IFJOL GJORDE JAG det onödigt krångligt för mig med min basilikaodling, även om det fungerade klockrent. I år sög jag åt mig Pernilla Månsson Colts tips i Trädgårdsmåndag, att samla krukplanterade växter på ett lager lecagrus för att kunna vattna nerifrån.
Sagt och gjort. Jag tog en rund pajform, modell större med rak, cirka 6 cm hög kant, och fyllde den nästan ända upp med leca. Basilikakrukor i olika storlekar ställdes ovanpå och sedan vattnade jag precis så mycket att gruset nästan blev täckt. Nu, någon månad senare, är det bara att konstatera att det här fungerar ypperligt!
De första veckorna vattnade jag uppifrån, precis som vanligt, för att plantorna skulle hinna utveckla fina sugrötter att sticka ner i gruset. Nu fyller jag bara på vatten i pajformen lite då och då och vattnar i själva krukorna bara om jorden verkar torka upp* för mycket eller vid gödselvattning.
Sin vattenförsörjning har basilikan tryggat själv vid det här laget:
Visst är det himla kul när något visar sig funka som utlovat?
Sagt och gjort. Jag tog en rund pajform, modell större med rak, cirka 6 cm hög kant, och fyllde den nästan ända upp med leca. Basilikakrukor i olika storlekar ställdes ovanpå och sedan vattnade jag precis så mycket att gruset nästan blev täckt. Nu, någon månad senare, är det bara att konstatera att det här fungerar ypperligt!
De första veckorna vattnade jag uppifrån, precis som vanligt, för att plantorna skulle hinna utveckla fina sugrötter att sticka ner i gruset. Nu fyller jag bara på vatten i pajformen lite då och då och vattnar i själva krukorna bara om jorden verkar torka upp* för mycket eller vid gödselvattning.
Sin vattenförsörjning har basilikan tryggat själv vid det här laget:
Visst är det himla kul när något visar sig funka som utlovat?
*) Det här problemet får man förmodligen inte om man gör som Pernilla sa och planterar i lerkrukor. Mina krukor är av plast, så jorden kan m.a.o. inte suga åt sig fukt från själva krukan.