JAG HAR FÅTT antydningar om, att det är märkligt att jag, som de facto framlever mina dagar på en inkomst som understiger vad som betraktas som existensminimum i Finland, har en dotter som ska få ge sig iväg på ett år som utbytesstudent någonstans i Europa. Det borde ju vara en ekonomisk omöjlighet enligt somliga förståsigpåare.
Jovisst, om det var så att jag skulle bekosta det hela själv, då stämmer det utan tvekan. Men nu är det inte så, och det är inte ens spikat att flickan får åka förrän jag är säker på att finansieringen går att ordna.
En del av de nödvändiga slantarna kommer från barnbidraget, som jag med blod, svett, tårar och j**ligt mycket uppfinningsrikedom lyckats spara under ett antal månader; pengar som egentligen varit öronmärkta för delfinansiering av ett körkort åt flickebarnet.
En del är mina egna pensionspengar, som jag hellre avsätter på det här, eftersom jag inte ens vet om jag kommer att leva så länge att jag får någon glädje av dem själv.
En del är resultatet av Lilla A:s egen sparsamhet och sommarjobb för en usel lön.
En del hoppas vi kunna tigga oss till i form av sponsorering från välvilliga företag och organisationer, som tycker att det är värt att på det här viset belöna en gymnasieelev som tar skolan på största allvar och befinner sig i Topp 10 %-skiktet på sin årskurs.
Och till slut: en del kommer att bestå av den ynkliga peng, som är den ersättning jag som författare får för att jag gjort mina böcker, såväl e-böcker som ljudbok, tillgängliga för digital utlåning.
Så känner du att du vill sponsorera att Lilla A:s dröm om ett utlandsår blir verklighet kan du faktiskt göra det helt utan kostnad för dig. Det är bara att låna* så många av mina digitala biblioteksböcker du vill, och det fina i kråksången är: du behöver inte ens läsa/lyssna om du inte vill, det räcker med att låna. Lilla A tackar å det allra varmaste!
Ha en skön söndag! Själv stickar jag vantar, för nu har vintern plötsligt kommit till ön :o)
*) och det går bra på Åland, i Sverige, Finland och på Island
Jovisst, om det var så att jag skulle bekosta det hela själv, då stämmer det utan tvekan. Men nu är det inte så, och det är inte ens spikat att flickan får åka förrän jag är säker på att finansieringen går att ordna.
En del av de nödvändiga slantarna kommer från barnbidraget, som jag med blod, svett, tårar och j**ligt mycket uppfinningsrikedom lyckats spara under ett antal månader; pengar som egentligen varit öronmärkta för delfinansiering av ett körkort åt flickebarnet.
En del är mina egna pensionspengar, som jag hellre avsätter på det här, eftersom jag inte ens vet om jag kommer att leva så länge att jag får någon glädje av dem själv.
En del är resultatet av Lilla A:s egen sparsamhet och sommarjobb för en usel lön.
En del hoppas vi kunna tigga oss till i form av sponsorering från välvilliga företag och organisationer, som tycker att det är värt att på det här viset belöna en gymnasieelev som tar skolan på största allvar och befinner sig i Topp 10 %-skiktet på sin årskurs.
Och till slut: en del kommer att bestå av den ynkliga peng, som är den ersättning jag som författare får för att jag gjort mina böcker, såväl e-böcker som ljudbok, tillgängliga för digital utlåning.
Så känner du att du vill sponsorera att Lilla A:s dröm om ett utlandsår blir verklighet kan du faktiskt göra det helt utan kostnad för dig. Det är bara att låna* så många av mina digitala biblioteksböcker du vill, och det fina i kråksången är: du behöver inte ens läsa/lyssna om du inte vill, det räcker med att låna. Lilla A tackar å det allra varmaste!
Ha en skön söndag! Själv stickar jag vantar, för nu har vintern plötsligt kommit till ön :o)
*) och det går bra på Åland, i Sverige, Finland och på Island
