NU BÖRJAR DEN tiden på året när jag nästan varje dag får för mig att våren har kommit. Småfåglarna kvittrar som besatta och en fuktig dimma har lägrat sig över Åland. Glimtvis tittar solen fram och den lilla snön vi fick i år är f.n. ett minne blott, men vänta bara, det kommer garanterat ett bakslag!
Därför fortsätter jag på vantlinjen ett tag till. Den här gången är det en helt egen design, på begäran av Lilla A, som också valt färgsättningen.
![]()
Fast visst börjar det komma vårtecken också. Igår gick jag årets första lov på gården och hittade en hel del som börjat spira. Julrosorna är förstås långt komna, men att gullvivorna är på så här god väg hade jag inte kunnat tro. Inte heller att vitlöken jag satte ifjol redan har fem centimeter långa skott och att rankspenaten, som snälla Lena förärat mig, redan bjuder på krusiga bladrosetter!
Även i år finns det alltså hopp om livet, go’vänner. Och nog är det fantastiskt skönt att dagarna blir längre igen, inte sant?
![]()
Därför fortsätter jag på vantlinjen ett tag till. Den här gången är det en helt egen design, på begäran av Lilla A, som också valt färgsättningen.
+Nina+Backlund+2014.jpg)
Fast visst börjar det komma vårtecken också. Igår gick jag årets första lov på gården och hittade en hel del som börjat spira. Julrosorna är förstås långt komna, men att gullvivorna är på så här god väg hade jag inte kunnat tro. Inte heller att vitlöken jag satte ifjol redan har fem centimeter långa skott och att rankspenaten, som snälla Lena förärat mig, redan bjuder på krusiga bladrosetter!
Även i år finns det alltså hopp om livet, go’vänner. Och nog är det fantastiskt skönt att dagarna blir längre igen, inte sant?
Plötsligen kom jag av någon anledning ihåg att jag fått såna där utmaningar av både Tjernhus och Susie på Stjärnarve. Ajaj, flickor, det hade jag faktiskt helt glömt bort, så f’låt så mycket. Vid lämpligt tillfälle ska jag ta mig an dem :o)
