MITT BLOMRUTIGA FILTPROJEKTär på slutrakan. Kantbården av två stolpvarv är virkad och längs långsidorna har jag avslutat med fasta maskor baklänges, för att få en kant som påminner om den på en vävd matta. Med detta gjort fick jag en idé, som just då tycktes strålande: jag skulle naturligtvis tvinna frans längs kortsidorna, för att ytterligare förstärka intrycket av vävning!
Och jag satte igång.
Vinda-vinda-vinda garn runt dubbla bitar av kartong, klippa-klippa-klippa hundratals garnstumpar av lämplig längd och så tvinna-tvinna-knyta frans efter frans ... efter frans ... efter frans.
Det går inte fort. Det är hur tråkigt som helst. Men resultatet blir ganska tjusigt, så det må väl vara mödan värt. Fast att tänka efter före skulle inte ha varit så dumt.
![]()
Nåväl, nu är det bara c. 220 fransar till att tvinna, sen är det dags för detta års första Ta-daa! Förhoppningsvis inte det sista.
Och jag satte igång.
Vinda-vinda-vinda garn runt dubbla bitar av kartong, klippa-klippa-klippa hundratals garnstumpar av lämplig längd och så tvinna-tvinna-knyta frans efter frans ... efter frans ... efter frans.
Det går inte fort. Det är hur tråkigt som helst. Men resultatet blir ganska tjusigt, så det må väl vara mödan värt. Fast att tänka efter före skulle inte ha varit så dumt.
Nåväl, nu är det bara c. 220 fransar till att tvinna, sen är det dags för detta års första Ta-daa! Förhoppningsvis inte det sista.
