkad/stickad sjal jag knåpade ihop för bra länge sedan. Men alla trådar som måste fästas blev inte åtgärdade då, så det är först nu jag fått den helt färdig.

Garnet är Merino Blend från King Cole och måtten är ungefär 140 x 78 cm. Från triangelns spets dinglar det en liten virkad blomma, bara för skojs skull. Min beskrivning till hur man mormorsvirkar triangulärt hittar du HÄR.

En sjal till är på gång. En övervägande naturvit den här gången.

↧

Skarva garnet smart och slipp trådändar att fästa

October 27, 2013, 1:45 pm

≫ Next: MÖNSTER > Rätstickad, triangulär sjal

≪ Previous: En virkad och stickad trekantssjal

SOM EN DIREKT följd av mitt föregående inlägg med den rysligt randiga trekantssjalen kom jag på att det kanske kunde vara på sin plats att visa hur jag numera byter garn, på ett sätt som gör att man inte behöver fästa nästan några trådar alls när arbetet är klart.

Allra bäst fungerar det när man behöver skarva garn av samma färg och bytet av nystan kan göras var som helst i stickningen eller virkningen. Men med lite precision går det bra att använda samma metod när man byter färg också.

Så här går det till:

Trä en trubbig nål på den sista stumpen garn du har kvar på ditt handarbete. Sy med nålen tillbaka på garnet, mot arbetet och dra till försiktigt, så att du får en ögla.
Trä nålen på det nya garnet och genom öglan på det gamla. Sy på samma sätt bakåt som tidigare och dra åt så att öglan blir tajt.
Tajta till din första ögla.
Lämna ändorna tills du stickat eller virkat en bit till, sedan kan du klippa bort dem riktigt nära arbetet. Skarven blir väldigt stark och osynlig, och den bit där garnet är dubbelt kommer i princip inte att synas för den som inte vet var den finns.

I det fall det handlar om byte av färg gör du så här: sticka eller virka fram till det ställe där färgbytet ska göras, t.ex. slutet av ett varv. Knyt fast en tåt med avvikande färg precis intill din sista maska.

Repa sedan upp de senaste 8-10 maskorna, klipp av garnet 8-10 cm till vänster om din markering och gör en skarvögla som ovan beskrivet. Nålen sticker du ner någon millimeter till vänster om din markering, för det är där öglan ska bli i det här fallet.

Hamnar öglan exakt på din markering blir det inte riktigt rätt, eftersom garnet kommer att vara dubbelt när du återställer de upprepade maskorna och därmed drar lite mera i längd. Det är därför bäst att prova sig fram, men väl värt besväret i och med att man slipper det själsdödande trådfästandet om man skarvar/byter garn på det här sättet :o)

↧

MÖNSTER > Rätstickad, triangulär sjal

October 29, 2013, 6:22 am

≫ Next: Solveignytt!

≪ Previous: Skarva garnet smart och slipp trådändar att fästa

PÅ BEGÄRAN KOMMER här en fotografisk beskrivning till en rätstickad, triangulär sjal, som stickas från basen mot spetsen. Antalet maskor ökar under arbetets gång och sjalen växer i omfång enligt den här schematiska bilden:

Och så här går själva stickandet till:

Den vane stickaren tycker kanske att det blir lite tråkigt med bara rätstickning hela vägen, även om det blir snyggt bara värre om man t.ex. gör sjalen randig i flera färger.

Men man kan också göra som jag och alternera den enahanda rätstickningen med hålvarv, och på så vis skapa en randeffekt. Som avslutning på det hela blir det väldans propert med en bred bård av flera hålvarv efter varandra och till sista några varv rätstickning igen innan man maskar av.