MAN BEHÖVER LITE spänning i tillvaron, inte sant? Förutom det överraskningsmoment som posthämtningen så gott som dagligen är, har jag upptäckt att innehållet i mitt ägandes kylskåp kan vara mäkta intressant.
Ni minns yoghurten, va? I det fallet kan jag omfatta att innehållet fortfarande ärnyponblåbärsfräscht ett par veckor efter bäst före-datumet. Det är ju en syrad produkt, vakuumtätt förpackad och så där. Rätt självklart att den bara håller och håller, förutsatt att den förvaras svalt.
Men det här?!
![]()
Av orsaker jag inte tänker gå närmare in på har jag råkat ha den här industriellt bakade bullalängden i kylen. I lördags, tretton dagar efter utgångsdatum, öppnade vi den till eftermiddagsfikat. Med viss misstänksamhet, bör tilläggas, för det är trots allt bröd vi talar om. Och kombinationen bröd och fuktig kylskåpsförvaring brukar inte vara hejsan.
Men, men, det vi faktiskt initialt trodde var mögel visade sig vid ett närmare studium vara kardemummaprickar. Således förelåg inga visuella oegentligheter, längden gav inte ifrån sig någon konstig doft och smakmässigt var den vad man kan förvänta sig av en fabriksproducerad bageriprodukt. Helt enkelt hur fräscht (?) som helst alltså, och efter en 20 sekunderssväng i mikron kändes bitarna som nybakade. Tretton dagar efter bäst före?!
Igår, den femtonde dagen, tog jag den sista, helt felfria biten. And I obviously live to tell. Då hade den dessutom legat i en öppnad förpackning i två dagar, i fuktig miljö. Men möglet var fortfarande kardemumma.
Om det är sånt här som folk i gemen livnär sig på, då börjar jag faktiskt begripa varför man i USA enligt hörsägen börjat få problem med att de avlidna inte riktigt vill återgå till Det Stora Kretsloppet inom förväntad tid. Snart kan de förmodligen hoppa över den där biten med balsamering helt och hållet, för den blir ju liksom ordnad redan in real life.
Anna Skipper har helt rätt: Du är vad du äter.
Fast jag tror inte hon menade välkonserverad.
Ni minns yoghurten, va? I det fallet kan jag omfatta att innehållet fortfarande är
Men det här?!
Av orsaker jag inte tänker gå närmare in på har jag råkat ha den här industriellt bakade bullalängden i kylen. I lördags, tretton dagar efter utgångsdatum, öppnade vi den till eftermiddagsfikat. Med viss misstänksamhet, bör tilläggas, för det är trots allt bröd vi talar om. Och kombinationen bröd och fuktig kylskåpsförvaring brukar inte vara hejsan.
Men, men, det vi faktiskt initialt trodde var mögel visade sig vid ett närmare studium vara kardemummaprickar. Således förelåg inga visuella oegentligheter, längden gav inte ifrån sig någon konstig doft och smakmässigt var den vad man kan förvänta sig av en fabriksproducerad bageriprodukt. Helt enkelt hur fräscht (?) som helst alltså, och efter en 20 sekunderssväng i mikron kändes bitarna som nybakade. Tretton dagar efter bäst före?!
Igår, den femtonde dagen, tog jag den sista, helt felfria biten. And I obviously live to tell. Då hade den dessutom legat i en öppnad förpackning i två dagar, i fuktig miljö. Men möglet var fortfarande kardemumma.
Om det är sånt här som folk i gemen livnär sig på, då börjar jag faktiskt begripa varför man i USA enligt hörsägen börjat få problem med att de avlidna inte riktigt vill återgå till Det Stora Kretsloppet inom förväntad tid. Snart kan de förmodligen hoppa över den där biten med balsamering helt och hållet, för den blir ju liksom ordnad redan in real life.
Anna Skipper har helt rätt: Du är vad du äter.
Fast jag tror inte hon menade välkonserverad.
