När flitens lampa lyser alltför klart

IBLAND KÄNNER JAG mig så duktig att det nästan blir lite äckligt. Att koppla av och roa mig är inte riktigt min starka sida, om jag säger som så. Farbror Luther har mig, min ateism till trots, i ett järngrepp. Det är lite mycket ”En dag då inget nyttigt uträttats är en förspilld sådan” över det hela.

Det händer allt oftare att jag blir riktigt utled på mig själv och ändå hål­ler jag på som en ackordavlönad bäver :o/ *suck!* Som igår. Igår var det lördag. Lördag i juli, på Åland, med evenemang i alla knutar. Och vad gör Ruckelhäxan? Jo, ägnar en stor del av dagen åt gurk­in­lägg­ning! Det är nog inte bara en skruv som är lös. Fan vet, om det inte saknas fästanordningar helt och hållet..?


Och som jag nu hade grävt upp en minimal planteringsyta norrom Glas­palatset häromdagen, så bar det sig inte bättre än att jag sen fick för mig att gå hela vägen. Efter att jag upptäckt att jag i en av mina trädgårdskomposter nu, efter ett antal år, har kanonfin torv att blanda upp min usla sandjord med, ja, då kunde jag bara inte låta bli. Luther igen *suck!*


Men idag blir det klättring. Äppelträden är återigen fulla av vatten­skott, så det är bara att plocka fram teleskopklippare, stegar, grensåg och sekatör. Att det är söndag bekommer mig föga. I det fallet har Luther ingen talan whatsoever.