FEBRUARI ÄR INGEN bra månad. Inte för mig i alla fall. Varken vinter eller vår, bara grått och mörkt. Hela tiden. Det är samma visa varje år: jag tappar liksom styrfarten helt och hållet.
Igår gjorde vi ett tappert försök att pigga upp oss här i Rucklet. Specialpris på Ida Red -äpplen resulterade i en riktigt lyckad kaka och till den en riktig vaniljsås, kokad på spisen och inte hälld ur en tetra eller uppvisad av innehållet i en påse.
En tillfällig humörhöjning kunde noteras, men nollställdes lika snabbt av Svea rikes tredje mellouttagning. Att låten med Dr. Alban och Jessica Folcker inte gick vidare till finalen i Globen, vad liknar nu det egentligen?!
Alltså helt allvarligt nu: är det ett påtagligt tecken på stigande ålder, att man tycker att det ska finnas rytm, melodi och trallvänlig refräng i ett Eurovisionbidrag? Och varför skriker alla sångare numera? En redan från början medioker låt blir inte bättre av att den framförs i 120 decibel.