Quantcast
Channel: Ruckelhäxan Stjärnkraft
Viewing all 734 articles
Browse latest View live

Enastående pianomusik för en stressad nutidsmänniska


glas + metall = SANT

0
0
IGÅR VAR JAG flitigt igång med tråd, tänger och ... färgglada stenar av glas. Tre armband blev det och dem har jag bestämt mig för att kalla för Happy, eftersom jag blir glad av färgerna, av känslan i handen när man stryker över det helt släta glaset och av materialen som sådana, båda favoriter. Och visst blir man glad av att titta på dem?

Åt mor och mor åt.

0
0
MITT FÖRSTA BESTÄLLNINGSJOBB på glasarmbandsfronten, en rödvit skapelse med mässingstråd:



Spin off blev en tilläggsbeställning på ett likadant åt lillflickan i familjen. Visst måste man ju få vara lika fin som mamma? :-)


Och på tal om mammor så är det morsdag i Finland idag, en tilldragelse som passerar helt obemärkt hos mig i ”Rucklet”. Finare morsdagsfrukost/lunch än en sån här smoothie med gott & blandat från kylen blev det inte. Kocka fick jag dessutom göra själv.

Vårgrönt är dagens tema

0
0
DAGEN BÖRJADE MED lite hantverkeri; ett armband av silverfärgad koppartråd och gröna glasstenar.


Baksidan med sina dubbelspiraler är minst lika dekorativ som framsidan:


Och till sen frukost/tidig lunch fick det bli en smoothie av den gröna modellen. Morot, äpple, spenat, lite spirulina, en gnutta kanel, en skvätt av mitt hemlagade flädersaftkoncentrat och naturell joggis blev överraskande fräscht och gott tillsammans.

Burn baby, burn!

0
0
HADE NÅGON SAGT mig när jag skaffade den att jag idag skulle använda min crème brûlee-brännare till att tillverka egna hattpinnar med kulor i ändarna hade jag garvat häcken av mig. Så icke idag. Piece of cake att få till exakt det jag behöver för halsbandet som är i vardande! Man blir aldrig fullärd, det är då visst och sant.

Kronjuveler av koppar :-)

0
0
SÅ HÄR BLEV det, halsbandet jag behövde kulpinnarna till för att kunna förse det med pärlor:


Lite putsning till med stålull ska det nog bli och det gäller även de här armbanden i samma stil:

Gubbar i »Rucklet»!

0
0
SOM JAG SATT vid mitt köksbord och bände lite planlöst på en stump koppartråd, så där som det blir ibland när ingenting konkret är under tillverkning, så upptäckte jag med ens att det ju höll på att bli en gubbe. Något senare, efter ett dyk ner i lådan med träpärlor, var han klar. Ett utmärkt halsbandshänge – kanske på en tunn läderrem? – för den som gillar accessoarer men inte är hemfallen åt glitter och glamour ;-)


Och hur det nu bar sig så fick han redan nu på morgonen en kompis:

Nyckelgubbe

0
0
»NYCKELBARN» HAR MAN ju hört talas om, men här har vi en riktig nyckelgubbe. Ska jag nog försöka mig på att göra en gumma också.


En gumma åt gubben

Om att ha det bra

0
0
DET ÄR RÄTT länge sedan jag bloggade om något med en allvarligare biton, men nu kände jag med ens att det är dags igen. Känslan infann sig när jag idag, för andra gången, råkade på psykiatern Niklas Nygrens blogginlägg om sina egna erfarenheter av att drabbas av utmattningssyndrom. Det är det mest glasklara och informativa jag hittills läst om vad som händer och hur det är – och dessutom berättat av en fackman.

Anledningen till att jag plötsligt drabbades av ett tvång att ventilera det hela igen är att det sedan min sjukpensionering för lite drygt två och ett halvt år sedan (1 november 2014) händer lite då och då att jag får höra:
– Ja, nog haar du det bra du som slipper jobba och kan göra precis vad du vill!
Visst, i viss mån är den slutsatsen helt korrekt, för ja, jag slipper jobba och ja, jag kan [i teorin] göra precis vad jag vill. Men varje gång jag hör något i den stilen skulle jag vilja skrika högt:
– MEN FÖR HÖGA HELVETE, MÄNNISKA, tror du verkligen, på blodigt allvar att det här var den långsiktiga planen jag hade för mitt liv?!

Är det att ha det bra att inte längre vara arbetsför i ett kreativt yrke jag älskade och att forever and ever after vara förvisad till att knattra fram på en inkomst som kallas existensminimum ..? Är det bra att leva med vetskapen om att de skador min hjärna fått av kombinationen fullkomlig utmattning och obehandlad neuroborrelios till största delen är irreversibla? Nå, i så fall har jag det bra. Riktigt kanonbra, faktiskt.

Det som däremot inte är så bra är att jag fortfarande, efter alla dessa år, har problem med att säga ifrån när det blir för mycket, för jag vill ju så gärna. Det är inte så jävla lätt att bli ett fullfjädrat proffs på att hålla sig innanför gränserna för vad den egna kroppen och hjärnan pallar med när motreaktionen ofta blivit en demonstration av sårad stolthet och/eller en konkret brytning. Då är det istället väldans lätt att fortsätta ”ställa upp”, ”finnas där” eller vad man nu väljer att kalla det, fast det egentligen är det motsatta som skulle behövas: att någon som omväxling tog en liten, liten smula hand om mig, när jag nu råkar vara så usel på att göra det själv.

Men nu är det som det är och blir som det blir. Om jag enligt vissa inte är något värd längre om jag slutar ”leverera” så so be it. Jag befinner mig där jag befinner mig i Lifvet och kan bara kämpa på med att bli bättre på att högakta mig själv och göra val som jag mår bra av. Innebär detta att jag i ännu högre grad än tidigare får soloflyga så tja, då blir det väl så.

Har du inte läst Niklas Nygrens klokskaperännu? Gör det! Efteråt förstår du kanske lite bättre vad det är jag försöker säga, för han är så mycket bättre än jag på att sätta de exakt rätta orden på pränt.

Om när ha-begäret slår till

0
0
NEJ, DE ÄR tyvärr inte mina, de här bedårande tulpanerna. Men jag vill ha! Jag vill, jag vill, JAG VILL!!

»Mervärdesöglor»

0
0
IDÉN ÄR INTE min, men då jag sett den har den involverat ringar från ölburkar. Testade, tyckte det funkade men att det var rätt fult.
Mina »mervärdesöglor» – bra namn va? :) – av grov koppartråd har såväl bättre funktionalitet som vackrare utseende. Gissa om det bättre bättre plats i min alldeles för trånga garderob!

Rabarbertajm!!

0
0
IMORGON SKA DET bakas. Men jag kan inte besluta mig för om det ska bli den traditionella pajen eller ett recept av modernare snitt, som jag har arkiverat i ett album på facebook. Beslutsångest de luxe.

»Mervärdesöglan» goes international

0
0
EFTERSOM JAG TYCKER att den skruvade kopparöglan är så himla fiffig har den nu uppgraderats till min butik på Etsy.

Nytt namn har den också fått på kuppen: »The Spoop» – the space saving loop.

De lever!

0
0
I JUNI 2014 städade en av nästgårdsgrannarna i sin trädgård. I den vevan blev jag med småplantor av både det ena och det andra, bl.a. de här två klematisarna. De är fortfarande inte stora hos mig, men i en trädgård som min, där allt är frösått eller förökat med rotskott eller sticklingar, får man vara nöjd ändå. De har överlevt och ser i år ut att växa till sig en smula.



Nu ska det bokashas å »Rucklet»!

0
0
DET MAN INTE har i plånboken får man fixa på annat sätt. Under gårdagskvällen satte väninnan och jag igång med att fixa fyra stycken bokashihinkar av material som samlats ihop lite härifrån och därifrån. Visst, det skulle funka med helt reguljära hinkar med lock, men eftersom jag kan och har verktyg ville vi förse våra lite större hinkar (20 liter) med insatssilar och tappkranar. Det sistnämnda för att även kunna dra nytta av det näringsrika lakvattnet.

Idag återstår bara monteringen av sagda kranar. Det ville jag inte göra inomhus inatt eftersom Lim & Tät helst ska användas i välventilerat utrymme.

Kostnaden per hink slutade på under fyra euro. Helt rimligt!

Vilka kap!

0
0
DET HAR VARIT en paus i mitt glasarbetande, men som det nu drar mot sommar och jag under vintern funderat ut att jag vill ha några ljuslyktor av kapade flaskor hängande ovanför sittgruppen i min pergola så var det bara att sätta igång.

Fyra enlitersflaskor som det varit olivolja i har nu blivit av med sina bottnar. Jag tog i lite extra och kapade bort hela fem centimeter, för den här flaskmodellen har rätt plana bottnar och då får jag på samma gång fyra prima skålar (eller t.ex. ljushållare för värmeljus, där t.o.m. den större modellen gott och väl får plats).


Riktigt förstklassiga kap må jag säga. Här kommer det inte att krävas mycket efterslipning.





Prima pilar :-)

0
0
DET HÄR HAR jag sett fram mot, att mina ”pilskulpturer” från i fjol våras ska börja grönska! Det gör dom alltså nu och det mesta kommer faktiskt i topparna, även om jag visserligen kommer att få sanera stammarna från pigga årsskott.


På en enda säsong har de slanka slanorna kommit en god bit på väg med att växa ihop med varandra där de korsas. Med tanke på hur hiskeligt pil växer kommer det säkert att se himla mycket maffigare ut redan till hösten.

Knopknåp

0
0
TJA, VARFÖR INTE när det är blött, kallt (inte ens 10°) och allmänt ointressant att vara utomhus?


Monkey's fist – apnäve – heter knopen ifråga och ska i det här fallet bli en nyckelring. Metalldelen, den egentliga nyckelringen, har jag faktiskt också gjort själv av grov koppartråd som hamrats styv.

Portalprojekt med pil

0
0
EFTERSOM MIN EGNA korgpilar i fjol äntligen producerade en årstillväxt som är något att ha bestämde jag mig igår för att ge en levande pilportal en chans. Även om slanorna är långa blev jag ändå tvungen att skarva från vardera sidan för att få till en böj som de planterade slanorna ska kunna bindas upp mot när – eller jag borde väl säga ”om” – de rotar sig och börjar växa.

Det här kan nog bli riktigt maffigt om jag har turen med mig och rotningen lyckas. Så här till en början har jag surrat en tvärslå mellan de båda portalsidorna för att i görligaste mån hålla dem raka, så även om det är väl tilltagen höjd på portalen får man allt komma ihåg att passa skallen när man passerar genom den!

Viewing all 734 articles
Browse latest View live