SISTA AUGUSTI, SISTA riktiga sommarmånadsdagen. Ett visst vemod infinner sig, för när september står för dörren är det full fart mot december, med en låång mellanlandning i november, den längsta månaden av dem alla.
Men än är det sommar kvar! I rabatten utanför Glaspalatset har det t.ex. plötsligt dykt upp en blommande godetia, som jag inte kan minnas att jag sått. Men det måste jag ju ha gjort, något år. På samma ställe blommar nävorna om och intill livas tillvaron upp av självsådda ringblommor, som nu, när de vissnade fingerborgsblommorna rensats bort, fått lite Lebensraum att tala om.
Och ser man på! I rabatten vid infarten har ett självsått lejongap etablerat sig bland all astilbe!
![]()
Astilben tillhör en av mina sensommarfavoriter. Den kommer först när det mesta av allt annat är överblommat och står fin länge. Dessutom verkar det vara så lyckligt att den trivs där den står, för beståndet blir bara större med åren.
![]()
Något som också blivit större – rejält mycket större – är de toppsticklingar jag i våras tog av en köpebasilika från senvintern. Minns ni?
![]()
Från sina småkrukor fick de till sommaren flytta över i större saker och jag har planterat i samma ekologiska plantjord som jag använder i växthuset. Hela långa sommaren har jag knipsat av dem till matlagningen och det verkar som jag kommer att ha glädje av dem ett bra tag till. Någonstans läste jag om någon som haft en och samma basilikaplanta i åtta år. Det ni!
Igår satte jag äntligen punkt för häcksaneringen, som summa summarum tagit i princip en arbetsvecka i anspråk. Syrener är vackra, men ävenledes ett otyg. Följande på listan är förberedelse av två nya pallkragslådor inför nästa vår. Men det blir inte idag. Idag har jag, för ovanlighetens skull, tänkt kosta på mig att bara vara; slöa, slappa och göra rakt ingenting.
Men än är det sommar kvar! I rabatten utanför Glaspalatset har det t.ex. plötsligt dykt upp en blommande godetia, som jag inte kan minnas att jag sått. Men det måste jag ju ha gjort, något år. På samma ställe blommar nävorna om och intill livas tillvaron upp av självsådda ringblommor, som nu, när de vissnade fingerborgsblommorna rensats bort, fått lite Lebensraum att tala om.
Och ser man på! I rabatten vid infarten har ett självsått lejongap etablerat sig bland all astilbe!
Astilben tillhör en av mina sensommarfavoriter. Den kommer först när det mesta av allt annat är överblommat och står fin länge. Dessutom verkar det vara så lyckligt att den trivs där den står, för beståndet blir bara större med åren.
Något som också blivit större – rejält mycket större – är de toppsticklingar jag i våras tog av en köpebasilika från senvintern. Minns ni?
Från sina småkrukor fick de till sommaren flytta över i större saker och jag har planterat i samma ekologiska plantjord som jag använder i växthuset. Hela långa sommaren har jag knipsat av dem till matlagningen och det verkar som jag kommer att ha glädje av dem ett bra tag till. Någonstans läste jag om någon som haft en och samma basilikaplanta i åtta år. Det ni!
Igår satte jag äntligen punkt för häcksaneringen, som summa summarum tagit i princip en arbetsvecka i anspråk. Syrener är vackra, men ävenledes ett otyg. Följande på listan är förberedelse av två nya pallkragslådor inför nästa vår. Men det blir inte idag. Idag har jag, för ovanlighetens skull, tänkt kosta på mig att bara vara; slöa, slappa och göra rakt ingenting.
Men jag lämnar inga garantier, för jag är ju som jag är, född med en hel myrstack i brallorna. Dessutom lindras både ledbandsvärk, artrosstyvhet och skallgung av att jag är i mer eller mindre konstant fysisk rörelse! Stillasittande kontorsråtteri är numera inget för mig – och dessutom är det så sant som det är sagt: det växer ingen mossa på rullande stenar ;o)
