I BÖRJAN AV juni i år går Lilla A ut grundskolan. Inför examen håller hon i textilslöjden på att egenhändigt, mycket omsorgsfullt sy en jättesöt s.k. corsageklänning, den på bilden här under. Elegant som bara den av vit duchesse, tyll och med pärlband som dekor längs midjesömmarna.
Men så var det skor då, det evinnerliga problemet. I just det här fallet är det inte riktigt okej med Converse, oavsett kulör.
Bland det värsta jag vet är att se valpiga femton-sextonåringar vingla omkring i skyhöga klackar, med en gångstil som snarast påminner om den hos en anka iförd Pampers byxblöjor fulla av ett rejält lass. Att gå på högklackat är en konst, en svår konst, som få vanliga, dödliga bemästrar. I tidigare nämnda åldersgrupp återfinner man inte många, hur gärna de än vill tro det själva.
Därför blev jag så himla glad när jag på min stamloppis idag bokstavligt talat snubblade över ett par helt oanvända, vita skor av ballerinatyp men med liten klack. På prislappen står det 6 €, vilket är bra mycket mindre än nypriset hos Skopunkten, där de just nu står att finna under rubriken Nyinkommet.
![]()
Men tro inte att de får godkänt. Nädå. Så nu överväger jag helt allvarligt att printa ut ett avtal, i vilket det kommer att stå att jag fritas från allt ansvar för att paniklösa skosituationen dagarna före (eller samma dag) examen ska gå av stapeln. Det ska hon baskemej få underteckna, om min förmånliga, lättvindiga och absolut perfekta skolösning inte accepteras.
Japp, den sortens morsa är jag, och det står jag för så länge som det är jag som står för fiolerna. Men vad tycker ni andra? Skulle inte de här skorna passa alldeles underbart till en klänning som denna, buren av en sextonåring..?
***
På måndag börjar den intravenösa antibiotikabehandlingen. Efter det blir jag kanske en trevligare människa igen. Men på skofronten ändrar jag mig icke ;o)
Men så var det skor då, det evinnerliga problemet. I just det här fallet är det inte riktigt okej med Converse, oavsett kulör.
Bland det värsta jag vet är att se valpiga femton-sextonåringar vingla omkring i skyhöga klackar, med en gångstil som snarast påminner om den hos en anka iförd Pampers byxblöjor fulla av ett rejält lass. Att gå på högklackat är en konst, en svår konst, som få vanliga, dödliga bemästrar. I tidigare nämnda åldersgrupp återfinner man inte många, hur gärna de än vill tro det själva.
Därför blev jag så himla glad när jag på min stamloppis idag bokstavligt talat snubblade över ett par helt oanvända, vita skor av ballerinatyp men med liten klack. På prislappen står det 6 €, vilket är bra mycket mindre än nypriset hos Skopunkten, där de just nu står att finna under rubriken Nyinkommet.
Men tro inte att de får godkänt. Nädå. Så nu överväger jag helt allvarligt att printa ut ett avtal, i vilket det kommer att stå att jag fritas från allt ansvar för att paniklösa skosituationen dagarna före (eller samma dag) examen ska gå av stapeln. Det ska hon baskemej få underteckna, om min förmånliga, lättvindiga och absolut perfekta skolösning inte accepteras.
Japp, den sortens morsa är jag, och det står jag för så länge som det är jag som står för fiolerna. Men vad tycker ni andra? Skulle inte de här skorna passa alldeles underbart till en klänning som denna, buren av en sextonåring..?
På måndag börjar den intravenösa antibiotikabehandlingen. Efter det blir jag kanske en trevligare människa igen. Men på skofronten ändrar jag mig icke ;o)
