Och plötsligt blev det vår.

DET ÄR JU ett herrans under att naturen fortsätter sitt eviga kretslopp även när ens eget hjul snurrar trögt. Hostan från helvetet hemsöker mig fortfarande och påskhelgens feberdvala har tömt mig på allt som skulle kun­na liknas vid vårlig energi. Herregud, det är redan 11 april och jag har t.ex. ännu inte sått så myck­et som ett endaste litet frö!

Det här blir sannolikt ett år då jag inte gör någonting mer än det allra nöd­vän­digaste på ”Rucklets” gård. Om ens det. Men i rabatterna spirar det oav­sett om jag blandar mig i det eller ej.