GÅRDAGSPLANEN VAR ATT jag skulle se första avsnittet av nya serien Arga doktorn i SVT1 på kvällen. När jag bestämde det hade jag heelt glömt bort att ett nytt avsnitt av Broadchurch, ännu en av dessa bra, brittiska kriminalserier, gick samtidigt i TV4. Men som förgjort, alltså!
Nåväl, problemet var enkelt att lösa, för det var ju bara att bränna över antingen det ena eller det andra på en dvd-skiva. Valet föll på doktorn, eftersom jag avgjorde att det kunde vara klokt att titta på honom med hjärnan utvilad efter en natts mer eller mindre god sömn. Jag gör ändå bäst i att hetsa upp mig när jag inte är alltför trött.
Men Mr. Murphy, den överenergiske fan, är alltid på jobb. Självfallet klantade jag mig med inspelningsprogrammeringen. Jomenvisst, ser ni! Teknikens under, The Ruckelhäxa herself, strikes again och knappade in bara fyra minuters bränntid. Som tur var repriserades programmet redan idag. Men jag känner mig själv. Risken att jag skulle missa sändningstiden var överhängande, så jag startade en ny inspelning – med trippelkoll av klockslagen. Hängslen, livrem och kardborreband – gärna flytväst och reservfallskärm också – är vad som krävs nuförtiden :o/
Under samma rubrik, Överlevnadsknep, hittar vi förstås matlagning. Trots att jag i grund och botten verkligen gillar att kocka tycks det i en förskräckande takt växa en allt högre tröskel för att få det gjort. Fy vale, så trist det är att laga käk åt bara sig själv! Fy bubblan, så enkelt det är att leva på yoghurt och mackor ... Min förståelse för åldringar, som kokar en stor kastrull havregrynsgröt på måndag och lever på det en hel vecka, ökar i samma takt som mina egna kokkonster dör den långsamma sotdöden.
Fast igår fick jag ett av mina sällsynta ryck: wokad strimlad kycklingfilé med lite purjo, torkad oregano och soja, basmatiris, färsk gurka och en näve körsbärstomater från Glaspalatset plus några kvistar persilja från rabatten intill. Gott! Anrättningen blev ju snygg också, inte sant?
![]()
Nåväl, problemet var enkelt att lösa, för det var ju bara att bränna över antingen det ena eller det andra på en dvd-skiva. Valet föll på doktorn, eftersom jag avgjorde att det kunde vara klokt att titta på honom med hjärnan utvilad efter en natts mer eller mindre god sömn. Jag gör ändå bäst i att hetsa upp mig när jag inte är alltför trött.
Men Mr. Murphy, den överenergiske fan, är alltid på jobb. Självfallet klantade jag mig med inspelningsprogrammeringen. Jomenvisst, ser ni! Teknikens under, The Ruckelhäxa herself, strikes again och knappade in bara fyra minuters bränntid. Som tur var repriserades programmet redan idag. Men jag känner mig själv. Risken att jag skulle missa sändningstiden var överhängande, så jag startade en ny inspelning – med trippelkoll av klockslagen. Hängslen, livrem och kardborreband – gärna flytväst och reservfallskärm också – är vad som krävs nuförtiden :o/
Under samma rubrik, Överlevnadsknep, hittar vi förstås matlagning. Trots att jag i grund och botten verkligen gillar att kocka tycks det i en förskräckande takt växa en allt högre tröskel för att få det gjort. Fy vale, så trist det är att laga käk åt bara sig själv! Fy bubblan, så enkelt det är att leva på yoghurt och mackor ... Min förståelse för åldringar, som kokar en stor kastrull havregrynsgröt på måndag och lever på det en hel vecka, ökar i samma takt som mina egna kokkonster dör den långsamma sotdöden.
Fast igår fick jag ett av mina sällsynta ryck: wokad strimlad kycklingfilé med lite purjo, torkad oregano och soja, basmatiris, färsk gurka och en näve körsbärstomater från Glaspalatset plus några kvistar persilja från rabatten intill. Gott! Anrättningen blev ju snygg också, inte sant?
