Lite upp och lite ner

HELA VINTERN HAR det legat tre granstörar och väntat på gården. Väntat på att våren skulle komma, så att jag kunde gräva ner dem. Nu är det gjort och humleplantorna, som väntat i en tillfällig bostad, har tagit plats vid deras fötter. Nu ska det bli spännande att se hur mycket en planta växer på en säsong :o)


På ena sidan av ”Rucklet” har det alltså gått upp, men samtidigt har det på den andra gått ner. Närmaste grannen och jag enades redan för mer än ett år sedan om att glesa ur bland träden på tomtgränsen. Nu är det gjort och jag har måst köpa en ny ked till motorsågen för att så småningom kunna kapa ner alla stammar och grövre grenar till ved.

Men vart ska jag sätta veden?! Förrådet som byggdes ifjol är redan knökfullt efter fjolårsfällningen av mina två jättegranar.

*suck!*


Och ute är det inte bara kallt, det är vått också. Kallt och vått på sam­ma gång, me no like. Men en blomma har det i alla fall slagit ut på den mindre varianten av vårkrage! Som den sol som gömmer sig bakom täcket av regnmoln står den där och lyser i sin ensamhet. Den större varianten av vårkrage låter dock vänta på sig.


Till min fröjd har den stora styvklematis jag planterade ifjol klarat vin­tern, blivit nedklippt och börjat växa, kölden till trots. Men ska det för sjutton gubbar inte bli vår på riktigt snart ..?