Lite trädgårdsskryt igen då

JOTACK, ODLINGEN AV gurkor i Glaspalatset går lite för bra. Trots att jag i år försökte lägga band på mig har jag fem plantor. Fem plantor är precis tre för många, med tanke på den mängd gurkor det blir.


Som synes är det mycket på gång nu. Och det här är bara ”bot­ten­vå­ning­en” på en planta:


I Glaspalatset växer också mandelpotatis i hinkar. Eftersom jag inte hade en aning om hur snabbt den blir skördeklar förlorade jag en hink för en dryg vecka sedan, när jag trodde det fanns nypotatis att hämta. Nix, icke en knöl. Bara massor med rottrådar med miniknölar. Så nu får resten stå där och blomma bäst de vill.

Visst är de bländvita blommorna helt bedårande?


På bärfronten ser det ut att bli gott om vita vinbär och hyfsat av de rö­da, medan min enda buske med svarta vinbär däremot är så gott som avliden. Långa, kala grenar med bara en grön tofs i toppen, det är allt i år. Låt mig säga så här: den kan lugnt räkna med att den har en dejt med spade och grepe inom en inte alltför avlägsen framtid.


Och pallkragsodligen går makalöst bra! När jag gjorde min för­mid­dags­runda för att rycka åkerfräken passade jag på att plocka med mig lite grann till dagens middag: vanlig rödbeta, polkabeta, en lätt övervuxen majrova (det växer för bra), säsongens första morot och dito squash.


I andra lådor finns det hur mycket sallad som helst att hämta och möj­lighet att plocka åt sig en näve eller två av sockerärtskidor.

Nog är det fantastiskt detta, att kunna så, odla och skörda så mycket nyttigt och gott! Jag önskar bara att odlingssäsongen inte vore så förbannat kort här uppe i vår kyliga nord. Men klimatologiskt kan man bara gilla läget eller flytta söderut. Just nu lockar inte det sistnämnda något nämnvärt, för aldrig är Åland så underbart som på sommaren.

Men vänta bara, snart är det november igen.