IGÅR KVÄLL KOM jag mig äntligen för att plocka årets krusbär. Det blev en nedslående upplevelse. För det första var det ont om bär och för det andra var de flesta angripa av något, som gjort att de förfarits redan på kvist. Min planerade krusbärslikör höll därmed på att gå om intet och jag grämde mig djupt.
Men den som spar han har! Någonstans i djupet av mitt teflonminne pluppade det upp ett fragment av en minneskomponent: visst hade jag ju ifjol frusit in det jag plockade ..? Jomenvisst, ser ni, det hade jag! Det vet fåglarna om likören blir lika god på bär som bott i frysen ett år, men experimentet är hur som helst sjösatt sedan igår kväll.
Sex-åtta veckor i ett bad av sprit (i mitt fall billigaste möjliga Koskenkorva, inhandlad till sjöpris på kryssningsbåt). Sen ska det silas, blandas i vit sirap, flaskan korkas igen, stuvas undan och med fördel glömmas bort ... länge.
Vad som däremot inte ska glömmas bort är att det var i år jag grävde en ny rabatt vid Glaspalatset och vad det var jag planterade där. Så fort som tiden går, och i den ännu snabbare takt jag lyckas glömma saker, är det lika bra att dokumentera.
Nu ska det i och för sig dit ännu fler hostor plus att jag skulle vilja peta ned några plantor hasselört som marktäckare, om nu plantskolan någonsin tar in några sådana. Men det får jag väl göra en senare anteckning om i så fall.
Grästorven/jordkokorna jag grävde bort hade jag först tänkt låta torka, skaka jorden av och sedan dumpa i trädgårdskomposten. Men nu har jag reviderat. Istället har jag radat ut dem upp och ned i ett hörn, där jag efter ett par år har tänkt mig ytterligare en plantering.
När jag flisade ner kvistarna från de senaste veckornas beskärning av äppelträden tog jag undan sex 50-literssäckar. Den biomassan har jag nu täckt in jordkokorna med, för att förhindra att något oönskat kan etablera sig. Fungerar det här som det är tänkt, kommer jag om ett par år att ha ett mullrikt område, som förhoppningsvis ska vara rätt så fritt från rotogräs. Frisk vågat, hälften vunnet, eller hur?
Idag ska jag återuppta samarbetsförhandlingarna med ryggskottet, med målsättningen att vi ska kunna enas om att börja tömma och vända lövkomposterna. Det är en tuff förhandlingspart jag har att tampas med, men jag kan minsann vara envis jag också ;o)
Men den som spar han har! Någonstans i djupet av mitt teflonminne pluppade det upp ett fragment av en minneskomponent: visst hade jag ju ifjol frusit in det jag plockade ..? Jomenvisst, ser ni, det hade jag! Det vet fåglarna om likören blir lika god på bär som bott i frysen ett år, men experimentet är hur som helst sjösatt sedan igår kväll.
Sex-åtta veckor i ett bad av sprit (i mitt fall billigaste möjliga Koskenkorva, inhandlad till sjöpris på kryssningsbåt). Sen ska det silas, blandas i vit sirap, flaskan korkas igen, stuvas undan och med fördel glömmas bort ... länge.
Vad som däremot inte ska glömmas bort är att det var i år jag grävde en ny rabatt vid Glaspalatset och vad det var jag planterade där. Så fort som tiden går, och i den ännu snabbare takt jag lyckas glömma saker, är det lika bra att dokumentera.
Nu ska det i och för sig dit ännu fler hostor plus att jag skulle vilja peta ned några plantor hasselört som marktäckare, om nu plantskolan någonsin tar in några sådana. Men det får jag väl göra en senare anteckning om i så fall.
Grästorven/jordkokorna jag grävde bort hade jag först tänkt låta torka, skaka jorden av och sedan dumpa i trädgårdskomposten. Men nu har jag reviderat. Istället har jag radat ut dem upp och ned i ett hörn, där jag efter ett par år har tänkt mig ytterligare en plantering.
När jag flisade ner kvistarna från de senaste veckornas beskärning av äppelträden tog jag undan sex 50-literssäckar. Den biomassan har jag nu täckt in jordkokorna med, för att förhindra att något oönskat kan etablera sig. Fungerar det här som det är tänkt, kommer jag om ett par år att ha ett mullrikt område, som förhoppningsvis ska vara rätt så fritt från rotogräs. Frisk vågat, hälften vunnet, eller hur?
Idag ska jag återuppta samarbetsförhandlingarna med ryggskottet, med målsättningen att vi ska kunna enas om att börja tömma och vända lövkomposterna. Det är en tuff förhandlingspart jag har att tampas med, men jag kan minsann vara envis jag också ;o)