VÅR DEL AV världen är numera full av ett oändligt antal människobarn som, liksom jag, är ensamboende. De allra, allra flesta av oss vet hur oändligt tråkigt det blir att laga mat åt en. Det är oändligt mycket enklare att leva på pasta utan andra garnityr än lite olja och svartpeppar eller müsli och yoghurt eller kokt potatis i sällskap av en korv eller ett oändligt antal mackor.
Den här tiden på året är det dock inget som helst fel på att livnära sig på mackor om man residerar i Château Rucklet! Just nu är pallkragslådorna knökfulla av pepprig rucola, plocksallat av bautaformat, krispig spenat och lagombeska rädisor.
Gurkan är förvisso tills vidare av köpesorten, men nu ska det inte dröja länge innan jag kan skörda egen i Glaspalatset. Detsamma gäller förhoppningsvis tomater, även om mina plantor t.v. endast är i början av blomningen.
![]()
Till en sån här grönfodermacka tager man sig så en mugg starkt och gott kaffe, bryggt i sin nyavkalkad bryggare av det förhatliga märket Moccamaster, och vips känns singellivet riktigt angenämt. Fast jag siktar ju just nu in mig på att ersätta bryggareländet med någonting annat, så vad den biten anbelangar kan Livet kanske bara bli bättre.
![]()
Bilden här ovan är ett porträtt av min sommarsquashodling, för året av monstermodell. Blad stora som dasslock väller ut ur pallkragslådan och under dem är det fullt med blom. Det lutar starkt åt att det blir till att laga Ruckelgurka i år igen. Många. Burkar. Ruckelgurka.
Och idag är det en fredag igen, högsommaren till trots sedvanligt tom på sociala aktiviteter. Fan vet, om jag, som alltid älskat att röra mig till musik, om ock med två präktiga vänsterfötter och mer inlevelse än kompetens, i dagsläget ens skulle klara av en svängom på dansgolvet mera.
Hur kan det ha blivit så? Hur mycket enstöring kan man egentligen bli innan man blir helt kockobello..? Eller bötfälld. Kan inte någon komma över och dricka ett glas rött med mig ikväll? Please..?
Den här tiden på året är det dock inget som helst fel på att livnära sig på mackor om man residerar i Château Rucklet! Just nu är pallkragslådorna knökfulla av pepprig rucola, plocksallat av bautaformat, krispig spenat och lagombeska rädisor.
Gurkan är förvisso tills vidare av köpesorten, men nu ska det inte dröja länge innan jag kan skörda egen i Glaspalatset. Detsamma gäller förhoppningsvis tomater, även om mina plantor t.v. endast är i början av blomningen.
Brickan, den söta, är ur IRL- och bloggkompisen
Gunilla Wahlstens design och produktion.
Gunilla Wahlstens design och produktion.
Till en sån här grönfodermacka tager man sig så en mugg starkt och gott kaffe, bryggt i sin nyavkalkad bryggare av det förhatliga märket Moccamaster, och vips känns singellivet riktigt angenämt. Fast jag siktar ju just nu in mig på att ersätta bryggareländet med någonting annat, så vad den biten anbelangar kan Livet kanske bara bli bättre.
Bilden här ovan är ett porträtt av min sommarsquashodling, för året av monstermodell. Blad stora som dasslock väller ut ur pallkragslådan och under dem är det fullt med blom. Det lutar starkt åt att det blir till att laga Ruckelgurka i år igen. Många. Burkar. Ruckelgurka.
Och idag är det en fredag igen, högsommaren till trots sedvanligt tom på sociala aktiviteter. Fan vet, om jag, som alltid älskat att röra mig till musik, om ock med två präktiga vänsterfötter och mer inlevelse än kompetens, i dagsläget ens skulle klara av en svängom på dansgolvet mera.
Hur kan det ha blivit så? Hur mycket enstöring kan man egentligen bli innan man blir helt kockobello..? Eller bötfälld. Kan inte någon komma över och dricka ett glas rött med mig ikväll? Please..?
