ÅTER EN SKITMORGON med fastande laboratorieprover. På grund av sockerdrickan jag har i underkropp och överarmar framför allt när jag lagt mig för natten har blodhunden i läkarrock än en gång vänt utredningskompassen i en ny riktning: restless legs, RLS.
Så här kollas nu B12-vitamin, järn, ferritin, folsyra, homocystein och vad det nu var till. Jeesus, Maria och alla andra ... *suckar tungt* Men visst, jag har en lång lista med symptom som alldeles utmärkt går att sammanknippa med den diagnosen ... också. Jaja, snart är det bara slut kvar av den här tanten :o/
Nåja, nog om den saken. Istället ska jag visa den senaste smarta prylen i min samling: Pro-Seedern jag sniffade mig fram till på nääätet. Det finns en uppsjö sådosor och -sprutor, men ingen av dem har fått riktigt bra kritik, medan däremot den här, som man suger upp ett frö i taget med, verkar som en fiffig uppfinning:
![]()
För mera sådd ska det bli nästa år, om jag fortfarande är i form för odlande! Det bor en så ojämförlig lycka i att kunna gå ut och hämta pinfärska, fina grönsaker på egen gård, så nästa år ska det bli två pallkragsodlingar till.
Kolla bara vad jag tog in igår:
![]()
Squashen vägde hela 2,41 kg och har fått växa sig så gigantisk för att det skulle bildas fullgångna frön, som jag nu tagit tillvara inför nästa sådd. Slanggurkan håller sig inte på en fläck innanför EU:s krav på rätlinjighet, men smaken är sjufalt den som köpegurkor har. Detsamma gäller frilandsmodellen, som tyvärr inte ger någon större skörd, eftersom plantorna växer just på friland i min sandiga och magra jordmån.
Morötterna som odlats i låda är så felfria som det bara går att önska sig. Eftersom de grott och tillvuxit under ett skyddande lock av fiberduk har inte den förhatliga morotsflugan sluppit till i år. Och så min första bifftomat av sorten 'Black Russian', som blev en del av gårdagens vegetariska pastasås. Fast först efter att jag krafsat åt mig fröna förstås! :o)
Annars inga omvälvande nyheter den här dagen. För till sådana räknas knappast att jag imorse konstaterade att jag tappat tre kilo i vikt sedan försommaren. Inte bra. Inte bra alls.
Så här kollas nu B12-vitamin, järn, ferritin, folsyra, homocystein och vad det nu var till. Jeesus, Maria och alla andra ... *suckar tungt* Men visst, jag har en lång lista med symptom som alldeles utmärkt går att sammanknippa med den diagnosen ... också. Jaja, snart är det bara slut kvar av den här tanten :o/
Nåja, nog om den saken. Istället ska jag visa den senaste smarta prylen i min samling: Pro-Seedern jag sniffade mig fram till på nääätet. Det finns en uppsjö sådosor och -sprutor, men ingen av dem har fått riktigt bra kritik, medan däremot den här, som man suger upp ett frö i taget med, verkar som en fiffig uppfinning:
För mera sådd ska det bli nästa år, om jag fortfarande är i form för odlande! Det bor en så ojämförlig lycka i att kunna gå ut och hämta pinfärska, fina grönsaker på egen gård, så nästa år ska det bli två pallkragsodlingar till.
Kolla bara vad jag tog in igår:
Squashen vägde hela 2,41 kg och har fått växa sig så gigantisk för att det skulle bildas fullgångna frön, som jag nu tagit tillvara inför nästa sådd. Slanggurkan håller sig inte på en fläck innanför EU:s krav på rätlinjighet, men smaken är sjufalt den som köpegurkor har. Detsamma gäller frilandsmodellen, som tyvärr inte ger någon större skörd, eftersom plantorna växer just på friland i min sandiga och magra jordmån.
Morötterna som odlats i låda är så felfria som det bara går att önska sig. Eftersom de grott och tillvuxit under ett skyddande lock av fiberduk har inte den förhatliga morotsflugan sluppit till i år. Och så min första bifftomat av sorten 'Black Russian', som blev en del av gårdagens vegetariska pastasås. Fast först efter att jag krafsat åt mig fröna förstås! :o)
Annars inga omvälvande nyheter den här dagen. För till sådana räknas knappast att jag imorse konstaterade att jag tappat tre kilo i vikt sedan försommaren. Inte bra. Inte bra alls.
