Quantcast
Channel: Ruckelhäxan Stjärnkraft
Mark channel Not-Safe-For-Work? cancel confirm NSFW Votes: (0 votes)
Are you the publisher? Claim or contact us about this channel.
0

Om att falla till föga och bita i den dyra bullen

0
0
JAG HADE FÖRVÄNTANSFULLT sett fram mot min fastlagsbulle. Men denna förväntan övergick i mer än lätt missmod, när jag kommen till snabb­köps­kas­san för att göra rätt för mig insåg att jag för priset på en enda bulle skulle ha kunnat baka minst tio stycken själv, om inte många fler.


Men à la bonne heure, den var riktigt god, även så här två dagar för sent. Imorgon har jag förmodligen inte glömt hur $¤§% dyr den var.

På posten, dit jag vek in efter ett besök hos Ålands för­valt­nings­dom­stol*, väntade mig nästa överraskning. Denna dock av det klart an­ge­nämare slaget. Med anledning härav ber jag om att få revidera mitt föregående inlägg en smula. En vill jag nämligen särskilt tillönska en särdeles fin alla hjärtans dag och det är G i Göteborg. Det, ska ni veta, är en dam av det rätta virket! En sjusärdeles kvinna helt enkelt.

*) Såsom det överklagarproffs jag av rutiga och långrandiga orsaker börjar bli har jag besvärat mig angående den parkeringsbot jag påfördes häromsistens, eftersom det i 3 § vår egen Landskapslag om parkeringsbot med all tydlighet framgår att jag inte borde ha bötfällts.

Liten lågprislycka

0
0
BÅDA AV MINA två köksborddukar, såna där av tyg med vatten­av­vi­san­de ytbehandling, sjunger på riktigt sista versen. Det finns nämligen en övre gräns för hur många års tvättar den plastiga ytan klarar av.

En ny duk har därför stått på önskelistan rätt länge nu, men det rätta mönstret i kombination med den rätta färgsättningen har inte dykt upp. I alla fall inte på rea. Men så i förrgår hittade jag på loppis ett utomordentligt alternativ: fyra stadiga, grönvitmönstrade bords­tab­let­ter för 1,50 €. För alla fyra, mind you, inte per styck.

Efter några timmars blötläggning och därpå följande tvätt är de bu­tiks­fina igen, och Tadaa! mitt ruckliga ”Rucklet”-kök har fått en vårvintrig an­siktslyftning. Ett knippe fräscha tul­paner skulle förstås inte sitta fel det heller, men i min värld har även slokande såna sin charm.


Om undertecknad själv kan man dock inte säga detsamma. ”Charmig” är knappast det första adjektiv som ploppar upp när jag kommer på tal. Men ett nypimpat, charmigt kök, det har jag!

Och ny i.v.-kanyl har jag fått idag, på höger istället för vänster arm. Men det jag inte har är ett utlåtande från Petrea rehabiliteringsklinik. Det kom inte med posten idag heller. Irritationen växte progressivt med ett jätteskutt :o/

MÖNSTER > Mormorsvirka triangulärt

0
0
 
LESSEN ANNACARIN, MEN nu blir det virkning igen ;o)

Min ursprungliga plan för den merinoull jag fyndade i Åbo förra veckan var en ny blomrutig filt. Men hur det nu kom sig så halkade jag tillbaka på mormorsrutigt igen. men den här gången blir det inga fyrkanter utan en stor triangel, som ska bli en ullig, gullig sjal.


Så här enkelt gör man en triangel istället för en ruta. I schemat har jag satt olika färg på varje varv, men för att få en tydlig randning på min virkning kör jag minst två varv efter varandra med varje färg.



Eftersom virkning efter schema inte lämpar sig för alla följer därför en beskrivning även i text:

Varv 1
Börja med en magisk ring. Hur en sådan görs kan du se HÄR. Runt ringen virkar du (2 lm, 2 st)* + 2 lm + (3 st)*.

* och * är dina första två stolpgruppar. Ett nytt varv börjar alltid med 2 lm, som motsvarar 1 st. Virka dessa på lösare sidan eller gör istället 3 lm om du föredrar det. Tänk på att de sitter på triangelns långsida, som du kanske vill göra smidig och töjbar om du t.ex. virkar en sjal.
Vänd på arbetet.

Varv 2
2 lm + 2 st i sista st på förra varvet.
1 lm, 3 st runt luftmaskbågen mellan stolpgrupparna.
2 lm (= triangelns spets).
3 st runt samma luftmaskbåge.
1 lm, 3 st i första st på förra varvet.

Varv 3
Precis som varv 2, men mellan de inledande 2 lm och de 2 lm som mot­svarar triangelns spets blir det nu en stolpgrupp till på vardera av trian­gelns korta sidor.

Fortsätt så här till önskad storlek. Antalet stolpgruppar ökar således kontinuerligt med 1 för varje nytt varv.

Busenkelt, sk-tkul och ett ypperligt nybörjarprojekt :o) Lycka till!

Om när osthyveln själv får välja

0
0
TILL VÅRT FINAstadsbibliotek här i Mariehamn är man välkommen att komma med inköpsförslag, vilket jag gjorde för någon vecka sedan.

En av mina absoluta favoritförfattare, Carlos Ruiz Zafón, har äntligen kommit med en ny bok, ”Himlens fånge”, som är den fristående fort­sättningen på romanerna ”Vindens skugga” och ”Ängelns lek”. Dessa båda fullständigt trollband mig, så jag står frustande i den litterära startfållan, skälvande av iver över att få kasta mig över den nya.

Men det föreligger ett problem, ett litet gruskorn i läsmaskinen.

Problemet är att jag numera har sådana bekymmer med att läsa tryckt litteratur, så min läsiver stillas föga av att stadsbiblioteket tagit in den tryckta boken på svenska. I denna språkversion finns tills vidare inte ens någon ljudbok producerad. Det finns det däremot på engelska.


Jag tyckte därför själv att jag kläckte en strålande idé när jag tipsade bibban om inköp av den engelskspråkiga varianten. Dels är Zafón en populär författare och dels är utbudet av ljudböcker på engelska inte särskilt stort i vårt annars mycket välförsedda bibliotek.

Men någon sådan blir det inte. Antagligen som ett direkt resultat av den rådande sparivern. Den ståndpunkten kan jag omfatta. Ja, jag om någon förstår faktiskt behovet av att spara. Men jag blir aningen syrlig när förklaringen är: ”Vi har beslutat att inte köpa in den. Vi har redan boken i svensk översättning, ’Himlens fånge’”.

Jahaja, men att den finns på svenska, i tryckt form, är väl ändå inget fullgott skäl till att den inte skulle finnas att låna även som ljudbok, på engelska..?

Jag menar, varför inte köra med raka puckar istället och säga som det är: det finns inga medel budgeterade för inköp av utländsk litteratur. För det måste väl ändå vara just det det handlar om? Här på Åland är vi lika lite som vår omvärld förskonade när det gäller att välja spar­åtgärder. Det är på barn- och äldreomsorg, vård och kultur det snålas in, så i det avseendet är vi inte heller särskilt unika.

Vad som däremot är åt det mer unika hållet, är att Ålands relativa li­tenhet, och då menar jag både geografiskt och befolkningsmässigt, gör den växande inkomstklyftan i samhället väldigt mycket tydligare här än på större orter. Den avtagande välfärden synliggörs på ett helt annat sätt när det är så få som c. 28.000 som är utsatta för trenden.

Faktum är, att det skulle vara synnerligen intressant att se ett flödes­schema över hur makten – både den ekonomiska och den politiska – här på ön är fördelad. I stil med det som upprättats över den fast­ländska Bensowstiftelsen, som befinner sig under lupp. Kanske något för Nya Ålands Annika Orre att ta sig an..?

12 down, 9 to go

0
0
 

SKÄMT ÅSIDO HAR jag inte mått så hyvens de senaste dagarna. Förs­ta veckan var a walk in the park, men sen kickade tydligen effekten av ceftriaxonet in på allvar.

Ont i ryggen.
Ont i tummarnas leder.
Ont i handlederna.
Ont i revbenen.
Ont i höftlederna.
Ont i knäna.
Ont i fötterna.
”Influensaömmande” muskler.
Allmän obehagskänsla i hela kroppen + ett envist huvudvärksembryo.
Och kallt, infernaliskt så, på eftermiddagar/kvällar.

Tar inte det här rävgiftet död på de små spiroketdjävlarna så vete fåg­larna vad som ska till för detta. En kärnvapenladdning genom ”bak­dörren”..?

På plussidan kan nämnas att jag till slut lyckats prata mig bort från en inneliggande kanyl och blir istället stucken varje dag. Mycket be­kvä­ma­re! Rekommenderas för den som i likhet med undertecknad har schyst ”rördragning” att tillgå :o)

Inget snack om saken!

0
0
ÅLAND ÄR ÅRLIGEN ett mål för tusentals och åter tusentals besökare från världens alla hörn. (Varför säger man så förresten? Ett klot kan väl inte ha några hörn??)

Jag har i långeliga tider gnölat över att det är så undermåligt ställt med skyltningen här på ön. I de allra flesta fall utgår man helt klart från att alla talar svenska, oavsett om avreseorten är Osaka eller Or­lando.

Men igår uppdagade jag ett steg i rätt riktning, mitt i centrala Marie­hamn:


Men var det verkligen nödvändigt med ”jävla”..?

Varför är jag inte förvånad?

0
0
 

JAHAJA, SÅ GICK det med den saken, med bara två av tre veckor av ceftriaxonbehandlingen avklarade. Enligt FASS drabbas c. 1 % av ur­ti­karia. Själv­fallet hör jag till den gruppen, vad annars?

*suck!*

Ny dag, nya ”glädjeämnen”

0
0
TRE VECKOR TABLETTANTIBIOTIKA i november + 15 dagar i.v. anti­biotika de senaste veckorna + fr.o.m. idag 10 dagar med nytt bred­spek­trumantibiotika i tablettform – nog skulle det väl vara som själ­vas­te fan ändå om jag inte blir av med neuroborreliosen efter det?! All normal bak­te­rieflora lär det ju i vart fall vara bye-bye med, trots att jag i preventivt syfte kontinuerligt har ätit levande mjölksyrebakterier i kapselform.


Den finskspråkiga versionen av B-utlåtandet från min sväng hos Pet­rea i december har förresten anlänt, men är sedan förra veckan på återremiss, eftersom det fanns både det ena och det andra som tar­vade korrigering/komplettering. Sedan hela den här soppan sattes på kokning har det hunnit ackumulera en uppsjö journalanteckningar, och nog är det sen märkligt vilken oerhörd massa direkta felaktigheter de innehåller!

Irritationen hos den som ombeds korrigera är stor, men som en mild västanfläkt i jämförelse med den jag känner. Journalföringsfel har näm­ligen stor likhet med skvaller, som med tiden har den märk­liga förmågan att tillväxa från en dunig, liten fjäder tills man står där med en hel höns­gård. Har det en gång gjorts en felaktig anteckning hänger den med och kan, om det vill sig illa, ha en konkret, menlig inverkan på det bemötande eller den vård du får.

Tro mig på mitt ord. Jag har vid det här laget ett par kilo papper som bevisar detta och det kommer nya ”lustigheter” hela tiden, den se­nas­te uppdagade jag idag: en läkare, som jag väljer att inte namnge, påstår sig ha ordinerat mig Cipralex(!) under 2012. Samma stjärna har f.ö. också antecknat att jag ordinerats en annan behandling ur en viss läke­me­dels­grupp, men i sammanhanget högaktningsfullt glömt att pre­cisera vilket själva läkemedlet var respektive i vilken dosering det förskrevs.

I sagda läkemedelsgrupp finns i dagsläget summa sju (!) olika sub­stan­ser att välja på och varje substans finns sedan av X olika fabrikat, former och styrkor. Det kunde kanske varit av vikt att anteckna vilket av alla dessa jag fick?? Särskilt som jag inte tålde det. Rätta mig gärna om jag har fel, men det känns som aningen mer relevant information än vad min far, död sedan snart 40 år, hade för yrke, eller hur stor min bostad råkat vara vid ett givet tillfälle.

Vilka erfarenheter har ni av era journaler..?

Ett piller, två piller, tre piller ...

0
0
DET ÄR SOM bekant ingen lätt sak att vara skraltig och inte blir det enklare av att man medicineras:

Thyroxin (sköldkörtelhormon) ska tas så tidigt som möjligt på mor­go­nen och på tom mage.

Doximycin (bredspektrumantibiotika) får inte tas med mjölkprodukter men bör tas med mat och rikligt med dryck, dock inte i liggande och inte direkt före sänggåendet. Kalciumpreparat får inte intas samtidigt, det måste gå minst fyra timmar före eller efter Doximycintabletten, och så bör man undvika direkt solexponering under behandlingen samt ett antal dygn efter densamma.

PRECOSA (frystorkad jästsvamp mot antibiotikadiarré) får inte tas med iskalla eller heta drycker.

Evista (mot osteoporos) har förvånansvärt nog inga begränsningar för hur det tas.

Calcichew D3 Forte (kalcium och D3-vitamin mot osteoporos) ska tas på kvällen och på så tom mage som möjligt.

C-vimin (C-vitamin mot brist på detsamma) kan i likhet med Evista tas när som helst under dagen.


Med allt detta i åtanke har jag försökt plocka ihop ett medicinschema, och det visar sig bli ett heltidsjobb att på föreskrivet sätt försöka ad­mi­nistrera intaget av samtliga preparat jag petar mig parallellt med anti­bio­tikabehandlingen. Resultatet blir baskemej en heltidssyssla:

07:30 Thyroxin.
08:00 Nån form av frukost utan mjölkprodukter + Doximycin.
09:00 PRECOSA, eftersom jag inte vill ta det preciis samtidigt som an­ti­biotikan.
12:00 Evista.
19:00 Nån form av mellanmål utan mjölkprodukter + Doximycin.
20:00 PRECOSA.
23:00 Calcichew D3 Forte på tom mage samt C-vimin.

Mobilens alarmfunktion får jobba på högtryck, annars skulle jag högst troligt missa flertalet pillertider.

***

Från hantverkssidan kan jag rapportera att min senaste triangulära sjal börjar närma sig färdigläget. Men en ”helfigursbild” blir det inte idag. Det finns trådar att fästa :o/

Men räcker det inte snart?!

0
0
DEN ÅRLIGA BESIKTNINGENå de s.k. prickdagarna vid Ålands cent­ral­sjukhus är avklarad. Dessa två dagar är ett tillfälle då allmänheten ges möjlighet att komma och visa upp suspekta hudförändringar, som à la löpande band-principen påtittas av två dermatologer. Antingen bokar man tid själv eller så blir man, som jag, kallad.

Trots att jag sommaren 2007 plastikopererades för ett melanoma in situ (förstadium till elakartad hudcancer), sedan dess har ett öronblad på vänster sida som är något nummer mindre än det högra och per automatik ska kallas varjeår, har det gått tre sedan sist.

Inför fjolåret hade jag nämligen ”fallit ur rullorna”, eftersom jag året därförinnan, fy mig, uteblivit från min förhandsbokade tid. En förarglig miss från min sida, eftersom jag råkade insjukna och hade annat att tänka på än mina prickar.


Detta till trots var dagens besök med andra ord en ren rutin­un­der­sök­ning och skulle inte innebära varken det ena eller det andra.

Ha! Jag glömde visst för en stund vem jag är, för visserligen ska det till att karvas ännu mer på mitt redan stympade öra. Måttet, som se­dan länge enligt mitt förmenande förefallit mer än rågat, hade syn­bar­ligen ståplats kvar för lite till: en ny pigmentering i operationsområdet.

Ärligt talat, mina vänner, nu tycker jag faktiskt att jag har fått min be­skärda del av ”smärta”. Skulle det inte vara dags snart för lite, lite ”fröjd” också ..? Det borde ju till och med någon som jag vara värd.

Fast det är klart, ett visst mått av fröjd är det förstås att antalet bib­ba­lån av ”60+ och singel” idag nådde 100-strecket. Detär stort! Och fara värt att det börjar blir dags att anmäla boken till BTJ, så att även svenska bibliotek får en chans att köpa in tanten ;o)

Ett hallelujaögonblick i hantverkets heliga namn

0
0
JAG HAR ALLTID avskytt att sticka flerfärgat med flera kulörer på gång på ett och samma varv. Riktigt helhjärtat, djupt känt och hittills oförändrat avskytt det, det är vad jag gjort.

Garnnystan hoptrasslade med varandra så till den grad att en gordisk knut ter sig som ett enkelt halvslag. Ojämnstora maskor, för lösa al­ternativt för tajta trådar på baksidan, fula garnbyten osv. Bara skit. Riktigt bara skit.

Ända tills igår! Då inträffade ett av livets fåtaliga hallelujaögonblick, när jag lärde mig ett helt nytt sätt att sticka flerfärgat. Med en färg i taget, utan garntrassel, ett oerhört jämnt och fint resultat och propert "lås­ta" trådar på avigsidan!

Första projektet blir ett par pulsvärmare av ylleblandgarn. Så här ser de ut just nu:


Men de är i sin nuvarande skepnad långt ifrån färdiga! Jag har en mas­sa idéer om hur de ska dekoreras för att bli mer personliga, lite mer konstnärliga. Pärlor? Mm ... kanske. Brodyr? Inte omöjligt! Fantasin får sätta gränsen :o)

Gudars, så inspirerande detta är!!

PS. Ett särskilt meddelande till G: krämen är den mest fantastiska man kan tänka sig och efter några kvällars smörjning känns mina gamla knastertassar mjuka som nykläckta bebisrumpor. Tack, min vän! :oD Har du förresten kollat din mejl på sistone..?

Nuuuuuuuu kör vi!

0
0
EFTER ATT JAG med mycket möda och stort besvär fick ihop det om­fat­tande överklagandet till försäkringsdomstolen i november – det som Pensions-Alandia sedan på rent djävulstyg pantade på i två månader innan det överfördes till domstolen, och då efter lagstadgad tid! – har jag varit lite trött på allt vad papperskrig heter. Jag valde helt enkelt att deklarera eld upphör här hemma, för att hinna med såna tri­via­li­te­ter som att an­das och göra något annat.

Men så anlände läkarutlåtandet från rehabiliteringsundersökningen i Åbo, och med det en horribel bilaga författad av The Little Shrink of Horror Himself. När jag läst den, och för säkerhets skull läst den två gånger till, kände jag hur det bildliga topplocket sprack. Bland all an­nan rappakalja har denna katastrof till expert nämligen totat ihop föl­jande:

”/.../ den kverulantiska* fantasin om att väcka åtal om behandlingsfel”

För det första har jag aldrig någonsin i något enda sammanhang talat om ”åtal”. Det jag konstaterat är, att det kommer att bli en saftig an­mälan om patientskada innan den här vårdröran har kommit till vägs ände. För det andra vet den som känner mig det minsta, minsta lilla att ett sådant uttalande från min sida aldrigär detsamma som tomma ord.

Men ilska är ju, som jag påpekat många gånger förut, ett bättre driv­medel än prima raketbränsle från NASA. Så nu jävlar i min lilla låda ska här anmälas, och detta utan desto mer fördröjning!

Nuuuuuuu kör vi!


Under ledtexten Personskada för vilken ersättning söks till­han­da­hål­les ynka sjutton rader och längst ner står det: Fortsätt vid behov på skild bilaga.

”Vid behov”..? Jovars, här föreligger min själ ett behov! Frågan är om det kommer att räcka med tre A4:or för att fylla det?


* kverula'nssubst.~en·det att klaga ofta, i onödan och på ett negativt sättoch utan att försöka göra ngt åt saken [källa: Svensk ordbok, andra upplagan]

Om några vårvintriga företeelser

0
0
LILLA A HAR i egenskap av niondeklassist fått en biljett till fredagens läslustkväll i samband med årets upplaga av Mariehamns litte­ra­tur­dagar, 15-17.3. Det fick mig igår att ta en titt på programmet, trots att jag av ekonomiska orsaker inte har råd att bevista något kulturellt eve­nemang som har en prislapp.

Jag noterar, att lördagens första programpunkt har rubriken Pre­­sen­tation av ny åländsk litteratur. Se där, ja! Vad sägs om lite vad­slag­ning om huruvida tant Solveig kommer att återfinnas i detta ce­le­bra sällskap..? Jag sätter en europeisk tia på att så inte är fallet och hade gärna satsat det tiodubbla om råd hade funnits.

Sen tänkte jag som omväxling förgylla den här dagen med lite vege­ta­tions­rapportering. Den största överraskningen bjuder mina två che­ri­moyaplantor på. De är drivna från frön jag hämtade hem från Madeira i november 2010, men fick under den gångna vintern spatt. Mitt i allt fällde de alla sina blad och jag trodde att det var kört, men ställde än­då dem åt sidan för att bida min tid.

Nu kommer det nya grenar, med nya blad, på varje plats där ett fallet blad har suttit! Snacka om återhämtning :o) Samtidigt blommar alla mina phalaenopsis, brudorkidéer, och detär ju kul som bara den. Och som lök på laxen har en hibiskus, som jag håller på att stamma upp åt Lilla A, satt knopp!


Lite kul är också kul, som jag ofta brukar säga!

DIY slaskspade

0
0
ÄR DET FLERän jag som blir gaaalna på alla dessa en­gångs­för­pack­ningar av plast som formligen översvämmar tillvaron nuförtiden? Varje gång jag stoppar ner något i min back med skräp f.v.b. till åter­vin­nings­cent­ralen funderar jag på om det inte skulle gå att använda just den här plastsaken till något mer.

Häromdagen fick jag en idé.

Ni vet de där plastbrickorna, som finns på baksidan av många platta förpackningar med färdigskivat pålägg, som hänger i charkdisken i alla livsmedelsbutiker. De blir faktiskt helt perfekta slaskspadar till köket, med färdigt upphängningshål och allt!



Och idag är det precis nio månader sedan mitt klagomål angående FPA:s märkliga beräkningar av det allmänna bostadsbidraget, som jag ursprungligen lämnade till JO den 10.01.2012, av någon ytterst svår­begriplig anledning kom att betraktas som ett helt nytt klagomål fr.o.m. 06.06.2012.

Totalt har det inkommande söndag således gått hela fjorton månader utan att något hänt. Man blir imponerad. Eh, nää ... not the least.

Men gud i London, nu börjar det igen!

0
0
JAG SKICKADE HÄRFÖRLEDEN in blanketten för årsjusteringen av mitt allmänna bostadsbidrag till FPA. Som inkomst uppgav jag – helt korrekt – den grunddagpenning jag sedan 1 april ifjol antas kunna för­sör­ja mig och en tonåring på; efter årsskiftet det enorma brutto­be­lop­pet om 754 €/månad.

Döm om min sedvanliga förvåning när bidragsbeslutet anlände idag. Förutom att det fortsättningsvis beräknas i strid med gällande för­ord­ning, har min grunddagpenning efter en runda hos FPA vuxit till hela 810,55 €/månad!

Eh..? How come??

Jag mejlade handläggaren, som svarade att dagpenning (och barn­för­höjning) betalas för i genomsnitt 21,5 dagar per månad. Dag­pen­ning­en multipliceras därför med 21,5 när den räknas om till månads­in­komst.

Men, va faaaan ... Vadå ”räknas om till månadsinkomst”?? I blanketten ska man enligt direktiven uppge vilken inkomst man har och hur myck­et i månaden. Om jag uppger 754 € i månaden så är det 754 € i må­na­den jag får, och grunddagpenningen har hela tiden betalats för 20 da­gar/månad och inget annat än 20 dagar:

11-12.4.2012 - 2 dgr (1-10.4 var nån form av karens)
12.4-10.5 - 21 dgr (av nån anledning en dubblering av 12.4 och blev 21 dgr)
11.5-7.6 - 20 dgr
8.6-5.7 - 20 dgr
6.7-2.8 - 20 dgr
3.8-30.8 - 20 dgr
31.8-27.9 - 20 dgr
28.9-25.10 - 20 dgr
26.10-22.11 - 20 dgr
23.11-20.12 - 20 dgr
21.12.2012-17.1.2013 - 20 dgr
18.1-14.2 - 20 dgr

Det strider således mot alla vedertagna matematiska principer att det här skulle kunna bli 21,5 dagar i månaden hur många gånger man än tar sig för att addera och dividera. Men nu ska ni få veta hur FPA räk­nar sig fram till 810,55 €:

Ta det månadsbelopp jag uppgivit (754,00 €)
Dividera detta med antalet faktiska dagar för vilka det betalas (20 dgr)
Resultatet blir 37,70 €/dag.
Ta sedan dessa 37,70 €/dag och multiplicera med 21,5 dagar.
Resultatet blir ... tadaa! ... FPA:s 810,55 €, som de påstår är min grund­dag­penning, trots att det på specifikationen från Ålands land­skaps­re­ge­ring står 754,00 € för 20 dagar.

Är det nån som ser nån logik den här gången heller?
Jag gör det inte.

Låt mig dessutom ställa den här fullt berättigade frågan: Vilken är överhuvudtaget vitsen med att man själv fyller i någonting på FPA:s blanketter, eftersom det tycks vara mer regel än undantag att ens egna uppgifter ändå inte används som grund för beräkningarna..?

Fast storleken på min bostad är faktiskt, kors i taket, rätt i beslutet den här gången. ”Rucklet” har, till min förtjusning, varken krympt eller tillvuxit i omfång under det gångna året :o)

Solveig goes Daisy!

0
0
GRATTIS, ALLA SYNSKADADE! Bibban i Mariehamn bad igår om lov att få låta läsa in ”60+ och singel” i s.k. Daisy-format. Klart dom får! Med den reservationen, att jag vill ha ett ord med i laget vid valet av uppläsare, så en katastrofal författaruppläsning kommer ni i alla fall att slippa. Det sa jag bestämt nej till.


Och igår fick jag ett anonymt tips om DET HÄR. Inte illa pinkat av en trött och medelålders, men glad, amatör. Dessutom med en renodlad kiosk­roman, utgiven på eget förlag och helt utan marknadsföring.

Ja, jädrar i min lilla låda, säger jag bara! Att jag skulle hamna i sällskap med Ulla-Lena Lundberg, fjolårets mottagare av Fin­lan­dia­pri­set och no­minerad till Nordiska rå­dets litteraturpris 2013, det hade jag inte kunnat föreställa mig ens i min allra livligaste fantasi :o)

Den enda rätta dagen

0
0
JAG ÄR KVINNA.
Jag är internationell.
(Svensk pappa, finsk mamma, bor på Åland och talar engelska flytande, finska hjälpligt och har pluggat såväl tyska som franska.)

Idag är det min dag.
Idag är det alla kvinnors dag!
Mer rosor åt alla underbara kvinnor, för bövelen!!


Fast jag är inte kinkig. Det går bra med en trerätters på restaurang, ett presentkort på ett trevligt spa, en paint seal-behandling av Röda Faran eller ett avgörande från riksdagens justitieombudsman också :o)

Dessvärre fat chance för något av ovanstående. Och nej, jag har inte lagt ut pengar för rosorna själv. Vad f-n tror ni om mig egentligen?! Den omgivande röran har jag dock åstadkommit helt egenhändigt.

Om hur det ena har en tendens att leda till det andra

0
0
GÅRDAGENS INTERNATIONELLA KVINNODAG inspirerade mig till mer av det som brukar kallas för slöseri med kvinnokraft, dvs hantverk. Dagen till ära designade och tillverkade jag en för mig osedvanligt fe­minin produkt. Inte mycket fräsiga färger eller geometriska former här inte:


Annars uteblev, som väntat, all form av handfasta bevis för ens egen för­träff­lighet som representant för det täcka könet. Om nu inte kortet här under ska sorteras in under den rubriken..?

Klicka på bilden om du är nyfiken.

Bara för att ...

0
0
... DEN ÄR SÅ hysteriskt rolig i all sin knasighet. Håll till godo!

Våren vs Vintern: 1-1

0
0
INATT SKVALPADE TEMPERATUREN runt -12° igen, så kom inte och snacka vår med mig ännu! Det enda vårtecknet so farär att jag gått lös på mina hibiskusar och vårbeskurit dem. Alla utom den som står i vardagsrumsfönstret på tillväxt och som med tiden ska bli en lika stor och ståtlig stamhibiskus som sin mamma.

Det som ses dingla från grenarna i mammablomman är ljusslingan från i julas. Det blir klart enklare att trassla bort den när ”trädkronan” nu blivit ordentligt tuktad. Och tänk, inte knipsade jag av sladden heller! :o)


Men annars är det vinter ännu. Utanför köksfönstret virvlar små korn av snö genom luften och skaren håller gården i ett stadigt grepp. Så det är bara att fortsätta med vintriga hantverk i ull, så länge som kylan håller i sig. Ett par pulsvärmare till är under produktion. Den här gång­en i rött, grått och grönt, som ger dem ett visst allmogestuk:


Annars kan jag meddela att jag för närvarande egentligen inte har lust med någonting. Nada, njet, nothing whatsoever. Men anmälan till Pa­tient­försäkringscentralen artar sig ändå, trots att jag är fucking fed up på att försöka ta mig framåt i den strida motströmmen. För ser ni, jag instämmer helt och fullt med Louise Hoffsten: Only the dead fish follow the stream!