IDAG KOMMER DETäntligen rejält med regn! Det var verkligen på tiden, för av det som ska vara gräsmatta finns det inte mycket kvar. Ett ljusbrunt, knastrande underlag är vad det blivit av allt det gröna. Klippningsbehovet har under den senaste månaden varit i princip noll.
Men igår regnade det faktiskt också, fast inte hos mig i stan utan hos kompisen B på vischan, några mil längre västerut. Före regnet, medan vi satt och fikade på hennes terrass, kom en av hennes grannar förbi och gav mig utan desto mer dividerande en hel hög med nyplockade kantareller. Drygt 300 gram visade det sig vara.
Tacksamt, eftersom jag inte helt förvånande numera har utvecklat en avsevärd fästingfobi och endast motvilligt tar mig till skogs själv. Fast med den torka som rått så länge begriper jag sannerligen inte var karln lyckas hitta stora, fina och inte det minsta torra svampar.
![]()
Denna sommar känns det som lejonparten av trädgårdssysslorna bestått i att släpa slang, kånka kannor och begråta den tomma regnvattentunnan. Med en jordmån som min, dvs med ett inte särskilt imponerande lager sandblandad matjord ovanpå rena, rama gamla sandbotten, rinner det i princip bara rakt igenom. Utan denna myckna bevattning hade det inte blivit mycket till buketter att fröjdas åt.
![]()
Fast hur det ska gå med de nyplanterade trädgårdshallonen jag fått av grannarna C & C och mina nyflyttade svartvinbärsbuskar återstår att se. Mina flitiga rundor med vattenkannan till trots ser de minst sagt hängiga ut :o/
Härutöver kan jag konstatera att det snart gått två hela månader sedan jag första gången avkrävde ett flertal adressater vid Ålands landskapsregering en förklaring till hur inihelaglödhetahelvete det kan komma sig att de överfört mitt klagomål angående FPA:s lagstridiga beräkningar av det allmänna bostadsbidraget tillbaka till Ruta 1, dvs FPA på Åland, där det hela började för snart tre år sedan.
För en knapp månad sedan upprepade jag frågan, men har trots det inte hört ett pip från någon. Så låt mig säga som så här: när det är dags för nästa lagtingsval, om lite drygt ett år, vet jag åtminstone på vilket parti jag inte kommer att rösta. Så kan det gå, Carina.
Men igår regnade det faktiskt också, fast inte hos mig i stan utan hos kompisen B på vischan, några mil längre västerut. Före regnet, medan vi satt och fikade på hennes terrass, kom en av hennes grannar förbi och gav mig utan desto mer dividerande en hel hög med nyplockade kantareller. Drygt 300 gram visade det sig vara.
Tacksamt, eftersom jag inte helt förvånande numera har utvecklat en avsevärd fästingfobi och endast motvilligt tar mig till skogs själv. Fast med den torka som rått så länge begriper jag sannerligen inte var karln lyckas hitta stora, fina och inte det minsta torra svampar.
Denna sommar känns det som lejonparten av trädgårdssysslorna bestått i att släpa slang, kånka kannor och begråta den tomma regnvattentunnan. Med en jordmån som min, dvs med ett inte särskilt imponerande lager sandblandad matjord ovanpå rena, rama gamla sandbotten, rinner det i princip bara rakt igenom. Utan denna myckna bevattning hade det inte blivit mycket till buketter att fröjdas åt.
Fast hur det ska gå med de nyplanterade trädgårdshallonen jag fått av grannarna C & C och mina nyflyttade svartvinbärsbuskar återstår att se. Mina flitiga rundor med vattenkannan till trots ser de minst sagt hängiga ut :o/
Härutöver kan jag konstatera att det snart gått två hela månader sedan jag första gången avkrävde ett flertal adressater vid Ålands landskapsregering en förklaring till hur inihelaglödhetahelvete det kan komma sig att de överfört mitt klagomål angående FPA:s lagstridiga beräkningar av det allmänna bostadsbidraget tillbaka till Ruta 1, dvs FPA på Åland, där det hela började för snart tre år sedan.
För en knapp månad sedan upprepade jag frågan, men har trots det inte hört ett pip från någon. Så låt mig säga som så här: när det är dags för nästa lagtingsval, om lite drygt ett år, vet jag åtminstone på vilket parti jag inte kommer att rösta. Så kan det gå, Carina.
