DET ÄR BARA att ta skeden i vacker hand: tiden vill sedan senhösten 2014 inte räcka till mera. Att år ut och år in ha gått på vad jag nu begriper varit merän hypervarv tar nu, när stressen låångsamt avtar, ut sin rätt och det drabbar bl.a. bloggen. Inläggen har successivt glesats ur och steget från att tänka: Det här borde jag blogga om! till att verkligen göra det är numera obegriipligt långt.
Det kommer sannolikt att dyka upp något då och då, men utan desto mer regelbundenhet. Därför är den som vill fortsätta att "hänga med" välkommen att ta del av mina offentliga inlägg på Facebook istället. För ja, jag föll till sist till föga och insåg vilket utmärkt redskap FB de factoär när man vill nå många, snabbt.
Men varken jag eller bloggen är slut! Vi bara vilar lite, på obestämd tid.
Det kommer sannolikt att dyka upp något då och då, men utan desto mer regelbundenhet. Därför är den som vill fortsätta att "hänga med" välkommen att ta del av mina offentliga inlägg på Facebook istället. För ja, jag föll till sist till föga och insåg vilket utmärkt redskap FB de factoär när man vill nå många, snabbt.
Men varken jag eller bloggen är slut! Vi bara vilar lite, på obestämd tid.
