NOG ÄR DET sen ändå som förgjort! Knappt hinner jag få belysningssituationen ordnad i förrådet och beställa utearmatur till entrén förrän det totala mörkret lägrar sig över ruckelgården! Dagen efter att lysmasken varit här och fått upp ett lysrör i förrådet kunde jag nämligen till kvällen konstatera att dagsljussensorn döden dött, antagligen i samband med de våldsamma regn som drabbade Åland förra veckan.
Därför är det f.n. becksvart på gården efter mörkrets inbrott och vore jag lagd åt det vidskepliga hållet skulle jag förmodligen utgå från att detta är straffet för att jag äntligen tog mig råd att dra el i förrådet. Men som jag nu inte är det, vidskeplig alltså, så sätter jag upp det på Mr. Murphys digra konto istället. Jävla karl ...
Raka motsatsen till jävla karl är däremot gode vännen och glade fritidsfiskaren J, som än en gång förgyllt min tillvaro med pinfärsk fångst! Tre biffiga abborrar och en vacker, alldeles lagom stor gäddhona anlände till gården i förmiddags och har nu flyttat in i min frys. Nyfångad vildfisk är en riktig lyx och det kvartskilo körsbärstomater jag gav i utbyte kändes pinsamt futtigt.
![]()
Imorgon är det måndag igen och jag påbörjar min sista vecka som arbetsprövare. Vad som ska hända därefter har jag i dagsläget inte en blekblå om. Att kunna göra upp planer för framtiden är ingenting att drömma om, för mitt liv är fortsättningsvis inte mitt, utan ligger i händerna på snikna försäkringsbolag och okända pappersvändarmedicinare.
Det är en evig tur att jag begåvats med ett urstarkt psyke, ett någorlunda skarpt intellekt och en hyfsad verbal kapacitet, annars hade jag varit jordgubbe för länge sedan. Men alla är tyvärr inte lika lyckligt lottade, utan mals förr eller senare sönder i papperskvarnen. Min själ gråter för alla dessa förspillda livs skull – och inte minst för de anhörigas.
Därför är det f.n. becksvart på gården efter mörkrets inbrott och vore jag lagd åt det vidskepliga hållet skulle jag förmodligen utgå från att detta är straffet för att jag äntligen tog mig råd att dra el i förrådet. Men som jag nu inte är det, vidskeplig alltså, så sätter jag upp det på Mr. Murphys digra konto istället. Jävla karl ...
Raka motsatsen till jävla karl är däremot gode vännen och glade fritidsfiskaren J, som än en gång förgyllt min tillvaro med pinfärsk fångst! Tre biffiga abborrar och en vacker, alldeles lagom stor gäddhona anlände till gården i förmiddags och har nu flyttat in i min frys. Nyfångad vildfisk är en riktig lyx och det kvartskilo körsbärstomater jag gav i utbyte kändes pinsamt futtigt.
Imorgon är det måndag igen och jag påbörjar min sista vecka som arbetsprövare. Vad som ska hända därefter har jag i dagsläget inte en blekblå om. Att kunna göra upp planer för framtiden är ingenting att drömma om, för mitt liv är fortsättningsvis inte mitt, utan ligger i händerna på snikna försäkringsbolag och okända pappersvändarmedicinare.
Det är en evig tur att jag begåvats med ett urstarkt psyke, ett någorlunda skarpt intellekt och en hyfsad verbal kapacitet, annars hade jag varit jordgubbe för länge sedan. Men alla är tyvärr inte lika lyckligt lottade, utan mals förr eller senare sönder i papperskvarnen. Min själ gråter för alla dessa förspillda livs skull – och inte minst för de anhörigas.
