IKVÄLL BÄR DET av. Det är dags för alla goda grannar att samlas för den vid det här laget traditionsenliga kvartersfesten à la knytkalas.
En granne upplåter sin uppfart som festområde, några andra har bord att bestå med och en tredje håller med schyst klotgrill. Alla har med sig eget äta och dricka, men kaffe och något gott till det brukar festkommittén fixa. I år är det jag som tagit på mig ordna det gottiga:
Vädrets makter ser ut att vara med oss och jag utgår från att det kommer att bli precis lika kul som det varit de två föregående åren. Enda smolket i bägaren är att inte alla känner sig manade att haka på detta gemenskapsbefrämjande jippo i år heller.
I trädgården börjar man ana att sommaren har passerat zenit. Men visst blommar det fortfarande! Och på tal om grannar, så fick jag häromdagen ett antal plantor rosenskära (eller kosmosblomma, som den också kallas) av en av mina grannar. Hos hennes frösår den sig med stor generositet, så hon har aldrig behövt så nya.
Själv sådde jag – för jag vet inte vilken gång i ordningen och alltid utan större framgång – luktärter även i år. Men si, undrens tid är icke förbi, för i år får jag faktiskt blommor!
I pallkragen där jag i år odlar lök har jag tydligen missat att klippa bort blomknoppen på en vitlök. Men så här brukar väl inte vitlöksblomman se ut, alldeles ostyrig, knollrig och vildvuxen ..? Fast nåja, denna knäpplök passar förstås utomordentligt väl in här på gården ;o)
En granne upplåter sin uppfart som festområde, några andra har bord att bestå med och en tredje håller med schyst klotgrill. Alla har med sig eget äta och dricka, men kaffe och något gott till det brukar festkommittén fixa. I år är det jag som tagit på mig ordna det gottiga:
Vädrets makter ser ut att vara med oss och jag utgår från att det kommer att bli precis lika kul som det varit de två föregående åren. Enda smolket i bägaren är att inte alla känner sig manade att haka på detta gemenskapsbefrämjande jippo i år heller.
I trädgården börjar man ana att sommaren har passerat zenit. Men visst blommar det fortfarande! Och på tal om grannar, så fick jag häromdagen ett antal plantor rosenskära (eller kosmosblomma, som den också kallas) av en av mina grannar. Hos hennes frösår den sig med stor generositet, så hon har aldrig behövt så nya.
Själv sådde jag – för jag vet inte vilken gång i ordningen och alltid utan större framgång – luktärter även i år. Men si, undrens tid är icke förbi, för i år får jag faktiskt blommor!
I pallkragen där jag i år odlar lök har jag tydligen missat att klippa bort blomknoppen på en vitlök. Men så här brukar väl inte vitlöksblomman se ut, alldeles ostyrig, knollrig och vildvuxen ..? Fast nåja, denna knäpplök passar förstås utomordentligt väl in här på gården ;o)