JAJAMENSAN, IGÅR VÅGADE jag mig på att vittja en av mina potatishinkar! Mandelpotatisen tog helt klart mycket längre tid på sig än de sorter jag odlat tidigare år, men skörden blev god. Drygt 500 gram fanns det i den här hinken. Släta och perfekta päron hade det blivit också. Men de får mig att sakna Peter så mycket, för det hade varit läge för surströmming nu.
I höstas satte jag min själ ingen vitlök, men var synbarligen slarvig när jag tog upp fjolårsskörden. I våras spirade det till min förvåning på flera ställen bland mina frilandsodlingar, så jag hade helt klart missat några. Men nuär de skördade och är stora, fina klyftlökar. Ibland kan det tydligen löna sig att vara lite mer av en Slarv-Maja ;o)
Medan jag var i duschen sent i förrgår kväll hade det plötsligt dykt upp en skylift utanför tomten. Jamen, JAA! Därmed har jag igår, medelst s.k. ekorrskinnshandel, fått hängrännan på Rucklets västsida upprätad och fastskruvad igen, den som snö- och ismassorna drog loss den 18 december ifjol.
Nu skulle det väl sitta som en smäck om jag fick hit elektrikern också? Han som i mitt källarförråd kapade helt nydragna ledningar 2006 och sen liksom glömde koppla ihop det hela igen när han var klar med sitt.
Pipi skrev förresten häromdagen i en kommentar, att elektrikernas ordspråk är: Friskt kopplat, hälften brunnet. Till det skulle jag vilja göra ett tillägg: Friskt kapat, hälften svunnet.
