HERREGUD, SÅ FJOLLIG man kan bli med åren ... T.ex. visste jag inte till mig i förrgår, när jag upptäckte att mina änglavingar (fläckbegonia, Begonia maculata) har prytt sig med blommor. Tantvarningarna kommer således inte bara i spridda skurar nuförtiden. Nä, minsann! Det är tammefan så att det ösregnar nästan alla dagar, så är det.
Jag har redan ett tag lagt märke till att jag lite för ofta har en tendens att börja meningar med: Ja, annat var det när jag var ung, för då ... Och uttrycket Det var bättre förr har blivit så vanligt förekommande i min vokabulär, att jag seriöst funderar på om jag ska ta och brodera mig en väggbonad med texten.
Dagen ser ut att bli en lika hopplös sådan som den igår, med gungeligung-gung i skallen heela långa dagen, konstant värk i vaderna och pirr i underkropp och armar om jag lägger mig platt för att motverka sjögången. Och som en extra guldkant en liten, liten huvudvärk som gör sig påmind från arla morgonstund till sena kvällen. Fröjdefullt så det förslår :o/ Om inte läkarvetenskapen snart kommer underfund med vad allt som är knas med mig, ja, då blir jag knasig!
En sån tur att jag bakade en sats muffins i förrgår kväll, för då finns det åtminstone någonting att trösta sig med. Mina mandelmuffins utgår från receptet för chokladmuffins, med den enda skillnaden att kakaon är utbytt mot mandelmjöl istället.
Simma lugnt, hörni! Det tänker jag göra. Sängbottencrawl av olympiska mått verkar det som.
