IDAG VAKNADE JAG och kände med ens att nu är det faktiskt vår. Det firar jag med att fr.o.m. idag och t.o.m. 31 maj ge 25 % rabatt på de virkade filtarna i min Etsybutik.
![]()
Äntligen vårkänslor!!
↧
↧
”Välkommen till sjukvård på Åland. Tryck 1 för 'pest' eller 2 för 'kolera'.”
UNDER DEN DRYGT sju år långa perioden av mitt liv jag ägnade åt att få rätt diagnos har jag trots innehavet av en privat sjukkostnadsförsäkring i princip uteslutande varit patient hos den samhällsfinansierade vården på Åland. Där har det nämligen på senare tid gått att få till en viss kontinuitet i vilken läkare du träffar, ett nog så viktigt kriterium när det handlar om en mångfacetterad och snårig problematik. Men på gott och ont, eftersom vårdorganisationen ständigt har inbesparingsbilan hängande över sin hals och följden blir att din läkare ofta tvingas välja den billiga istället för rättare vägen.
Den som är tät som ett troll eller åtminstone har betalat dryga premier för en privat sjukkostnadsförsäkring kan (upp till en i försäkringsavtalet angiven ålder) välja att istället vända sig till den privata sjukvårdssektorn när behovet av medicinsk handräckning uppstår. För en vanlig, dödlig är vård hos en privatläkare likvärdigt med ett utdraget, ekonomiskt självmord. Här följer ett exempel:
... och så vidare. Notan har redan i det skedet hunnit bli över 500 euro och du har inte fått särskilt mycket för det du betalat. Jag opponerar mig storligen mot att debiteras 23 euro för att få veta resultaten av labprover som tagits på min egen begäran och bekostnad pga att de får inte jag ge dig, dem måste du få av doktorn.
Jag opponerar mig ännu mer mot att den doktor jag borde få dem av inte finns på plats tillräckligt ofta för att jag alltid ska kunna ha kontakt med just honom. För att uppnå den kontinuitet man förväntar sig att kunna få inom den privata sektorn tvingas man alltså betala för ytterligare en telefontid, med rätt person.
Och, ärligt talat, om jag ska hosta upp den summan pengar för ett samtal på några minuter då ska tidsspannet inom vilket doktorn kommer att ringa upp vara max 30 minuter, inte som nu fyra timmar! Går jag till privatläkare förväntar jag mig privatläkarservice och inte att doktorn ringer någon gång mellan kl. 15:00 och 19:00 – och absolut inte att han, när han slutligen hörs av, ringer kl. 19:07. Jag menar, vem fan vill råka stå vid grönsaksdisken på S-Market och tvingas diskutera t.ex. sina hemorrojder?! Inte jag i alla fall.
Eftersom jag älskar paralleller kan jag inte undgå att göra en jämförelse med en bilverkstad. Inte tusan betalar du extra för att de ringer och berättar vilket felet är! Kostnaden för det telefonsamtalet är inbakat i timarvodet de tar för att reparera ditt fordon. Så minsann, här på Åland är det verkligen pest eller kolera som är melodin inom vården. Penningen är den som står vid rodret och det handlar antingen om att försöka göra av med så lite som möjligt eller att vinstmaximera. Om det bara gick skulle man säkert välja att rationalisera bort de besvärliga patienterna också.
Den som är tät som ett troll eller åtminstone har betalat dryga premier för en privat sjukkostnadsförsäkring kan (upp till en i försäkringsavtalet angiven ålder) välja att istället vända sig till den privata sjukvårdssektorn när behovet av medicinsk handräckning uppstår. För en vanlig, dödlig är vård hos en privatläkare likvärdigt med ett utdraget, ekonomiskt självmord. Här följer ett exempel:
| BETALNINGSPOST | euro |
| 20-minuters läkarbesök hos allmänläkare A (obs! inte specialist) | 64,00 |
| expeditionsavgift för detta | 14,50 |
| laboratorieprov | 310,00 |
| arvode för telefontid för att få veta svaren (av allmänläkare B; inte din doktor) | 23,00 |
| arvode för telefontid till allmänläkare A för planering av fortsatt utredning | 23,00 |
| nytt 20-minuters läkarbesök hos densamme | 64,00 |
| expeditionsavgift för detta | 14,50 |
| fler laboratorieprov | ?? |
... och så vidare. Notan har redan i det skedet hunnit bli över 500 euro och du har inte fått särskilt mycket för det du betalat. Jag opponerar mig storligen mot att debiteras 23 euro för att få veta resultaten av labprover som tagits på min egen begäran och bekostnad pga att de får inte jag ge dig, dem måste du få av doktorn.
Jag opponerar mig ännu mer mot att den doktor jag borde få dem av inte finns på plats tillräckligt ofta för att jag alltid ska kunna ha kontakt med just honom. För att uppnå den kontinuitet man förväntar sig att kunna få inom den privata sektorn tvingas man alltså betala för ytterligare en telefontid, med rätt person.
Och, ärligt talat, om jag ska hosta upp den summan pengar för ett samtal på några minuter då ska tidsspannet inom vilket doktorn kommer att ringa upp vara max 30 minuter, inte som nu fyra timmar! Går jag till privatläkare förväntar jag mig privatläkarservice och inte att doktorn ringer någon gång mellan kl. 15:00 och 19:00 – och absolut inte att han, när han slutligen hörs av, ringer kl. 19:07. Jag menar, vem fan vill råka stå vid grönsaksdisken på S-Market och tvingas diskutera t.ex. sina hemorrojder?! Inte jag i alla fall.
Eftersom jag älskar paralleller kan jag inte undgå att göra en jämförelse med en bilverkstad. Inte tusan betalar du extra för att de ringer och berättar vilket felet är! Kostnaden för det telefonsamtalet är inbakat i timarvodet de tar för att reparera ditt fordon. Så minsann, här på Åland är det verkligen pest eller kolera som är melodin inom vården. Penningen är den som står vid rodret och det handlar antingen om att försöka göra av med så lite som möjligt eller att vinstmaximera. Om det bara gick skulle man säkert välja att rationalisera bort de besvärliga patienterna också.
↧
Om ett fruktsamt försök och en überbillig uteplats
FÖR NÅGRA VECKOR sedan fick jag plötsligt för mig att prova pollinera mina Phalaenopsisorkidéer. Bara för att det ska gå, inte för att jag ställt in mig på att börja odla i stor skala. Och si, det gick! Ungefär hälften blev faktiskt befruktade och är nu gravida. Det är skaftet som blomman sitter på som ombildas till en frökapsel om det lyckats.
![]()
Sedan väntar jag med spänning på att hela den stora drös med pelargoner jag fick överta under senvåren ska bekänna färg. F.n. har jag inte en suusning om vad de har för kulörer; vet inte ens vad det är för sorter. Knoppbildningen är i alla fall i full gång nu, så det dröjer inte länge tills jag får visshet.
![]()
Sen måste jag bara visa vad som går att åstadkomma med en trave avlagda lastpallar, spillvirkesbräder, några meter ribbor och lite färg! En kompis som hyr det lilla hus hon bor i ville få till en uteplats, bl.a. som skydd för sina krukodlingar. Men bor man på hyra avsätter man inte en massa pengar på att rigga till det – om man nu överhuvudtaget skulle få värdens tillåtelse. Här var vi nästan färdiga med hopskruvningen av det hela. Visst blev det rätt okej ..?
Den som tittar noga ser att det finns två spaljéer i vardande också. Vid fotograferingen fattades bara hönsnätet.
![]()
Sedan väntar jag med spänning på att hela den stora drös med pelargoner jag fick överta under senvåren ska bekänna färg. F.n. har jag inte en suusning om vad de har för kulörer; vet inte ens vad det är för sorter. Knoppbildningen är i alla fall i full gång nu, så det dröjer inte länge tills jag får visshet.
Sen måste jag bara visa vad som går att åstadkomma med en trave avlagda lastpallar, spillvirkesbräder, några meter ribbor och lite färg! En kompis som hyr det lilla hus hon bor i ville få till en uteplats, bl.a. som skydd för sina krukodlingar. Men bor man på hyra avsätter man inte en massa pengar på att rigga till det – om man nu överhuvudtaget skulle få värdens tillåtelse. Här var vi nästan färdiga med hopskruvningen av det hela. Visst blev det rätt okej ..?
Den som tittar noga ser att det finns två spaljéer i vardande också. Vid fotograferingen fattades bara hönsnätet.
↧
Blekfisigt
IDAG LYFTE JAG undan den stora zinkbalja jag haft vält över mitt ena rabarberstånd. Långa, snygga och bleksiktiga stjälkar har det blivit. Till helgen blir det årets första rabarberpaj :-)
![]()
↧
Omdirigering
DET ÄR BARA att ta skeden i vacker hand: tiden vill sedan senhösten 2014 inte räcka till mera. Att år ut och år in ha gått på vad jag nu begriper varit merän hypervarv tar nu, när stressen låångsamt avtar, ut sin rätt och det drabbar bl.a. bloggen. Inläggen har successivt glesats ur och steget från att tänka: Det här borde jag blogga om! till att verkligen göra det är numera obegriipligt långt.
Det kommer sannolikt att dyka upp något då och då, men utan desto mer regelbundenhet. Därför är den som vill fortsätta att "hänga med" välkommen att ta del av mina offentliga inlägg på Facebook istället. För ja, jag föll till sist till föga och insåg vilket utmärkt redskap FB de factoär när man vill nå många, snabbt.
Men varken jag eller bloggen är slut! Vi bara vilar lite, på obestämd tid.
Det kommer sannolikt att dyka upp något då och då, men utan desto mer regelbundenhet. Därför är den som vill fortsätta att "hänga med" välkommen att ta del av mina offentliga inlägg på Facebook istället. För ja, jag föll till sist till föga och insåg vilket utmärkt redskap FB de factoär när man vill nå många, snabbt.
Men varken jag eller bloggen är slut! Vi bara vilar lite, på obestämd tid.
↧
↧
”Hjälp!” &”Har ni sett på maken?”
INTE RÅKAR DET vara någon som känner till namnet på denna min vackert brokbladiga krukväxt? Själv har jag inte en susning.
![]()
Och kolla här, på mitt helknasiga lejongap som blivit perenn så det förslår! Den har nu övervintrat för tredje gången inne i Glaspalatset och kommit igen som aldrig förr. Långa, stadiga stänglar med jättelika blomställningar har den. Hur knäppt som helst :-)
![]()
Nyhet på gång till trädgården har jag också i och med att jag i år äntligen fått till det och sått frön från temynta. Jag har länge suktat efter att få in denna växt på gården, men av olika orsaker har det inte blivit av förrän nu.
Det tog evinnerliga tider innan fröna grodde och inte har de vuxit snabbt heller, de små liven. Men nu har de äntligen tagit lite fart, så nu kan jag faktiskt skilja temyntan från annat skräp som spirar i min egenhändigt hopkokade såjord.
![]()
Och kolla här, på mitt helknasiga lejongap som blivit perenn så det förslår! Den har nu övervintrat för tredje gången inne i Glaspalatset och kommit igen som aldrig förr. Långa, stadiga stänglar med jättelika blomställningar har den. Hur knäppt som helst :-)
Nyhet på gång till trädgården har jag också i och med att jag i år äntligen fått till det och sått frön från temynta. Jag har länge suktat efter att få in denna växt på gården, men av olika orsaker har det inte blivit av förrän nu.
Det tog evinnerliga tider innan fröna grodde och inte har de vuxit snabbt heller, de små liven. Men nu har de äntligen tagit lite fart, så nu kan jag faktiskt skilja temyntan från annat skräp som spirar i min egenhändigt hopkokade såjord.
↧
Några bilder till minnesbanken
TRÄDGÅRDEN ÄR I ständig förändring, inte bara för att saker växer till sig – som min "lilla" skogslind till vänster i bild, som nu måste vara närmare fyra meter hög – utan även för att jag gräver upp och flyttar på saker.
Odlingsbäddarna jag haft i princip ända sedan köpet av "Rucklet" 2005 är avlägsnade i år och jordgubbar får det räcka med att odla i pallkragar.
I rabatten där den resliga, blå strandirisen växer har det funnits både revsuga och mängder av randgräset 'Picta'. Fr.o.m. i år är dessa ett minne blott, som kanske kommer att finnas på ett helt annat ställe vad det lider.
![]()
Den här tiden på året känns det som jag aldrig vill vara inomhus; det finns hela tiden massor att göra bland blommor och blad. Så, nej, jag har t.ex. INTE tvättat ett enda fönster tills vidare denna vår eller sommar. Däremot har jag stått andlös framför min rosenbuske 'Frühlingsduft' och överväldigats av hur mycket den tänker blomma i år. Den gillar helt klart att gårdens två jättegranar fått kasta in veven.
![]()
T.v. är den här rosen, näst efter tornedalsrosen, den första att blomma i min trädgård. Att den doftar helt ljuuvligt gör inte saken sämre!
![]()
En annan blomma jag gillar är den som mina två Spiraea bumalda, en gång i tiden bärgade från en sophög, visar upp. Många spireor är ju vitblommande, så de här rara, rosa korgarna faller mig på läppen.
![]()
Och slutligen bildbeviset för att det lönar sig att fröså och ha tålamod: rosenkragen jag drev upp plantor av ifjol våras blommar nu. Helt i god ordning gör de inte det under första året, så glädjen är desto större när år två ger utdelning! Höga, djupt blåröda och med dekorativt bladverk pryder de sin plats i rabatten vid infarten, som annars domineras av växter som blommar i vitt, rosa och blått.
![]()
Odlingsbäddarna jag haft i princip ända sedan köpet av "Rucklet" 2005 är avlägsnade i år och jordgubbar får det räcka med att odla i pallkragar.
I rabatten där den resliga, blå strandirisen växer har det funnits både revsuga och mängder av randgräset 'Picta'. Fr.o.m. i år är dessa ett minne blott, som kanske kommer att finnas på ett helt annat ställe vad det lider.
Den här tiden på året känns det som jag aldrig vill vara inomhus; det finns hela tiden massor att göra bland blommor och blad. Så, nej, jag har t.ex. INTE tvättat ett enda fönster tills vidare denna vår eller sommar. Däremot har jag stått andlös framför min rosenbuske 'Frühlingsduft' och överväldigats av hur mycket den tänker blomma i år. Den gillar helt klart att gårdens två jättegranar fått kasta in veven.
T.v. är den här rosen, näst efter tornedalsrosen, den första att blomma i min trädgård. Att den doftar helt ljuuvligt gör inte saken sämre!
En annan blomma jag gillar är den som mina två Spiraea bumalda, en gång i tiden bärgade från en sophög, visar upp. Många spireor är ju vitblommande, så de här rara, rosa korgarna faller mig på läppen.
Och slutligen bildbeviset för att det lönar sig att fröså och ha tålamod: rosenkragen jag drev upp plantor av ifjol våras blommar nu. Helt i god ordning gör de inte det under första året, så glädjen är desto större när år två ger utdelning! Höga, djupt blåröda och med dekorativt bladverk pryder de sin plats i rabatten vid infarten, som annars domineras av växter som blommar i vitt, rosa och blått.
↧
Ruckelhäxan rabatterar
OJ, SÅ LÄNGE sedan jag skrev något på bloggen! Hela sommaren har gått och här har inte hamnat en rad eller bild på hela tiden. Det är hög tid att dokumentera lite för framtiden.
Den riktigt stora nyheten är robotgräsklipparen, döpt till Kasper, som efter flera års övervägande och förfasande över priserna äntligen gick att uppbringa av en kostnadsmässigt hanterbar modell. Nu kan jag kanske bli kvar i Rucklet något längre än jag hade kunnat om jag tvingats fortsätta med konventionell klippning!
![]()
På gården har jag inte gjort något direkt omvälvande – ännu. Men eftersom jag sedan försommaren drivit upp både det ena och det andra från frö och sticklingar har behovet av en ny rabatt varit stort. Det tog emot att börja gräva, det gör det numera, men jag började med att rita upp formen med sprejfärg:
![]()
Sen var det bara att greppa spaden och sätta igång. För en gångs skull tillät jag mig faktiskt att ta det i etapper och så här såg det ut efter Dag 1:
![]()
Andra dagen hade jag svårare att lägga band på mig. Jag grävde färdigt, skakade igenom alla lösgjorda bitar grässvål och klippte sedan ner det som blev kvar med gräsklipparen. På så sätt gick inget till spillo. Den sandblandade jorden tillbaka där den kom ifrån och klippet i trädgårdskomposten.
![]()
Idag ska det jordförbättras och sen kommer vi till det roliga: planterandet. Vi får väl se vad som hamnar där i slutändan, men jag har en massa som borde i jord, däribland:
- buddleja
- fläckflockel
- fackelblomster
- fjärilsviol
- trädgårdsriddarsporre
- mängder av temynta
Och i den befintliga delen måste det städas upp. Just nu växer det julrosor och hostor om vartannat. Så kan vi inte ha det! :-)
Den riktigt stora nyheten är robotgräsklipparen, döpt till Kasper, som efter flera års övervägande och förfasande över priserna äntligen gick att uppbringa av en kostnadsmässigt hanterbar modell. Nu kan jag kanske bli kvar i Rucklet något längre än jag hade kunnat om jag tvingats fortsätta med konventionell klippning!
På gården har jag inte gjort något direkt omvälvande – ännu. Men eftersom jag sedan försommaren drivit upp både det ena och det andra från frö och sticklingar har behovet av en ny rabatt varit stort. Det tog emot att börja gräva, det gör det numera, men jag började med att rita upp formen med sprejfärg:
Sen var det bara att greppa spaden och sätta igång. För en gångs skull tillät jag mig faktiskt att ta det i etapper och så här såg det ut efter Dag 1:
Andra dagen hade jag svårare att lägga band på mig. Jag grävde färdigt, skakade igenom alla lösgjorda bitar grässvål och klippte sedan ner det som blev kvar med gräsklipparen. På så sätt gick inget till spillo. Den sandblandade jorden tillbaka där den kom ifrån och klippet i trädgårdskomposten.
Idag ska det jordförbättras och sen kommer vi till det roliga: planterandet. Vi får väl se vad som hamnar där i slutändan, men jag har en massa som borde i jord, däribland:
- buddleja
- fläckflockel
- fackelblomster
- fjärilsviol
- trädgårdsriddarsporre
- mängder av temynta
Och i den befintliga delen måste det städas upp. Just nu växer det julrosor och hostor om vartannat. Så kan vi inte ha det! :-)
↧
Expansion
IBLAND HAR MAN flyt på begagnatmarknaden! Så här på femte året med Glaspalatset hade jag börjat tycka att lite mer växthusodlingsutrymme inte skulle slå hål i sidan. Och si, som på beställning dök det upp ett litet Juliana på 4,8 kvm, så jag klippte till.
Det fina med att köpa beg. växthus på rot (och med kanalplast, inte glas) är att man slipper montera ner och montera upp igen. Det gick hur geschwint som helst att ta hem det på släpvagn. Här har det nyss landat vid Rucklet:
![]()
Tre dagar senare var det urgrävt där det skulle placeras och en sockel av impregnerat 50 x 200 byggd och på plats. Sen var det bara att lyfta dit hela härligheten och skruva fast.
![]()
Invändigt blir det inte plattlagt som i Glaspalatset. I det här ska jag odla på öppen jord och har bara byggt en låda i mitten, där det ligger plattor i botten. Jorden kommer alltså att nå ända upp till lådkanten.
![]()
Här ska äntligen kunna odlas vindruvor inomhus, vilket förhoppningsvis ska resultera i fina druvor om några år. De jag har på friland ger i och för sig rätt god skörd så här på fjärde året, men bristen på sol och värme innebär att de varken blir särskilt stora eller smakar särskilt sött och gott. Ur led har denna sommar varit! Här är ett verkligt bevis för den saken, att mitt Sävstaholm äppelträd går i blom igen i mitten av september!
![]()
Det fina med att köpa beg. växthus på rot (och med kanalplast, inte glas) är att man slipper montera ner och montera upp igen. Det gick hur geschwint som helst att ta hem det på släpvagn. Här har det nyss landat vid Rucklet:
Tre dagar senare var det urgrävt där det skulle placeras och en sockel av impregnerat 50 x 200 byggd och på plats. Sen var det bara att lyfta dit hela härligheten och skruva fast.
Invändigt blir det inte plattlagt som i Glaspalatset. I det här ska jag odla på öppen jord och har bara byggt en låda i mitten, där det ligger plattor i botten. Jorden kommer alltså att nå ända upp till lådkanten.
Här ska äntligen kunna odlas vindruvor inomhus, vilket förhoppningsvis ska resultera i fina druvor om några år. De jag har på friland ger i och för sig rätt god skörd så här på fjärde året, men bristen på sol och värme innebär att de varken blir särskilt stora eller smakar särskilt sött och gott. Ur led har denna sommar varit! Här är ett verkligt bevis för den saken, att mitt Sävstaholm äppelträd går i blom igen i mitten av september!
↧
↧
Och så ska det fyllas igen
IMORGON BLIR STORA A hela 19 år. I sedvanlig, moderlig ordning har jag därför med blod, svett och tårar förfärdigat en födelsedagstårta. Tårtbotten är glutenfri denna gång, så att min bästis också ska kunna smörja kråset, och har två fyllningar. Den ena är helt enkelt gårdens egna, söndermixade jordgubbar och den andra ett tjockt lager hallonmousse. På toppen ett lock av hemlagad marsipan och runtom plenty med vispgrädde. Gräddfibrer är alltid bra och ju mer, desto bättre :-)
![]()
![]()
![]()
↧
Nu tar jag puls på vintern!
MITT LIVS FÖRSTA projekt med tvåändsstickning är slutfört. Och med den äran, om jag får säga det själv. Så pass nöjd är jag med resultatet att jag genast satt igång med ett par pulsvärmare till :-)
Noterar även att jag v-e-r-k-l-i-g-e-n varit usel på bloggfronten den senaste tiden, för jag har inte visat hur min senaste filtvirkning blev i slutändan. Den som jag började i april ... Men med nyköpt beg. digital systemkamera tillgänglig sedan idag – och om vädrets makter är med mig – ska jag försöka åstadkomma en helfigursbild imorgon!
![]()
.
Och vinter har det verkligen blivit till slut. Svårt att fatta att det dröjer bara några månader förrän trädgården sprakar i alla världens färger igen.
![]()
Noterar även att jag v-e-r-k-l-i-g-e-n varit usel på bloggfronten den senaste tiden, för jag har inte visat hur min senaste filtvirkning blev i slutändan. Den som jag började i april ... Men med nyköpt beg. digital systemkamera tillgänglig sedan idag – och om vädrets makter är med mig – ska jag försöka åstadkomma en helfigursbild imorgon!
Och vinter har det verkligen blivit till slut. Svårt att fatta att det dröjer bara några månader förrän trädgården sprakar i alla världens färger igen.
↧
Vinter på ruckelgården
NÄR KOMMER VÅREN ..? Och ännu viktigare: ska det inte sluta snöa snart?!
![]()
![]()
![]()
↧
Fina fransar fort :-)
ATT TILLVERKA KAVELFRANS* på det traditionella sättet, med hjälp av en assistent, låter sig inte alltid göras när man lever ensam. Det här är ett utmärkt alternativ. Garnet snos i en åtta runt de två slaktade stickorna och på lagom avstånd lägger man till en liten fanerbit som håller stickorna utspända när garnet tenderar att böja ihop dem mot varandra ju närmare toppen man kommer.
När man virat så långt man behöver är det busenkelt att sy en mittsöm på maskin istället för att sitta och kedjesy för hand :-) De små träbitarna plockar man helt enkelt bort när man sytt fram till en sådan.
*) som jag använt t.ex. på de här pulsvärmarna
![]()
![]()
När man virat så långt man behöver är det busenkelt att sy en mittsöm på maskin istället för att sitta och kedjesy för hand :-) De små träbitarna plockar man helt enkelt bort när man sytt fram till en sådan.
*) som jag använt t.ex. på de här pulsvärmarna
↧
↧
Ett sent om sider: ”Ta-daa!”
SOM UTLOVAT, HÄRär några bilder på hur den virkade filten med vågmönster gjord av garnet ”Mambo” i 100 % merinoull från Filatura Cervinia blev. Virknål: 6 mm.
![]()
![]()
![]()
↧
Nu varvar vi upp!
ÜBERSMART IDÉ HITTAD på Nätet: en varvräknare gjord av enbart pärlor och tråd. Ena stapeln representerar ental, den andra tiotal. Öglan gör att man kan haka fast räknaren på sin stickning. Det enkla är, som alltid, det bästa :-) Tur att jag hade lämpliga träpärlor kvar från det att Stora A var liten!
![]()
↧
Mera vintervärme
NÅ, NOG BIDDE det ju ett par pulsvärmare till i tvåändsstickning. En för övrigt trasslig stickteknik har förenklats en hel del av min uppfinning: en liten papplåda invändigt uppdelad i två sektioner, en för vartdera nystan, med hål i locket. Med hjälp av den är det påfallande mycket lättare att fixa det evinnerliga upptvinnandet av garnen.
Hjälpmedlet ska produktförbättras ytterligare bara jag hinner tänka färdigt. Vad jag inte kan begripa är att det inte finns ett sådant sedan länge (eller så har jag bara inte lyckats hitta ett, ivrigt sökande på Nätet till trots). Var och en som provat på den här tekniken att sticka måste ha svurit lika mycket som jag, så man tycker ju att någon under århundradenas gång skulle ha fått nog och hittat på något som gör det hela enklare.
![]()
![]()
Hjälpmedlet ska produktförbättras ytterligare bara jag hinner tänka färdigt. Vad jag inte kan begripa är att det inte finns ett sådant sedan länge (eller så har jag bara inte lyckats hitta ett, ivrigt sökande på Nätet till trots). Var och en som provat på den här tekniken att sticka måste ha svurit lika mycket som jag, så man tycker ju att någon under århundradenas gång skulle ha fått nog och hittat på något som gör det hela enklare.
↧
Mer vantar ur vinterns produktion
ATT STICKA VANTAR och sockor på låång rundsticka har revolutionerat produktionen för mig. Ytterligare bättre blev det när jag lärde mig att mönstersticka med en kombination av skandinavisk och amerikansk stickteknik. Förr skulle det inte ha fallit mig in att sticka ett sådant här par smalrandiga tumvantar. Over my dead body! skulle jag ha sagt, om utifall att något bett mig göra det.
Barnstorlek cirka 10-13 år är de här.
![]()
Barnstorlek cirka 10-13 år är de här.
↧
↧
Ny tårtfavorit från hemmakonditoriet
JAG ÄR SYNBARLIGEN inne i ett tårtflöde just nu. Gårdagens fredagsmys blev därför en fräscht syrlig, både gluten- och laktosfri citronmoussetårta med passionsfruktgelé på toppen. Mums!
![]()
![]()
↧
Vinterrosor :-)
ROSOR KAN MAN göra av nästan vilken sorts band som helst har jag just upptäckt. Den röda och den blå är gjorda av sidenband av olika bredd, den gula av papper :-)
![]()
![]()
![]()
↧
Baltisk bunkring igen
FÖR EN VECKA sedan var jag på en dygnslång resa Tallinn t/r, vars främsta avsikt var att besöka butiken Karnaluks igen och fylla på garnlagret. 1,7 kg tvåtrådigt, estniskt helyllegarn blev det och jag har redan börjat på första paret vantar. Mönstret är mitt eget enhörningsmönster, som jag knåpade ihop ifjol.
![]()
![]()
↧
More Pages to Explore .....
