SOM OM JAG inte visste det sedan tidigare: otack är världens lön. Särskilt med tonåringar i huset.
Lilla A har på senare tid börjat ge sig ut och jogga lite då och då på fritiden. Jämt och samt får jag höra om vilket bekymmer det är att inte ha några fickor på träningsjackan, för herremingud, vart ska man sätta mobiiiilen?!
I soffan igår kväll, efter en deprimerande, FPA-dominerad dag, blev jag inspirerad. Det blev en liten färgglad påse med exakt rätt mått för den Samsung Galaxy SII som barnet har courtesy of mitt ex, hennes far.
Idag försåg jag påsen med en snodd, som är tillräckligt lång för att påsen ska kunna bäras antingen runt halsen eller diagonalt över axeln. Sen sydde jag dessutom fast en liten karbinhake, så man enkelt får med sig sin nyckel också.
Praktiskt och humörhöjande tycker jag själv om resultatet. Uäk! tyckte Lilla A.
*suck!*
Säg mig, varför bryr jag mig överhuvudtaget om att försöka..?
![]()
Nåja, inte för att jag joggar själv numera, men min ångdriva, gamla Sony Ericsson går ner i påsen den med, så nog ska den komma till användning. Om inte annat, så kan den vara praktisk under sommarhalvårets trädgårdsjobbande.
Och idag är det en ny dag, full av nya överraskningar. Så vad ska vi tro att jag hittar för lustifikationer i postlådan idag då? En kartong med färsk hundskit? Ett krav från social- och hälsovårdsministeriet på att jag ska donera båda mina njurar? En yrvaken, lite stelfrusen huggorm..?
Var dag har sin fröjd. Även denna.
Lilla A har på senare tid börjat ge sig ut och jogga lite då och då på fritiden. Jämt och samt får jag höra om vilket bekymmer det är att inte ha några fickor på träningsjackan, för herremingud, vart ska man sätta mobiiiilen?!
I soffan igår kväll, efter en deprimerande, FPA-dominerad dag, blev jag inspirerad. Det blev en liten färgglad påse med exakt rätt mått för den Samsung Galaxy SII som barnet har courtesy of mitt ex, hennes far.
Idag försåg jag påsen med en snodd, som är tillräckligt lång för att påsen ska kunna bäras antingen runt halsen eller diagonalt över axeln. Sen sydde jag dessutom fast en liten karbinhake, så man enkelt får med sig sin nyckel också.
Praktiskt och humörhöjande tycker jag själv om resultatet. Uäk! tyckte Lilla A.
*suck!*
Säg mig, varför bryr jag mig överhuvudtaget om att försöka..?
Nåja, inte för att jag joggar själv numera, men min ångdriva, gamla Sony Ericsson går ner i påsen den med, så nog ska den komma till användning. Om inte annat, så kan den vara praktisk under sommarhalvårets trädgårdsjobbande.
Och idag är det en ny dag, full av nya överraskningar. Så vad ska vi tro att jag hittar för lustifikationer i postlådan idag då? En kartong med färsk hundskit? Ett krav från social- och hälsovårdsministeriet på att jag ska donera båda mina njurar? En yrvaken, lite stelfrusen huggorm..?
Var dag har sin fröjd. Även denna.
