SJÄLV HAR MAN nått den åldern när det enbart kan ses som en fördel att propparna går och det blir att ta till stearinljus som belysning. Och eventuellt sällskap får gärna lida av ett visst mått av skumögdhet också, för det gör då rakt ingenting numera. Skitiga brillor, med gott om fingermärken och sånt, kan också vara bra.
Men även en charmig trädgård ser mer inbjudande ut om man kletar lite digitalt vaselin på kameralinsen! Den här årstiden känns det som jag inte gör något annat än lägger upp bilder på blommor och blad, så därför har jag idag roat mig med att fibbla lite i Photoshop.
Bland annat skapade jag mig ett eget s.k. funktionsmakro, som med bara en knapptryckning resulterar i ett foto med trasiga kanter. Det här är en grafisk finess som normalt kräver ett oändligt antal handgrepp, vilkas inbördes ordning jag ofrånkomligen hinner glömma bort mellan gångerna.
***
Aklejor, aklejor och ännu mer aklejor ... De frösår sig i sådana mängder att det nästan börjar vara ogräsvarning på dem. I alla rabatter utom den jag sådde i, i grönsakslanden, i häckarna och t.o.m. i rena, rama gruset.
![]()
Stjärnflockan här under är en älsklingsblomma. Tacksamt nog verkar den trivas där jag satte den, för plantan är i år rejält mycket större än ifjol. Den kunde däremot få sätta igång med att fröså sig. Aldrig är man helt nöjd, huh? Dessutom skulle jag så himla gärna vilja ha den i andra färger än vitt också. Någon som har frön att dela med sig av..?
![]()
Och något som verkligen trivs i min sandiga jordmån är plymspirea! De här två vid det här laget jättelika ruggarna var för bara tre år sedan magra skrakor. De är döttrar till moderplantan, den jättelika, som fanns på ruckelgården redan när jag köpte huset. Med spade, järnspett, såg och yxa lyckades jag med risk för liv – och framför allt lem – lösgöra ett par småbitar av moderroten, men när man ser dem idag skulle man kunna tro att de vuxit här nästan lika länge som sin mamma.
Klicka HÄR för att se en bild från sommaren 2010, där en av spireorna är i förgrunden. Tillväxten har varit otrolig, ska jag säga.
![]()
Men nu ska jag gå ut och avreagera mig på någonting. Med posten idag kom det för jag vet inte vilken gång i ordningen ett fullständigt absurt brev från FPA, som är så huvudlöst till sitt innehåll, att jag är tvungen att lugna ner mig c. 50° innan jag ens kan förmå mig att blogga om det.
Men även en charmig trädgård ser mer inbjudande ut om man kletar lite digitalt vaselin på kameralinsen! Den här årstiden känns det som jag inte gör något annat än lägger upp bilder på blommor och blad, så därför har jag idag roat mig med att fibbla lite i Photoshop.
Bland annat skapade jag mig ett eget s.k. funktionsmakro, som med bara en knapptryckning resulterar i ett foto med trasiga kanter. Det här är en grafisk finess som normalt kräver ett oändligt antal handgrepp, vilkas inbördes ordning jag ofrånkomligen hinner glömma bort mellan gångerna.
Aklejor, aklejor och ännu mer aklejor ... De frösår sig i sådana mängder att det nästan börjar vara ogräsvarning på dem. I alla rabatter utom den jag sådde i, i grönsakslanden, i häckarna och t.o.m. i rena, rama gruset.
Stjärnflockan här under är en älsklingsblomma. Tacksamt nog verkar den trivas där jag satte den, för plantan är i år rejält mycket större än ifjol. Den kunde däremot få sätta igång med att fröså sig. Aldrig är man helt nöjd, huh? Dessutom skulle jag så himla gärna vilja ha den i andra färger än vitt också. Någon som har frön att dela med sig av..?
Och något som verkligen trivs i min sandiga jordmån är plymspirea! De här två vid det här laget jättelika ruggarna var för bara tre år sedan magra skrakor. De är döttrar till moderplantan, den jättelika, som fanns på ruckelgården redan när jag köpte huset. Med spade, järnspett, såg och yxa lyckades jag med risk för liv – och framför allt lem – lösgöra ett par småbitar av moderroten, men när man ser dem idag skulle man kunna tro att de vuxit här nästan lika länge som sin mamma.
Klicka HÄR för att se en bild från sommaren 2010, där en av spireorna är i förgrunden. Tillväxten har varit otrolig, ska jag säga.
Men nu ska jag gå ut och avreagera mig på någonting. Med posten idag kom det för jag vet inte vilken gång i ordningen ett fullständigt absurt brev från FPA, som är så huvudlöst till sitt innehåll, att jag är tvungen att lugna ner mig c. 50° innan jag ens kan förmå mig att blogga om det.
