Quantcast
Channel: Ruckelhäxan Stjärnkraft
Viewing all 734 articles
Browse latest View live

Personbästa?

0
0
IDAG MÅSTE JAG ha slagit mitt tidigare personbästa med flera hästlängder i och med att jag stickade färdigt den helyllepullover av Drops ”Aslaka” som jag köpte garn till i måndags. I och för sig är den stickad på 5 mm rund­sticka, så som ni förstår är ju garnet inte direkt sytrådstunt, men ändå!

Mönstret jag utgått ifrån är till en sådan där folkloristisk sak med mönster på oket, men jag valde enfärgat för att det inte skulle kännas så himlaners sportigt. Mönstret hittar ni HÄR. Faktum är, att avmaskningarna runt okpartiet bildar ett riktigt intressant mönster i sig :-)


Från det ena till det andra

0
0
NÄRSOM DET NUär -25 % på Drops ”Alaska” februari månad ut satte jag omedelbart igång med ett nytt projekt av det garnet efter att jag färdigställt min ylletröja. Eftersom det nu är ett bra tag sedan jag sjösatte ett större filtrojekt kände jag ett sug jag inte kunde motstå.

Färgvalet utgår från nya vardagsrumssoffan och dekorationskuddarna jag sydde av ett begagnatköpt tyg. Med virknål 5 mm forsar vågorna bokstavligt talat fram, så det står nog inte länge på förrän jag är färdig :-)

Vågspelet fortsätter

0
0
NUMERO UNO ÄR färdig och sedan bilden här nedanför togs har jag t.o.m. hunnit fästa alla $!@% trådändar. Som vanligt ägnar sig Google åt att olovandes ”förbättra” ens bilder, för det röda i originalbilden är inte så illande som den är på bilden här på bloggen. Ge för fan sjutton i att manipulera mi­na fotografier!!


Nåväl, Numero Due är redan på god väg. Nästan en fjärdedel är redan klar. Att virka vågigt går av någon anledning lekande lätt, så även den här blir därför vågad – men med annan teknik än den första och med ”soffröd” (som alltså inteär självlysande!) som dominerande färg.


Den här gången är jag f.ö. fiffigare. Jag fäster varenda trådtåt under arbetets gång ;-)

***

I've recently finished my first wavy, crocheted afghan and have even darned in all the ends since the picture above was taken. The next project is already on its way, as I without delay ventured upon a new crocheted afghan pro­ject. This too will be wavy but in a different technique and with red as the dominant colour.

Två platta nyheter

0
0
DET HÄR ÄR synbarligen året då en del uppgraderingar görs här i kojan. Det började med att Röda Faran pensionerades till förmån för 11 år yngre Blåkullan och nu har även min 15 år gamla Philips tjock-tv fått inse att ti­derna förändrats. På dess plats finns sedan i förrgår kväll en anorektisk tret­titvåtummare. Årsmodellen är 2010 och fyndad på begagnatmarknaden för­stås!


Ända sedan det finländska, statliga tv-bolaget YLE släckte ner sina analoga sändningar har jag inte på många år fått någon som helst finländsk tv för licenspengen, eftersom jag vägrat bekosta en extern digitalbox till gamla tjockisen. Därför känns det väldigt konstigt att plötsligt kunna se inte bara en utan flera finskspråkiga kanaler – och i HD-kvalitet dessutom. Fast det sistnämnda vete fan om jag upplever som en förbättring. När skärpan blir så hög att porerna i folks ansikten känns som kratrar på månen, så njää... Det blir snudd på för bra. Fast man kan ju välja bort HD förstås :-)

Nu gäller det att klura ut om det går att titta på kabelbolagets analoga sändningar pa­ral­lellt med de digitala, för bl.a. TV3 ingår inte i det digitala grundutbudet från MCA om ock i det analoga. Å andra sidan sänder den ka­nalen mest bara sk*t, så förlusten är inte oöverkomlig.

Nog om detta och över till en rapport från köket. Efter att på nyårsaftonen ha blivit bjuden på ett übergott majsknäcke har jag haft som plan att baka sådant själv, i akt och mening att ha något hemma att kunna bjuda glu­ten­intoleranta bästisen på. Det tog lite tid, men igår kväll kom jag till skott – och det blev gott! Dessutom var det busenkelt. Receptet, som jag blev tvung­en att modifiera lite, är Risentas.

Motvillig ”självis”

0
0
VÄNINNAN OCH JAG smider planer på att eventuellt turochretura till Tall­inn inom en snar framtid. ”Nog har du väl ett giltigt pass?” frågade hon mig härom dagen. Nå, det hade jag förstås inte. Det som fanns hade jag för mig att möjligen blivit ogiltigt för sisådär ett år sedan. Men si, det slutade gälla redan 1 december 2011! Så, usch, det var bara att sätta igång med att an­söka om ett nytt.

Till pass behöver man foto. I fotobutiken kostar det nöjet 15 €, men har man kamera och någorlunda hum om fotografering går det utmärkt att ta den nöd­vändiga bilden själv och sedan blinka vackert mot bekanting med foto­printer, för att få konterfejet utskrivet på en av tillståndsmyndigheten god­känd papperskvalisort.

Men hu... Varför ser man alltid ut som en återfallsförbrytare på såna här bil­der? Och gudihimlen så sned en annan är i fejan! Delade man rakt av på mitten skulle man utan problem kunna tala om ”Ruckelhäxans två ansikten”.


Jojo, vacker är man definitivt inte. Men sällsynt! ;-)

Rocka sockorna!

0
0
JAG ÄR EN stor vän av att tillåta individualism. Därför ställer jag självfallet upp och deltar i evenemanget Rocka sockorna idag!


”Money for Nothing”

0
0
JAG BÖRJAR ALLTMER förstå hur det kommer sig att Posten Åland är en företagsverksamhet som går strålande. Idag har jag för andra gången på ett halvår varit tvungen att själva kånka hem ett s.k. DPD-paket, för vilket av­sändaren har erlagt en summa för att mottagaren – dvs jag – skulle få det otympliga kollit levererat ända hem till dörren.

Ankomstavin anlände i torsdags och jag förtullade försändelsen on-line samma eftermiddag, varefter tullen per omgående meddelade att paketet överlåtits åt Posten Åland. Men tror ni någon körde ut det dagen efter, dvs igår? Än mindre ringde/mejlad någon mig för att kontrollera att jag skulle vara hemma vid leveransen.

Men vet ni, det är ju faktiskt ett utomordentligt smart sätt att hösta in pengar utan att behöva motprestera. Så, som sagt, inte undra på att det går bra ekonomiskt för Posten Åland. Fast skämmas borde de. Rejält.

Ruckelhäxan har blivit Pelargontanten

0
0
NÄR MAN MINST av allt anar det öppnar sig himlen och det regnar manna! Jag hade preciiis hunnit börja fundera på hur i helskotta jag skulle få till lite pelargoner till gården i år när det i en annons i Facebookgruppen Ålands köp och sälj ploppade upp en hel låda under rubriken ”Bortskänkes”

Så sedan igår är jag adoptivmamma till arton – ja, arton!– krukade plantor och efter morgonens vårstädning av dessa har jag en rejäl bukett med sticklingar också.


Ibland blir det nästan lite för mycket av det goda. Jag vet i alla fall med sä­kerhet vad jag ska använda morgondagen till: om- och sticklingplantering.

Däremot har inte sålusten infunnit sig i år. Rätt vad det är blir det bara pe­largoner i Glaspalatset denna säsong ...

Fresta lite ..?

0
0

Nybakade chokladmuffins med chokladtopping och en fyllning av hemlagad jordgubbs- och rabarbersylt. Passar bra en skitkall och blöt måndag i slutet av mars!

Lyckotal

0
0
7 PÅSTÅS JU vara ett lyckotal eller hur? Och sju varv är precis det jag har kvar på min andra vågiga filt innan den är färdig. Se fram mot en tadaa-bild vilken dag som helst!


Årets andra ”Tadaa!”

0
0
JAPP, NU ÄR den också färdig, min andra filt virkad av Drops ”Alaska” (den till vänster i bild).


Yes, now it too is finished, my second afghan crocheted from ”Alaska” from Drops (the one to the left in the picture).

It was an itsy, bitsy, teeny beanie ...

0
0
ELLER RÄTTARE SAGT flera stycken. Jag virkade för något år sedan en poncho av ett riktigt grovt garn från Eirantukku som heter ”Sudan”, men som den varken kommit till användning eller blivit såld tog jag mig för att repa upp hela härligheten. Av garnet blir det nu istället ett antal virkade s.k. beanies. Med 7 mm virknål går det undan och mössorna dekorerar jag med blommor jag virkade och tovade för bra länge sedan de med.

Recycling rules! :-)


”Dr Backlund does it again!”

0
0
DAGEN EFTER BRÖLLOPET jag bevistade på Kimitoön den 31.1 insjuknade jag med vad som först kändes som en vanlig förkylning, men som aldrig ville "bryta ut". Istället började slemhinnorna i övre luftvägarna och bihålorna producera enorma mängder sekret. Tiden gick utan att "förkylningen" gav med sig och X antal hushållspappersrullar och en dryg månad senare be­stäm­de jag mig för att det var dags att låta en läkare titta på det hela och mejlade min egenläkare. "Skulle Chlamydia pneumoniae eller någon annan, bakteriell 'skit' kunna ligga bakom det hela ..?" frågade jag. [Chlamydia pneumoniae-infektion är detsamma som TWAR.]

Tantens besvär klassades förstås inte såsom tarvande akutvård, så inte förr­än ytterligare tre veckor senare fick jag läkartid den 25.3. Vid besöket hade jag fortfarande samma "förkylning"– då inne på åttonde veckan. Dagen ef­ter läkarbesöket togs en radda laboratorieprover. Idag fick jag svaren. Mycket riktigt! Min egen diagnosticering var än en gång en fullträff; jag har antikroppar för Chlamydia pneumoniae. Men inte nog med det! Jag också antikroppar för Mycoplasma pneumoniae, så två flugor i en smäll med andra ord.

Bingo, alltså ... Jag har/har haft TWAR + har/har haft en myko­plas­ma­in­fek­tion. Men så fiiiint ... Inte fan undra på att min stressintolerans och det som envist rubricerats som utmattning aldrig ger med sig, för med en sannolikt kronisk bakterieinfektion i kroppen går ju immunförsvaret på högvarv hela tiden och det är minst sagt påfrestande för både det ena och det andra. I sammanhanget är icke att förglömma den obehandlade borreliosen jag slä­pade på åren 2005-2012, med stor sannolikhet parallellet med någon av – eller båda – dessa andra bakterieinfektioner.

Börjar ni fatta varför jag tjurskalligt vägrat gå med på den för medelålders kvinns enkla diagnosutvägen Utmattningsdepression och därmed samman­häng­ande lyckopillerbehandling ..? Såvitt jag vet hjälper varken Prozac, Cip­ralex eller något annat tjohej i den vägen mot infektioner förorsakade av bakterier.

Påskhelgen som försvann

0
0
PÅSKEN BLEV EN riktigt bedrövlig tilldragelse den här gången. Knappt ha­de jag slagit upp mina grusiga på skärtorsdagsmorgonen och hunnit tänka: Usch, så jag mår! förrän febern steg till >39°. Någon Blåkullaflygning blev det således inte i år. Istället ägnade jag torsdag-söndag åt att driva in i och ut ur feberdimmorna. Idag vaknade jag äntligen feberfri, men oerhört slut. Hög feber i fyra dygn ovanpå åtta genomlidna veckor med vad nu det kan ha varit är mer än min redan överbelastade lilla kropp pallar med.

Framåt lunchtid kände jag mig tvungen att skala av mig lager efter lager med svettiga, stinkande paltor för att ta en snabb dusch och tvätta bort fe­berresterna. Det borde jag inte ha gjort. Det vara bara rena turen att jag tog mig ur duschkabinen med alla bensköra skelettdelar intakta, för så fort jag lyfte armarna i axelhöjd svartnade det för ögonen och knäna hotade att vika sig. Efteråt var jag tvungen att sitta ner i tio minuter för att över­huvud­taget orka torka mig.

Men är man av finsk härstamning ska man väl för kattsiken ha lite finsk sisu! Så varför nöja sig med ett litet svimningsanfall i duschen? Nej, bädda rent måste man ju göra! Och varför stuva ner smutstvätten i korgen och vänta på vigulantare tider, när det går att trava en våning ner och dra igång ma­skinen på stuberten?

Ner gick bra. Uppåt var det värre. Kallsvetten bröt ut i pannan, jag var så andfådd att en svimning ännu en gång kändes hotande nära, hjärtat slog som besatt och efter halva trappans längd var jag så skakig i knäna att jag nätt och jämt tog mig hela vägen upp.

Så påsk må det ha varit, men inte i ”Rucklet”. Resten av denna första feber­fria dag har jag inte gjort mycket mer än att efter fyra dygns nästintill to­talfasta försöka få i mig något lite mer än yoghurt. En diet bestående av c. 2,5 dl sådan per dag är nog ingenting min dietist skulle jubla över, men hon ska vara tacksam för att jag råkade ha en oöppnad liter hemma när jag kroknade. Utan den hade jag svårligen fått i mig mer än vatten och någon enstaka tugga banan.

Hur sjuk jag än kan ha varit tidigare i livet har jag aldrig råkat ut för att mat skulle ha smakat rent ut illa. Det gjorde den nu. Riktigt så där så att jag fick kväljningar av allt jag stoppade i munnen. Ja, utom joggisen då. Den som tog slut igår ...

Och plötsligt blev det vår.

0
0
DET ÄR JU ett herrans under att naturen fortsätter sitt eviga kretslopp även när ens eget hjul snurrar trögt. Hostan från helvetet hemsöker mig fortfarande och påskhelgens feberdvala har tömt mig på allt som skulle kun­na liknas vid vårlig energi. Herregud, det är redan 11 april och jag har t.ex. ännu inte sått så myck­et som ett endaste litet frö!

Det här blir sannolikt ett år då jag inte gör någonting mer än det allra nöd­vän­digaste på ”Rucklets” gård. Om ens det. Men i rabatterna spirar det oav­sett om jag blandar mig i det eller ej.



Tallinn t/r på drygt 24 h

0
0
FÖR PRECIS TVÅ veckor sedan var jag för första gången i mitt liv till Tall­inn. Väninnan P och jag gjorde en sån där kortkryssning, där man stiger på i Mariehamn på natten, anländer till Tallinn på förmiddagen och äntrar kryss­nings­båten för hemresa på kvällskvisten, för ankomst till Mariehamn vid den hiskeliga tiden kl. 04:50 på morgonen.

Inte hann vi ju med så mycket vid detta mitt gråmulna premiärbesök till Est­lands huvudstad, men vi hann i alla fall leta upp garn- och hobbybutiken Kar­naluks! Det gjorde vi allra, allra först och bytet blev 1,8 kg italiensk meri­no­ull.


Butiken hittar man bakom en väldigt anonym husfasad och genom att trava upp genom ett ännu anonymare trapphus. Men när dörren öppnas förflyttas man i expressfart till paradiset. Jag har aldrig upplevt någonting liknande, för där finns allt. Och det finns mycket av allt. Så är du det minsta hand­ar­bets­intresserad och ska till Tallinn, gå dit! Avståndet från Terminal D är inte hel­ler långt; en promenad på i runda slängar 20-30 minuter:


På väg tillbaka till hamnen gick vi genom gamla stan, som väl inte direkt vim­la­de av liv och rörelse så här under lågsäsong.


Sen passade vi också på att slinka in på en sushibar för att få oss något till livs, eftersom vi inte ätit något sedan frukosten ombord. Här snackar vi kon­kurrenskraftiga priser! Vi valde det dyraste på lunchmenyn: set nummer 5 med fjorton bitar (ja, fjorton!) för ytterst facila 5,50 €. Rekommenderas!


Hade det inte varit för att jag insjuknade i värsta influensan direkt ovanpå resan hade jag varit riktigt nöjd med det hela. Tallinn vill jag verkligen åka till igen. Men meanwhile får jag gotta mig åt garnet och att jag i god tid kun­nat förse mig med en liter Absolut Vodka för sensommarens traditionella li­körtillverkning.

Om hur det alltsomoftast blir dyrt att köpa billigt, även inom sjukvården

0
0
VARFÖR TA DEN pålitliga vägen när det går att ta den billiga? Idag har jag fått ett handfast bevis för hur den samhällsfinansierade vården ”sparar” pengar. Istället för att skicka mig på en diagnostiskt säkrare provtagning i form av s.k. PCR-analyser av förekomsten av Chlamydophila pneumoniae (TWAR) och Mycoplasma pneumoniae togs det härförleden blodprov för att kontrollera förekomsten av antikroppar; en analys som – om antikroppar påträffas – egentligen inte ve­ri­fierar mer än att patienten har haft en bak­teriell infektion. Dessa prover kostar c. 40 €/st.

Om man istället tar det säkra för det osäkra och går på PCR-analys direkt, som avslöjar om det faktiskt finns bakterier och en aktiv infektion, är pris­lappen en annan: 250-300 € ... per bakterie som ska analyseras.

Visst, jag har tjatat mig till ett recept på antibiotikum, men inte tänker jag peta i mig det förrän det är verifierat att det behövs! Mitt nojs bottnade i att jag, i min enfald, inbillade mig att den skattebetalda vården skulle säker­stäl­la behovet först, men si, så var inte fallet. Nu får jag istället plocka >600 € ur egen ficka för att få förekomsten av bakterier utesluten/verifierad. Så imponerad jag blir.

Nåväl, om en vecka vet vi. Är svaret positivt blir det behandling. Om inte, tja, då får privatvården take it from there, för nu tackar jag för mig hos primärvården. Och i väntan på bu eller bä försöker jag, med högst varierad framgång, fröjda mig åt att våren trampar på i ullstrumporna. T.ex. börjar mina plantor med julrosor efter några år här på gården bli riktigt välväxta!



Hej, vad det går!

0
0
IBLAND GÅR DET som bekant bättre än ibland, men jag har aldrig förr varit med om att ett parti Wordfeud startar med tre raka rullningar. Man borde kanske satsa på en Lottoruta till veckoslutets dragning?


Igångkommen

0
0

Garn: ”Mambo”, 100 % merinoull från Filatura Cervinia. Virknål: 6 mm.
 

Hurusom ett problem lika fort blir till ett annat

0
0
DOTRA HAR BLIVIT stor. Därmed uppstår en omdisponering av boendet och här har precis fyndats två stycken beg. resårsängar. Gott så, men nu står jag inför problemet hur i helskotta jag ska få hem dem. Det kan nog bli liite bökigt att en och en ta hem dem från centrum av stan på skottkärran, så är det någon som känner sig hugad att bistå en osteoporotisk tant med handräckning i form av en mindre släpvagn ..?

Jag säger bara det: det ska fan vara utan såväl takräcke som dragkrok – eller kurant benstomme, för den delen :-/


Viewing all 734 articles
Browse latest View live