RESERVDELEN TILL FRUKTPRESSEN kom hem igår, så kvällen var vikt för pressning av äppelmust. Den här gången fungerade allt klanderfritt och framåt ettiden på natten skruvade jag korken på den sista flaskan. Merparten är råmust, som åker i frysen i PET-flaskor, men jag pastöriserade också c. 5 liter, bara för att inför framtida pressningar undersöka vilken hållbarhet man då får.
Kulören ändrar dock. Det pastöriserade till vänster, råmusten till höger.
![]()
Ungefär åtta deciliter råmust satte jag undan för att testa reducering till sirap. Här står kastrullen och bubblar glatt på spisen:
![]()
Ungefär en och en halv timme senare hade mängden reducerat ner till cirka en deciliter en trögflytande sörja, syrlig och med en distinkt smak av äpple och lite kanel, för jag lät en stång koka med ungefär halva tiden. Med facit i hand hade det räckt med mycket mindre reducering, för nu är konsistensen inte flytande utan mer som gelé – men helt utan några som helst tillsatser.
![]()
Mitt i sirapskoket vittjade jag postlådan. Som tur var inga räkningar idag, men ett stort, brunt paket från en annan öbo, Kerstin på Öland. Eh? tänkte jag, något brydd. Käraste Kerstin hade i och för sig tidigare under hösten lovat mig frön från praktvädd och blåparasoll, men en förpackning av den här dimensionen ..?
Och si, i paketet låg – förutom fröna – både garn och broderi, som Kerstin påstår att hon inte har glädje av själv. Vilken hjärtevärmande överraskning! Så jag kan inte annat än niga och tacka, både för nästa sommars blomsterfägring och den stundande vinterns hantverksfröjd? TACK! ♥
![]()
Dagens verkliga slutkläm blir en bild på min ostmacka, för nog är det sen ändå en ynnest att i slutet på oktober ännu kunna skiva upp egenodlad spetspaprika på smörgåsen!
![]()
Kulören ändrar dock. Det pastöriserade till vänster, råmusten till höger.
Ungefär åtta deciliter råmust satte jag undan för att testa reducering till sirap. Här står kastrullen och bubblar glatt på spisen:
Ungefär en och en halv timme senare hade mängden reducerat ner till cirka en deciliter en trögflytande sörja, syrlig och med en distinkt smak av äpple och lite kanel, för jag lät en stång koka med ungefär halva tiden. Med facit i hand hade det räckt med mycket mindre reducering, för nu är konsistensen inte flytande utan mer som gelé – men helt utan några som helst tillsatser.
Mitt i sirapskoket vittjade jag postlådan. Som tur var inga räkningar idag, men ett stort, brunt paket från en annan öbo, Kerstin på Öland. Eh? tänkte jag, något brydd. Käraste Kerstin hade i och för sig tidigare under hösten lovat mig frön från praktvädd och blåparasoll, men en förpackning av den här dimensionen ..?
Och si, i paketet låg – förutom fröna – både garn och broderi, som Kerstin påstår att hon inte har glädje av själv. Vilken hjärtevärmande överraskning! Så jag kan inte annat än niga och tacka, både för nästa sommars blomsterfägring och den stundande vinterns hantverksfröjd? TACK! ♥
Dagens verkliga slutkläm blir en bild på min ostmacka, för nog är det sen ändå en ynnest att i slutet på oktober ännu kunna skiva upp egenodlad spetspaprika på smörgåsen!
