Själv hade jag faktiskt tid med pensionsförsäkringar den timmen det för tjugo år sedan gick åt till att teckna dem. Det jag däremot inte har tid med, är att i åratal strida med försäkringsgivare om något som jag har lag- och avtalsenlig rätt till. Men det har de, både tid och – framför allt – råd.
Fast detta är väl ingen nyhet för någon? Det är det här som hela försäkringsindustrin bygger på: att roffa åt sig så mycket pengar som möjligt, återbetala så lite som det bara går och i princip aldrig utan krångel. Folk i gemen orkar inte bråka ens när de vet att de har rätten på sin sida. Det är det som gör att verksamheten blomstrar.
Det går preciis lika bra att på annat sätt, regelbundet lägga undan en valfri summa för [sitt eget eller efterlevandes] framtida behov. Så sanningen är faktiskt att livet blir enklare utan en livförsäkring, och framför allt: då är det du själv som har kontrollen över dina surt förvärvade.
Vilken jävla dum fråga egentligen. Och som helhet en annonskampanj av samma humoristiska klass som ett annat företags, för inte så länge sedan. Men å andra sidan, det är väl aldrig någon som sagt att det här med marknadsföring är enkelt..?
* Idag har det – igen – gått en hel månad sedan jag lämnade in mitt nya läkarintyg. Det omfattande, från statliga Petrea. Patrik Landell, på annonstavlan, är nog en av få som alltid får fin service och snabba svar (klicka på bilden, zooma och läs det finstilta på tavlan). Själv kan jag inte påstå att jag fått varken det ena eller det andra.
Skillnaden kan vara (är?) att han är storföretagare med många anställda (= massor med pensionspengar in till Alandia Försäkring), medan lilla jag har drivit ett enmansföretag med en enda, lagstadgad pensionsförsäkringspremie, dessutom på miniminivå.
Money talks, det vet alla. Särskilt försäkringsbolagen.
[Edit kl. 14:38: Vem e’re som har fejsbookat det här inlägget..? Pipi?]
