SOMMAREN 2010 GRÄVDE jag mig en ny rabatt vid infarten till ruckelgården. 2011 var den väl inte världens mest frodiga, och ifjol annekterade jag lite till av min gräsmatta för att utöka den en smula. I år börjar det likna någonting. Just nu, när både lilje- och triumftulpanerna blommar som allra värst, ser det riktigt pampigt ut i den vänliga kvällssolen.
![]()
Den vita liljetulpanen 'Sapporo' har blivit en av mina favoriter. Varför köpte jag inte fler lökar av samma sort?!
![]()
Trappstegen upp till husets terrass/entré får även i år tjäna som blomsterbrädor för alla pelargoner och lite det ena och det andra. Den här namnlösa lilla vännen är jag speciellt glad för, för dess mor fick jag av snälle grannen R på våren 2011, när Glaspalatset var nytt. Detta är ett blommande bevis på att jag i år lyckats övervintra några av mina pelargoner!
![]()
I Glaspalatset börjar det röra på sig lite grann. Mina egendrivna tomater – röda och gula körsbärstomater, en röd bifftomat och en svart dito, 'Black Russian' – växer riktigt bra i sina lådor. Detsamma gäller växthusgurkorna, som delar växtplats med frösådd chili, och mandelpotatisen jag driver i hinkar. På skoj har jag några jordgubbar i krukor den här gången, bara som jämförelse med dem jag har på friland.
En annan sak jag fick när Glaspalatset var nytt var en planta ricin av väninnan M. Den gick faktiskt i blom och jag tog tillvara fröhusen. I år sådde jag några av fröna och har därför egna ricinplantor på gång. Kul! De kan bli jättelika saker under en enda sommar, men de är jättegiftiga också. Jättejättejättegiftiga, faktiskt. Inget för barnfamiljer.
Tidigare i vår skrev jag att jag nu för allra sista gången har sått dill här på gården. Den har aldrig velat sig någonstans förut, men nu, när det är sista chansen, tycks det gå vägen. Typiskt, va?
![]()
I ett av mina äppelträd, det av dem som är allra närmast sin hädangång, har jag låtit murgröna och skogskaprifol klättra upp. Den förstnämnda verkar dessvärre ha kilat vidare själv under den gångna vintern, men kaprifolen lever och går nu i blom. Av rosenvialen, som också ska finnas vid trädets fot, syns icke ett spår :o/
![]()
Vad som inte heller verkar ha överlevt den evighetslånga vintern är wisterian, blåregnet, jag kostade på mig ifjol våras. Inte en tillstymmelse till bladanlag så långt ögat når. Men skrapar man lite lätt längst ner på stammen är det faktiskt grönt som kommer fram. Tror ni att jag vågar hoppas på att den kommer igen..?
Den vita liljetulpanen 'Sapporo' har blivit en av mina favoriter. Varför köpte jag inte fler lökar av samma sort?!
Trappstegen upp till husets terrass/entré får även i år tjäna som blomsterbrädor för alla pelargoner och lite det ena och det andra. Den här namnlösa lilla vännen är jag speciellt glad för, för dess mor fick jag av snälle grannen R på våren 2011, när Glaspalatset var nytt. Detta är ett blommande bevis på att jag i år lyckats övervintra några av mina pelargoner!
I Glaspalatset börjar det röra på sig lite grann. Mina egendrivna tomater – röda och gula körsbärstomater, en röd bifftomat och en svart dito, 'Black Russian' – växer riktigt bra i sina lådor. Detsamma gäller växthusgurkorna, som delar växtplats med frösådd chili, och mandelpotatisen jag driver i hinkar. På skoj har jag några jordgubbar i krukor den här gången, bara som jämförelse med dem jag har på friland.
En annan sak jag fick när Glaspalatset var nytt var en planta ricin av väninnan M. Den gick faktiskt i blom och jag tog tillvara fröhusen. I år sådde jag några av fröna och har därför egna ricinplantor på gång. Kul! De kan bli jättelika saker under en enda sommar, men de är jättegiftiga också. Jättejättejättegiftiga, faktiskt. Inget för barnfamiljer.
Tidigare i vår skrev jag att jag nu för allra sista gången har sått dill här på gården. Den har aldrig velat sig någonstans förut, men nu, när det är sista chansen, tycks det gå vägen. Typiskt, va?
I ett av mina äppelträd, det av dem som är allra närmast sin hädangång, har jag låtit murgröna och skogskaprifol klättra upp. Den förstnämnda verkar dessvärre ha kilat vidare själv under den gångna vintern, men kaprifolen lever och går nu i blom. Av rosenvialen, som också ska finnas vid trädets fot, syns icke ett spår :o/
Vad som inte heller verkar ha överlevt den evighetslånga vintern är wisterian, blåregnet, jag kostade på mig ifjol våras. Inte en tillstymmelse till bladanlag så långt ögat når. Men skrapar man lite lätt längst ner på stammen är det faktiskt grönt som kommer fram. Tror ni att jag vågar hoppas på att den kommer igen..?
