DEN BLEV BÅDE lyckad och god, citronmarängpaj nummer två jag gjort i hela mitt liv. Tack till en kille på YouTube, efter vars instruktioner jag utan problem lyckades kavla min smördeg till pajskalet alldeles rund och fin! YouTube är en guldgruva, så är det bara. Självaste pajreceptet hittade jag hos ICA
![]()
Dagen efter pajfrosseriet var det dags att fira lite till. Godaste vännen S fyllde år och måste förstås uppvaktas. Vi är båda i den åldern när man faktiskt har allt man behöver, så det blev ingenting mer än en bukett av blommor från Rucklets trädgård. För hållbarhetens skull arrangerade jag den i en kruka med uppblött oasis och en äkta florist skulle antagligen få men för livet av slutresultatet ...
Men man tager vad man haver, och emedan jag inte har några oändliga fält av varken det ena eller det andra måste det av praktiska skäl bli ett sånt här hopkok: limegrön solhatt, röd solhatt, häckspirea, lejongap, gullris, sommaraster, skir ruta, några ringblommor och styvnackade zinnior i en salig blandning:
![]()
Zinnia odlar jag enbart för buketters skull, för jag gillar egentligen denna väldiga stela och lite avvisande blomma lika lite som jag gillar tagetes, som i sina vanliga former ser rent ut konstgjorda ut. Men i buketter gör de sig fint, zinniorna! Och tittar man riktigt nära, då har de ett fantastiskt mittparti (se bilden).
Idag är det dock slut på firandet. Jag har börjat morgonen med ett mejl till Ålands landskapsregering. Denna gång även till den officiella registratoradressen, så att det en gång för alla verkligen ska komma att bli diariefört. För si, det har nu gått två månader sedan jag första gången frågade om den märkliga överföringen att mitt bostadsbidragsklagomål till FPA på Åland och en månad sedan jag upprepade den för första gången.
Samma mejl har f.ö. gått som kopia till Nya Åland också, även om hoppet för länge sedan har farit att någon samvetsgrann journalist skulle ta sig för att gräva i missförhållandena.
Och med denna administrativa syssla avklarad är det gården som gäller. Jag hämtade hem mera stenar igår, för att få den sista biten av rabattkantningen slutförd.
Dagen efter pajfrosseriet var det dags att fira lite till. Godaste vännen S fyllde år och måste förstås uppvaktas. Vi är båda i den åldern när man faktiskt har allt man behöver, så det blev ingenting mer än en bukett av blommor från Rucklets trädgård. För hållbarhetens skull arrangerade jag den i en kruka med uppblött oasis och en äkta florist skulle antagligen få men för livet av slutresultatet ...
Men man tager vad man haver, och emedan jag inte har några oändliga fält av varken det ena eller det andra måste det av praktiska skäl bli ett sånt här hopkok: limegrön solhatt, röd solhatt, häckspirea, lejongap, gullris, sommaraster, skir ruta, några ringblommor och styvnackade zinnior i en salig blandning:
Zinnia odlar jag enbart för buketters skull, för jag gillar egentligen denna väldiga stela och lite avvisande blomma lika lite som jag gillar tagetes, som i sina vanliga former ser rent ut konstgjorda ut. Men i buketter gör de sig fint, zinniorna! Och tittar man riktigt nära, då har de ett fantastiskt mittparti (se bilden).
Idag är det dock slut på firandet. Jag har börjat morgonen med ett mejl till Ålands landskapsregering. Denna gång även till den officiella registratoradressen, så att det en gång för alla verkligen ska komma att bli diariefört. För si, det har nu gått två månader sedan jag första gången frågade om den märkliga överföringen att mitt bostadsbidragsklagomål till FPA på Åland och en månad sedan jag upprepade den för första gången.
Samma mejl har f.ö. gått som kopia till Nya Åland också, även om hoppet för länge sedan har farit att någon samvetsgrann journalist skulle ta sig för att gräva i missförhållandena.
Och med denna administrativa syssla avklarad är det gården som gäller. Jag hämtade hem mera stenar igår, för att få den sista biten av rabattkantningen slutförd.
