Quantcast
Channel: Ruckelhäxan Stjärnkraft
Viewing all 734 articles
Browse latest View live

Jag, en ofrivillig dagistant

0
0
DET HAR HELA tiden funnits kråkor här runt ”Rucklet”. Stora, väl­ma­tade saker, som låter som tungt lastade transportflyg när de landar på takplåtarna och klampar runt så det hörs som jag har en trupp hol­länds­ka träskodansare på träningsläger uppe på taket. I år är det dock första gången de har satt ungarna i dagis här på gården.

Hela dagarna spankulerar de duniga små omkring eller sitter upp­flug­na på mina skruttiga trädgårdsmöbler, där de t.o.m. tar sig en tupplur mellan varven. Igår upptäckte en av dem att det intilliggande få­gel­badet faktiskt är tänkt för just detta, ett dopp. Det blev ett himla plas­kande och ungen såg ut att ha jätteroligt.

Putsnings- och torkningsproceduren var underhållande den med. Få se om det blir repris idag? Och så undrar jag väldeliga vart de tar vägen till natten, ocertifierade flygare som de ännu är.


Den här tiden, veckorna före midsommar, borde man egentligen vara utomhus dygnet runt för att inte missa en endaste minut av allt det fina. Tyvärr har jag en tendens att vara lite för prestationsfixerad när jag vistas i min trädgård. Det är ogräs som ska rensas, klätterväxter som ska stöttas, nyplanteringar som behöver vattnas, gräs att klippa ... ja, hela tiden är det något att göra.

Kommer det månntro en dag, när jag utan dåligt samvete klarar av att slå mig ner någonstans i halvskuggan med en god bok, en termos kaf­fe och något gott till det utan att någon minut senare vara uppe och hoppa igen ..? Ärligt talat, jag hyser starka tvivel.


Om det där med att delad glädje är dubbel glädje

0
0
DET HÄNDER IBLAND att jag drabbas av melancholia horti, träd­gårds­melankoli. Jaha, och vad är nu det för något? undrar väl en del av er. Jo, så här är det:

Visst njuter jag i min ensamhet av min trädgård, men allt emellan sak­nar jag möjligheten att få dela glädjen – och alla vedermödor, icke att förglömma – med någon annan. Som igår till exempel, när jag faktiskt tillät mig en stunds stillasittande medan jag studerade den ena kråk­ungens förehavanden och beundrade den nyss utslagna blomningen hos min ena rhododendron.


Nåja, det är som det är med den saken och i långa loppet är det inget att hänga läpp över. Det gör jag för övrigt inte heller över att min krus­bärsbuske verkar må bra i år och har satt mycket frukt. Så G, här är bildbeviset för att din gåva lever och har hälsan!


I förrgår plockade jag förresten in årets första, lätt bohemiska gårds­bukett. Men i köket, där jag vistas mest och vill ha mina snittblommor, är det trångt på bordet. Fast någon lag som säger att vaser måste stå på bord finns det ju inte, så det fick bli fönsterhäng istället :o)


Slutligen tänker jag dela med mig av ett tips jag hittade på nätet, för det är säkert fler än jag som är galna i att ta sticklingar av både det ena och det andra – med varierat resultat. Så här lyder receptet, i fri översättning från engelskan:

”Du kan lyckas bättre med sticklingar genom att använda rot­sti­mu­le­ran­de hormon. Har du bara tillgång till ett pilträd kan du lätt och gratis göra ditt eget! Vilken sorts pil (Salix) som helst fungerar och penntjocka kvistar, som klipps i små bitar, verkar vara det som fun­gerar bäst.

För en universallösning som fungerar för allt lägger du 2,5 dl klipp i 2 liter varmt vatten och låter det dra i två dagar. För ett starkare tonikum använder du helt enkelt mer kvistklipp till samma mängd vatten. Är du otålig och vill skynda på processen använder du ko­kande vatten istället för bara varmt. Då räcker det med att låta det dra över natten.

Använd det färdiga medlet direkt och gör en ny sats varje gång el­ler häll ditt tonikum i en tätslutande behållare och förvara det i ky­len. Förvaras det kallt är det användbart i c. två månader.

Det är ännu lättare att använda pilvatten än att tillverka det! Ställ dina sticklingar i tonikumet över natten eller jordslå dem direkt och vattna med medlet. Två vattningar borde vara tillräckligt. En del sticklingar rotar sig direkt i en burk med pilvatten och det fun­gerar också jättebra för redan rotade plantor; vattna dem med medlet när du planterat ut dem.

Prova det här nästa gång du får en bukett rosor. Rätt vad det är har du en vacker rosenbuske eller två!”

Ut och nagga av korgpilarna nu, Ruckelhäxan! Imorgon ska de ny­plan­te­ra­de tremastarblommorna få sig en rot-boost. Trevlig helg, al­le­sam­mans!

Nu ska här stimuleras!

0
0

HÄXBRYGDEN FÖR ROTSTIMULANSär färdig och det första som ska få ta ett fotbad är toppsticklingar från min ena vinranka, den utanför Glaspalatset. Den är nu inne på sin tredje sommar och ska därmed sätta frukt – och det stämmer! Igår såg jag att det är gott om mini­ma­la fruktämnen överallt :oD

Mycket annat utanför Glaspalatset är också inne på sitt tredje år, bland annat nävorna. Och här behövs minsann ingen rotstimulans, för de växer så det står härliga till. Den väldränerade, sandblandade jord­månen faller dem helt klart i smaken.


I samma plantering hittar vi också en akleja driven från frö jag för någ­ra år sedan fick av bloggkompisen Monkan i Malmö. Bilden är tagen i värsta solgasset och gör den inte rättvisa. På riktigt är den djupt, djupt lila och såå snygg.


Inne i Glaspalatset börjar det ta sig. Den förkultiverade zinnian – både den traditionella i gult, orange, rött osv och en ny sort, en limegrön – är färdig för utplantering. Inte för att jag vet var. Det är redan knök­fullt överallt ... och jag har dessutom mängder av plantor av som­mar­as­ter, rosenkrage och dahlia :o/

Non-hybridgurkan 'Wautoma' drar iväg så det nästan syns hur den växer, men där har jag ett litet problem. Hur skiljer man på han- och honblommor?? Hanarna ska bort, så att inte honornas frukter blir träiga och trista. Hjälp!

En mycket ynklig och tilltufsad busktomat räddade jag ur en sop­con­tai­ner under våren. Den såg för bedrövlig ut och vem som helst hade väl låtit den sluta sina dagar bland avfallet. Men titta bara, så den har ta­git sig! Det finns t.o.m. pyttetomater på kommande på den redan.


Imorgon, den 9 juni, är det f.ö. Ålands självstyrelsedag. Men som jag nu inte är särskilt nationalistisk till min natur lär den passera helt obe­märkt. Funnes det en flaggstång på gården skulle jag väl flagga, men nu finns det dessbättre tyvärr inte det.

Om att arbeta på egen hand

0
0
I FLERA ÅR nu har det stått på min agenda att avlägsna metall­konst­ruktionerna för gårdens ursprungliga klädstreck. Det är två bågar av rejält gods, väl förankrade i gräsmattan och den ena med vippbar pisk­ställning. Men hur väl, det visste jag inte innan jag började gräva igår. Väldigt väl, skulle det visa sig.

Efter ett par timmars ihärdigt huggande med tyngsta järnspettet var händerna skinnflådda och inte ens den första betong-, sten- och ar­me­ringsjärnsklumpen helt borta. Konklusion: jag kommer inte att lyckas med projektet utan hjälp. Här är det dynamit/pikmaskin/vinsch som gäller.


Där järnbågarna t.v. stått till ingen nytta, eftersom jag har en tork­vinda, ska det planteras något istället. Men t.v. får jag nöja mig med vad befintliga rabatter erbjuder, som min nya, väldigt ensamma planta av kaukasisk förgätmigej. Helledudane, vilka ljuvliga små blommor!


Och stäpplökarna i ”långa rabatten mot gatan” går inte av för hackor. De får gärna bli fler, för jag gillar effekten av såna här alliumbollar, som liksom svävar ovanför övriga växter.


Som ett extra plåster på mina såriga händer svängde jag ihop en kladdkaka på kvällen. Disken fick Lilla A ta, för det gör $@§& ont att med huden avskavd till köttet (under plåstren) stoppa tassarna i hett diskvatten.


Idag ska jag inte spetta. Inte gräva heller. Men när – om – jag lyckas avlägsna torkställningseländena ska de möjligtvis få nytt liv som por­ta­ler/klätterstöd för någonting.

Torget, Mariehamn kl. 18:12 den 9.6 (Ålands självstyrelsedag)

0
0
SJÄLVSTYRELSEDAGEN PÅ ÅLANDär för vissa en betald ledig dag, för andra inte; en märklig ojämlikhet i ett samhälle som gärna vill brös­ta upp sig inför omvärlden och göra anspråk på att vara rättvist, to­le­rant, välkomnande med mera, med mera.

På Mariehamns återvinningscentral firas i alla fall dagen, för där var det stängt igår, när jag skulle göra min plikt i vårt rättvisa, toleranta, välkomnande och miljömedvetna samhälle och lämna in diverse sop­sor­terat. Det vara bara att vända och åka vidare.

På Mariehamns stadsbiliotek firas dagen också, för även där var det stängt, när Lilla A och jag skulle utnyttja vår skattefinansierade möj­lig­het att låna böcker. Det var bara att vända och åka vidare.

Även på torget i Mariehamn firades det, fast inte i någon över­väl­di­gande utsträckning. Lite fiolgnid, lite politiskt skitprat och kanske en gratis tårtbit. Ja, jag säger kanske, för längden på kön gjorde att vi inte gick närmare än så här. Låt oss därför anta att det var tårta, som det brukar.


Nej, någon patriotisk yra i stil med norrmännens Syttende mai eller jän­karnas 4th of July lär vi aldrig få till här på öarna. Utifrån sett kan Åland te sig som ett litet paradis på jorden, en solglitterbeströdd glansbild i klara färger. Men skrapar man på ytan ser det precis likadant ut här som överallt i världen.

Här finns maktmissbruk och svågerpolitik.
Här finns missbruksproblem och social misär.
Här finns skattebrott och brott mot kollektivavtal.
Här finns främlingsfientlighet och trångsynthet.
Här finns misshandel och våldtäkter.
Här finns ...

kort sagt ett litet samhälle mitt i Östersjön som, om man gluttar bakom kulisserna, är förvillande likt alla andra i närregionen. Här råder samma Jantelag som överallt och Allt ditt är mitt och allt mitt ska du ge fan i!

Visst, jag är ålänning (om än icke i generation efter generation bakåt i leden) och det är jag oftast nöjd med. Men för den skull tror jag mig in­te om att vara förmer än andra.

Försäkringsfundering

0
0
DEN SOM FRIVILLIGT köper sig någon form av frivillig försäkring bor­de av nödtvång genomgå en liten, om inte rentav den stora modellen av, sinnesundersökning.

Den som dessutom frivilligt köper sig någon form av frivillig försäkring av Alandia Försäkring eller t.ex. Aktia borde idiotförklaras.

Konklusion: jag är en idiot. Eller har åtminstone varit.

***

Att vara försäkrad är förvillande likt att spela på roulette, för statistiskt är det alltid”banken” som vinner. Även när kulan stannar på rött efter att du satsat allt på den färgen för­lorar du alla dina spelmarker, efter­som ”banken” har tolk­nings­fö­re­trä­de och rött är svart tills du har lyck­ats bevisa motsatsen.

Så du, dra nu lärdom av andras misstag och teckna inga som helst för­säk­ring­ar mer än de lagstadgade! De du redan köpt kan du med fördel avsluta fortast möjligt, för i slutändan kommer de ändå att visa sig va­ra riktiga förlustaffärer. För dig alltså, inte för försäkringsbolagen.

Trädgårdstrams

0
0
JAJA, JAG VEET! Det blir mycket trädgård den här tiden på året. Men eftersom min intention är att någotsånär dokumentera vad som hän­der varje år får ni bara stå ut – eller surfa vidare :o)

Runt växthuset, Glaspalatset, börjar det så här tredje året efter res­ningen bli ganska frodigt. Lite väl frodigt med jättevallmo om jag ska vara ärlig. Taktisk miss där :o/


Inne i glashuset växer det fint. Min non-hybridgurka 'Wautoma', ny sort för året av frön beställda från England, får både han- och hon­blom­mor. Det gäller att skilja på dem, vilket jag nu lärt mig, eftersom hanarna ska bort om man vill få bra gurkor.

Hanarna har smala ”halsar” och honorna ett bulligt fruktämne. En ha­ne har dock fått göra vad han ska – med lite hjälp på traven – för en havande gurka ska jag ha, för att kunna spara egna frön till nästa års odling.


En objuden gäst har jag också i växthuset. Det är ett lejongap som hela vintern stått grön och fin precis innanför dörren. Nu blommar den som bara den, i en helt bedårande färgskala.


Inte långt från Glaspalatset har jag planterat min Tornedalsros. Det är den första rosen som blommar här på gården i år och är så himla söt.


Men två omgångar med såpsprit till trots är det något som angriper blomknopparna och som lockar till sig myror. Mer sprit ska kräken få, för så här vill jag inte ha det!


En rosstickling från ifjol, som jag bara rakt av körde ner i jorden i ”barn­kammaren”, har klarat sig. Men vad är det för sort? Buskros? Klätterros ..? I alla fall inte rabattros, det är jag helt ganska säker på.

Frön från både vit och röd stjärnflocka (Tack igen, Monica!) jag sådde i höstas har grott riktigt bra och det är många bebisar på gång. Lycka ♥!

Och så en riktigt glad trädgårdsnyhet! Jag bloggade för ett par veckor sedan om att jag skulle prova ett tips från tv-programmet Träd­gårds­mån­dag och köra ner sticklingar i potatisar innan jag jordslog dem. Jajamensan, det funkar!! Eller så har jag bara haft tur.


Ett annat tips jag helt frejdigt ger mig på att prova i år är att under sommaren hänga ut Phalaenopsis, brudorkidéer, i skuggan under ett träd. Dinglande uppochner lär de ska må bra – om det går som utlovat. De här två exemplaren har jag fått alldeles gratis, så det är faktiskt inte en katastrof om det går åt pipsvängen.


I kategorin ”Ätbart” hittar vi två sorters rödbetor i pallkrage, röd och gul lök som växer hej vilt, rankspenaten jag fick ifjol (Tack igen, Lena!) och en till non-hybrid från Englandsbeställningen: en fransk, grön böna som heter 'Aquilon'.

Helt på fel plats växer dessutom en rugge vallmo, med den största blomma jag sett. Min hand ser ju löjligt liten ut i jämförelse.


Bland nykomlingarna på gården finns den här pionen, som grannen Marianne gav mig rotbitar av under sensommaren ifjol. Det penibla var bara att jag i våras inte för mitt liv kunde minnas var jag i halvpanik planterade dem. Nu vet jag :o)


En annan nykomling, anländ så sent som igår, är ett krukodlat citron­träd av en helt ny sort. Den heter Limone rosso och frukterna blir oran­ge­röda när de mognar, inte gula som vi är vana vid. ”Citronröd”, det låter väl nå’t det? :o)

Mina dagbarn

0
0
»Mat, mat, mat!» skriker Krax.
»Mat, mat, MAAAAAAT!!» ekar Flax.

»Ja-ja-JAA!! Mamma kommer, mamma kommer, mamma kommer!»

»Jag först, mamma! Jag, jag, JAAG!!»


»La-la, la-la, laa, laa – du fick ingen maa-at!» skrattar Krax.
»Men jag kan redan flyy-ga! Det kan inte duu-u!» retas Flax.

Om det där med skattefrihet

0
0
IGÅR, PÅ VÄG ut till skärgårdskommunen Föglö, kostade jag på mig en god kopp kaffe ombord på land­vägs­färjan m/s Skarven. Priset var 2 €, varav 14 % är mervärdesskatt. Drar man bort 14 % blir det skat­te­fria priset exakt 1,72 €.

2 € för en slät kopp kaffe är i sig nog så dyrt, men jämfört med vad Vi­king Line tar betalt för samma sak måste det ändå betraktas som mycket förmånligt. Ombord på m/s Rosella, där priset borde vara skat­tefritt, betalade jag i början av maj 2,25 € för en kopp ganska så illa­smakande, automatbryggt kaffe.

Den skattefria Vikingkoppen kostar således 0,53 € (30,8 %!) mer och denna skruvade prissättning gäller dessvärre inte bara fika om­bord. Under samma stockholmsresa i maj konstaterade jag att det var smart av Lilla A och mig att inhandla både Marabouchoklad och salta cashewnötter på Hemköp i Åhléns istället för ”till förmånliga sjöpriser” ombord. Det sparade vi en bra hacka på. Riktigt bra.


Detta noterat som en liten observation när det gäller den hårda mark­nadsföringen av hur förmånliga taxfreepriserna är ombord. Punktvis är de det, ja. Men genomgående? Icke!

Anyone for a bojsten?

0
0
FUNDAMENTEN FÖR HUSETS gamla torkställning, som jag här­för­le­den inbillade mig att jag skulle kunna avlägsna utan hjälp, kom igår kväll upp med hjälp av en urstark Range Rover. Eller tja, tre av fyra fick vi upp. Den fjärde – som jag initialt skaffade mig fina blåsor i händerna av – sitter kvar, så där blir det att kapa järnröret med vinkelslip och skotta jord över.

Hur jag ska få bort de jättelika betongklumparna från gårdens mest svårtillgängliga hörn vete inte ens fåglarna. Däremot har de, kråk­ung­ar­na, hittat ett nytt favoritställe att sitta och slappa på i väntan på att ”matvagnen” ska flaxa in.


Nåväl, den som t.ex. behöver bojsten(ar) är välkommen att höra av sig! Måtten är cirka 70-80 × 30-40 × 60-70 cm. Jag kan lova att de är &"$@!§% tunga och den som ombesörjer bortforslingen får ta dem alldeles gratis.

Annat jag gjorde igår var att bygga hotell åt insektslivet här på går­den. Därmed har jag äntligen hittat en praktisk funktion för min märk­liga betongskulptur! Torra vassrör och stjälkar av björnloka av olika grovlek inpetade i konservburkar och några klabbar med mängder av hål i olika dimensioner ska förhoppningsvis bli bra bostäder för so­li­tärbin, humlor och andra kryp.

Jag gick även lös på det döda lärkträdet, men kunde samtidigt kons­ta­tera att det är någon som redan varit i farten före mig. När jag skär­skå­dade stammen hittade jag mängder med hål som inte gjorts på maskinell väg :o)


Imorse upptäckte jag att tremastarblomman, som grannen R skänk­te mig alldeles nyssens, faktiskt går i blom, flytten till trots. Å, så roligt! Och kolla in mittpartiet, hörni! Visst ser det ut som något som växer på havsbottnen?


Idag passerar jag f.ö. ännu en milstolpe i Livet. Lilla A börjar i bilskola!

Den enkla vägen

0
0
IFJOL GJORDE JAG det onödigt krångligt för mig med min ba­si­li­ka­od­ling, även om det fungerade klockrent. I år sög jag åt mig Pernilla Måns­son Colts tips i ”Trädgårdsmåndag”, att samla krukplanterade växter på ett lager lecagrus för att kunna vattna nerifrån.

Sagt och gjort. Jag tog en rund pajform, modell större med rak, cirka 6 cm hög kant, och fyllde den nästan ända upp med leca. Ba­si­li­ka­kru­kor i olika storlekar ställdes ovanpå och sedan vattnade jag precis så myck­et att gruset nästan blev täckt. Nu, någon månad senare, är det bara att konstatera att det här fungerar ypperligt!


De första veckorna vattnade jag uppifrån, precis som vanligt, för att plantorna skulle hinna utveckla fina sugrötter att sticka ner i gruset. Nu fyller jag bara på vatten i pajformen lite då och då och vattnar i själva krukorna bara om jorden verkar torka upp* för mycket eller vid göd­sel­vatt­ning.

Sin vattenförsörjning har basilikan tryggat själv vid det här laget:


Visst är det himla kul när något visar sig funka som utlovat?


*) Det här problemet får man förmodligen inte om man gör som Pernilla sa och planterar i lerkrukor. Mina krukor är av plast, så jorden kan m.a.o. inte suga åt sig fukt från själva krukan.
 

En haiku inför midsommaren 2014

0
0

Väderläget kan för min del sammanfattas så här: mina Phalaenopsis har fått flytta in i Glaspalatset från sina grenar i äppelträdet. Då är det kallt :o/ Och på finländska fastlandet har de fått snö!

Den planerade utomhusgrillningen på midsommaraftonen kan vi nog fetglömma. Ladda med ved till braskaminen, rota fram raggsockorna och vara beredd med snöspaden är visst melodin för året.

PS. Imorgon släpps min samlingsvolym ”YOLO – man lever bara en gång” som e-bok till biblioteken. Om utifall att du skulle behöva något att läsa den stundande, kylslagna midsommarhelgen ;o)

PPS. Vad trött jag börjar bli på att Google envisas med att ”kva­li­tets­för­bätt­ra” foton för oss som inte är anslutna till Google+, med påföljd att alla bilder med vit bakgrund får en tonad dito istället :o(

”11° och känns som 5°” – också en sorts midsommar

0
0
ÅRET GÅR SIN gilla gång, så midsommarafton blev det även om väd­ret snarast för tanken till tidig höst :o/ Men trädgården bjuder på bloms­ter ändå, så håll till godo med denna saliga blandning!


Jag närde i det längsta förhoppningen om att några jordgubbar skulle hinna mogna till midsommar, men tills vidare rodnar de bara. De åländs­ka som fanns att köpa igår kostade 6 € för en liten ask, så de fick vara. Snål Ekonomisk som jag är väntar jag hellre på egen skörd.


Smultronen såg också ut att vara på god väg, men där fick jag också tji. Förbannade kyla!


Men rädisor det har jag i alla fall kunnat plocka! Både långsmala och runda.


Det är mycket på gång på gården så här i slutet av juni. De rabatt­plan­te­ra­de morsdagsrosorna är alldeles översållade av knopp och skogs­kaprifolens gräddvita, doftande blommor har slagit ut.

Den söta rosablommande marktäckaren, som jag fick av S ifjol och ald­rig kan komma ihåg namnet på, blommar som bara attans och gillar tydligen läget under min jättelika cembratall.

Men roligast av allt är ändå att min ena vinranka, spaljerad utanför Glaspalatset, har klasar på gång! Fast fortsätter sommaren på in­sla­gen väg lär det knappast bli några fullmogna druvor i år :o/


Kikar jag mellan ribborna i spaljén känns det som jag sugs in i någon av Claude Monets underbara tavlor. Rörigt kan också vara vackert ;o)


Sen måste jag också göra ett par minnesanteckningar. Bl.a har jag under den gångna veckan omlokaliserat två rhododendronbuskar, som inte alls gillat att kampera ihop med ovan nämnda cembratall. De har i.o.f.s. inte dött, men inte heller vuxit många millimeter under de år de stått där. Förhoppningsvis ska de trivas bättre ihop med min ek, vars nedfallna löv försurar jorden.


Förutom flytten av rhoddisarna har jag också fimpat ett tanigt gull­regn och en anemisk fläderbuske. Buske och buske, förresten. I flera år har den bestått av en enda snedvuxen stam med lite grönt i toppen.

Gullregnet å sin sida tog rejält med stryk vintern 2012/13 och blev ald­rig sig självt efter det. Som tur var har grannens stora exemplar frö­sått sig i mitt kryddland, så jag hade en ny bebis att gräva ner på samma ställe.


Och sist av allt denna midsommarafton 2014 måste jag bara få visa den himla eleganta spaljélösning jag snubblade över i ett gammalt nummer av Allt om trädgård från 2010. Ursnygg och überenkel att tillverka, så jag blir verkligt sugen på att byta ut de befintliga stöden åt mina klätterrosor.


Ha nu en riktigt trevlig midsommarhelg allesammans! Vädret kan man inte göra mycket åt, men man har så kul som man gör sig!

Hej, hoya!

0
0
DETTA TRODDE JAG aldrig! Kolla, Monkan, den ena av hoyorna jag fick stickling av från dig i september 2011 har nu satt sin allra första knopp!!


Den här står i köket, i österläge. En annan, en brokbladig (också den från Monkan), står i ett norrfönster, men den har t.v. inte velat bjuda på någon blomning.

Vädret fortsätter att vara äckligt med lite drygt +8° och regn. Det är ett sommarväder som heter duga det :o/ Det lutar åt att jag hålls inom­hus idag och fortsätter att allmänbilda mig genom att spela Quiz­kampen på ”smart­fånen”.

Man lär sig såå mycket nya saker, som att Sony grundades 1946 och samma år introducerade en riskokare. Bredden på min allmänbildning (?) kommer att öka rejält, dock icke det redan diminutiva djupet ;o)

”8,3° och känns som 4°” – regnar gör det också

0
0
VILKEN SOMMAR VI får i år, va? Det är så pass kallt att jag överväger att lyfta in krukorna med mina citrusplantor igen. Rosorna, de med fos­singarna i jorden på riktigt, bryr sig som tur är inte nämnvärt.

Först ut var tornedalsrosen och nu är nästa på gång. Buskrosen ’Früh­lingsduft’, som för första gången har en blomning att tala om. Men en egensinnig ros är det! Den har nämligen inte begripit att den ska vara en buske, utan har helt på eget bevåg valt att stamma upp sig själv.


Jag måste försöka hitta en tillräckligt lång pinne eller stör för att hjälpa den på traven och få till stånd lite stabilitet. För visst, det kan bli hur coolt som helst med förstlingsdoften på stam :o)

Och visst haar den helt ljuvliga blommor:


Och på tal om rosor: mitt nyligen avrapporterade experiment– att sticka rossticklingar i potatis innan man gräver ner dem – verkar inte resultera i något annat än ... potatis.

Sticklingarna från min klätterros ’Wrams Gunnarstorp’ visar inga som helst tecken på liv. Det gör däremot potatishalvorna :o/


Men hörni, 8,3°? Det här liknar ju ingenting! Bäst att börja dagen med att tända en brasa.

Hur tänkte ni nu då ..? eller Rundgång i papperskvarnen

0
0
MEN HERREGUD, DETTA kan väl för fan i våld ändå inte hända på rik­tigt?? Jag avser det brev som idag anlände från en socialinspektör vid Ålands landskapsregering, som svar på mitt ärende angående det allmänna bostadsbidraget:


VA?? Efter mitt initiala möte med Ålands social- och miljöminister, Ca­rina Aaltonen, den 14.3, författade jag – på hennes uttryckliga upp­maning – en skrivelse till social- och miljöavdelningen. Enligt ministern skulle tillsynen av FPA åligga denna.

Samma dag anlände ett mejl från sagda avdelning, i vilket jag in­for­me­rades om att nähä, inte är det där man utövar tillsyn. Denna be­fogen­het har fr.o.m. 1.1.2014 överförts till Ålands miljö- och hälso­skydds­myn­dig­het, ÅMHM. Min skrivelse vidarebefordrades därför dit.

Addera dessutom vad som står i Ålands egen lagsamling, landskapslag (1975:63) om tillämpning av lagen om bostadsbidrag:


Klara besked där och på fastlandet ankommer tillsynen av FPA på full­mäktige för densamma. Detta fick jag efter ett par års virrande runt i pappers­ka­ru­sellen under våren veta direkt av republikens om­sorgs­mi­nis­ter, Su­san­na Huo­vinen.

Då så. Som det står i vår landskapslag ska därmed befogenheten att utöva tillsyn här på Åland inte vara FPA:s utan landskapsregeringens (i förlängningen ÅMHM).

Okej? Är ni med? Så hur tänker dom nu, där på landskapsregeringen, när de låter meddela att ärendet överförts till den myndighet vars för­valtning jag ifrågasätter?? Och att meddelandet dessutom kommer från en socialinspektör på socialvårdsbyrån, inte från ÅMHM, där ären­det, enligt meddelande från denna inspektörs chef (!), antas vara un­der behandling sedan mitten av mars.

Är det någon som fattar något överhuvudtaget? Jag gör det i alla fall inte. Lika bra att jag mejlar Aaltonen och hör mig för vad i helvete som pågår, inte sant?

F.ö. kan man ju även börja undra vad fan de egentligen håller på med i FPA:s fullmäktige, eftersom jag den 8.4 (!) mejlade hela skri­vel­se­bun­ten till dess ordförande Pentti Kettunen. Från honom, eller någon an­nan riksdagsman som är fullmäktigeledamot, har jag dock icke hört minsta pip.

Följdfråga pga ovan: hur kan någon ställa sig frågande till ett allt vi­dare utbrett politikerförakt ..?


Den observante noterar även att det i brevhuvudet står ”Sidnr 1(2)”. Men någon sida 2 fanns sannerligen inte med i kuvertet. Undrar vad som kan tänkas stå på det papperet ..?

win-win

0
0
JAG ANNONSERADE UTmina betongfundament som potentiella boj­stenar. Bättre att de kommer till någon praktisk nytta än att jag ställer mig och krossar dem med den inlånade släggan, tänkte jag. Och fick napp direkt!

Igår vinkade jag, ytterst lätt om hjärtat och utan en tår i ögonvrån, ett glatt farväl åt fanskapen. Det är otroligt vad tre starka män rustade med remmar, järnrör och en släpvagn kan åstadkomma!


Ett nytt område på gården har härmed frigjorts för trädgården. Hm, vad ska jag hitta på i detta hörnet då ..?

Knaskreativitet

0
0
PRECIS NÄR JAG skaffade fodralet till mobiltelefonen visste jag att det var ett korkat drag att välja ett vitt. Jovars, man ser det lättare i mörkret inuti en handväska eller ryggsäck, men ack så sjubbigt det blir.

Därför högg jag imorse en sprittusch och släppte loss all flower power jag har. Nu syns i alla fall inte de värsta fläckarna – och det är fr.o.m. nu garanterat ett one of a kind-fodral ;o)


RECEPT > Formgräddat surdegsbröd

0
0
AVSAKNADEN AV VÄRMEBÖLJOR denna sommar 2014 inbjuder istäl­let desto mer till produktion av hembakat. Igår blev det ett par form­gräddade surdegsbröd, som blev så goda att en halv limpa försvann i ett nafs.

Utgångspunkten var som vanligt ”man tager vad man haver” och re­sul­tatet blev över förväntan.


Du behöver (för ett bröd):

För degvätskan ...
12,5 g färskjäst (dvs 1/4 av ett paket)
1,5 dl vetesurdeg
3 dl uppkokt, avsvalnat vatten (för bättre jäsning; minskar klormängden)

För smaken ...
1 msk pumpakärnor
1 msk torkade nässlor
1 msk hela gojibär
1 msk torkade äppelringar klippta i små bitar
1 msk kallpressad rapsolja
1 msk gott havssalt

För konsistensen ...
1 dl fullkornsrågsikt (= finmalet fullkornsrågmjöl)
c. 8 dl specialvetemjöl (volymen varierar med fuktighets-%)

Gör så här:

Klä en avlång brödform med bakplåtspapper eller använd ännu hellre en med non stick-beläggning.

Rör ihop degvätskan. Pytsa i smaksättningen, rågmjölet och lejon­par­ten av vetemjölet. Knåda ihop och arbeta därefter in mer av vete­mjö­let tills din deg är smidig i konsistensen och slutar kladda. Knåda se­dan 5 minuter i maskin, för hand minst 10. Därefter tillsätter du saltet och fortsätter knåda degen lika länge till.

Lägg degen i din brödform, pudra vetemjöl över och ställ brödet att jäsa under en ren handduk i rumstemperatur. Det ska jäsa till dubbel storlek och det tar 2-3 timmar. Håll dock lite koll på det hela, för en bröddeg mår aldrig bra om den får jäsa för länge! Det är färdigjäst när du försiktigt kan trycka på ytan med ett finger och gropen genast för­svinner igen.

Flytta gallret i din ugn till nedersta falsen och värm till 250°. Grädda i den här höga temperaturen i 5 minuter; det ger jäsningen en skjuts och får brödet att höja sig fint. Om du vill kan du spreja in lite vatten i ugnen, då får du en fin skorpa på ytan.

Sänk därefter temperaturen till 220-225°, öppna ugsluckan och släpp ut överskottsfukt och fortsätt sedan gräddningen i ungefär 20 minuter. För bästa resultat sticker du in en digital stektermometer mitt i brödet när du närmar dig slutet av gräddningstiden. Innertemperaturen ska vara 96° när brödet är färdigt.

Ta brödet ur formen och låt det svalna på ett galler.

Om att gympa hjärnan

0
0
JAG HAR AV någon anledning helt slutat lösa korsord. Kanske för att jag inte klarar av att sitta stilla så länge? Al­fapet eller Trivial Pursuit spelar jag inte heller numera, eftersom jag saknar motspelare. Men något måste man ju göra för att hålla hjärnkontoret på alerten! När Lilla A introducerade mig till Quizkampen högg jag därför direkt.

För några dagar sedan var det dags för nästa steg i min utveckling, när jag installerade appen med spelet 2048. Detta är ett enmansspel, som går ut på att para ihop lika stora siffror med varandra som adde­ras till en ny siffra. Målet är att komma till summan 2048 eller mer. Inte alldeles lätt och t.v. har jag inte kommit längre än till 1024 :o/


Men tro nu för den skull inte att jag blivit så pass modern att jag sitter med mobilen som fastvuxen i vänsterhanden hela dagarna! Nä, det är fortfarande utomhusliv och trädgården som vinner i längden. Snart slår t.ex. pionerna ut, en höjdpunkt på sommaren som jag otåligt väntar på varje år.

Redan igår hittade jag en riktigt fläskig, sprickfärdig knopp som fick in­gå i sommarbuketten i köksfönstret. Vädret må vara som det är, men blommorna blommar i alla fall :o)


Idag är det f.ö. så gott som vindstilla. Månntro man kan lägga bort tjockvästen när man ska vara ute och dona ..? Fast inatt dök ter­mo­me­tern ner under 4°! Vilken juni månad, va?
Viewing all 734 articles
Browse latest View live