PÅ MÅNDAG SKA det alltså ske. Något i den här stilen hade jag tänkt mig. Vad tror ni, blir det okej på en tant på 50+ ..?
![]()
Om det där med att klippa sig
↧
↧
Om att det alltid tar slut när det är som roligast
IGÅR HADE VI det årliga evenemanget Kulturnatten här i Mariehamn. Därmed kan jag bocka av ännu en tillställning det här året som jag inte bevistat. Istället var S och jag matkulturella på min gård. Medan skymningen alltför snabbt övergick i nattmörker eldade jag upp lite nedfallna grankottar och vi tog tillfället i akt att grilla korv över glöden i eldgrytan.
Det är definitivt en föraning om höst nu. Så jäkla trist! Och så typiskt, att det är just nu som all krukplanterad sommarblomning är som allra, allra finast. Rucklets terrass får alltid en sorts medelhavsaktig feeling vid den här tidpunkten på sensommaren. Eller kanske något av southern California ..?
![]()
Samtidigt som jag för ett par dagar sedan planterade ut de förkultiverad höstsalladerna och ett antal plantor rättika i en av pallkragarna kunde jag vända mig om och i låddan intill plocka åt mig prima vaxbönor och sockerärtskidor.
Nästa år – om jag lever så länge – ska jag odla mycket mer vaxbönor, för det är så himla bra att ha mängder i frysen till vintern. Bara en squashplanta men massor av bönor, så ska det bli!
![]()
Idag regnar det och känns verkligt höstlikt. Rentav smådeppigt, om jag ska vara ärlig.
Men tack, hörni, för alla kommentarer på mitt påskissade frisyrbyte! Det känns betryggande att ingen tills vidare förfasat sig och tyckt att idén är helt befängd. Och när t.o.m. klippmästaren själv tycker att det kan bli bra, då är det faktiskt bara att tuta och köra :o)
Hur jag kom fram till att det ska bli just en pixieklippning kan du se om du klickar HÄR.
Det är definitivt en föraning om höst nu. Så jäkla trist! Och så typiskt, att det är just nu som all krukplanterad sommarblomning är som allra, allra finast. Rucklets terrass får alltid en sorts medelhavsaktig feeling vid den här tidpunkten på sensommaren. Eller kanske något av southern California ..?
Samtidigt som jag för ett par dagar sedan planterade ut de förkultiverad höstsalladerna och ett antal plantor rättika i en av pallkragarna kunde jag vända mig om och i låddan intill plocka åt mig prima vaxbönor och sockerärtskidor.
Nästa år – om jag lever så länge – ska jag odla mycket mer vaxbönor, för det är så himla bra att ha mängder i frysen till vintern. Bara en squashplanta men massor av bönor, så ska det bli!
Idag regnar det och känns verkligt höstlikt. Rentav smådeppigt, om jag ska vara ärlig.
Men tack, hörni, för alla kommentarer på mitt påskissade frisyrbyte! Det känns betryggande att ingen tills vidare förfasat sig och tyckt att idén är helt befängd. Och när t.o.m. klippmästaren själv tycker att det kan bli bra, då är det faktiskt bara att tuta och köra :o)
Hur jag kom fram till att det ska bli just en pixieklippning kan du se om du klickar HÄR.
↧
Om att tänka framåt
FÖRSTA TOMATEN ÄR skördad! Och slaktad. Nästa vår ska jag nämligen så bara egna frön och då gäller det att ta tillvara det bästa ämnet som året producerat. Det vill säga det som mognat först, är felfritt och vars anlag man vill föra vidare.
Så ut med kärnorna, ner med dem i en glasburk, lite vatten på, skaka om och låt stå 3-4 dagar tills den geléaktiga massa som omsluter varje frö har lösts upp. Sen är det bara att skölja av, lägga på tork och förvara torrt, svalt och mörkt tills det är dags att driva upp nya tomatplantor. Lätt som en plätt!
![]()
Samma sak kommer jag att göra med ett pampigt exemplar av slanggurka i Glaspalatset. Frögurkan börjar bli jättelik och gulnar fint. Det planerade kejsarsnittet närmar sig! Gurkans frön behandlar man på samma sätt som tomatens.
Av mina två sorters bifftomanter är 'Black Russian' den som är först ut att mogna. Samma behandling väntar där, liksom även för de gula, plommonformade körsbärstomaterna.
![]()
Inte nog med att jag girigt tar tillvara sånt som vuxit i Glaspalatset eller på egen gård – jag ränner på stan och förser mig också! Igår kväll tog P och jag vår första promenad på länge. På något sätt fastnade det under vägen både det ena och det andra i mina fingrar ...
Jag har aldrig försökt föröka pion från frö tidigare, så det ska bli kul att försöka. Detsamma gäller daglilja. Det här är en helgul sort, förresten, men vad pionen har för färg har jag inte en aaning om, haha! Sippan minns jag att jag såg när den blommade i början av sommaren och jag tycker mig minnas att den var vit, men om den gror blir det kanske en överraskning det med.
![]()
Inför middagsbekymret igår rotade jag runt i mitt kylskåp. Inklämd mellan burkar med inlagda rödbetor, äppelmos och lastgamla surdegar hittade jag till min förvåning en burk Kesella. Bäst före 13.05.2013, så det var med viss bävan jag rev av folien. Men ser man på! Färsk och fin som om den plockats från kyldisken igår :o)
![]()
Med en nyskördad gurka på dryga halvkilot blev detta arkeologiska fynd en rejäl sats tsatsiki. Och att det var lördag igår bekom mig inte mycket. Framlever man sina dagar som mer eller mindre eliteremit är det inte någon egentlig skillnad mellan helg och söcken. Så middagen blev enklast möjliga: några kokta knackkorvar, egen mandelpotatis och en rejäl hög al dente- kokta ärtskidor och vaxbönor. Med tsatsikin till blev det riktigt gott.
![]()
Fan vet, om det inte borde klassas som riktigt nyttigt också?
Så ut med kärnorna, ner med dem i en glasburk, lite vatten på, skaka om och låt stå 3-4 dagar tills den geléaktiga massa som omsluter varje frö har lösts upp. Sen är det bara att skölja av, lägga på tork och förvara torrt, svalt och mörkt tills det är dags att driva upp nya tomatplantor. Lätt som en plätt!
Samma sak kommer jag att göra med ett pampigt exemplar av slanggurka i Glaspalatset. Frögurkan börjar bli jättelik och gulnar fint. Det planerade kejsarsnittet närmar sig! Gurkans frön behandlar man på samma sätt som tomatens.
Av mina två sorters bifftomanter är 'Black Russian' den som är först ut att mogna. Samma behandling väntar där, liksom även för de gula, plommonformade körsbärstomaterna.
Inte nog med att jag girigt tar tillvara sånt som vuxit i Glaspalatset eller på egen gård – jag ränner på stan och förser mig också! Igår kväll tog P och jag vår första promenad på länge. På något sätt fastnade det under vägen både det ena och det andra i mina fingrar ...
Jag har aldrig försökt föröka pion från frö tidigare, så det ska bli kul att försöka. Detsamma gäller daglilja. Det här är en helgul sort, förresten, men vad pionen har för färg har jag inte en aaning om, haha! Sippan minns jag att jag såg när den blommade i början av sommaren och jag tycker mig minnas att den var vit, men om den gror blir det kanske en överraskning det med.
Inför middagsbekymret igår rotade jag runt i mitt kylskåp. Inklämd mellan burkar med inlagda rödbetor, äppelmos och lastgamla surdegar hittade jag till min förvåning en burk Kesella. Bäst före 13.05.2013, så det var med viss bävan jag rev av folien. Men ser man på! Färsk och fin som om den plockats från kyldisken igår :o)
Med en nyskördad gurka på dryga halvkilot blev detta arkeologiska fynd en rejäl sats tsatsiki. Och att det var lördag igår bekom mig inte mycket. Framlever man sina dagar som mer eller mindre eliteremit är det inte någon egentlig skillnad mellan helg och söcken. Så middagen blev enklast möjliga: några kokta knackkorvar, egen mandelpotatis och en rejäl hög al dente- kokta ärtskidor och vaxbönor. Med tsatsikin till blev det riktigt gott.
↧
Sunny side up
MITT NATTLÄGER ANGRÄNSAR till en korridorstump, som i sin tur angränsar till köket. Dörren dit har jag lyft av och dörren till sovrummet vill jag av någon outgrundlig anledning inte ha stängd när jag sover.
Köksfönstret vetter mot öster. I öster går solen upp och när den nått över hustaken gassar den rakt in i mitt sovrum ... och jag vaknar. Mitt på sommaren kan det vara lite irriterande att bli väckt så himla tidigt som vid soluppgången, men samtidigt är det skönt. Det är ju liksom naturens egen väckarklocka som säger: Wakey, wakey! Opp och hoppa, nu börjar första dagen på resten av ditt liv!
Slutsats: jag skulle nog vara betjänt av en s.k. wake up-lampa under vinterhalvåret.
![]()
Någon som verkligen har vaknat upp – eller kanske snarare vägrat gå och lägga sig – är den enda, lilla violplanta jag tidigt på säsongen kostade på mig till korgen med sommarblommor vid ytterdörren.
När allt det övriga vissnat bort fanns det fortfarande liv i violen, så jag klippte bort allt gängligt och planterade om den i en egen kruka. Och titta bara, här går blomningen igång igen för fulla muggar!
![]()
Blommar upp hoppas jag att jag gör själv efter min rendez-vous med min frisör om knappt två timmar. Men det är förmodligen att hoppas på för mycket. Fast det där att bli lite ompysslad en stund – även om det sker mot betalning – är förstås aldrig fel. Det har varit mycket för lite av den saken det senaste decenniet och innan dess var det inte heller något överflöd av den varan.
Sånt är Livet. Man föds ensam, man dör detsamma och transportsträckan däremellan är inte mycket att hänga i julgranen den heller. Faktiskt inte olikt en IKEA-möbel, när jag tänker efter! Med tag själv-lager och en oherrans massa bök med att få ihop delarna med varandra – och alltid är det någon skruv eller något beslag som saknas.
Glömmer man dessutom bort att efterdra konstruktionen efter ett tag, vilket man alltid gör, blir den rätt så vinglig med åren ...
Köksfönstret vetter mot öster. I öster går solen upp och när den nått över hustaken gassar den rakt in i mitt sovrum ... och jag vaknar. Mitt på sommaren kan det vara lite irriterande att bli väckt så himla tidigt som vid soluppgången, men samtidigt är det skönt. Det är ju liksom naturens egen väckarklocka som säger: Wakey, wakey! Opp och hoppa, nu börjar första dagen på resten av ditt liv!
Slutsats: jag skulle nog vara betjänt av en s.k. wake up-lampa under vinterhalvåret.
Någon som verkligen har vaknat upp – eller kanske snarare vägrat gå och lägga sig – är den enda, lilla violplanta jag tidigt på säsongen kostade på mig till korgen med sommarblommor vid ytterdörren.
När allt det övriga vissnat bort fanns det fortfarande liv i violen, så jag klippte bort allt gängligt och planterade om den i en egen kruka. Och titta bara, här går blomningen igång igen för fulla muggar!
Blommar upp hoppas jag att jag gör själv efter min rendez-vous med min frisör om knappt två timmar. Men det är förmodligen att hoppas på för mycket. Fast det där att bli lite ompysslad en stund – även om det sker mot betalning – är förstås aldrig fel. Det har varit mycket för lite av den saken det senaste decenniet och innan dess var det inte heller något överflöd av den varan.
Sånt är Livet. Man föds ensam, man dör detsamma och transportsträckan däremellan är inte mycket att hänga i julgranen den heller. Faktiskt inte olikt en IKEA-möbel, när jag tänker efter! Med tag själv-lager och en oherrans massa bök med att få ihop delarna med varandra – och alltid är det någon skruv eller något beslag som saknas.
Glömmer man dessutom bort att efterdra konstruktionen efter ett tag, vilket man alltid gör, blir den rätt så vinglig med åren ...
↧
Före vs Efter
HU, VAD ÄR det där för gammal häxa?! Henne skulle man ju kunna använda för att skrämma skiten ur olydiga ungar. – (irriterat) Om du inte ögonaböj lägger undan din iPhone nu medan vi äter så kommer Ruckelhäxan och tar dig inatt när du sover!
Eller varför inte skicka kärringen på en tät, gammal onkel, för att ge den naturliga avgången en hjälpande hand? – (med illa dold förtjusning) Syster, syster, det hörs ett entonigt pip från den där apparaten och inte ska det väl vara en spikrak linje på den där skärmen!
↧
↧
Shit happens. Bokstavligen.
IGÅR VAR DET en sådan dag då jag skulle köra en sällsynt maskin tvätt. Glad i hågen traskade jag med min tvättkorg trappan ner till tvättstugan. Inte fullt lika glad i hågen noterade jag att vattennivån i toalettstolen var osedvanligt låg.
Hm? Jomenvisst, dagen före hade det bubblat på ett obekant sätt i avloppet, när jag duschade i kabinen på våningen ovanför.
Hm... Läge för Operation Felsökning med andra ord, inte tvätt. Så jag tryckte på spolknappen, som liksom är Steg 1 när det är för lite vatten i toaskålen. Fasa! Vattennivån steg och steg ... och STEG!
Va ..?! Hur kan det bli stopp i husets allra nyaste toa, som dessutom har kortast möjliga, raka avloppsrör före anslutningen till stammen i marken på utsidan?! En toa som dessutom används mycket sporadiskt, eftersom den befinner sig i bastu/tvättstuga, och där jag såvitt jag kan minnas varken spolat ner frottébadlakan eller fartrandiga kalsonger.
Hm??
Steg 2: spolning av vatten i handfatet, som är följande avloppsanhalt inåt. Samma sak där. Golvbrunnen, dit avloppet går, bräddfylldes.
Steg 3: vatten via handfatet + samtidig spolning i toaletten fick som påföljd att avloppsvatten backade upp genom brunnen, liksom även i brunnen på andra sidan om toan, den i bastun, som är den sista innan röret passerar husväggen.
Men va᾿ faa-an?!?
Steg 4: akut telefonkonsultation med min vanliga rörmokare, som [naturligtvis!] alldeles nyss sålt bort sina rensdon, men som gav mig namnet på killen som köpt grejorna av honom. Samtal till denne, som stod mitt i en installation av en septiktank och skulle lossa först följande morgon. Det är då man säger: Scheisse!– med eftertryck, vilket f.ö. torde vara ett ytterst lämpligt kraftuttryck i situationer som denna.
Därefter råkade jag kasta ett öga ut på gården, som jag gör lite då och då för att beundra min ägor ;o) Ööh?!? Gruset runt inspektionsbrunnen precis utanför huset var dyngblött! Av avloppsvatten, skulle det visa sig, när jag rusat en våning ner och på utvägen greppat första, bästa verktyg att lyfta av det tunga metallocket med. Riktigt prima avloppsvatten, med halvupplöst toapapper och allt.
Bingo ...
Nytt telefonsamtal till killen med rensutrustningen. Hej igen! Hörru, du kan nog glömma den här tanten imorgon, för det här nog inget jobb för en enkel rensvajer. Det här är ett fall för VA-verket på Mariehamns stad.
Ännu ett telefonsamtal. Nu till arbetsledaren på VA-verket, som [naturligtvis!] inte svarade. Istället bröt växeln in och försökte förena mig till en annan, som inte svarade han heller, och så till en tredje. Denne var som tur var inte långt borta och infann sig inom några korta minuter på the scene of the crime.
Oj då! sa han, när han klev ur bilen, och gjorde sedan själv fåfänga försök att få tag på kollegor på verket. Inga svar, förstås. Istället ringde denne handlingens man raskt in en sug- & blåsbil från Ålands Renhållning, som även den – till min förvåning – backade in på gården efter bara två röda.
![]()
Efter en del sug och en hel del blås släppte totalstoppet, men hur det kunnat uppstå återstår ännu att bena ut. Jag har visserligen haft konstigheter med avloppet förut, i form av uppressat avloppsvatten i en toa på bottenvåningen, utsuget vatten i en annan och avskyvärd lukt i badrummet på övre våningen. Regelbundet de första åren efter köpet, nästan aldrig under de senare.
Med detta facit på hand vill jag påstå, att VA-verkschefens försök att skylla problemen på att husets avluftning inte fungerar som den ska är skrattretande. Eller så är Rucklet kanske som en gammal reptil, som kan reparera sig själv, så där som en ny svans växer ut på en ödla om hon tappar den hon har?
Nej, knappast. Det är något lurt med avloppssystemet runt Rucklet, därom råder inga tvivel. Särskilt inte om man adderar följande två faktum: killen från VA-verket sa igår, att den lastgamla huvudstammen (på vilken min avloppsgren är kopplad) är seriöst överbelastad i och med att belastningen från en växande industri ökat, och den arbetsledare som sedermera ringde upp mig berättade lika glatt han, att reningsverket inte har kapacitet att ta emot allt avloppsvatten när det uppstår belastningstoppar.
Jojo, där ser man! Lägg ihop 1 och 1 så blir det stopp. Och det är ingen väl förborgad hemlighet att Mariehamns stad har en ansträngd ekonomi. Det är därför inte svårt att begripa, att man i alla tänkbara och otänkbara situationer gör vad man kan för att skjuta över ansvaret på invånarnivå istället. Så, tja, det är väl lika bra att Ruckelhäxan slipar sablarna för att vara redo för en ny fajt, för nu ska det gissningsvis bråkas om huruvida felet är mitt, dvs fastighetsägarens, eller stadens. Men beware, för hos den här tantadoran kan man inte sälja in vilket skitprat som helst!
***
Första laddningen egna tomatfrön är torkad och klar för deponi till nästa vår. Från en enda, liten körsbärstomat fick jag 30 frön, så varför köpa en dyr påse i trädgårdsbutiken ..?
![]()
Hm? Jomenvisst, dagen före hade det bubblat på ett obekant sätt i avloppet, när jag duschade i kabinen på våningen ovanför.
Hm... Läge för Operation Felsökning med andra ord, inte tvätt. Så jag tryckte på spolknappen, som liksom är Steg 1 när det är för lite vatten i toaskålen. Fasa! Vattennivån steg och steg ... och STEG!
Va ..?! Hur kan det bli stopp i husets allra nyaste toa, som dessutom har kortast möjliga, raka avloppsrör före anslutningen till stammen i marken på utsidan?! En toa som dessutom används mycket sporadiskt, eftersom den befinner sig i bastu/tvättstuga, och där jag såvitt jag kan minnas varken spolat ner frottébadlakan eller fartrandiga kalsonger.
Hm??
Steg 2: spolning av vatten i handfatet, som är följande avloppsanhalt inåt. Samma sak där. Golvbrunnen, dit avloppet går, bräddfylldes.
Steg 3: vatten via handfatet + samtidig spolning i toaletten fick som påföljd att avloppsvatten backade upp genom brunnen, liksom även i brunnen på andra sidan om toan, den i bastun, som är den sista innan röret passerar husväggen.
Men va᾿ faa-an?!?
Steg 4: akut telefonkonsultation med min vanliga rörmokare, som [naturligtvis!] alldeles nyss sålt bort sina rensdon, men som gav mig namnet på killen som köpt grejorna av honom. Samtal till denne, som stod mitt i en installation av en septiktank och skulle lossa först följande morgon. Det är då man säger: Scheisse!– med eftertryck, vilket f.ö. torde vara ett ytterst lämpligt kraftuttryck i situationer som denna.
Därefter råkade jag kasta ett öga ut på gården, som jag gör lite då och då för att beundra min ägor ;o) Ööh?!? Gruset runt inspektionsbrunnen precis utanför huset var dyngblött! Av avloppsvatten, skulle det visa sig, när jag rusat en våning ner och på utvägen greppat första, bästa verktyg att lyfta av det tunga metallocket med. Riktigt prima avloppsvatten, med halvupplöst toapapper och allt.
Bingo ...
Nytt telefonsamtal till killen med rensutrustningen. Hej igen! Hörru, du kan nog glömma den här tanten imorgon, för det här nog inget jobb för en enkel rensvajer. Det här är ett fall för VA-verket på Mariehamns stad.
Ännu ett telefonsamtal. Nu till arbetsledaren på VA-verket, som [naturligtvis!] inte svarade. Istället bröt växeln in och försökte förena mig till en annan, som inte svarade han heller, och så till en tredje. Denne var som tur var inte långt borta och infann sig inom några korta minuter på the scene of the crime.
Oj då! sa han, när han klev ur bilen, och gjorde sedan själv fåfänga försök att få tag på kollegor på verket. Inga svar, förstås. Istället ringde denne handlingens man raskt in en sug- & blåsbil från Ålands Renhållning, som även den – till min förvåning – backade in på gården efter bara två röda.
Efter en del sug och en hel del blås släppte totalstoppet, men hur det kunnat uppstå återstår ännu att bena ut. Jag har visserligen haft konstigheter med avloppet förut, i form av uppressat avloppsvatten i en toa på bottenvåningen, utsuget vatten i en annan och avskyvärd lukt i badrummet på övre våningen. Regelbundet de första åren efter köpet, nästan aldrig under de senare.
Med detta facit på hand vill jag påstå, att VA-verkschefens försök att skylla problemen på att husets avluftning inte fungerar som den ska är skrattretande. Eller så är Rucklet kanske som en gammal reptil, som kan reparera sig själv, så där som en ny svans växer ut på en ödla om hon tappar den hon har?
Nej, knappast. Det är något lurt med avloppssystemet runt Rucklet, därom råder inga tvivel. Särskilt inte om man adderar följande två faktum: killen från VA-verket sa igår, att den lastgamla huvudstammen (på vilken min avloppsgren är kopplad) är seriöst överbelastad i och med att belastningen från en växande industri ökat, och den arbetsledare som sedermera ringde upp mig berättade lika glatt han, att reningsverket inte har kapacitet att ta emot allt avloppsvatten när det uppstår belastningstoppar.
Jojo, där ser man! Lägg ihop 1 och 1 så blir det stopp. Och det är ingen väl förborgad hemlighet att Mariehamns stad har en ansträngd ekonomi. Det är därför inte svårt att begripa, att man i alla tänkbara och otänkbara situationer gör vad man kan för att skjuta över ansvaret på invånarnivå istället. Så, tja, det är väl lika bra att Ruckelhäxan slipar sablarna för att vara redo för en ny fajt, för nu ska det gissningsvis bråkas om huruvida felet är mitt, dvs fastighetsägarens, eller stadens. Men beware, för hos den här tantadoran kan man inte sälja in vilket skitprat som helst!
Första laddningen egna tomatfrön är torkad och klar för deponi till nästa vår. Från en enda, liten körsbärstomat fick jag 30 frön, så varför köpa en dyr påse i trädgårdsbutiken ..?
↧
Ruckelhäxan Goes Pro
ÅTER EN SKITMORGON med fastande laboratorieprover. På grund av sockerdrickan jag har i underkropp och överarmar framför allt när jag lagt mig för natten har blodhunden i läkarrock än en gång vänt utredningskompassen i en ny riktning: restless legs, RLS.
Så här kollas nu B12-vitamin, järn, ferritin, folsyra, homocystein och vad det nu var till. Jeesus, Maria och alla andra ... *suckar tungt* Men visst, jag har en lång lista med symptom som alldeles utmärkt går att sammanknippa med den diagnosen ... också. Jaja, snart är det bara slut kvar av den här tanten :o/
Nåja, nog om den saken. Istället ska jag visa den senaste smarta prylen i min samling: Pro-Seedern jag sniffade mig fram till på nääätet. Det finns en uppsjö sådosor och -sprutor, men ingen av dem har fått riktigt bra kritik, medan däremot den här, som man suger upp ett frö i taget med, verkar som en fiffig uppfinning:
![]()
För mera sådd ska det bli nästa år, om jag fortfarande är i form för odlande! Det bor en så ojämförlig lycka i att kunna gå ut och hämta pinfärska, fina grönsaker på egen gård, så nästa år ska det bli två pallkragsodlingar till.
Kolla bara vad jag tog in igår:
![]()
Squashen vägde hela 2,41 kg och har fått växa sig så gigantisk för att det skulle bildas fullgångna frön, som jag nu tagit tillvara inför nästa sådd. Slanggurkan håller sig inte på en fläck innanför EU:s krav på rätlinjighet, men smaken är sjufalt den som köpegurkor har. Detsamma gäller frilandsmodellen, som tyvärr inte ger någon större skörd, eftersom plantorna växer just på friland i min sandiga och magra jordmån.
Morötterna som odlats i låda är så felfria som det bara går att önska sig. Eftersom de grott och tillvuxit under ett skyddande lock av fiberduk har inte den förhatliga morotsflugan sluppit till i år. Och så min första bifftomat av sorten 'Black Russian', som blev en del av gårdagens vegetariska pastasås. Fast först efter att jag krafsat åt mig fröna förstås! :o)
Annars inga omvälvande nyheter den här dagen. För till sådana räknas knappast att jag imorse konstaterade att jag tappat tre kilo i vikt sedan försommaren. Inte bra. Inte bra alls.
Så här kollas nu B12-vitamin, järn, ferritin, folsyra, homocystein och vad det nu var till. Jeesus, Maria och alla andra ... *suckar tungt* Men visst, jag har en lång lista med symptom som alldeles utmärkt går att sammanknippa med den diagnosen ... också. Jaja, snart är det bara slut kvar av den här tanten :o/
Nåja, nog om den saken. Istället ska jag visa den senaste smarta prylen i min samling: Pro-Seedern jag sniffade mig fram till på nääätet. Det finns en uppsjö sådosor och -sprutor, men ingen av dem har fått riktigt bra kritik, medan däremot den här, som man suger upp ett frö i taget med, verkar som en fiffig uppfinning:
För mera sådd ska det bli nästa år, om jag fortfarande är i form för odlande! Det bor en så ojämförlig lycka i att kunna gå ut och hämta pinfärska, fina grönsaker på egen gård, så nästa år ska det bli två pallkragsodlingar till.
Kolla bara vad jag tog in igår:
Squashen vägde hela 2,41 kg och har fått växa sig så gigantisk för att det skulle bildas fullgångna frön, som jag nu tagit tillvara inför nästa sådd. Slanggurkan håller sig inte på en fläck innanför EU:s krav på rätlinjighet, men smaken är sjufalt den som köpegurkor har. Detsamma gäller frilandsmodellen, som tyvärr inte ger någon större skörd, eftersom plantorna växer just på friland i min sandiga och magra jordmån.
Morötterna som odlats i låda är så felfria som det bara går att önska sig. Eftersom de grott och tillvuxit under ett skyddande lock av fiberduk har inte den förhatliga morotsflugan sluppit till i år. Och så min första bifftomat av sorten 'Black Russian', som blev en del av gårdagens vegetariska pastasås. Fast först efter att jag krafsat åt mig fröna förstås! :o)
Annars inga omvälvande nyheter den här dagen. För till sådana räknas knappast att jag imorse konstaterade att jag tappat tre kilo i vikt sedan försommaren. Inte bra. Inte bra alls.
↧
Om att fröjda sig åt det lilla
HERREGUD, SÅ FJOLLIG man kan bli med åren ... T.ex. visste jag inte till mig i förrgår, när jag upptäckte att mina änglavingar (fläckbegonia, Begonia maculata) har prytt sig med blommor. Tantvarningarna kommer således inte bara i spridda skurar nuförtiden. Nä, minsann! Det är tammefan så att det ösregnar nästan alla dagar, så är det.
Jag har redan ett tag lagt märke till att jag lite för ofta har en tendens att börja meningar med: Ja, annat var det när jag var ung, för då ... Och uttrycket Det var bättre förr har blivit så vanligt förekommande i min vokabulär, att jag seriöst funderar på om jag ska ta och brodera mig en väggbonad med texten.
Dagen ser ut att bli en lika hopplös sådan som den igår, med gungeligung-gung i skallen heela långa dagen, konstant värk i vaderna och pirr i underkropp och armar om jag lägger mig platt för att motverka sjögången. Och som en extra guldkant en liten, liten huvudvärk som gör sig påmind från arla morgonstund till sena kvällen. Fröjdefullt så det förslår :o/ Om inte läkarvetenskapen snart kommer underfund med vad allt som är knas med mig, ja, då blir jag knasig!
En sån tur att jag bakade en sats muffins i förrgår kväll, för då finns det åtminstone någonting att trösta sig med. Mina mandelmuffins utgår från receptet för chokladmuffins, med den enda skillnaden att kakaon är utbytt mot mandelmjöl istället.
Simma lugnt, hörni! Det tänker jag göra. Sängbottencrawl av olympiska mått verkar det som.
↧
Orkar ni dra lite till?
FÖR ETT TAG sedan tiggde jag om draghjälp för mitt tävlingsbidrag i en bildtävling anordnad av finska tidskriften Kodin Kuvalehti. Det man kan vinna är en de luxe-kaffemaskin av märket Nespresso, som jag, som den kaffemoster jag är, inte skulle ha något emot att äga – och tack för all välvillig assistans, so far!
Nu har jag skickat in några tävlingsbilder till och räcker därför fram håven än en gång. Så hörni, klicka på respektive bild för att flytta er till dess tävlingssida. Peka sen på fotot där och klicka på Tykkää (svenska: Gilla) i bildens nedre, vänstra hörn , så förbättrar ni era chanser att bli bjudna på riktigt de luxe-kaffe hos mig när ni hälsar på :o)
Första bilden deltar i kategorin Mansikkaherkku (svenska: Jordgubbsdelikatess) och är ett collage av bilder av den tårta jag gjorde åt M när han nyligen fyllde 50:
![]()
Kategorin för den andra bilden är Lempikori (svenska: Älsklingskorg). Bilden är tagen i den åländska skärgården och föreställer en korg av pil, som jag faktiskt knåpat ihop med mina egna små fingrar för ett antal år sedan, när jag gick en veckoslutskurs i pilflätning:
![]()
Den tredje är ur kategorin Auton avaimenperä (svenska: Bilens nyckelring). Röda Farans reservnyckel sitter på en nyckelring med en knop av modellen apnäve, som jag någon gång gjort av s.k. märling (en sorts tjärat snöre):
![]()
Visst är det så att man nästan kan känna doften av nybryggt kaffe? Haha!
Nu har jag skickat in några tävlingsbilder till och räcker därför fram håven än en gång. Så hörni, klicka på respektive bild för att flytta er till dess tävlingssida. Peka sen på fotot där och klicka på Tykkää (svenska: Gilla) i bildens nedre, vänstra hörn , så förbättrar ni era chanser att bli bjudna på riktigt de luxe-kaffe hos mig när ni hälsar på :o)
Första bilden deltar i kategorin Mansikkaherkku (svenska: Jordgubbsdelikatess) och är ett collage av bilder av den tårta jag gjorde åt M när han nyligen fyllde 50:
Kategorin för den andra bilden är Lempikori (svenska: Älsklingskorg). Bilden är tagen i den åländska skärgården och föreställer en korg av pil, som jag faktiskt knåpat ihop med mina egna små fingrar för ett antal år sedan, när jag gick en veckoslutskurs i pilflätning:
Den tredje är ur kategorin Auton avaimenperä (svenska: Bilens nyckelring). Röda Farans reservnyckel sitter på en nyckelring med en knop av modellen apnäve, som jag någon gång gjort av s.k. märling (en sorts tjärat snöre):
Visst är det så att man nästan kan känna doften av nybryggt kaffe? Haha!
↧
↧
Smått, gott och larvigt
IGÅR HADE VÄNINNAN S födelsedag och bjöd på fika på kvällen. Eftersom jag tidigare på dagen förgäves försökt få henne över på besök på fika hos mig, för att få gratulera och bjuda på muffins, så fick jag lov att revidera min plan. Sagda muffins fick i uppochnerläge bli en jordgubbstårta av minimodellen istället, som i sin tur blev en födelsedagspresent i all enkelhet.
![]()
Tanken var att den skulle dekoreras med rött och grönt tårtpynt. Men när jag inventerade lagret visade det sig att det förutom rött var blått, inte grönt, jag hade i skåpet. Så då bidde det bara rött, eftersom det jag har här på tummen inteär producerat av Dr. Oetker:
![]()
Det är vad de &#¤$@%, lurviga larverna här nedan klämmer ur sig om man plockar dem från slingerkrassen på terrassen, som de i förskräckande antal och med häpnadsväckande effektivitet håller på att glufsa i sig. Ja, krassen alltså, inte terrassen. Det blev lite syftningsfel där.
![]()
På försommaren var samma krasseplanta full med illgröna små larvuslingar. Dem blev jag av med efter idogt sprutande med såpsprit, men nu är jag alltså hemsökt av den här varianten istället :o/ Fast snygga är de faktiskt! Kunde nästan ha fungerat som tårtpynt ;o)
PS. Pusha gärna för mina tävlingsbilder, om du inte redan gjort det. Tid finns ännu till den 4.9. Tack på förhand!
Tanken var att den skulle dekoreras med rött och grönt tårtpynt. Men när jag inventerade lagret visade det sig att det förutom rött var blått, inte grönt, jag hade i skåpet. Så då bidde det bara rött, eftersom det jag har här på tummen inteär producerat av Dr. Oetker:
Det är vad de &#¤$@%, lurviga larverna här nedan klämmer ur sig om man plockar dem från slingerkrassen på terrassen, som de i förskräckande antal och med häpnadsväckande effektivitet håller på att glufsa i sig. Ja, krassen alltså, inte terrassen. Det blev lite syftningsfel där.
På försommaren var samma krasseplanta full med illgröna små larvuslingar. Dem blev jag av med efter idogt sprutande med såpsprit, men nu är jag alltså hemsökt av den här varianten istället :o/ Fast snygga är de faktiskt! Kunde nästan ha fungerat som tårtpynt ;o)
PS. Pusha gärna för mina tävlingsbilder, om du inte redan gjort det. Tid finns ännu till den 4.9. Tack på förhand!
↧
Ruckelhäxan river, röjer och retar sig på
VISST VAR DET en konstig sommar i år? Styva nordanvindar, torka och påfallande ont om både humlor, bin och fjärilar, och tomater som inte börjar rodna förrän i mitten av augusti ... och månadssmultron som börjar ge bär först mot slutet av samma månad. Så ska det ju inte vara :o/
Mitt enda egenplanterade äppelträd här på gården, Melonäpplet, ser lite lustigt ut just nu, besudlat med stenar fastknutna med tygtrasor, plasthinkar fyllda med sten och rep som är spända mot marken och ett intilliggande träd. Tja, vad gör man inte för att få sin vilja igenom? Tanken är, att med milt våld tvinga ner de större grenarna under horisontalplan, eftersom det är så som proffsen tycks göra för att få en god fruktsättning.
Fänkålen, odlad i en av mina pallkragar, kan jag inte klaga på i år! Den har vuxit kanonbra. Jag har bara fyra plantor, men det räcker för vinterns behov i och med att jag fryser in det dilliga också. Det är perfekt att krydda upp en tråkig soppa med!
![]()
I oktober ifjol kapade jag ner min rad med trädgårdshallon ända till marken, eftersom de vuxit uruselt och nätt och jämt gett ett par deciliter bär under sensommaren. Men den åtgärden har visat sig vara kvalificerat slöseri med kvinnokraft. Det här är nämligen all årstillväxt de behagat prestera:
![]()
Så nu är deras chans förbi! I lördags fick jag nog, tog Röda Faran och fräste iväg till min hovleverantör, Sandåsens handelsträdgård. Målmedvetet klev jag [med skygglapparna stadigt på] raka spåret till den plats där hallonplantorna var placerade och letade fram två fina exemplar.
Sorten är en korsning mellan vild- och trädgårdshallon, 'Maurin makea' (svenska: Mauris söta). Den ska dessutom var buskagebildande och inte ränna iväg på höjden, som hallon normalt brukar göra. Därmed ska den inte heller behöva bindas upp.
![]()
Och som de utmärkta människor de är, herr och fru Söderlund på Sandåsen, fick jag samtidigt adoptera tre plantor hasselört. De var de sista i lagret och hade redan förpassats till dödens väntrum, så en flyttning till Rucklet får väl ses som en form av konstgjord andning. Men pysslar jag om dem lite ska de kanske ta sig och trivas..?
![]()
Idag väntar mera trädgårdsarbete. På kvällskvisten igår tog jag mig för att börja föryngra gårdens gamla och mycket risiga syrenhäck. Tio centimeter över mark ska de grova stammarna kapas, så det kommer att se lite lustigt ut när all vegetation försvinner. Fast om det går som det ska, ska det inom tre-fyra år finnas en halvhög, tät syrenhäck igen. Så påstår proffsen i alla fall :o)
Sedan är det ju en ny vecka igen, med nya med- och motgångar. Bl.a. närmar JO sig med stormsteg en hittillsvarande behandlingstid på 600 dagar på mitt klagomål. Sexhundra!
Hade det gällt en riksdagsmans bilkörning under the influence hade det varit krigsrubriker i pressen och blåslampa i arslet på laglighetsövervakarna. Men i det här fallet, ett missförhållande som berör över 100.000 finländare, då råder det stiltje och medias representanter tiger still. Det minsta jag kan säga är: Skämmas borde ni, både potentater och press!
Mitt enda egenplanterade äppelträd här på gården, Melonäpplet, ser lite lustigt ut just nu, besudlat med stenar fastknutna med tygtrasor, plasthinkar fyllda med sten och rep som är spända mot marken och ett intilliggande träd. Tja, vad gör man inte för att få sin vilja igenom? Tanken är, att med milt våld tvinga ner de större grenarna under horisontalplan, eftersom det är så som proffsen tycks göra för att få en god fruktsättning.
Fänkålen, odlad i en av mina pallkragar, kan jag inte klaga på i år! Den har vuxit kanonbra. Jag har bara fyra plantor, men det räcker för vinterns behov i och med att jag fryser in det dilliga också. Det är perfekt att krydda upp en tråkig soppa med!
I oktober ifjol kapade jag ner min rad med trädgårdshallon ända till marken, eftersom de vuxit uruselt och nätt och jämt gett ett par deciliter bär under sensommaren. Men den åtgärden har visat sig vara kvalificerat slöseri med kvinnokraft. Det här är nämligen all årstillväxt de behagat prestera:
Så nu är deras chans förbi! I lördags fick jag nog, tog Röda Faran och fräste iväg till min hovleverantör, Sandåsens handelsträdgård. Målmedvetet klev jag [med skygglapparna stadigt på] raka spåret till den plats där hallonplantorna var placerade och letade fram två fina exemplar.
Sorten är en korsning mellan vild- och trädgårdshallon, 'Maurin makea' (svenska: Mauris söta). Den ska dessutom var buskagebildande och inte ränna iväg på höjden, som hallon normalt brukar göra. Därmed ska den inte heller behöva bindas upp.
Och som de utmärkta människor de är, herr och fru Söderlund på Sandåsen, fick jag samtidigt adoptera tre plantor hasselört. De var de sista i lagret och hade redan förpassats till dödens väntrum, så en flyttning till Rucklet får väl ses som en form av konstgjord andning. Men pysslar jag om dem lite ska de kanske ta sig och trivas..?
Idag väntar mera trädgårdsarbete. På kvällskvisten igår tog jag mig för att börja föryngra gårdens gamla och mycket risiga syrenhäck. Tio centimeter över mark ska de grova stammarna kapas, så det kommer att se lite lustigt ut när all vegetation försvinner. Fast om det går som det ska, ska det inom tre-fyra år finnas en halvhög, tät syrenhäck igen. Så påstår proffsen i alla fall :o)
Sedan är det ju en ny vecka igen, med nya med- och motgångar. Bl.a. närmar JO sig med stormsteg en hittillsvarande behandlingstid på 600 dagar på mitt klagomål. Sexhundra!
Hade det gällt en riksdagsmans bilkörning under the influence hade det varit krigsrubriker i pressen och blåslampa i arslet på laglighetsövervakarna. Men i det här fallet, ett missförhållande som berör över 100.000 finländare, då råder det stiltje och medias representanter tiger still. Det minsta jag kan säga är: Skämmas borde ni, både potentater och press!
↧
Slakthus 5
JAG HAR INTE haft mycket tid eller ork för datorhäng de senaste två dagarna, för det tar på en gammal och ledbruten att ägna sig åt skogsavverkning. Med äppelträdsbeskärningen i färskt minne bevarad i framför allt ryggslutet har tempot inte varit högt nu när syrenhäcken skulle ner.
Gnetat på som en letargisk bäver på överväxel har jag ändå gjort och tro’t den som vill, men här växte en bred rad med drygt tre meter höga syrener så sent som i förrgår:
![]()
Konrad har fått jobba för högtryck och spottat ur sig ett oräkneligt antal skottkärrslass med flis. Merparten har jag lagt i ett fettjockt lager runt mina nyplanterade hallonbuskar, för att göra vad jag kan för att förhindra ogräsinväxt. Plus att det ju hjälper till att hålla fukten kvar i den sandiga jorden.
Det ser väldigt naket och tomt ut just nu, och värre lär det bli när jag hunnit finlira med sekatör och gräsklippare, för alla vilsekomna stammar och rotskott ytterom min tomt ska bort innan jag är färdig. Men om några år – kanske tre med lite tur – borde återväxten ha nått någon sorts höjd igen och tar sig förhoppningsvis för att blomma också.
Om man tänker på att jag i oktober ifjol klippte ner en annan häck, den av Spiraea salicifolia, tio centimeter ovan jord och att den idag ser ut så här, då finns det ju hopp!
![]()
Och den kanadensiska solhatten bara blommar och blommar ... Nu har den blivit så reslig och tung av utslagna solar, att jag fått lov att slå ett rep runt midjan på ruggen och stötta upp den med en käpp. Klart maffig växt!
![]()
Gnetat på som en letargisk bäver på överväxel har jag ändå gjort och tro’t den som vill, men här växte en bred rad med drygt tre meter höga syrener så sent som i förrgår:
Konrad har fått jobba för högtryck och spottat ur sig ett oräkneligt antal skottkärrslass med flis. Merparten har jag lagt i ett fettjockt lager runt mina nyplanterade hallonbuskar, för att göra vad jag kan för att förhindra ogräsinväxt. Plus att det ju hjälper till att hålla fukten kvar i den sandiga jorden.
Det ser väldigt naket och tomt ut just nu, och värre lär det bli när jag hunnit finlira med sekatör och gräsklippare, för alla vilsekomna stammar och rotskott ytterom min tomt ska bort innan jag är färdig. Men om några år – kanske tre med lite tur – borde återväxten ha nått någon sorts höjd igen och tar sig förhoppningsvis för att blomma också.
Om man tänker på att jag i oktober ifjol klippte ner en annan häck, den av Spiraea salicifolia, tio centimeter ovan jord och att den idag ser ut så här, då finns det ju hopp!
Och den kanadensiska solhatten bara blommar och blommar ... Nu har den blivit så reslig och tung av utslagna solar, att jag fått lov att slå ett rep runt midjan på ruggen och stötta upp den med en käpp. Klart maffig växt!
↧
Helledudane!
GULLELENA, SOM ALLDELES nyssens skickade mig prima plantor av rankspenat, har gjort det igen! Idag hade jag nöjet att få sprätta ett tacknämligen fönsterlöst kuvert med de mest bedårande små plantor av hasselört :o)
![]()
Nio-tio stycken miniatyrer fanns det i försändelsens lilla bukett, så små att jag hoppas att jag inte tappar bort dem i rabatten ... Tackar allra ödmjukast, Lena! Hoppas att jag en vacker dag får möjlighet att återgälda din vänlighet och generositet.
Ikväll håller jag mig fåordig. Efter tredje dagen i kamp med den gamla syrenhäcken är jag nu mer än slut. Lessen att jag just nu inte orkar med att titta in hos er andra och klämma till med några eleganta kommentarer. Men nu, nu tar jag definitivt kväll.
Nio-tio stycken miniatyrer fanns det i försändelsens lilla bukett, så små att jag hoppas att jag inte tappar bort dem i rabatten ... Tackar allra ödmjukast, Lena! Hoppas att jag en vacker dag får möjlighet att återgälda din vänlighet och generositet.
Ikväll håller jag mig fåordig. Efter tredje dagen i kamp med den gamla syrenhäcken är jag nu mer än slut. Lessen att jag just nu inte orkar med att titta in hos er andra och klämma till med några eleganta kommentarer. Men nu, nu tar jag definitivt kväll.
↧
↧
Bäddat i tv-soffan!
IKVÄLL SKA JAG inte lägga mig tidigt. Ikväll ska jag se på tv.
![]()
Obs! Fotot av tv-tablån är från en av våra lokaltidningar här på Åland. Programtiderna är därmed angivna i finsk tid (GMT +2:00).
Obs! Fotot av tv-tablån är från en av våra lokaltidningar här på Åland. Programtiderna är därmed angivna i finsk tid (GMT +2:00).
↧
Det går inte alltid som man tänkt sig
GÅRDAGSPLANEN VAR ATT jag skulle se första avsnittet av nya serien Arga doktorn i SVT1 på kvällen. När jag bestämde det hade jag heelt glömt bort att ett nytt avsnitt av Broadchurch, ännu en av dessa bra, brittiska kriminalserier, gick samtidigt i TV4. Men som förgjort, alltså!
Nåväl, problemet var enkelt att lösa, för det var ju bara att bränna över antingen det ena eller det andra på en dvd-skiva. Valet föll på doktorn, eftersom jag avgjorde att det kunde vara klokt att titta på honom med hjärnan utvilad efter en natts mer eller mindre god sömn. Jag gör ändå bäst i att hetsa upp mig när jag inte är alltför trött.
Men Mr. Murphy, den överenergiske fan, är alltid på jobb. Självfallet klantade jag mig med inspelningsprogrammeringen. Jomenvisst, ser ni! Teknikens under, The Ruckelhäxa herself, strikes again och knappade in bara fyra minuters bränntid. Som tur var repriserades programmet redan idag. Men jag känner mig själv. Risken att jag skulle missa sändningstiden var överhängande, så jag startade en ny inspelning – med trippelkoll av klockslagen. Hängslen, livrem och kardborreband – gärna flytväst och reservfallskärm också – är vad som krävs nuförtiden :o/
Under samma rubrik, Överlevnadsknep, hittar vi förstås matlagning. Trots att jag i grund och botten verkligen gillar att kocka tycks det i en förskräckande takt växa en allt högre tröskel för att få det gjort. Fy vale, så trist det är att laga käk åt bara sig själv! Fy bubblan, så enkelt det är att leva på yoghurt och mackor ... Min förståelse för åldringar, som kokar en stor kastrull havregrynsgröt på måndag och lever på det en hel vecka, ökar i samma takt som mina egna kokkonster dör den långsamma sotdöden.
Fast igår fick jag ett av mina sällsynta ryck: wokad strimlad kycklingfilé med lite purjo, torkad oregano och soja, basmatiris, färsk gurka och en näve körsbärstomater från Glaspalatset plus några kvistar persilja från rabatten intill. Gott! Anrättningen blev ju snygg också, inte sant?
![]()
Nåväl, problemet var enkelt att lösa, för det var ju bara att bränna över antingen det ena eller det andra på en dvd-skiva. Valet föll på doktorn, eftersom jag avgjorde att det kunde vara klokt att titta på honom med hjärnan utvilad efter en natts mer eller mindre god sömn. Jag gör ändå bäst i att hetsa upp mig när jag inte är alltför trött.
Men Mr. Murphy, den överenergiske fan, är alltid på jobb. Självfallet klantade jag mig med inspelningsprogrammeringen. Jomenvisst, ser ni! Teknikens under, The Ruckelhäxa herself, strikes again och knappade in bara fyra minuters bränntid. Som tur var repriserades programmet redan idag. Men jag känner mig själv. Risken att jag skulle missa sändningstiden var överhängande, så jag startade en ny inspelning – med trippelkoll av klockslagen. Hängslen, livrem och kardborreband – gärna flytväst och reservfallskärm också – är vad som krävs nuförtiden :o/
Under samma rubrik, Överlevnadsknep, hittar vi förstås matlagning. Trots att jag i grund och botten verkligen gillar att kocka tycks det i en förskräckande takt växa en allt högre tröskel för att få det gjort. Fy vale, så trist det är att laga käk åt bara sig själv! Fy bubblan, så enkelt det är att leva på yoghurt och mackor ... Min förståelse för åldringar, som kokar en stor kastrull havregrynsgröt på måndag och lever på det en hel vecka, ökar i samma takt som mina egna kokkonster dör den långsamma sotdöden.
Fast igår fick jag ett av mina sällsynta ryck: wokad strimlad kycklingfilé med lite purjo, torkad oregano och soja, basmatiris, färsk gurka och en näve körsbärstomater från Glaspalatset plus några kvistar persilja från rabatten intill. Gott! Anrättningen blev ju snygg också, inte sant?
↧
Än är det inte slut
SISTA AUGUSTI, SISTA riktiga sommarmånadsdagen. Ett visst vemod infinner sig, för när september står för dörren är det full fart mot december, med en låång mellanlandning i november, den längsta månaden av dem alla.
Men än är det sommar kvar! I rabatten utanför Glaspalatset har det t.ex. plötsligt dykt upp en blommande godetia, som jag inte kan minnas att jag sått. Men det måste jag ju ha gjort, något år. På samma ställe blommar nävorna om och intill livas tillvaron upp av självsådda ringblommor, som nu, när de vissnade fingerborgsblommorna rensats bort, fått lite Lebensraum att tala om.
Och ser man på! I rabatten vid infarten har ett självsått lejongap etablerat sig bland all astilbe!
![]()
Astilben tillhör en av mina sensommarfavoriter. Den kommer först när det mesta av allt annat är överblommat och står fin länge. Dessutom verkar det vara så lyckligt att den trivs där den står, för beståndet blir bara större med åren.
![]()
Något som också blivit större – rejält mycket större – är de toppsticklingar jag i våras tog av en köpebasilika från senvintern. Minns ni?
![]()
Från sina småkrukor fick de till sommaren flytta över i större saker och jag har planterat i samma ekologiska plantjord som jag använder i växthuset. Hela långa sommaren har jag knipsat av dem till matlagningen och det verkar som jag kommer att ha glädje av dem ett bra tag till. Någonstans läste jag om någon som haft en och samma basilikaplanta i åtta år. Det ni!
Igår satte jag äntligen punkt för häcksaneringen, som summa summarum tagit i princip en arbetsvecka i anspråk. Syrener är vackra, men ävenledes ett otyg. Följande på listan är förberedelse av två nya pallkragslådor inför nästa vår. Men det blir inte idag. Idag har jag, för ovanlighetens skull, tänkt kosta på mig att bara vara; slöa, slappa och göra rakt ingenting.
Men än är det sommar kvar! I rabatten utanför Glaspalatset har det t.ex. plötsligt dykt upp en blommande godetia, som jag inte kan minnas att jag sått. Men det måste jag ju ha gjort, något år. På samma ställe blommar nävorna om och intill livas tillvaron upp av självsådda ringblommor, som nu, när de vissnade fingerborgsblommorna rensats bort, fått lite Lebensraum att tala om.
Och ser man på! I rabatten vid infarten har ett självsått lejongap etablerat sig bland all astilbe!
Astilben tillhör en av mina sensommarfavoriter. Den kommer först när det mesta av allt annat är överblommat och står fin länge. Dessutom verkar det vara så lyckligt att den trivs där den står, för beståndet blir bara större med åren.
Något som också blivit större – rejält mycket större – är de toppsticklingar jag i våras tog av en köpebasilika från senvintern. Minns ni?
Från sina småkrukor fick de till sommaren flytta över i större saker och jag har planterat i samma ekologiska plantjord som jag använder i växthuset. Hela långa sommaren har jag knipsat av dem till matlagningen och det verkar som jag kommer att ha glädje av dem ett bra tag till. Någonstans läste jag om någon som haft en och samma basilikaplanta i åtta år. Det ni!
Igår satte jag äntligen punkt för häcksaneringen, som summa summarum tagit i princip en arbetsvecka i anspråk. Syrener är vackra, men ävenledes ett otyg. Följande på listan är förberedelse av två nya pallkragslådor inför nästa vår. Men det blir inte idag. Idag har jag, för ovanlighetens skull, tänkt kosta på mig att bara vara; slöa, slappa och göra rakt ingenting.
Men jag lämnar inga garantier, för jag är ju som jag är, född med en hel myrstack i brallorna. Dessutom lindras både ledbandsvärk, artrosstyvhet och skallgung av att jag är i mer eller mindre konstant fysisk rörelse! Stillasittande kontorsråtteri är numera inget för mig – och dessutom är det så sant som det är sagt: det växer ingen mossa på rullande stenar ;o)
↧
Same, same but very much different
DET HADE GÅTT mer än tjugo år sedan S och jag var på krog tillsammans. Efter gårdagen – då vi i ett förvirrat ögonblick av spontanitet, lika okaraktäristiskt för båda, valde att bryta trenden – var vi rörande eniga om att det hade varit helt okej med trettio. Eller rentav fyrtio.
På krogen således inget nytt under solen. Eller jo, förresten. Mognadsmässigt har jag avancerat från att kunna vara mamma åt övriga gäster till att numera kvala in som teoretisk mormor, och hur kul är nu det på en skala?
Nåväl, nu kan jag åtminstone säga: Been there, done it. Men var det värt det? Näpp, inte på en fläck. Slutbetyg (för mat, miljö, prisnivå i relation till prestation, service och stil samt helhetsupplevelse):
![]()
Men för sällskapet, som bestod inte bara av S utan även P:
![]()
Dessutom förser väl nagellacket de kommande dagarnas trädgårdsarbete med en viss glamour och det är ju alltid något :o)
På krogen således inget nytt under solen. Eller jo, förresten. Mognadsmässigt har jag avancerat från att kunna vara mamma åt övriga gäster till att numera kvala in som teoretisk mormor, och hur kul är nu det på en skala?
Nåväl, nu kan jag åtminstone säga: Been there, done it. Men var det värt det? Näpp, inte på en fläck. Slutbetyg (för mat, miljö, prisnivå i relation till prestation, service och stil samt helhetsupplevelse):
Dessutom förser väl nagellacket de kommande dagarnas trädgårdsarbete med en viss glamour och det är ju alltid något :o)
↧
↧
Slut i rutan – i dubbel bemärkelse
SÅ HAR MAN då påbörjat månaden med arbetsprövning. Efter en natts riktigt usel sömn inställde jag mig prick klockan 09:00 för min första dag som biblioteksbiträde. Man skulle kunna tro att det inte torde vara särskilt betungande, men efter att ha ägnat de planerade fyra timmarna åt att bekanta mig med min handledare, presenteras för summa fyra andra nya ansikten och namn (som jag med varierad framgång lyckats memorera) och plasta in ett litet antal nya böcker var jag helt färdig.
Efter hemkomsten lyckades jag få i mig ett par mackor och en mugg kaffe, sen stöp jag i säng framåt halv tre och sov som en död till strax före fem ... Någon riktig middag har jag inte lyckats få ur händerna, men just nu har jag en sats s.k. energikakor, power bars, under produktion. Jag måste ju för tusan se till att få något i mig på dagarna.
För att hacka hasselnötter och solrosfrön använder jag min på loppis fyndade elektriska kaffekvarn. Häromveckan kom jag dessutom på, att den är utmärkt att mala ner äggskal med. Äggskalen som jag sedan strör ut runt fötterna på de trädgårdsväxter som älskar kalk. Tidigare stod jag och mortlade dem till pulver. Med kaffekvarnen går det på några sekunder och blir sannerligen snusmalet :o)
![]()
Något som också skulle vara i behov av ny energi är min vid det här laget urgamla laptop. Förra gången pajade fläkten, men det var ju rätt enkelt att åtgärda. Värre är det nu, för nu håller bildskärmen på att lägga av. Den har redan under ett antal månader antagit en vackert rosa ton lite då och då. Inget bra tecken, har jag lärt mig erfarenhetsmässigt, och nu har den dessutom börjat stänga av sig helt och hållet flera gånger i minuten.
Illa. Riktigt illa, för hur f-n ska jag finansiera köpet av en ny, bärbar dator?! Sälja en bättre begagnad njure på svarta inälvsbörsen eller ..?
*suck!*
Det kan hända att ni nu en gång för alla slipper Ruckelhäxans störande närvaro i sajberspejs.
Efter hemkomsten lyckades jag få i mig ett par mackor och en mugg kaffe, sen stöp jag i säng framåt halv tre och sov som en död till strax före fem ... Någon riktig middag har jag inte lyckats få ur händerna, men just nu har jag en sats s.k. energikakor, power bars, under produktion. Jag måste ju för tusan se till att få något i mig på dagarna.
För att hacka hasselnötter och solrosfrön använder jag min på loppis fyndade elektriska kaffekvarn. Häromveckan kom jag dessutom på, att den är utmärkt att mala ner äggskal med. Äggskalen som jag sedan strör ut runt fötterna på de trädgårdsväxter som älskar kalk. Tidigare stod jag och mortlade dem till pulver. Med kaffekvarnen går det på några sekunder och blir sannerligen snusmalet :o)
Något som också skulle vara i behov av ny energi är min vid det här laget urgamla laptop. Förra gången pajade fläkten, men det var ju rätt enkelt att åtgärda. Värre är det nu, för nu håller bildskärmen på att lägga av. Den har redan under ett antal månader antagit en vackert rosa ton lite då och då. Inget bra tecken, har jag lärt mig erfarenhetsmässigt, och nu har den dessutom börjat stänga av sig helt och hållet flera gånger i minuten.
Illa. Riktigt illa, för hur f-n ska jag finansiera köpet av en ny, bärbar dator?! Sälja en bättre begagnad njure på svarta inälvsbörsen eller ..?
*suck!*
Det kan hända att ni nu en gång för alla slipper Ruckelhäxans störande närvaro i sajberspejs.
↧
Om att gå från tanke till handling ... efter en stunds eftertanke
HAR MAN INTE att göra, så får man att göra. Det här borde ha gjorts redan hösten 2005, för åtta år sedan. Nu blev det gjort, onsdag och torsdag under veckan som gick.
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
Den här lilla skogsavverkningen är den största nyheten sedan senast. På stubbarna, de små och behändiga på cirkus 3,5-4,0 meter, är det tänkt att vildvin, humle och/eller andra klätterväxter ska få svänga sig upp.
En mindre nyhet är, att min laptop är obrukbar i sitt nuvarande skick och att det inte blir någon ny så där i rödaste rappet precis. Självaste datorn skulle jag kanske med blod, svett och några deciliter tårar kunna finansiera. Men hälften av min nuvarande kringutrustning och mjukvara skulle inte fungera med nya Windows 8, så då får det för tillfället vara.
Istället har jag dammat av min lika uråldriga, stationära dator, så hahahaa, så lättvindigt blev ni inte av med kärringen! Och som jag nu varit rysligt handlingskraftig den senaste veckan, både med trädfällning och datorinstallation, så slog jag dessutom till igår och författade ett litet brev till vår allra käraste JO här i republiken Finland.
Så varför nu det då? Jo, ser ni, när det hunnit gå tre månader (ja, månader, inte veckor) sedan min hövliga förfrågan om hur behandlingen av mitt klagomål fortskrider utan att jag sett skymten av någon respons, då har jag börjat bli mer än en smula irriterad. Eller nä, förresten. Höggradigt ilsken är mer med sanningen överensstämmande.
Fast inte räknar jag med någon feedback nu heller, och hur det överhuvudtaget kan finnas någon som fortfarande har något som helst förtroende kvar för staten är mer än jag kan begripa.
Den här lilla skogsavverkningen är den största nyheten sedan senast. På stubbarna, de små och behändiga på cirkus 3,5-4,0 meter, är det tänkt att vildvin, humle och/eller andra klätterväxter ska få svänga sig upp.
En mindre nyhet är, att min laptop är obrukbar i sitt nuvarande skick och att det inte blir någon ny så där i rödaste rappet precis. Självaste datorn skulle jag kanske med blod, svett och några deciliter tårar kunna finansiera. Men hälften av min nuvarande kringutrustning och mjukvara skulle inte fungera med nya Windows 8, så då får det för tillfället vara.
Istället har jag dammat av min lika uråldriga, stationära dator, så hahahaa, så lättvindigt blev ni inte av med kärringen! Och som jag nu varit rysligt handlingskraftig den senaste veckan, både med trädfällning och datorinstallation, så slog jag dessutom till igår och författade ett litet brev till vår allra käraste JO här i republiken Finland.
Så varför nu det då? Jo, ser ni, när det hunnit gå tre månader (ja, månader, inte veckor) sedan min hövliga förfrågan om hur behandlingen av mitt klagomål fortskrider utan att jag sett skymten av någon respons, då har jag börjat bli mer än en smula irriterad. Eller nä, förresten. Höggradigt ilsken är mer med sanningen överensstämmande.
Fast inte räknar jag med någon feedback nu heller, och hur det överhuvudtaget kan finnas någon som fortfarande har något som helst förtroende kvar för staten är mer än jag kan begripa.
↧
Power Bars – nyttigt mellanmålsgodis
PÅ BEGÄRAN: GRUNDRECEPT på riktigt nyttiga power bars– eller så kan vi kalla det för mellanmålsgodis. Receptet ger c. 12 st avlånga stänger, som blir runt en centimeter tjocka.
DU BEHÖVER:
5 dl hallon (eller motsvarande mängd av någon annan sorts bär eller någon frukt delad i hallonstora bitar); om de är frusna eller färska spelar rakt ingen roll
4 dl havregryn (för glutenfria kraftkakor tar du s.k. äkta havregryn)
1 dl hackade hasselnötter
3 msk kakaopulver
0,5 dl råsocker (mängden kan minskas eller ökas enligt tycke och smak)
GÖR SÅ HÄR:
Mät upp de torra ingredienserna i en skål. Mixa hallonen till mos och värm i en kastrull tills de börjar sjuda. Blanda ihop alltsammans och täck skålen. Låt det hela stå och dra sig i en timme eller mer. Sedan plattar du ut smeten till ungefär 1 cm tjocklek på ett bakplåtspapper, delar i önskat antal bitar och ställer in plåten i ugnen på 60° i c. 12 timmar. Kakorna är färdiga när de är helt torra.
Förvara i lufttät burk, för då håller de nästan hur länge som helst.
![]()
Det här receptet går att variera i det oändliga. Huvudsaken är att du blandar bär/frukt och torrvara ungefär 50/50 och att i runda slängar hälften av torrvaran (sockret inte inräknat) är havregryn eller någon annan sorts gryn med god uppsugningsförmåga.
Hasselnötterna kan du byta t.ex. mot hackade solrosfrön och/eller sesamfrön, som du förstås kan rosta före om du känner för det. Havregrynen kan självfallet också rostas om man vill eller ersättas med rågflingor, och istället för socker kan man välja honung. Här är det fritt fram för experimenterande! Berätta gärna om du kommer på någon riktigt delikat kombination :o)
DU BEHÖVER:
5 dl hallon (eller motsvarande mängd av någon annan sorts bär eller någon frukt delad i hallonstora bitar); om de är frusna eller färska spelar rakt ingen roll
4 dl havregryn (för glutenfria kraftkakor tar du s.k. äkta havregryn)
1 dl hackade hasselnötter
3 msk kakaopulver
0,5 dl råsocker (mängden kan minskas eller ökas enligt tycke och smak)
GÖR SÅ HÄR:
Mät upp de torra ingredienserna i en skål. Mixa hallonen till mos och värm i en kastrull tills de börjar sjuda. Blanda ihop alltsammans och täck skålen. Låt det hela stå och dra sig i en timme eller mer. Sedan plattar du ut smeten till ungefär 1 cm tjocklek på ett bakplåtspapper, delar i önskat antal bitar och ställer in plåten i ugnen på 60° i c. 12 timmar. Kakorna är färdiga när de är helt torra.
Förvara i lufttät burk, för då håller de nästan hur länge som helst.
Det här receptet går att variera i det oändliga. Huvudsaken är att du blandar bär/frukt och torrvara ungefär 50/50 och att i runda slängar hälften av torrvaran (sockret inte inräknat) är havregryn eller någon annan sorts gryn med god uppsugningsförmåga.
Hasselnötterna kan du byta t.ex. mot hackade solrosfrön och/eller sesamfrön, som du förstås kan rosta före om du känner för det. Havregrynen kan självfallet också rostas om man vill eller ersättas med rågflingor, och istället för socker kan man välja honung. Här är det fritt fram för experimenterande! Berätta gärna om du kommer på någon riktigt delikat kombination :o)
↧
More Pages to Explore .....
