Quantcast
Channel: Ruckelhäxan Stjärnkraft
Viewing all 734 articles
Browse latest View live

Punktmarkerad

$
0
0
HOS HUDLÄKAREN FÖRRA veckan plockades hasta la vista två sus­pekta prickar bort från min smäckra lekamen, en på höger överarm och en på ryg­gen. Om prickarna är tillräckligt små lokalbedövar de och an­vänder ett specialverktyg, en sorts stans kan man säga, som på dju­pet hugger med sig sisådär en fem millimeter.

Igår tog jag bort den ena kompressen, den på armen. Visst ser det ut som någon gått lös på mig med ett vanligt hålslag? Och vilket intres­sant, übergeometriskt ärr det kommer att bli. Men jösses ändå, vilket blåmärke runt omkring! Det hade jag inte kunnat föreställa mig. Gult, grönt och lila är det, så man kan väl sägas vara påskpyntad :oD


Tänk ändå, så mycket omväxlande och spännande saker man hinner vara med om under det lilla Livet. Ännu mer spänning väntar: PAD-svaret, som är utlovat inom ett par veckor. Per brev, eftersom ÅHS bör­jat ta 10 euro betalt för ett telefonsamtal med någon läkekunnig.

Och nej, det var inte jag som föreslog snigelpost, det gjorde doktorn, som sa att det blir så dyrt annars. Min snab­ba slutsats blir därför, att inte heller han ser på den nya sam­tals­de­bi­teringen med blida ögon.

MÖNSTER > Virkad liten narciss eller påsklilja

$
0
0
 
HÄROMDAGEN SÅG JAG en så fin, virkad påsklilja inne hos Tant Grön och blev jättesugen på att göra några själv.

Men hur det nu var, så tyckte jag när jag provade att de blev lite väl stora. Det jag var ute efter var små blommor, lagom att kanske mon­tera på en dörrkrans eller något sånt. Så jag skred till verket och meck­ade ihop en egen variant, modell mindre.


Garnet är mitt vanliga ”Catania” och virknålens storlek är 3 mm. Här följer ”receptet”, och vi börjar med ”struten” i blommans mitt:

Varv 1(bild 1 här nedanför)
Börja med att med gult garn virka 1 luftmaska (lm) + 12 fasta maskor (fm) runt en magisk ring och slut varvet med en smygmaska (sm). Hur den magiska ringen görs kan du se HÄR, men dra inte ihop den helt och hållet ännu!

Varv 2(bild 2)
Börja v med en lm och virka 12 fm, men endast i de bakre mask­bå­gar­na (i de främre kommer du att virka blommans kronblad). Slut varvet med en sm runt den bakre maskbågen på varvets första fm.

Varv 3
Lika som varv 2.

Varv 4(bild 3; bild 4 visar ”struten” sedd från botten)
Du virkar fortfarande fm, men baklänges: Börja v med en lm, men gör inte ett nedtag till vänster om nålen, utan runt maskbågarna på mas­kan till höger och fortsätt mot höger varvet ut. Den här bak­läng­es­virk­ningen åstadkommer den ”krul­liga kanten” runt ”strutens” öppning.

Ta av garnet och fäst.



Det var mittpartiet. Nu över till kronbladen. Byt till vitt garn om du vir­kar en narciss, annars fortsätter du med gult. Gör så här:

Varv 1(bild 1 och 2 här nedanför)
Virka 2 fm i vardera maskbågen på mittpartiets botten och slut v med en sm (= 24 m).

Varv 2(bild 3)
*3 lm, hoppa över 3 m och virka en sm i den fjärde*

*–* virkas sex gånger. Den sista sm gör du i sm i varvets början. Nu har du sex luftmaskbågar (lmb) som motsvarar vart och ett av de sex kronbladen.

Varv 3(bild 4)
*1 lm
1 fm
1 halvstolpe
1 stolpe
1 dubbelstolpe
2 lm
1 sm i dubbelstolpen
1 stolpe
1 halvstolpe
1 fm
1 sm i nästa lmb*

*–* virkas sex gånger. Ta av garnet och slut v med en sm runt sm i början på varvet.



Tajta till den magiska ringen och fäst lösa trådar.




COPYRIGHT
Mönster och fotografier © Nina Backlund 2013. All rights reserved.

Mönstret är avsett för ditt personliga bruk och får inte an­vän­das i kommersiellt syfte utan mitt uttryckliga tillstånd, men att länka till det här inlägget är förstås tillåtet. Det är det däremot inte att olovligen kopiera min bilder.

The pattern is for your personal use only and may not be used for comm­ercial purposes without my explicit permission but you may, of course, link to this post if you like. However, to copy my pictures without asking me first is pro­hi­bi­ted.

Kreativ vårflod

$
0
0
TACK VARE ATT jag igår lovade modifiera ett halsband åt en kompis kom jag äntligen till skott med att tillverka ett eget av de ametister och turkoser jag köpte med mig från Madeira i november 2010. ”Bara” näs­tan två och ett halvt år försenat ...


Blingbling är egentligen inte min grej, men jag gillar lila och jag gillar turkost, så det kan väl hända att halsbandet kommer till användning vid något tillfälle.


Samtidigt som detta bijouteriska vårflöde rann till drabbades jag av en snilleblixt på virkfronten. Med utgångspunkt från kronbladen på min nykonstruerade narciss komponerade jag igår en mormorsruta med en sexuddig stjärna i mitten:


Annacarin faller förmodligen i dvala av det här, men själv är jag mäkta stolt över resultatet. Och jag har inte hittat något motsvarande där­ute, trots idogt surfande. Kanhända plitar jag t.o.m. ner mönstret nån dag när andan faller på :o)



COPYRIGHT
Design och fotografier/Design and photos © Nina Backlund 2013.
All rights reserved.

FILMTIPS Extremt högt och otroligt nära

$
0
0
BRA DAG IGÅR. Dags- och kvällspromenaderna längs smältande snö­diken och vägrenar gav – förutom solsken, frisk luft och benstärkning – tomglas och -burkar för 1,95 €. En tur till loppis blev en tunn, lång­är­mad bussarong till sommaren för 1,- €. Yayayay, plussaldo!!

Ett annat plus i ”dagskassan” visade sig den DVD vara, som jag och Lilla A lånade med oss hem från bibban häromsistens. ”Extremt högt och otroligt nära” (2011) kallades ifjol av DN för den bästa 11 sep­tem­ber-filmen hittills. Förmodligen med rätta.


Trots allt spelar ändå attacken mot Twin Towers en under­ord­nad roll i sammanhanget. Istället följer vi nioårige Oskar, en skärpt unge med tydliga Aspergerdrag, under tiden efter terrordådet som tog hans äls­kade pappas liv.

Det hade kunnat bli en riktig snyftare, men är det ändå inte. Åt­mins­to­ne inte för den som har egna erfarenheter av människor med As­per­gers. Och om någon, i likhet med mig, föll som en sten för ”Brokeback Mountain”, då tror jag att även den här rullen kan vara nå’t. Jag är på inget vis någon cineast av stora mått, varken när det gäller kon­sum­tion eller kunnande, men tar mig faktiskt friheten att för ovanlighetens skull ge en rekommendation.

Se den alltså, om tillfälle yppar sig!

[tillverkningsdag]+ [(Π×(((30÷360)×(√30²))÷360))] dagar ≈ [förväntad sista förbrukningsdag]

$
0
0
DEN SOM ÄNDÅ vore en yoghurt! Är man det, då tycks man kunna bli nästan hur gammal som helst utan att drabbas av några som helst ålderstecken. Bäst före-stämpeln på ens lock skulle liksom mest vara ett skämt; ett sätt för ens tillverkare att övertyga konsumenterna om att man inte längre skulle duga som föda.

Igår, den 4:e april, öppnade jag – och åt – en portionsyoghurt med bäst före-datum 20:e mars, femtonde dagen efter att den enligt märk­ningen inte längre skulle passa som mat. Behöver jag säga att det inte var något fel på innehållet?


Slutsats 1: man borde vara en yoghurt, gärna med blåbärssmak. Då skulle man vara både god och omtyckt trots att man hunnit bli gammal.

Själv är jag varken eller.

Slutsats 2: jag kan inte vara en yoghurt.

Onödig insikt.

PS. I kylen står en likadan burk till, med samma datum. Den tänkte jag vänta med ytterligare ett par veckor. Bara för att, liksom. För nog har jag väl nämnt att ”Vetenskapens värld” är mitt favvisprogram på tv och att jag i TP alltid väljer gröna NV-frågor när jag kan..? :o)

Ett litet steg för en ruckelhäxa, men ett stort steg för mänskligheten

$
0
0
THE LITTLE SHRINK of Horror har fått stryka på foten! Efter att en strid flod av mejlkorrespondens under ett antal veckor flutit mellan Åland och Åbo har jag äntligen fått rätt; det fullständigt absurda ut­låtande som gavs som en bilaga till läkarintyget från Petrea kommer att ändras:

Hei,

Tapasimme Xxxxx:n kanssa. Nyt poistetaan suurin osa lau­sunnon tekstistä, mm. kaikki mistä puhutaan neuro­bor­re­lioo­sista. Yhteenvetoon tulee ainoastaan lause ”Den nu­va­rande symptombilden kan förklaras med neuborrelios.” Diagnoosia Xxxxx:n lausuntoon ei tule lainkaan, koska psykiatrista diagnoosia ei todettu.

Tämä varmaan tyydyttää sinua :)

Korjattu lausunto lähetetään ensi viikolla.

På svenska:

Hej,

Jag har sammanträffat med Xxxxx. Nu avlägsnas största delen av ut­lå­tandets text, bl.a. allt där det talas om neuro­bor­re­lios. I sammanfattningen kommer det endast att stå: ”Den nuvarande symptombilden kan förklaras med neu­roborrelios.” I Xxxxx:s utlåtande kommer det inte att finnas någon diag­nos alls, eftersom ingen psykiatrisk diagnos konstaterats.

Det här tillfredsställer dig säkert :)

Det korrigerade utlåtandet skickas nästa vecka.

Drygt en månad tog det, men det var det värt. Och så skulle det då ännu en gång vara bevisat: är man tillräckligt påläst och envis går det faktiskt – mot alla odds – att påverka och att få ordergången att fun­gera. Fast det är för jä-ligt att det ska måsta vara på det här viset. Hur många orkar hävda sin rätt? Hur många kan..?

Eftersom jag numera är ordentligt luttrad kastar jag dock in en brask­lapp för säkerhets skull. Innan det korrigerade utlåtandet väl har an­länt tillåter jag mig inte att lita på att det de facto rättats helt och hål­let till min belåtenhet. Men eftersom en seger är en seger hur liten den än är, så gottar jag mig ändå åt den i förskott :o)


Äntligen kan jag flytta fokus tillbaka till att få rätsida på FPA:s bak­läng­esberäkningar av det allmänna bostadsbidraget – och Aktias märkliga manövrar när de beviljar premiebefrielse på sina frivilliga pen­sions­för­säk­ringar.

Beträffande det förstnämnda, så har JO vid det här laget ägnat femton (15!) månader åt saken utan att jag sett något resultat, annat än att vännerna på FPA har beviljats en massa tid åt att hosta upp en rimlig förklaring till att det är som det är. Det har de, självfallet, inte kun­nat.

Och hör ni, hur det kan ta en statlig instans över ett år att rätta till ett fel som det tog lilla mig bara några veckor att nosa upp och korrigera, det övergår med råge mitt lilla förstånd. Så det är nog därför jag inte är justitiekansler själv, utan bara en enkel, långtidssjukskriven, en­sam­stående, egen­företagande och medel­ålders ruckelhäxa, om ock med en relativt skarp hjärna.

Och vinnaren är ... Lena S!

$
0
0
DEN 23.3.2013 SPRÄNGDE besöksräknaren målsnöret för 100.000 och med anledning därav lottade jag ut ett s.k. shamballa-armband via ett litet lotteri.

Femton hugade anmälde sig via kommentarsfunktionen och idag var det dags för dragning. Var och en tilldelades en siffra motsvarande de­ras ordningsföljd bland kommentarerna. Sedan lät jag en slump­tals­ge­ne­ra­tor bestämma vem som hade turen med sig och lyckotalet visade sig den här gången vara nr 12.


Och kommentar nr 12 hade Lena S lagt, så grattis Lena! Om du vill lägga vantarna på din vinst får du ta och mejla namn och adress till mig på stjarnkraft@aland.net, så kommer armbandet som ett litet brev på posten. Ett trevligbrev hoppas jag, som omväxling till trista fakturor och irriterande reklam.

Vi är alla olika

$
0
0
JAG RÅKADE ALLDELES nyss, helt by mistake, få ögonen på senaste in­lägget i en sån där typisk nutidsblogg. Där kunde man få sig till livs att det inte finns något som piggar opp så mycket som ett par nya bal­le­rinor från ”Schuttis”*. För baara snäppet under 3.500 kronor.


Jeez ... Det är ju för helskotta lika mycket som jag amorterar på mitt ruckellån varje månad! För ett par skor!! Och då inte ens ett par re­jä­la vandringskängor i Goretex, med traktordäckssulor, skid­pjäx­snör­ning à la mitten av förra seklet och höga skaft, som med lite flyt håller i åtta-tio år. Minst.

Så vi är sannerligen olika vi mänskor, med väldans olika prioriteringar. Somliga tror envist på att lyckan ligger i [ännu] ett par nya vårskor för en halv för­mö­gen­het, medan andra är glada om en förpackning nya nit­tio­cen­ti­me­ters­skosnören får plats i månadsbudgeten.

Själv fyndade jag det sistnämnda på loppis i förra veckan. För 50 cent!
Detär lycka, för mig. Men så råder det ju inte heller någon större tve­kan om att jag är rätt ”annorlika”. Och med nya skosnören håller mina för några år sedan second hand-fyndade vinterkängor säkerligen ett par säsonger till :o)


*)
”Schuttis” är de initierades smeknamn på dyrbutiken Nathalie Schuterman på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Den som roat sig med att se på ”Solsidan” vet att rollfiguren Mickan med förtjusning gör sina inköp där – och att allt annat får stå åt sidan när det är ”sjutti på Schuttis”.

[tillverkningsdag]+ [(Π×(((30÷360)×(√30²))÷360))] dagar ≈ [förväntad sista förbrukningsdag]   DEL TVÅ

$
0
0
MAN BEHÖVER LITE spänning i tillvaron, inte sant? Förutom det över­raskningsmoment som posthämtningen så gott som dagligen är, har jag upptäckt att innehållet i mitt ägandes kylskåp kan vara mäkta in­tressant.

Ni minns yoghurten, va? I det fallet kan jag omfatta att innehållet fort­farande är nyponblåbärsfräscht ett par veckor efter bäst före-datumet. Det är ju en syrad produkt, vakuumtätt förpackad och så där. Rätt självklart att den bara håller och håller, förutsatt att den förvaras svalt.

Men det här?!


Av orsaker jag inte tänker gå närmare in på har jag råkat ha den här industriellt bakade bullalängden i kylen. I lördags, tretton dagar efter utgångsdatum, öppnade vi den till eftermiddagsfikat. Med viss miss­tänk­samhet, bör tilläggas, för det är trots allt bröd vi talar om. Och kombinationen bröd och fuktig kylskåpsförvaring brukar inte vara hejsan.

Men, men, det vi faktiskt initialt trodde var mögel visade sig vid ett närmare studium vara kardemummaprickar. Således förelåg inga vi­suella oegentligheter, längden gav inte ifrån sig någon konstig doft och smakmässigt var den vad man kan förvänta sig av en fabriks­pro­du­cerad bageriprodukt. Helt enkelt hur fräscht (?) som helst alltså, och efter en 20 sekunderssväng i mikron kändes bitarna som nybakade. Tretton dagar efter bäst före?!

Igår, den femtonde dagen, tog jag den sista, helt felfria biten. And I obviously live to tell. Då hade den dessutom legat i en öppnad för­pack­ning i två dagar, i fuktig miljö. Men ”möglet” var fortfarande kar­de­mum­ma.

Om det är sånt här som folk i gemen livnär sig på, då börjar jag fak­tiskt begripa varför man i USA enligt hörsägen börjat få problem med att de avlidna inte riktigt vill återgå till Det Stora Kretsloppet inom för­vän­tad tid. Snart kan de förmodligen hoppa över den där biten med bal­sa­mering helt och hållet, för den blir ju liksom ordnad redan in real life.

Anna Skipper har helt rätt: Du är vad du äter.

Fast jag tror inte hon menade ”väl­kon­serverad”.

Det ante mig!

$
0
0
NÄR JAG SENT omsider äntligen fick det omfattande, till svenska över­satta lä­kar­intyget från rehabiliteringsundersökningen som gjordes på Petrea i Åbo i december ifjol skickade jag det per omgående bl.a. till Aktia Livförsäkring Ab, för att få fortsatt premiebefrielse på min frivilliga pensionsförsäkring.

Redan när min ansökan gick iväg förutsåg jag att det skulle resultera i ett avslag, eftersom de egenhändigt målat in sig i ett hörn i samband med den tidigare – i strid med försäkringsavtalet – beviljade be­friel­sen. Det var m.a.o. bara att sätta sig ner och vänta.

Och si bara, idag kom det, det förväntade avslaget! Men orsaken till avslaget hade jag inte ens i min allra vildaste fantasi kunnat gissa mig till. För guess what? Jo, min ansökan avslås med motiveringen att jag enligt det senaste läkarintyget inte varit/är fullständigt arbets­oför­mö­gen!

Detta är högst märkligt, för den intygsutfärdande läkaren på Petrea har

- satt kryss i rutan ”Invaliditetspension/rehabiliteringsstöd” när det
gäller intygets ändamål (eftersom jag sedan länge inte har rätt till
sjukdagpenning)

- under punkten som gäller arbetsförmågan antecknat: ”Klarar för
när­varande inte av sitt eget tidigare arbete och inte heller ett därmed
jämfört arbete förrän neuroborreliosbehandlingen är avslutad”, samt

- i sin konklusion skrivit: ”Jag anser den undersökta oförmögen att utföra sitt sedvanliga arbete eller därmed nära jämförbart arbete fr.o.m. 01.04.2012 för viss tid, t.o.m. 01.07.2013”

Av dessa tre fakta torde det med all övertydlighet framgå att jag är fortsatt sjukskriven t.o.m. 01.07.2013, dvs fullständigt ar­bets­oför­mögen.

I den av FPA godkända blanketten 1437r SV som använts finns för övrigt endast följande tre alternativ för läkarens konklusion:
”Jag anser den undersökta arbetsför.”
(Där inget kryss finns i mitt intyg.)

”Jag tar inte ställning till arbetsförmågan.”
(Och inte heller där finns något kryss i mitt intyg.)

”Jag anser den undersökta oförmögen att utföra sitt sedvanliga arbete eller därmed jämförbart arbete fr.o.m.”
(Men har man sett, ETT KRYSS!!)

Om inget av de, på den av FPA godkända blanketten, befintliga al­ter­nativen uppfyller Aktias krav på ”fullständig arbetsoförmåga” skulle jag bra gärna vilja få veta - för vidare befordran till Petreas läkarstab - var doktorn numera förväntas sätta ett kryss och hur han eller hon i så fall ska formulera sig för att det ska bli rätt.

Som intyget f.n. är skrivet har dessa intyg skrivits så länge jag kan minnas och har fram till nu alltid inneburit att patienten är fullständigt arbetsoförmögen, vilket i sin tur berättigat till full sjukdagpenning. Och om man beviljas full sjukdagpenning, i mitt fall rehabiliteringsstöd, in­ne­bär det per automatik, och helt logiskt, att man är 100 % ar­bets­oförmögen, inte delvis arbetsför.

Det hela blir med andra ord bara mer och mer absurt ju längre tiden lider. Men en sak har jag i alla fall lärt mig:

Teckna aldrig någon som helst form av försäkring hos Aktia om du har något som helst vett i behåll

... eller hos Alandia Försäkringar för den delen, som enbart ägnar sig åt att förvalta dina pensionspengar. Alandia betalar Aktia [multum] för att ta hand om den tråkiga biten, dvs ad­mi­ni­strationen.

Paradox

$
0
0
DENNA LJUVLIGA APRILMORGON vaknade jag med ett flin på läp­parna och en kristallklar tanke i huvudet. Jag hade drömt om JO.
Inga våta drömmar i Technicolor här inte! Trist byråkratgrått ska det va’ ;o)

Många, många av de klagomål som riktas till justitieombudsmannen rör de oskäligt långa handläggningstiderna för olika typer av ansökningar riktade till statliga och kommunala instanser.

Många, många är de ställningstaganden som JO gjort, i vilka det riktas skarp kritik mot den som klagomålet gäller. Man hötter med fingret och kräver bot och bättring.

Men paradoxalt nog är den handläggningstid som tills vidare åtgått för det klagomål jag lämnade in till JO den 10 januari 2012 den längsta jag hittills råkat ut för. Här föreligger med andra ord det klassiska ex­emp­let på ordspråket: Du ska inte göra som jag gör utan som jag säger.


Om man inte känner tillit till rikets högsta instanser, så säg mig, vad finns det då kvar att lita på..? Det enda man tycks kunna lita på, är att det inte går att lita på någon.

Jajamen, lita på det!
För mig går det nämligen att lita på.

Knapphändig information

$
0
0
INTE ENS JAG orkar vara förbannad preciis hela tiden, även om jag borde. Men igår stod det mig upp i halsen. Istället gjorde jag en djup­dykning bland allt möjligt jox som fanns i mammas gömmor när hon dog i slutet av 2005.

Bland annat finns det knappar i parti och minut. Små knappar, stora knappar, träknäppar, plastknappar, metallknappar med ankare, pärl­besatta knappar ... ja, kort sagt, oerhörda mängder knappar.

Av knappar kan man göra mycket kul! Som t.ex. helt unika halsband, som det här. Det är trätt på dubbelt pärlsilke med samma teknik som riktiga pärlhalsband, dvs med en knut mellan varje enhet. Mellan de röda knapparna i olika nyanser har jag knutit in tjeckiska glaspärlor.

Visst blev det rätt så coolt? :o)


När tiden är knapp

$
0
0
EN GÅNG PERIODARE, alltid periodare. Ja, när det gäller hant­ver­kan­det, alltså :o) Därför blev det självfallet ett halsband till, när jag nu en gång har köksbordet statt i totalkaos.


I en kommentar till mitt förra inlägg säger sig Cici vara impad av alla tillbehör jag har i min ägo. Och jovars, jag kan inte sticka under stol med att det nog finns både det ena och det andra i mina gömmor.

Men förklaringen är enkel! Är man sprungen ur en pysslig mor och en händig far finns det en hel del som går i arv, både material- och kun­skapsmässigt. Addera sedan ett långt förflutet i reklamsvängen med allt vad därtill hör, så bör det inte vara svårt att förstå att det under årens lopp ackumulerat en hel del i skåp och lådor.

”En hel del” är förresten en underdrift. Det finns alltför mycket. Så det ser inte bättre ut, än att Lilla A:s morsarv delvis kommer att bestå av en myckenhet hobby- och hantverksmaterial.

Hemska tanke! Stackars barn ... Kanske borde jag med det snaraste anordna hobby­lop­pis..?

Den ”magiske” Möbius

$
0
0
ETT OBJEKT SOM ser tredimensionellt ut men som de facto har en­dast två dimensioner: en kant och en sida. Det låter inte klokt, va? Och lite svårt att begripa.

Men ta en remsa papper. För ihop det till en ring, men vrid den ena än­dan ett halvt varv innan du tejpar ihop ändorna med varandra. Tadaa, du har tillverkat ett s.k. Möbiusband!


Ett Möbiusband har bara en enda, sammanhängande kant. Prova med att med fingertoppen följa papperets ytterkant. Ser du? Ingen början, inget slut! Men om du fortfarande inte tror mig: försöka färglägga ”framsidan” och ”baksidan” i olika färger och se vad som händer ;o)

Och så till det roligaste av allt: det går att sticka så här. Jajamensan!

Alla känner väl till de moderna tubhalsdukarna? En del är helt enkelt ett rakt rör, en tub, medan andra har en vridning. Men ... de flesta med en färdig vridning är inteäkta Möbiusband, trots att de stickats på rundsticka. De har ett vanligt uppläggningsvarv, på vilket man med­ve­tet vrider uppläggningsmaskorna innan man sätter igång. Sedan stick­ar man den bredd man vill ha och maskar man av, precis som vanligt. Slutresultatet ser till förstone ut som ett Möbiusband, men är det inte, eftersom det har två kanter och två sidor.

På ett äkta Möbiusband är uppläggningsvarvet och avmaskningsvarvet ett och samma. Stickningen växer inte i omfång nerifrån och upp, utan från mitten och utåt (som pilarna på bilden här ovanför visar). ”Högen” här nedanför är en 120 cm lång Möbiusstickad halsduk i vardande:


Hur uppläggningen och tekniken fungerar ger jag mig inte in på att förklara, för det finns andra som gjort det åt mig. T.ex. på YouTube finns en video av Möbiusstickningens okrönta drottning, Cat Bordhi, som ger mycket bra instruktioner för hur man kommer igång. Men jag säger som hon: akta dig, det här är beroendeframkallande!

Jag gjorde en provstickning för att komma underfund med hur det hela arbetar. Klicka HÄR om du vill se resultatet.

Idag har vi det första vårregnet här Åland. Perfekt! Då kan jag med gott samvete umgås med min Möbius :o)

Humor (?) på stan

$
0
0

Svar:
Det vete fan. I alla fall inte annonsören, Alandia Försäkring. Hand­lägg­nings­ti­der­na är alltid makalöst långa*, besluten kommer alltid sent, sent, sent och ärenden som ska överföras till besvärsinstans pantar man på till absoluut sista minuten – vilket ibland leder till att ärendet till och med överförs efter passerad tidsfrist. Pinsamt, pinsamt.

Själv hade jag faktiskt ”tid med pensionsförsäkringar” den timmen det för tjugo år sedan gick åt till att teckna dem. Det jag däremot inte har tid med, är att i åratal strida med försäkringsgivare om något som jag har lag- och avtalsenlig rätt till. Men det har de, både tid och – framför allt – råd.

Fast detta är väl ingen nyhet för någon? Det är det här som hela för­säkringsindustrin bygger på: att roffa åt sig så mycket pengar som möjligt, återbetala så lite som det bara går och i princip aldrig utan krångel. Folk i gemen orkar inte bråka ens när de vet att de har rätten på sin sida. Det är det som gör att verksamheten blomstrar.


Svar:
Haha-HAA!! Nej, nej och åter nej, det är det sannerligen inte! Varför låsa upp sina besparingar i ett försäkringsbolag, utan möj­lig­het att realisera dem i form av cash i händelse av att något oförutsett hän­der?

Det går preciis lika bra att på annat sätt, regelbundet lägga undan en valfri sum­ma för [sitt eget eller efterlevandes] framtida behov. Så san­ningen är faktiskt att livet blir enklare utan en livförsäkring, och framför allt: då är det du själv som har kontrollen över dina surt förvärvade.

Vilken jävla dum fråga egentligen. Och som helhet en annonskampanj av samma humoristiska klass som ett annat företags, för inte så länge sedan. Men å andra sidan, det är väl aldrig någon som sagt att det här med marknadsföring är enkelt..?


* Idag har det – igen – gått en hel månad sedan jag lämnade in mitt nya lä­karintyg. Det omfattande, från statliga Petrea. Patrik Landell, på annons­tav­lan, är nog en av få som alltid får ”fin service och snabba svar” (klicka på bilden, zooma och läs det finstilta på tavlan). Själv kan jag inte påstå att jag fått varken det ena eller det andra.

Skillnaden kan vara (är?) att han är storföretagare med många anställda (= massor med pensionspengar in till Alandia Försäkring), medan lilla jag har drivit ett enmansföretag med en enda, lagstadgad pen­sions­för­säk­rings­premie, dessutom på miniminivå.


Money talks, det vet alla. Särskilt försäkringsbolagen.

[Edit kl. 14:38: Vem e’re som har fejsbookat det här inlägget..? Pipi?]

Självinsikt

$
0
0
NÄR UPPTÄCKTEN ATT man fått en ny följeslagare på Bloglovin’ gör en varm om hjärtat, då är man en patetisk människa.

Skrämmande insikt. Om det är något jag vill vara, så inte fan är det patetisk.

Men jag är i gott sällskap, för Kim Jong-un är också rätt patetisk. Fast han ligger förstås inne med ett gäng kärnvapen, vilket ju inte är det minsta patetiskt, bara farligt.

Det är nog tur att jag inte har några egna, så patetisk som jag är. Katastrofen vore ju total om jag ovanpå det blev farlig också.

Plus+

$
0
0
NI VET VÄL vad de brukar säga i konsumentprogrammet Plus på SVT1:

”Låter det för bra för att vara sant?
Då är det förmodligen det.”

Detta faktum gäller även sånt HÄR. Eller rättare sagt, särskilt sånt.

By the way, så vet vi väl alla att reklam inte är något annat än ut­stu­de­rade försök att pracka på oss saker vi egentligen inte behöver, genom att skapa behov som vi faktiskt inte har?

Och i Boston spränger man oskyldiga, civila maratonlöpare till kingdom come samtidigt som vi knappt 11.000 km därifrån har en maktgalen nordkorean som jobbar hårt på att provocera fram en kärn­va­pen­väp­nad konflikt.

Vart fan är den här världen på väg?!

Det får allt bli soffan och virkningen en stund den här förmiddagen, så jag lugnar ner mig lite.

Sisådärja, då var det så dags igen

$
0
0
LITE BLOGGLOGGAR FRÅN eftermiddagen:


Det humoristiska är att besöken började med en googling på den minst sagt udda sök­termen ”ruckelhäxan”:


Hahahaa! Det är jag det! Och nu sitter sagda ruckelhäxa här och und­rar vilka roliga repressalier hennes nytt­jande av den grundlagsenliga yttrandefriheten kommer att få den här gången. Ska vi gissa på ett avslag..?

Av loggarna att döma har någon dessutom, underhållande nog och liksom tidigare, ödat gott om arbetstid på detta ingående studium av min blogg. Tid, som torde ha kommit till bättre användning om man istället ägnat sig åt det våra premieinbetalningar bekostar: för­säk­rings­ar­bete.

Ännu skojigare blev min eftermiddag när jag strax efter Alandia För­säkrings intensiva besöksfrekvens kunde notera att - tittut! - där kom Verdandi (dvs Veritas) också, för att uppdatera sig om vad kärringen nu hittat på:


Budkavlen skickades snabbt vidare, inte sant? Kan man annat än fli­na brett? Och möjligtvis himla lite med ögonen.

Men hörni, alla försäkringsbolag, begriper ni inte hur fåniga ni ter er?? Det är ju direkt pinsamt. Sen kan man ju undra om någon, i något sam­manhang, fått lära sig skillnaden på goodwill respektive badwill. Verkar inte troligt.



Särskilt meddelande till Pipi:
Det här inlägget tycker jag att du med fördel kan fejsbooka allt vad du hinner och orkar! ;o)

Rollin’ down the river

$
0
0
LIVET ÄR EGENTLIGEN inget annat än en ändlös räcka med val. Det blir många ”Ska jag välja hötappen till höger eller den till vänster” ... ”Ska jag se det från den mörka sidan eller från den ljusa?” ... ”Ska jag stillatigande betrakta det hela från sidan om eller ska jag agera?” ... och så vidare, och så vidare.

Somliga gör lättvindigt sina val, mer eller mindre omedvetet. Andra li­der av konstant beslutsångest. Inte jag.

Och jag väljer att se framåt. Jag väljer att se att det kommer finväder även efter det lägsta av lågtryck. Jag väljer att inte godvilligt köras över, behandlas nonchalant, få ett otrevligt bemötande eller låta mig utsättas för utstuderade brott mot lag och rätt.

För ser ni, på rullande stenar växer det ingen mossa och att starta ett litet jordskred är bättre än att svårmodigt klafsa omkring i stinkande ävja. För min skull och för din, men mest av allt för min dotters skull, ger jag fanimig inte upp!

Så igår bytte jag till sommardäck på Röda Faran, 23 i år.
Igår planterade jag pelargonsticklingar.
Igår startade jag en ny stickning.
Och imorgon har jag en tid på kirurgiska polikliniken.

Let’s keep on rollin’, shall we?


Ta chansen om du kan!

$
0
0
 
Ålands hotell- och restaurangskola
den 18.4.2013 kl. 19:00


Borrelios –
en sjukdom som biter sig fast

Myter och fakta om borreliainfektioner,
med speciell hänsyn till åländska förhållanden.

Föreläsare: professor Dag Nyman

Viewing all 734 articles
Browse latest View live