MAN HAR SÅ roligt som man gör sig, det är då ett som är säkert. Så nu får jag allt mobilisera ett krafttag och sega mig upp ur gropen igen. För hur mångte gången i ordning det vet jag inte, men upp ska jag!
Dessvärre är det så, att för var gång jag glider ner i dyn verkar jag förlora ytterligare en liten bit av min ork att finnas där för andra. Det gillar jag inte, men får väl så vackert lov att konstatera, att åt den saken är det inte mycket att göra. Min mentala septiktank är redan så proppfull av egen sk-t att locket inte längre hålls på, för här på bloggen är det ju, som ni märkt, översvämning mest hela tiden :o/
Slutsats 1: jag mäktar inte längre med att engagera mig i andras eländen.
Slutsats 2: min tid som inkännande lyssnare/gratiscoach/amatörkurator lider mot sitt slut.
Slutsats 3: jag har således blivit en sämre medmänniska.
Otrevliga insikter, alla tre. Men vad gör man, när det är tveksamt om den lilla energi som finns kvar ens räcker för att neutralisera ens egen negativitet? Har man någon form av överlevandsinstinkt i behåll och tagit till sig åtminstone en smula av KBT-terapins grunder, då ska man i första rummet se till sig själv och sin egen familj. Tough shit, men inte desto mindre en sanning.
Jag gör härmed ett nytt ryck att se Livet – mitt liv – från den ljusa sidan, och en liten ljuspunkt – inte mycket ljusstarkare än en gammaldags, flämtande femtonwattare – var idén jag fick häromdagen.
För ett par veckor sedan kom jag över några helt gröna och omogna papayafrukter, som av någon konstig anledning sorterats bort från fruktdisken. De fick ligga i vindstrappan i mörker och lagom sval temperatur tills de visade tecken på att mogna. En hamnade sedan i en föga kontroversiell fruktsallad, men en annan skar jag ner och marinerade en stund i saften från en halv citron innan den serverades som tillbehör till kyckling med currysås. Jamen hallå, så gott!
Testa, för sjutton, som ett fräscht och annorlunda alternativ till de evinnerliga morötterna. Men glöm inte citronsaften! Eller ta lime eller apelsin istället, om ni föredrar dessa smaker. Papaya behöver nämligen lite syra för att smaken ska framträda.
![]()
Det var det. Nu ska jag sätta virknålen i de nio sista blomrutorna. Sen är filten färdig för kantvirkeri. Detär en ljuspunkt i en annars mörklagd tillvaro!
Dessvärre är det så, att för var gång jag glider ner i dyn verkar jag förlora ytterligare en liten bit av min ork att finnas där för andra. Det gillar jag inte, men får väl så vackert lov att konstatera, att åt den saken är det inte mycket att göra. Min mentala septiktank är redan så proppfull av egen sk-t att locket inte längre hålls på, för här på bloggen är det ju, som ni märkt, översvämning mest hela tiden :o/
Slutsats 1: jag mäktar inte längre med att engagera mig i andras eländen.
Slutsats 2: min tid som inkännande lyssnare/gratiscoach/amatörkurator lider mot sitt slut.
Slutsats 3: jag har således blivit en sämre medmänniska.
Otrevliga insikter, alla tre. Men vad gör man, när det är tveksamt om den lilla energi som finns kvar ens räcker för att neutralisera ens egen negativitet? Har man någon form av överlevandsinstinkt i behåll och tagit till sig åtminstone en smula av KBT-terapins grunder, då ska man i första rummet se till sig själv och sin egen familj. Tough shit, men inte desto mindre en sanning.
Jag gör härmed ett nytt ryck att se Livet – mitt liv – från den ljusa sidan, och en liten ljuspunkt – inte mycket ljusstarkare än en gammaldags, flämtande femtonwattare – var idén jag fick häromdagen.
För ett par veckor sedan kom jag över några helt gröna och omogna papayafrukter, som av någon konstig anledning sorterats bort från fruktdisken. De fick ligga i vindstrappan i mörker och lagom sval temperatur tills de visade tecken på att mogna. En hamnade sedan i en föga kontroversiell fruktsallad, men en annan skar jag ner och marinerade en stund i saften från en halv citron innan den serverades som tillbehör till kyckling med currysås. Jamen hallå, så gott!
Testa, för sjutton, som ett fräscht och annorlunda alternativ till de evinnerliga morötterna. Men glöm inte citronsaften! Eller ta lime eller apelsin istället, om ni föredrar dessa smaker. Papaya behöver nämligen lite syra för att smaken ska framträda.
Det var det. Nu ska jag sätta virknålen i de nio sista blomrutorna. Sen är filten färdig för kantvirkeri. Detär en ljuspunkt i en annars mörklagd tillvaro!
