ÖVERVINTRINGEN AV FJOLÅRETS alla pelargoner gick inte alls. Allt som återstår är den här magra, lilla stackaren, som ändå kämpar på och har presterat en blomstängel. Det är bara att inse faktum: pelargonodling är inte min grej. Men enär fler än inga alls, så jag är glad ändå. Typ.
Vårplanteringen invid ytterdörren är inte mycket att hänga i midsommarstången den heller. En pytteviol och en minimal pensé – självsåingar hittade på gårdens grusplan – trängs med en tusensköna uppgrävd från gräsmattan. Men treär också ett antal, så jag är glad ändå. Typ.
Och jätteglad det är jag efter snälle grannen R:s oväntade besök igår. Han städar i sin trädgård och erbjöd mig finfina pionrötter från inte vet jag vad den heter, men den har rosa blommor.
Namnet ger jag katten i, för jag ska ändå inte konversera med den. Att blommorna är rosa räcker mer än väl för mig, ’cause I’m a sucker for peonies :o)
Vårplanteringen invid ytterdörren är inte mycket att hänga i midsommarstången den heller. En pytteviol och en minimal pensé – självsåingar hittade på gårdens grusplan – trängs med en tusensköna uppgrävd från gräsmattan. Men treär också ett antal, så jag är glad ändå. Typ.
Och jätteglad det är jag efter snälle grannen R:s oväntade besök igår. Han städar i sin trädgård och erbjöd mig finfina pionrötter från inte vet jag vad den heter, men den har rosa blommor.
Namnet ger jag katten i, för jag ska ändå inte konversera med den. Att blommorna är rosa räcker mer än väl för mig, ’cause I’m a sucker for peonies :o)