Om att ta sig över ån efter vatten

SÅ SENT SOM i november tryckte jag i mig en tre veckor lång, heavy duty amoxi­cil­lin­kur pga verifierad sekundär neuroborrelios. Dödfött projekt från början, pga fel typ av antibiotikum, om någon frågat mig. Men ingen känner sin egen hälsa sämre än patienten själv, så inte blev jag tillfrågad. Ingen lyssnade heller när jag försökte framföra avvikande åsikt.

Nåväl, i december var jag på en second opinion-konsultation hos endo­krinolog i Åbo och blev då, på grund av samma borreliainfektion, per omgående re­mitterad vidare till kollegorna på infektionskliniken. Ja, den i Åbo alltså.

Igår förflyttade jag mig därför ännu en långväga gång över ”ån” för en specialistkonsultation. Och guess what? Jag har fått en remiss! Till ...

*trumvirvel för att höja spänningen*

... Ålands hälso- och sjukvård, för en heavy, heavy duty, några veckor lång, intravenös anti­bio­ti­ka­be­hand­ling med ceftriaxon.

Blir man trött eller blir man trött..?

Denna behandling kommer med god tur att påbörjas ”bara” 7 år och 7 månader efter att jag vid ett akut läkarbesök fick diagnosen ”An­sträng­nings- eller utmattningsutlöst huvudvärk” och skickades hem med ordinationen Burana + Panadol.

Blir man trött eller blir man tröööööööööööööööööööött?!

Retorisk fråga.

Man blir
TRÖTT!!

Och jävligt förbannad.