FYRA OCH EN halv av gårdagens timmar tillbringade jag i Åbo, varav en del vid Åbolands sjukhus och den s.k. avbildningscentralen. Inför återbesöket på endokrinologiska vid Åbo universitets centralsjukhus den 30:e skulle det göras en ny DEXA-mätning, dvs en röntgenologisk kontroll av hur pass sköra mina ben är idag efter c. ett års medicinering av min osteoporos.
Åbo bjöd på ett strålande väder, så timmarna fram till hemresan lodade jag omkring på stan. Bl.a. hittade jag en ny loppis i Kaskisbacken, som jag passerade på min väg från sjukhuset ner till centrum. Aha! tänkte jag optimistiskt. En chans att fynda ett par nya begagnade jeans! Men tyvärr, det blev inga byxor. Inget annat heller, för den delen.
Och en sväng genom finvaruhuset Stockmann bekräftade bara mina farhågor: jag är inte en konsument att räkna med. Mängden varor som ramlade över mig från höger, vänster, uppifrån och ner gjorde mig bara trött. Och inte minsta tillstymmelse till habegär infann sig, snarare motsatsen; ett visst illamående över hur vansinnigt mycket saker det finns som ska göra oss till lyckligare människor.
Fast jag får ändå krypa till korset och bekänna mina synder: jag shoppade faktiskt loss. På Clas Ohlsson, lämpligt placerat i ett hus vid salutorget, bredvid hållplatsen från vilken bussen till flygplatsen avgår.
En galltvål.
Finns inget bättre för fläckborttagning! Den jag köpte för sexton år sen, när Lilla A var bebis, är faktiskt slut nu.
Ett par förpackningar 2-liters fryspåsar.
Åtgången på såna har – av orsaker jag inte tänker gå in på – varit mångdubblad under det senaste halvåret.
En silinsats till diskhon.
Hon är från 1950-talet och har en totalt felkonstruerad bottensil, där all sk*t fastnar och är svår att få upp.
Visst är det helt makalöst som jag unnat mig?! Nu får det bli tagelskjorta och självgissling ett antal veckor för att kompensera detta lyxlirande ;o)
Åbo bjöd på ett strålande väder, så timmarna fram till hemresan lodade jag omkring på stan. Bl.a. hittade jag en ny loppis i Kaskisbacken, som jag passerade på min väg från sjukhuset ner till centrum. Aha! tänkte jag optimistiskt. En chans att fynda ett par nya begagnade jeans! Men tyvärr, det blev inga byxor. Inget annat heller, för den delen.
Och en sväng genom finvaruhuset Stockmann bekräftade bara mina farhågor: jag är inte en konsument att räkna med. Mängden varor som ramlade över mig från höger, vänster, uppifrån och ner gjorde mig bara trött. Och inte minsta tillstymmelse till habegär infann sig, snarare motsatsen; ett visst illamående över hur vansinnigt mycket saker det finns som ska göra oss till lyckligare människor.
Fast jag får ändå krypa till korset och bekänna mina synder: jag shoppade faktiskt loss. På Clas Ohlsson, lämpligt placerat i ett hus vid salutorget, bredvid hållplatsen från vilken bussen till flygplatsen avgår.
En galltvål.
Finns inget bättre för fläckborttagning! Den jag köpte för sexton år sen, när Lilla A var bebis, är faktiskt slut nu.
Ett par förpackningar 2-liters fryspåsar.
Åtgången på såna har – av orsaker jag inte tänker gå in på – varit mångdubblad under det senaste halvåret.
En silinsats till diskhon.
Hon är från 1950-talet och har en totalt felkonstruerad bottensil, där all sk*t fastnar och är svår att få upp.
Visst är det helt makalöst som jag unnat mig?! Nu får det bli tagelskjorta och självgissling ett antal veckor för att kompensera detta lyxlirande ;o)